I sat with my high-heeled sneakers onWaiting to play tennis in the noonday sun
I had my white shorts rolled up past my waist
And my wig-hat was falling in my face
But they wouldn't let me on the tennis court.
I shall be free no 10 Bob Dylan
Massor av tennis i helgen, nåja, två matcher en vinst och en förlust - rättar och bedömer elevarbeten.
Glädje, gråt och gnissel i veckan, några elever har varit motiverade andra inte när det är dags för betygen.
FF både fredag och lördag kväll - frugan på räk- eller egentligen strömmingsbåt med jubileumsfirande sjuksyrror. Passar på att leva upp till projektidén om att lyssna på Bob Dylan i 8 timmar – se Dollyblogg här om dagen! Ser diverse dvd-rullar tillsammans med katten. Funderar att stoppa bomullstussar i öronen på honom när Bob blåser på som mest i sitt munspel.
Rullar som Don´t look back och No direction home har jag sett förr – spännande tidsdokument.
Intressant blev den nya bekantskapen The other side of the mirror med föreställningar från Newport folk festival 1963 – 1965. Från 1964 ser man en glad och avspänd Dylan. Han ser ut som en klurig Huck Finn som precis tagit sig ned med flotten längs Mississippifoden. När han framför sånger som Mr Tambourine och Chimes of freedom ser och hör man en singer songwriter som har funnit sitt lyriska språk och hittat en ton för sin sångpoesi.
No comments:
Post a Comment