Nu har vi läst ut en av världslitteraturens stora klassiker, ANNAKARENINA, faktiskt spurtade vi igenom den Åttonde Delen med finish redan den 18 oktober.
Del 8, Vronskij som en mörk skugga märkt av trauma med sorg vrede och nihilism på väg som privatkrigare till ett av krigen mot Osmanska riket på Balkan.
Annars präglas den sista delen mest av Levins väg mot ett lyckligt liv med äktenskap med Kitty, det gnabbas en del och bägge visar prov på svartsjuka, progressivt arbete på sitt gods, (lite a la Tjechov före Tjechov) och en gudstro präglat av godhet kantat av religiöst grubbel, dödslängtan, filosofiskt sökande och funderingar om den ryska folkviljan.
Sommarens stora läsupplevelse är Lev Tolstojs Annakarenina. Vi har kommit till sjätte delen av åtta, Tolstoj skrev verket ursprungligen för en tidskrift Russkij Vestnik, ungefär som en serie för Netflix eller HBO i dag, med inbyggd parallellhandling och cliffhangers för att öka spänningen i läsningen. Det finns två huvudkaraktärer, Annakarenina och Levin, men det finns massor av skickligt tecknande sidokaraktärer.
I centrum finns den övre medelklassen, societeten, adel med grevar, baroner med höga titlar, deras umgängesliv, kärleksäventyr och verksamhet inom jordbruk, gods, politisk styre och högre tjänster i rysk förvaltning i S.t Petersburg och Moskva i 1800-talets kejsardöme i Ryssland.
Frågan är om inte Levin, Tolstojs alter ego, en egensinnig karaktär som är samhällsengagerad, intresserad av jordbruk och politik med en god sökande värdegrund som drivkraft (som skaver i kontakt med den ryska verkligheten) är romanens huvudperson, senare kommer han att ingå ett lyckligt äktenskap med Kitty.
Annakarenina, den andra huvudpersonen, blir pang, blixtförälskad under en bal, i Vronskij, greve och officer, snygg och charmig som tar till sig hennes skönhet och mjuka sätt. Förälskelsen blir som ett fallskärmshopp från en depression för Annakarenina som lever i ett glädjelöst äktenskap med en högt uppsatt statstjänstenan, Karenin, som är bra på siffror och politiska förhandlingar men med en autistisk karaktär. Vronskij med en väl ytlig livsstil och narcissistisk sinnelag blir djupt förälskad men förmår inte i längden med att bryta med konvenansen i den ryska societeten och kanske är mer förälskad i Annakareninas skönhet än i hennes person.
Tre kärleksrelationer gestaltas av Tolstoj i romanen; en lycklig (konventionellt äktenskap i överklassen) mellan Levin och Kitty, ett olyckligt (förälskelse och romans som går överstyr) Annakarenina och Vronskij och en uppenbar förälskelse som inte blir av, (aj, aj och trist) mellan Varenka och Sergej.
Kistalight läser Annakarenina i långsam takt, som slow food, passar bra eftersom Tolstojs tegelsten är uppbyggd av massor av kortprosa, små nästan essäistiska noveller och vi kan inte bestämma oss för om hans mästerverk är en studie i realism, kärlekspsykologi, sociologi om den ryska överklassen eller om det är ett filosofisk verk och krönika om den ryska folksjälen och vad som kan gå fel under och i 1800-talets Ryssland. Hur som helst närmar sig Tolstoj sina ämnen med både stilistisk finess, finns underbara formuleringar, ironi och humor hos en iakttagare som har en komplex förmåga att ta in verkligheten. / _ _ _ / Kan man då finna den ryska folksjälen i Tolstojs stora roman eller åtminstone historiska spår i rysk förvaltning i vad som skulle växa sig snett i styret under 1900-talet frågar sig Kistalight efter att ha läst sjätte delen?
Njaa, där finns förstås både intelligens, yta men också narcissism (Vronsky), Plikt, svårt att gå utanför boxen, lättkränkthet, autism (Karenin) eller Levin som är en sökare där det skaver i kontakten med människor och som gärna snöar in i olika utopier, hygglig man, intelligent, men världsfrånvänd.
Leder detta i framtiden till kommunism eller ännu senare Putinism med oligarker istället för rysk adel som härskande klass?
Njaa en gång till, men skickligt och spännande berättat är det och säkert rätt allmänmänskligt, sådana karaktärer kan man finna i alla byråkratier!
Från Kistalights anteckningsbok, AnnaKarenina, och fragment av text Bild o teckning Thommy Sjöberg
Frågan är om inte Tolstoj når som högst i sitt skrivande när han tecknar sina sidofigurer i romanen, biroller om det vore en nutida filmserie. Han visar omsorg om sina karaktärer med en fin ironi i sin människoskildring, så skriver en mästare!
Det lätta handlaget med personer som Kitty (Levins blivande hustru), hennes väninna Varenka (egensinnig tjej med integritet henne skulle man vilja veta mer om), Michajlov konstnären som målar Annakareninas porträtt med absolut gehör och är en estetisk själ som inte viker från sitt sätt att måla och uppfatta verkligheten trots omgivningen tryck. Halvbrodern Sergej som ger ut en bok med vetenskaplig grund om Statsbildning i Ryssland och Europa men just inte når några läsare eller köpare.
På sin väg till Levins gods råkar han möta Vronskij i långrock, dyster och med vidbrättad hatt när han är på väg som privat krigare mot Balkan. Sergej blir starstrucked och glömmer sin bok och imponeras innan han kommer till Levins gods och får leva landsortsliv a la Tjechov.
Dolly, Kittys syster som växer och blir en mogen kvinna trots sin slarver till man.
Stiva, den slarvige mannen som är Annakareninas bror och som får till uppgift att förmå Karenin att erbjuda Annakarenina skilmässa men som hindras av ett medium.
En sanslös komisk historia som beseglade Annakareninas öde när hon nekades skilsmässa. Ett medium Landau som somnar under en seans där Stiva medverkar, vilket tolkas som att han säger nej till Annakareninas skilsmässa.
Tolstojs sätt, att skildra adel och societet, deras kretsar (nätverk) och positionering, intriger, härskarteknik och osynliggörande (förminskning) av varandra alltefter deras status, vilket påverkar Annakareninas öde, även här visar Tolstoj sitt lätta handlag.
En mild (vass) observatör av ryska överklassen!
Undrar om Marcel Proust hade läst Tolstoj när han skrev På Spaning Efter Den Tid som flytt, ett verk där han demaskerar (river brallorna av) den franska borgarklassen och aristokratin.
Annakareninas dilemma att önska sig skilsmässa från Karenin och samtidigt ej ge upp kontakten med sin son blir en olöslig konflikt som inte går att lösa upp för de inblandade Anna, Karenin och Vronskij i det ryska samhället. Dilemmat är hela romanens clou, som ger verket dess storhet, dramatik och ödestragedi.
Man tycker ju som nutida människa att Vronskij och Annakarenina kunde ha hoppat av den ryska aristokratin och deras liv och leverne i Moskva och S:t Petersburg, levt lyckliga på Vronskijs gods, gjort resor i Europa, utvecklat sina intressen och hittat annat umgänge.
Annakarenina var ju begåvad i ämnet arkitektur, intresserad av samhällsfrågor och en glad trivsam människa och Vronskij hade talang för det mesta allt från måleri till att bedriva mönsterjordbruk, men då hade det blivit en helt annan roman och knappast speglat några ryska eller mänskliga dilemman.
Allt detta ovan gjorde de också men Vronskij blev till slut uttråkad, ville ha sin frihet och umgänge bland sina vänner, tyckte fortfarande Annakarenina var en skönhet, men förmådde ej fördjupa kärleken till henne och samvaron blev fylld av gräl med uppgörelser, svartsjuka och mynnade ut i en depression för Annakareninas del, och hon berövade sig livet på ett dramatiskt sätt.
Impulshandling eller logiskt slut?
Hur som helst blev det en storslagen rysk tragisk roman!
Betyg Fem goda Levin av fem som biodlare! 🐝🌻😎
© Thommy Sjöberg
