Jury (Censur) 1938 Nils Wedel- Ett hus på stranden!
Eldkvarn spelar extranummer i Kungsan. En ljudbild och berättelse som klingar skönt när vi stannar till framför Stora scenen på fredagskvällen. Massor av folk, hög stämning och glada tillrop, alla generationer var där, men visst, mest örongodis för fyrtiotalister.
Innan hade vi varit på vernissage på Moderna - 10 Historier ur Moderna Museets samlingar.
Det tycks vara inne med berättelser.
Eldkvarn berättar på sitt sätt med texter som inte viker för att lämna ut sig och har tidspatos. Inom litteraturen verkar som om en ny genre är på väg där man inte drar sig för att berätta om krackeleringar i det folkhem som var. Böcker som Svinalängorna, Mig äger ingen, Fråga om klass och Mitt namn är Ronny. Böcker som berättar om klasserfarenheter på ett festligt sätt och inte väjer för motsägelsefulla personteckningar och moderna berättargrepp.
På Moderna berättas det med färg och form om det folkhem som var i den nyöppnade utställningen 10 historier; färg, form, lyriskt lyster så det sprakar och på fredagskvällen visning för Moderna Museets vänner. Det bjuds på sponsrat vin för vännerna, sorl, feststämning, glam och alla generationer var där, men mest gråa pantrar.
Lars Nittve öppnar och han betonar det berättande draget. Det är fragment ur alla ismer som bildar ett nationellt, lokalt drag för svensk konst. Kikar man närmare på den finner man dock att det provinsiella är något som kanske finns i varje land.
Målningarna blir ögongodis i nya sammanhang säger Nittve. Vi ser dem med ett nytt seende på 2000-talet och Nittve jämför med Karin Mamma Andersson en trappa ned som för den måleriska svenska berättartraditionen vidare.
Cecilia Widenheim berättar om bakgrunden till utställningen. Den har tagit ett och ett halvt år att skapa och den emanciperar ur utställningen Utopi och verklighet från 2000.
Den svenska modernismen är inte så renlärig säger hon. Det sjunger om den. Lyriken i färgerna berättar något. Färgerna är exotiska; Sigrid Hjerten, Isac Grünewald, X:et, Ivan Augeli och Nils Dardel. Influenserna finns från persisk, japansk och arabisk konst och X.et frigjorde sin palett under resor kring Medelhavet.
Utställningen startar passande med Nils Wedels Juryn. Censur inom parentes, här ska avgöras om konsten är en god konst eller ej. Jämför nazisternas Entartete kunst på 30-talet. Formerna är lätt kubistiska och målningen har en mjuk och dämpad färgton.
Vilka upptäckter kan man då göra frågar Cecilia Widenheim?
- Mellankrigstiden vimlar av storytellers säger hon och många av dem är kvinnor; Siri Derkert, Vera Nilsson, Tora Holmström och inte minst Sigrid Hjertén.
- För detta behövs ingen kvotering.
- Ett hus på stranden sjunger Eldkvarn när vi stannar till i Kungsan innan vi åker hem till Kista.
Eldkvarn spelar extranummer i Kungsan. En ljudbild och berättelse som klingar skönt när vi stannar till framför Stora scenen på fredagskvällen. Massor av folk, hög stämning och glada tillrop, alla generationer var där, men visst, mest örongodis för fyrtiotalister.
Innan hade vi varit på vernissage på Moderna - 10 Historier ur Moderna Museets samlingar.
Det tycks vara inne med berättelser.
Eldkvarn berättar på sitt sätt med texter som inte viker för att lämna ut sig och har tidspatos. Inom litteraturen verkar som om en ny genre är på väg där man inte drar sig för att berätta om krackeleringar i det folkhem som var. Böcker som Svinalängorna, Mig äger ingen, Fråga om klass och Mitt namn är Ronny. Böcker som berättar om klasserfarenheter på ett festligt sätt och inte väjer för motsägelsefulla personteckningar och moderna berättargrepp.
På Moderna berättas det med färg och form om det folkhem som var i den nyöppnade utställningen 10 historier; färg, form, lyriskt lyster så det sprakar och på fredagskvällen visning för Moderna Museets vänner. Det bjuds på sponsrat vin för vännerna, sorl, feststämning, glam och alla generationer var där, men mest gråa pantrar.
Lars Nittve öppnar och han betonar det berättande draget. Det är fragment ur alla ismer som bildar ett nationellt, lokalt drag för svensk konst. Kikar man närmare på den finner man dock att det provinsiella är något som kanske finns i varje land.
Målningarna blir ögongodis i nya sammanhang säger Nittve. Vi ser dem med ett nytt seende på 2000-talet och Nittve jämför med Karin Mamma Andersson en trappa ned som för den måleriska svenska berättartraditionen vidare.
Cecilia Widenheim berättar om bakgrunden till utställningen. Den har tagit ett och ett halvt år att skapa och den emanciperar ur utställningen Utopi och verklighet från 2000.
Den svenska modernismen är inte så renlärig säger hon. Det sjunger om den. Lyriken i färgerna berättar något. Färgerna är exotiska; Sigrid Hjerten, Isac Grünewald, X:et, Ivan Augeli och Nils Dardel. Influenserna finns från persisk, japansk och arabisk konst och X.et frigjorde sin palett under resor kring Medelhavet.
Utställningen startar passande med Nils Wedels Juryn. Censur inom parentes, här ska avgöras om konsten är en god konst eller ej. Jämför nazisternas Entartete kunst på 30-talet. Formerna är lätt kubistiska och målningen har en mjuk och dämpad färgton.
Vilka upptäckter kan man då göra frågar Cecilia Widenheim?
- Mellankrigstiden vimlar av storytellers säger hon och många av dem är kvinnor; Siri Derkert, Vera Nilsson, Tora Holmström och inte minst Sigrid Hjertén.
- För detta behövs ingen kvotering.
- Ett hus på stranden sjunger Eldkvarn när vi stannar till i Kungsan innan vi åker hem till Kista.
Där gäller Hoodsfred. En sprakande festival och en yngre generation men det får någon annan berätta om.
Copyright Thommy Sjöberg
1 comment:
Ett hus, ett hus på stranden
ett stort regn och svarta himlar
Ett hus, ett hus på stranden
under havsörnens vingar
Post a Comment