Friday, February 14, 2014

Guldbagge Light - La vie D ´Adèle

Glada segrare i Cannes  för bästa film La vie D´Adelé, Guldpalmen - från prisutdelningen 2013. De tre vinnarna (skådisarna och regissören) medan det begav sig innan tjejerna Adèle ExarchopoulosLéa Seydoux, började uttala sig om hur jobbig, manipulerande och oförutsägbar regissören Abdellatif Kechiche var under inspelningen och att att de aldrig riktigt fick veta målet och syftet med filmen.
 - Aldrig mer samarbete där säger de.

Om vi skulle åka in till stan och gå på bio på lördagskvällen?
Vara lite kulturella!
Något franskt på Zita!
Se Blå är den varmaste färgen!
Finns några  riktigt omtalade scener där!
Långa är de dessutom!
Viss gubbvarning!
Men jag lovar det är en bra film!
Den har vunnit både Guldpalmen i Cannes, Guldbaggen och filmen fortsätter sitt segertåg i världen.

 Kistalight driver ett litet panschisprojekt i dagarna.
Vi ska se årets stora Guldbaggevinnare och spanar efter några gemensamma teman!
Monica Z (regi och kvinnlig huvudroll) och Belleville Baby (dokumentär) liksom Blå är den varmaste färgen (bästa utländska film) är avklarade!  
Är inte kärleken det stora gemensamma temat?
Snarare brist på kärlek kanske!
I Monica Z är det kärleken till musiken, jazz, som gäller, den ofattbara glädjen och insikten när Monica förstår att hon har sin speciella talang men också vägen till att ta tillvara den samtidigt som hon ska hantera Jantelagen (sin egen far) otillräckligheten som mamma och sin alkoholism. Monica Z är även en lysande miljö och tidsskildring och mycket fint spelat, lyhörd tolkning, av Eda Magnason.
Belleville baby är mer en lyrisk bildberättelse med poetiska prosapoem och med Mia Engberg som berättarröst om en farlig ungdomskärlek i Paris och deras katt Belleville Baby. Påminner en del om Lina Selander and her installation med blurry appearance som vi sa i min just avslutade kurs Digital Photography.


I dag fokuserar vi på Blå är den varmaste färgen eller La Vie D´Adele som den också heter. Adele är filmens huvudperson, ung tjej, gymnasist i en stad i norra Frankrike, troligen Lille nära Belgien för där finns gott om skolor, universitet och en de sköna konsternas, Beaux Arts, högskola. Adele hör hemma i en lägre medelklassmiljö, bor i typ radhus med sina föräldrar. Hon gillar skolan och speciellt språket och litteraturen. Hon tänker sig en framtid som lärare för hon älskar litteraturen och allt den ger henne säger hon.
 Det vimlar av skolscener i filmen, faktiskt så mycket, att en undertext i filmen kunde vara en ung flickas väg till lärarjobbet. Nåja andra viktiga teman är kärlek, klass, konst, litteratur, filosofi och vägen att bli vuxen.
Lärarna framträder som viktiga förebilder!
Här högläser man litterära verk, diskuterar texter och dialog på ett krävande och seriöst sätt fjärran från den svenska skolans digitala utveckling. En inspirationskälla är den franska 1700-talsförfattaren  Pierre de Marivaux och Männen kring Marianne som blir en förebild för Adelé och hennes vägen ut.
 Kistalight googlar på Pierre de ... har inte en susning om vem han är och upptäcker hm...hm att han är född 4 februari - wow! Han är känd för sin lätta hand, rokoko, med kärleksdramer och sin psykologiska finess med kvinnoporträt.
 I Marianne finns det en betagande och inträngande analys av en ung kvinnas känslor, drömmar och tankar vid mötet med världen. Koketteriets och behagsjukans komplicerade och nyckfulla spel visas upp inför våra ögon med en oefterhärmlig finess. Det är utomordentlig psykologi och stor sedeskildring.
Adelé blir blixtförälskad i ett gathörn i konststuderande Emma med blåfärgad rockig Bowie frisyr!
Lyckas få kontakt sedan rullar det på1... 
Adelé möter Emma! Blir Sartre och Bob Marley, känsla eller intellekt, rödvin och köttfärssås versus vitt vin och ostron, lärarkandidat eller konststudent, gymnasister på födelsedagskalas eller vältaliga festprissar på vernissage, aktiv demonstration mot ekonomiska nedskärningar av skolan alternativt glammig gayparade, lägre medelklass möter övre medelklass, öppen med sitt förhållande eller dold. Adelé blir Emmas musa och regissören Abdellatif Kechiche frossar i scener ur konsthistorien i mer modern form.
 Adelé målas som en punkig Olympia a la Manet med cigg i mungipan, riktigt rolig tycker Kistalight. Frågan är om inte sexscenerna, för det är här de kommer, svämmar över av den manliga blicken. Mycket hud, hull och mest ser det ut som en samling planscher ur konsthistorien spetsat med häftig stretching (pornografi eller kirurgisk display?) from modern times.

 Från musa till husa är steget inte långt för Adèle på dagarna aktiv och levande med sina förskolebarn blir hon allt mer ordlös och passiv tillsammans med Emma. Hon får passa upp och laga mat till Emmas konstnärskompisar, mustig köttfärssås som passar bra vid vernissagefester. Hon går från att vara subjekt till ett objekt och reduceras av Emma. Jämför med hur som så många tidigare män gjort med sina musor i konsthistorien. Emma är fast i sina konventioner, förälskelsen kan inte djupna, och tycker att Adèle ska gå vidare och utveckla sig och inte jobba som förskolelärare resten av livet.
Kärlekskomedin blir ett drama (del 2) när Emma kastar ut Adèle från deras boende under förevändning att hon är en hora efter att ha kysst sin arbetskamrat, kille, utanför deras hus. Handlingen är mer präglad av kyla än av svartsjuka. Adèles reaktion är så själsligt naket utlämnande, hudlös och övergivet så att något liknande får man leta efter i filmhistorien!
 - Känslan av total ensamhet!?
Kistalight tycker sig ändå känna igen Adèles utsatthet som tema från några tidigare franska filmer. Temat känns igen från Spetsknypplerskan med Isabelle Huppert och Francois Truffauts L´Histoire d´Adèle H filmen om Victor Hugos dotter. De övergivna tjejerna där flyr in i mental ohälsa men det gör inte vår Adèle i Blå är den varmaste färgen. Hon knegar på, visserligen med själsliga ärr och saknad - blå ton i det, och utvecklas som lärare för barn - ekon av franska skolfilmer även här. Faktiskt med ordagranna repliker från Mellan väggarna och med liknande ton som Att vara och ha.
 När filmen slutar med att Adèle går på Emmas vernissage med den nakna punk Olympia på väggarna har hon mognat och går vidare med sitt liv och frågan är om vad som är den verkliga poesin och konsten i livet. Snofsig chic konst för övre medelklassen eller att lära små barn att läsa och skriva?
Heja Adéle säger vi på Kistalight och undrar om man inte skulle kunna ha Blå är den varmaste färgen som diskussionsfilm i årskurs nio och på gymnasiet?
Det går att ställa många frågor kring filmen.
Förslagsvis då i små grupper!

Vilka drivkrafter styr och avgör ett förhållande?
Kan man styra en passion?
La vie D´Adéle är en kärlekshistoria mellan två tjejer - finns det skillnader mellan hetero och homosexuell kärlek?
Finns vissa resonemang där i filmen - vilka?
De omtalade sexscenerna - erotik, kärlek, lesbisk pornografi eller kirurgisk display (åskådarna prasslar med sina godispåsar och fnittrar) - diskutera i små grupper!
När går en förälskelse över i kärlek?
Samhällsklass och bakgrund:
Hur viktiga är de för en relation eller äktenskap?
Hur viktiga är de för ett par av samma kön?
Hur viktiga är de för vilken utveckling en ung person får?
Skolan är viktig både för konststudenten Emma men framförallt för Adèle - ge exempel!
Lärarna vilken betydelse har de för våra tjejer - ge exempel!
Jämför den svenska skolan och den franska som den framstår i filmen!
Det vimlar av referenser till konst, litteratur och film i filmen - ge exempel!
Språket, dialogen dominerar i filmen men ge också exempel på bildberättande som understryker filmens ton och känsla!
Något mer om samhällsskildringen i filmen - vilka miljöer dominerar? Finns det exempel på spänningar i samhället. Något mer om tonåringar och grupper i skolans värld?
Sist men inte minst var finns den stora poesin, konsten, är det att lära små barn att läsa och skriva eller är det chic konst för övre medelklassen - (Ledande fråga)? Vem är filmens verkliga konstnär? Är det månne också filmens stora budskap?

Det där var bara några frågor vi på Kistalight ställer kring filmen!
Saknar vi våra tonåringar?
Frågan är om man får sparken om man visar filmen i årskurs nio på högstadiet, okej filmen passar bättre för gymnasiet, med tanke på de långa omtalade sexscenerna eller blir det då många arga samtal från ansvarsfyllda föräldrar.
 Men det slipper vi på Kistalight som bara driver ett litet panschisprojekt genom att se ett antal vinnande guldbaggefilmer och skriva några rader om dem.
 Omdöme: Mycket sevärd film större än livet självt citat regissören!  Betyg: Fem nakna punk Olympia av fem med cigg i mungipan!



PS Kistalight försöker analysera känslan varför vi gillar filmen så mycket.
Faktiskt skulle vi vilja säga att vi älskar filmen.
Den påminner om vår egen ungdom!
Ton av Franska vågen; Godard, Truffaut, Chabrol och senare Rohmer och alla filmer där.
Studentupproren i Paris, Sartre och 68:a, vänsterrörelsen och ekon från sextiotalets omtumlande musikhjältar Stones, Dylan och Beatles.
Fantasi - här blommar till och med maskrosor!
Glädje är (var) ny! 
Varvat med melankoli, vara ung, hudlös och känslan av att vara totalt övergiven!
Tidlösa känslor här och nu!
Även massor av spännande ny musik i filmen!
Det handlar även om skolan och en ung tjejs väg till lärarjobbet!
En skola där lärarna är viktiga som förebilder och undervisning och litteratur tas på allvar!
On lache rien - bien sur
Vi ger inte upp!

Labels: , , , , , , , ,

6 Comments:

Anonymous Kistalight said...

Viss osäkerhet kring apostrofen!
När det gäller huvudpersonens namn i filmen!
Adèle bör det väl vara?!

6:11 AM  
Anonymous Kistalight said...

Massor av detaljer och kulturella referenser i filmen!
Vid en första titt på filmen hinner man bara uppfatta en del av dem!
Vad är det för film som visas som staffage i bakgrunden
t ex vid Emmas elevvernissage fest?
Ser man en film i skolan blir det ofta ett antal visningar för läraren
och gott om tid att uppfatta detaljer!
Men som sagt sexscenerna i filmen är nog väl häftiga för den svenska skolan
och för vilken skola som helst!

5:02 AM  
Blogger Thommy said...

Läser på så smått i efterhand om filmen!
Inspiration till den lesbiska kärleksfilmen fick A. Kechiche från den grafiska romanen
Le Bleu est une couleur chaude av den franska författaren och serietecknaren Julie Maroh.
Men också av ett eget ej fullbordat projekt om inspirerande lärare, skolan och den franska litteraturen.
För er läsare som behärskar franska har Kistalight en liten inledning här om vad originalförfattaren Julie Maroh tycker om filmen och dess regissör.

La couleur d’origine

Voilà bientôt deux semaines que je repousse ma prise de parole quant à La vie d’Adèle.
Et pour cause, étant l’auteure du livre adapté, je traverse un processus trop immense et intense pour être décrit correctement.
Ce n’est pas seulement à propos de ce que Kechiche a fait.
C’est un processus à propos de l’idée de la répercussion de nos actes, d’écrire une ridicule histoire l’été de mes 19 ans et d’arriver à… « ça » aujourd’hui.
C’est un processus à propos de l’idée de prendre la parole et transmettre sur la Vie, l’Amour, l’Humanité en tant qu’artiste, de manière générale.
C’est un processus à propos de moi-même et du chemin que j’ai choisi.
Donc, oui… je suis traversée d’un sentiment indescriptible à propos de la répercussion. De se lever et de parler, et où cela peut mener.
LÄS mer! http://www.juliemaroh.com/

1:41 PM  
Anonymous Julie Maroh said...

Vill man ta del av vad Julie Maroh tycker om sexscenerna i filmen
kan man även där gå till hennes hemsida http://www.juliemaroh.com/ där hon inte skräder orden.
Hon tycker även att hon tappat kontrollen över sin originaltext Blå... som är en viktig del av förlagan till filmen.

Quant au cul

Quant au cul… Oui, quant au cul… Puisqu’il est beaucoup évoqué dans la bouche de celles et ceux qui parlent du film…
Il est d’abord utile de clarifier que sur les trois heures du film, ces scènes n’occupent que quelques minutes. / _ _ _ /

English translation

As for the ass

... Yes, on the ass ... Since it is much discussed in the mouth of those who speak of the film ...
It is first useful to clarify that on the three-hour movie , these
scenes occupy only few minutes.

/ _ _ _ /
Vi tar en bit till but now in english!

I do not know the sources of information the director and actresses (which until proven guilty are all straight ,
and I have not been consulted in advance . Maybe there's someone you he had to mimic their hands roughly with the possible positions
and / or to view them lesbian porn said (unfortunately it is rarely attention lesbians.
Because - except for a few passages - that's what it reminds me:
a brutal and surgical display, demonstrative and cold lesbian sex said, which turns to porn,
and who put me very badly at ease. Especially when, in the middle of a movie theater, everyone giggles.
The hérétonormé - because they 're / they do not understand and find the ridiculous scene.
Gays and other transidentités because it is not credible and that he / they are equally ridiculous scene.
And one of only we do not hear laughter there any guys who are too busy to get an eyeful before the incarnation of one of their fantasies.

Kechiche sågas rejält av Julie Maroh författaren till Blå... när det gäller sexscenerna
och han tycks alltså få svidande kritik från alla möjliga håll!
Lever han och levererar i sin bubbla?
Fantastisk film i alla fall!?

2:37 AM  
Blogger Thommy said...

Kistalight försöker analysera känslan över att vi gillade filmen så mycket.
Faktiskt skulle vi vilja säga att vi älskar filmen.
Den påminner om vår egen ungdom, franska vågen med alla filmer där,
68:a - pop och upprorisk vänster på 60-talet!
Hel del fantasi,glädje,melankoli och världen är ny
och massor av spännande musik, här och nu, uppkäftigt - javisst!
Vi delar en låt!
- http://www.youtube.com/watch?v=gE6jAegQzmI&list=FLDkRp4EA77rBJvJOJ5M-Axw&feature=share
Vi ger inte upp!

11:54 AM  
Anonymous Kista Lumiere said...

Numera går det också utmärkt att se La vie d`Adele på tuben med english subtitles!
Se https://www.youtube.com/watch?v=-
Skriver inte ut hela adressen här!
Hittar du filmen - Se!
Bien sur! Film som håller för en andra visning!

12:25 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home