Venedigbiennalen Light

Paraply, gummistövlar, guideböcker och författaridolen (en av många) Joseph Brodskys poetiska essä Watermark - Kistalight packar resebagen för en vecka i Venedig.
Inget är som att besöka Venedig i november!
Gå vilse i dimman, uppleva lite spökerier, kanske träffa några riktiga venetzianare och gå på Biennalen.
Så var det tänkt i alla fall!
Förhinder, svårt att att boka flighter (low price) - tyskt bolag med inställda avgångar, strejk och maskning, och knepiga byten i München.
Sedan lättnad över att vara hemma med tanke på attentaten i Paris!
Nåja Sveriges bidrag i Biennalen med Lina Selander i Venedigs Arsenale går utmärkt att ta del av även i Stockholm. Kistalight besöker Modernas tisdagsklubb med föreläsning och går på videovisningar med samtal på Filmhuset vid Gärdet. Sedan finns K-Special presentation av Lina Selander.
- Mer ljus, Lina på Venedigbiennalen SVT-play.
Utmärkta Venedigbilder där!
Numera går det även bra att besöka biennalen via Google Cultural Institute.
Bara att bänka sig i fåtöljen i vardagsrummet för att följa världens största konstutställning med 544 konstnärer från 96 olika länder. Konstverken, ofta konceptuella installationer, visas i Arsenale och i paviljonger i den offentliga parken Giardini Pubblici.
Det är en utställning för konsteliten i världen som en av besökarna säger i filmen om Lina Selander. Vid entrén står två skådespelare och läser högt ur Karl Marx Das Kapital. Huvudkurator är den meriterade nigerianska kuratorn Okwui Enwezor som skapat en utställning med engagerande teman, All the world's future, om migration, kolonialism och (brist på) rättvis samhällsutveckling i världen.
Tillbaka i fåtöljen, dis utanför fönstret, venedigstämning och gummistövlar på!
Nåja!
Lina Selander är en krävande konstnär som inte gärna flirtar med publiken. Kistalight föll för hennes poetiska bildkonst vid en kurs på Konsthögskolan i Stockholm i Digital Photography History and Theory här om året. Där gjorde en video av Lina Selander, inspirerad av Jean Luc Godards Kinesiskan och Mao Tse Tung berömda simtur i Gula floden, ett starkt intryck.
Plus att det fanns scener där från Kårhusockupationen i Stockholm och studentdemonstrationer i Paris 68! Omtagningar med en poetisk berättarröst och en återkommande blixt som en cirkel i filmflödet var en del av berättarmetoden.
Se videon When the sun sets it´s all red, then it disappears!

På Modernas tisdagsklubb berättar Lina Selander om det sinnrika samspelet mellan hennes rörliga bilder, hennes metamontage och hur det verkar tillsammans med arkitekturen i den gamla repslagarfabriken, Svenska paviljongen, i Arsenale under årets konstbiennal i Vendeig.
Där tunga draperier integreras med de höga perspektivfönstren och hennes poetiska videokonst.

Med videon The Offspring Resembles the Parent (Avkomman liknar moderbolaget) som visades på Filmhuset och som vi får se glimtar av på Modernas tisdagsklubb knyter Lina Selander an till Biennalens tema om kolonialism, kapitalism och migration. Nöd-marken i videon från 1920-talets hyperinflation får spegla rasism och föreställningar om stormaktsimperier. Idéer som ledde fram till ghetton, koncentrationsläger, krig, kolonier och kollaps för imperialismen. Lina Selanders konst är absolut inte någon förenklad plakatpoesi ändå finns vänsterns rekvisita där som en resonanslåda och klangbotten för hennes videopoesi. En diktare hon jämför sig med i litteraturens värld är Johan Jönsson och hos honom finns det definitivt en hyllning av arbetet och en insikt om samhällets orättvisor som fungerar som en drivkraft för berättandet.
Det verkar som att i hennes senare verk får de engagerande bilderna och musiken allt större betydelse medan den gåtfulla berättarrösten (kommentaren) från de tidiga konstvideorna tonas ned.
 På Filmhusets visningar av Lina Selanders videokonst förstärks hennes senare utveckling, allt mer tystnad i filmerna, mindre kommentarer, ingen muntlig berättare och mer enskilda ljudeffekter.
De tunga ämnena dominerar.
Katastrofer!
Kärnvapenbomben i Hiroshima i filmen Model of Continuation och kärnkraftshaveriet i Tjernobyl som står i centrum i konstvideon med den poetisk absurda titeln Lenin´s lamp glows in the peasant´s hut. Någonstans finns också kommunismens spöke i bilderna med de oskyddade arbetarna som gräver sig in till härdsmältan vid reaktorn i Tjernobyl. Bilder som kan leda tankarna till Stalintidens idealiserade elitarbetare eller Svetlana Aleksijevitjs Tjernobylbok.
Lina Selander gör det inte lätt för oss konst videoälskare!
Ljudet?
Det är tyst, allt mer tyst i Lina Selanders filmer!
Visst finns ljuset där!
Ibland komplext och intrigerande som ljuset av en skugga som i bilden av mannen som satt på en trappa den 6 augusti 1945 när bomben detonerade i Hiroshima.
Kistalight blir alldeles tagen och vacklar ut från biografen Victor efter visningen och samtalen mellan Lina Salander, Oscar Mangione och moderatorn Trond Lundemo.
Ut i regnet som aldrig tycks ta slut den här dagen, och hem till fåtöljen, för vidare studier av Brodsky, Venedig och Biennalen.
Vi syns i Venedig om två år till nästa biennal!
Glöm inte och ta med paraply, gummistövlar och en liten poetisk reseessä av Joseph Brodsky!

©Thommy Sjöberg