Det Förlorade Barnet i Napoli

Kistalight har läst Det Förlorade Barnet av Elena Ferrante under hösten. Sista delen av Napolikvartetten , tänker mig något från konstvärlden för att illustrera läsningen, söker på teckningar, konst och arty och hittar fram till bloggen Så Himla Arty och den färgglada teckningen ovan!
Varför inte en färgglad teckning som illustration till boken, det myllrande livet i Neapel, även om den litterära tonen är mer mångfacetterad (mer svärta) än så i Det Förlorade Barnet.
Det finns massor av kvinnliga erfarenheter hos Ferrante (apropå pseudonymen och diskussioner om den anonyme författaren). Det märks speciellt i de första hundra sidorna i den fjärde delen. Det handlar om ett äktenskap som saknar känslor, urtrist samliv, barnuppfostran och oro för de små döttrarna, förhållandet till svärmor och den egna mamman, förälskelse i ungdomskärleken Nino (kortform för Don Giovanni) kanske ett uppvaknande från depression i en dysfunktionell (känslomässig) övre medelklassmiljö?
Det svårt att tänka sig att det inte är en kvinna som berättar om de erfarenheterna!
Upp över öronen förälskad i sin Nino trots omgivningens invändningar och de egna varningsbjällrorna bryter Elena upp från Florens och flyttar tillbaka till Neapel och Vomero och installerar sig i en våning på Via Tasso med utsikt över den vackra bukten med Vesuvios i fonden och blir Ninos älskarinna och de umgås i Neapels intellektuella kretsar med middagar, flirt och spännande samtal.
Kastar du bort allt du är för Nino?
Ska du splittra din familj för den där?  /_ _ _ /
Varför har du studerat så länge?
Vad fan var det för mening med att inbilla mig att du skulle leva ett fantastiskt liv åt mig också?
Jag hade fel, du är helt jävla dum i huvudet!
Elenas mamma på kraftfull napolitanska från det fattiga kvarteret i Napule när Elena, Lenu, återvänder till södern.
Till slut  upptäcker, väl abrupt, Elena det som alla i hennes omgivning redan vet att Nino är notoriskt otrogen och hon inser att hon inte kan leva med Nino men ett litet barn blir det att ta hand om och att uppfostra.
Så här i #Metoo tider kan man reflektera över att Nino tycks inte använda sexualiteten som manlig härskarteknik, mer som sexmissbruk (ständig bekräftelse - Don Juan approach) och ett sätt knyta nätverk. Han förför de kvinnor han kan ha nytta av på olika sätt för sin karriär och han tycks också hålla fast vid dem förutom Lila tonårskärleken från sommaren på Ischia (se del II Hennes nya namn) som kanske var hans ungdoms stora kärlek.
Elena flyttar hem till barndomens kvarter och blir granne med Lila .
Det blir möjligheter till väninnechat, dela på babysitting, prat om barnuppfostran (Elenas dotter är helt alldaglig medan Linas dotter är vacker och tidigt utvecklad) förvecklingar och som alltid när Lila dyker upp (Napoli mix av Pippi Långstrump, Lisbet Salander och liksom en lång tunn Sophia Loren) blir det liv i berättelsen och fart på storyn även om Lila dränerar Elenas känslor och tär på hennes litterära förmåga så behöver hon henne och hennes son som hjälper henne i vardagen med praktiska sysslor och som barnvakt i det fattiga kvarteret.
Hos Elena växer ett karaktärsdrag fram att det är skrivandet som är viktigare än allt annat. Hon behöver Lila, hennes dark side of the moon, och hon behöver sitt barndoms fattiga kvarter för sitt konstnärliga skapande.
Det förlorade barnet innehåller också en gåta som liknar deckargenrens mysterier men till skillnad mot deckaren hålls slutet  öppet och det är upp till läsaren att tolka Elena Ferrantes berättelse. En berättelse om Elena och Lila som löper genom de fyra böckerna och berättar en historia om två fattiga begåvade flickor från Neapel och deras uppväxt i efterkrigs Italien.
Möjligen kan romanseriens gåta och Det förlorade barnet ses som ett sätt att tolka just den historien. Ett berättarknep; mystiken kring vem som skrivit romanserien, det förlorade barnet och så Lilas försvinnande (finns redan i  seriens vinjett) och att barndomens kvarter är en svunnen tid och en annan epok.
Romanserien och tiden som ett förlorat vackert barn!

Utsikt över Napoli med Vesuvio i fonden - Elena!
Vi blir liksom inte klara med Ferrante!
Här tidigare bloggar om Napolikvartetten och Elena Ferrante från Kistalight!

• Elena Ferrante en gång till
• Elena Ferrante Light
• Elena Ferrante cést mo

Plus GOTT NYTT ÅR! 🍾🍾🍾🎈🎷

Kistalight bäddar in en grabbig avslutning på Neapelkvartetten av Elena Ferrante med Napoliromantik; fotboll förstås, Maradona skymtar förbi liksom musikern och singer/songwritern Pino Daniele, Spanska kvarteren, Neapelbukten med Vesuvio, Piazza del Plebiscito, Castel Nuovo, Café Gambinus, Castel dellÓvo och Galleria Umberto.
För även om Elena Ferrantes serie romaner om flickorna (väninnorna) Lila och Elena har ett väldigt tjejigt innehåll så är berättartekniken klassiskt manlig: Korta kapitel, cliffhangers, staden som tema, överraskande vändningar, berättelser i berättelsen, utmejslade karaktärer, en gåta kring författaren och ett mysterium som i en deckare trots att fallet inte blir löst och romanerna får ett öppet tolkningsbart slut.
Håll till godo med lite fotbollsromantik som avslutning!
CLEMENTINO - UN GIORNO ALL' IMPROVVISO
© Thommy Sjöberg