Sköna söndag

Ser i lördagens Dn en artikel om ishockey i Stockholm.
"Stockholmshockeyn är död" skriver DN:s Emil Karlsson.
Vi på Kistalight som länge befarat den utvecklingen instämmer med en gammal avdammad artikel.


Mc Donalds cup, häromåret som regionsturnering i Säffle, för första års B-juniorer och den sista större turneringen där ungdomar i hockeysverige samlas i svenska hockeyförbundets regi.
- Så går jag ner i min källare och där blir jag ju sällare.
- Undrar var du vart du lilla katt ?
På väg till Säffle lyssnar vi på en festlig herre från Radio Sörmland. Tillsammans med lyssnarna sjunger och rimmar han till en gammal schlager. På melodin släng in en pinne på brasan…
I Säffle ser vi massor av hockey och konstaterar att Stockholm genom utflyttade spelare till hockeygymnasier finns representerade i samtliga regionslag.
- Är det bra det?
Bor det gör vi på Åmåls vandrarhem faktiskt bland, föräldrar till backar i både lag Väst och Syd – trevligt!
Telningen, , Love Sjöberg fick göra mål i TV – visserligen bandat men ändå. Målet var en riktig påse i krysset och han gjorde förarbetet alldeles själv. Pytsen blev inledningen till en vändning av matchen mellan Team Öst och Väst
….Stolt skriver jag krönikan nedan.

En kopp kaffe i Säffle
Sista helgen i Oktober och Mc Donalds cup för regionslag. I år är det Säffle som står som arrangör för turneringen. Regionerna, Öst, Väst Nord och Syd samlas under fyra dagar och möts i en enkelserie.
- Vilken stolt och hockeyengagerad förälder vill inte då som Hasse och Tage i sketchen ”Spik i foten” åka till Säffle och ta en kopp kaffe och på köpet få se bra ungdomshockey.
På läktaren traktens unga hockeyentusiaster som tycks ha tagit ledigt från skolan. Är det med Säfflelärarnas goda minne? Det är märkvärdigt vilken koll de har på spelarna på isen. De tycks ha följt spelarnas träning under dagen. Mc Donald cup är inte bara en turnering utan också ett tränings och utbildningsläger för våra sjuttonåringar.
På isen våra främsta talanger i åldersgruppen, nåja de finns säkert en del av dem även utanför de här lagen, men visst ser man massor av fina exempel på teknik, spelförståelse och fart. Det ser bra ut. Troligen har svensk hockey aldrig haft så välutbildade sjuttonåringar. Ändå debatteras dagens ungdomshockey.
Man saknar lirarna sägs det. Svensk hockey tar inte vara på talangerna. Man frågar sig var alla talanger finns. Internationellt uteblir de stora framgångarna på juniorsidan och andra länder har kommit ikapp och gått förbi.
Rekryteringen av spelare minskar och allt för många slutar när de når juniorstadiet.
I Stockholm har Djurgårdens förre tränare Putte Carlsson rutit till om att hockeyn är på väg att bli en överklassport. Det senare är en sanning i Storstockholmsområdet så till vida att spelarna och lagen finns i de välbärgade villaområdena. Lagen med förankring i betongförorterna är i stort sett obefintliga. Samhället har förändrats de tio senaste åren. Skillnader mellan olika samhällsgrupper och bostadsmiljöer har ökat, mest märkbart i storstadsområdena, och det underlättar ju inte rekryteringen till en sport som både kostar och kräver föräldraengagemang. Ungdomshockeyn har för gott flyttat inomhus och blivit en organiserad sport på vuxenvärldens villkor. Spontanlir på allmis och naturisar är mest att betrakta som kuriosa.
- Var tar då de möjliga lirarna vägen?
Visst är det innebandy och fotboll som tagit över - inget konstigt med det! Lättare att utöva – större möjlighet till spontanlir, kräver mindre föräldraengagemang och billigare. Lirarna får större utrymme när klåfingriga föräldrar och prestigefyllda ledare inte hela tiden måste bevaka telningarnas framfart.
- Att rekrytera till ungdomshockeyn borde vara att se till sportens tjusning och egenart.
- Fart, fysik och lir på ungdomarnas villkor. Björnligan är fantastisk men sedan, från tioårsåldern, har man för bråttom att kopiera vuxenvärldens villkor. Matcher, cuper och träningar blir allt för lika seniorhockeyns modeller för hur det ska spelas och tränas.
- Mer lir på lokal nivå! Anordna interna turneringar – gärna med smålagsspel – låt ungdomarna själva få organisera! Mindre spelartrupper – det behövs inte tjugo spelare för att lira en 2x 15 minuters-match för tolvåringar.
- Enklare förhållanden kring träningskvällar – gärna över åldersgränserna – varför inte öppna fyratimmarspass för lir mellan åldersgrupperna – återigen låt ungdomarna själva styra och organisera eller ta till vara äldre ungdomars ledarförmåga.
- Kanske skulle fritidshem och skolor kunna använda tomma ishallar bättre. Plats för samarbete alltså mellan skola och hockeyklubb.
- Bättra på ungdomshockeyns rykte!
- Mindre prestige kring alla hockeyprylar – anordna bytardagar – betona att massa dyra statusprylar gör ingen hockeylirare. Det behöver inte vara dyrt att spela hockey!
På norra Järvafältet i Kista där undertecknad bor, sannerligen ingen tummelplats för ungdomshockey, anordnas varje år en ledarutbildning för ungdomar. I utbildningen ingår en serie föreläsningar av kända idrottsledare som kommer och berättar om sin sport. Tommy Söderberg har varit där och pratat fotboll. Bengt Johansson berättade om gurkburkar och handboll och förstås har representanter för innebandyn varit där. Ishockeyn har inte varit där med någon av sina ledarprofiler men det skulle passa bra nu när det finns en ny ishall i området. Husby ishall är en av de tjusigaste hallarna i stan om än inte i ett glassigt område men sånt kan ju inte bekymra en hockeykrigare.
- Hur det gick i Säffle då? Ja där verkar man inte ha några problem med hockeyintresset hos ungdomar i alla fall.
Trots skoldag så vimlar det av traktens grabbar på läktaren.
På isen såg jag en gammal Uffe Sternerfint i hög fart. Klacken på klubban på pucken bakåt och med grillan framåt - inte illa! Jag är alldeles säker på att Sterner en gång la grunden till den på en uterink i månskenet under inte alltför märkvärdiga förhållanden.
- En kopp kaffe då?
Kostade bara fem spänn och var nybryggt, väldoftande och smakade bra till halva stockholmspriset.
Copyright LarsThommy