Manipulera Världen Light

Kobra - Konst, kravaller och kursfall https://www.svtplay.se/video/15864311/kobra/kobra-sasong-20-konst-kravaller-och-kursfall?cmpid=del:tw:20171115:konst-kravaller-och-kursfall:pla:lp … #playtips via @svt
Ovan programledaren Parisa Amiri som kikar in på den brittiske konstnären James Cautys postapokalyptiska miniatyrvärldar från utställningscontainer i Liverpool.
Vidare i videon Kistalight skymtar förbi i vacker blå färg på tröjan i Kobras program. Från pressvisningen på Moderna Museet av nya utställningen Manipulera Världen.
Manipulera Världen är en stor och omfattande utställning i två plan med Öyvind Fahlströms konstnärskap i centrum. Det är inte en retrospektiv, utan mer en utställning som ställer frågor till vår tid där spel, ekonomi, kapitalism och kolonialism är teman. Utställningen kan också ses som en del av ett större projekt där Öyvind Fahlström ställer frågor om vår tid:

• Vi ska se och titta på hans verk 
• Är hans verk relevanta för vår tid
• Fungerar de som en rörelse mot vår tid

Kring utställningen finns en spelplan där 28 inbjudna konstnärer svarar på de frågor som Öyvind Fahlströms konst ställer. Utställningen är indelad i tre zoner. Zon 1 Monopolspel med konstverk (pjäser) som är flyttbara och del i ett spel, här finns också Dr Schweitzer sista uppdrag, ett narrativ, (metaforisk världsbild) om kolonialismen. Zon 2 är det Offentliga rummet, bland annat med en festlig manipulerad demonstration Mao - Bob Hope march från 1966 av Öyvind Fahlström, på väg ned till Zon 3 med världsbanken, bitcoin-gruva och handel.

Kistalight är även nyfiken på de frågor som möjligen Utställningen Manipulera Världen kan svara på (förhålla sig till) om fakta(resistens), fakenews, blankning av aktieköp, bitcoins valutavärde, manipulerad storytelling om politik, företag och konst och så undrar vi om man inte kan hitta inspiration till egna spelkonstruktioner (för spelstudenterna på dataprogrammet i Kista) och idéer för mitt eget berättande.
Vi frågar oss också om idéerna om att manipulera världen skymmer form och färg hos utställningens konstverk eller blir idéerna viktigare än det konstnärliga utförandet och skickligheten?
Tja hur som helst fungerar utställningens verk som kommentarer till Öyvind Fahlströms idéer om att Manipulera Världen och även en (krumelur) dialog med konsthistorien - se berättelsen nedan!

Packlådor målade Yet more letters to the reader av Hanan Hilwé chefintendent på Abu Dhabis Museum. Bild Thommy Sjöberg

I dag nöjer vi oss dock med att återberätta en sanslös story från utställningen som Fredrik Liew (curator) berättade under sin mycket kunniga och omfattande föreläsning om utställningen Manipulera världen.
En typ av berättelse som vi är så förtjusta i på Kistalight.
En mytisk berättelse!
Sann eller bara sannolik?
De femton packlådorna ovan Yet more letters to the reader är målade kopior av verk från Erich Maria Remarques och Paulette Godards konstsamling som auktionerades ut 1979 på Sothebys i New York.
Konstverken sägs ha köpts av Hanan Hilwé för de styrande i Abu Dhabis räkning.
Verken från Remarques och Paulette Godards samling lär inte ha fallit Sheikh Zayed i Abu Dhabi i smaken.
Han tycker att de är för västerländskt inriktade och Hilwe får kritik och hon börjar tvivla på hur äkta verken är.
Hon gör flera misslyckade försök att skänka bort samlingen till olika intressenter.
Mystiskt nog återkom samlingarna hela tiden till det lager i Abu Dhabi där de arkiverats för den misslynte shejken.
En spiritistisk inriktad kock föreslår att målningarna var (sken)döda och gick igen.
Taktiken blev då att Hilwé målar kopior på utsidan av verkens packlådor med syfte att de skulle fungera som spegelbilder och skrämma bort de skendöda.
Därefter skänkte hon målningarna till ett ett museum i Ypres i Belgien. Ett museum och en minnesplats för de grymma striderna under första världskriget. En plats där Erich Maria Remarque skadades under kriget - en upplevelse som senare fick honom att skriva sin stora roman om första världskriget På Västfronten Intet Nytt.
Den som ursprungligen berättade om mötet med Hanan Hilwé är den libanesiske konstnären och Hasselbladsvinnaren Walid Raad och man får anta att målningarna fått en fristad på museet i Ypres inte långt från första världskrigets västfront.

© Thommy Sjöberg

Changer Stories Big Think i Kista - Leo Razzak

I veckan som var hamnade Kistalight på Big Think Lecture i Kista Galleria!
Föreläsare var Leo Razzak ung social entreprenör, energisk inspiratör, skådis och student på STDH (film och tv-producentlinjen).
Leo som personligen hälsar alla välkomna i biograftrappan tycks genuint glad när han typ ser att en äldre svenne (Kistalight) är en av dagens åhörare och gäster i publiken.
Allt det spännande finns i arbetarklassen skrev och menade Ivar Lo-Johansson en gång i tiden - måste ha varit ungefär 1960-tal!
Under 1980-talet diskuterade vi som var intresserade av utvecklingen i samhället också om allt det spännande utspelade sig i periferin (förorten) eller i städernas citykärnor.
Kistalight som tror att all kreativitet i dag äger rum i förorten och inte hos någon provinsiell Nytorgs hipster på Söder.
Där det skaver rejält mellan olika språk, ungdomar och segregerade samhällsklasser. Med fotboll, basket, skate och kampsport, musik, ungdomsjargong som schysta arenor utanför skolan. Gapet som är allt för stort mellan ungdom och vuxenliv, risken för droger, sociala medier som mötesplats och unga människor som bara själva kan erövra en plats i samhället.
Dagens föreläsare Leo Razzak den vänlige unge mannen som hälsar Kistalight välkommen kanske vet någonting om allt detta!
Leo har trots sin ungdom redan hunnit föreläsa i 12 år berättar han. Han är bra offline säger han mindre bra online!
Det gäller att bli någon och någonting när man har en utsatt bakgrund!
Han berättar om sin modiga mamma som är från Norrbotten, konstnär och alkoholist. Farsan var annorlunda,  från Dakka i Bangladesh akademiker med nationalekonomi i botten, kom till Sverige med 20 dollar på fickan för att studera i Uppsala fortsätter med en utbildning i Umeå till systemprogrammerare men snackar inte bra svenska och han anpassar sig till de nya spelreglerna och blir torghandlare i Skärholmen.
Leo Razzak har en avspänd, cool, scennärvaro det märks att han är van vid att framträda utan just så mycket andra tekniska hjälpmedel än den lilla mikrofonen.
Språkliga stilen påminner om rap och hiphop - det flyter på hos Leo.

Hata sig själv/jobbigt/Norsborg med farsan läskigt...läskigt på riktigt/keffe, keffe i skolan/Marlboro Light första rasten/
Viktigare med kompisar än Mvg/Fryshuset gratis mat/
Största lärdomen identitetsfråga/ halv,halv blir dubbel/
Samtalsgrupper 8 grabbar/böggruppen/snacka känslor/
Prata inför andra 500 spänn/Täby gymnasium 300 pers/
Viktig erfarenhet att tala inför andra 316 spänn efter skatt/
Long...long run för att komma vidare/grymt att komma vidare/
Tycka om sig själv/Ingen fattar någonting/Gör din grej/
Fattar att ingen/fattar någonting/
Inbjuden pratar inför 200 svennar/
Kopplar upp sina sinnen/på ett positivt sätt/ bli trygg/
älska sig själv.

Full fart, action genom föreläsningen - Leo Razzak stannar upp och listar tre saker han tycker är viktigt för att nå framgång och må bra.

• Hitta mål är meningsfullt
• Sköt om din hälsa
• Sköt om dina relationer

Sen fortsätter Leo sin fartfyllda rap genom föreläsningen!

Starta företag/tjäna massor av pengar/
Formell utbildning/inte grejen/när det går att bilda nätverk/
Morsan försvann/farsan cancer/ ett halvår att leva/
Fick stamceller i vården/klarade sig/
En miljoninsamling/skapa barnhem med farsan i Bangladesh/
Framtid göra konstfilm om Zlatan/Bo kvar på samma plats/
Hälsan/Succé/Bestämma din dag själv/
Sann lycka/att göra andra lyckliga/
Tro på alla människor/ger energi/
Varför går allt så bra?/
Älska din energi/
Energy is dependence!

Leo Razzaks upplevelse av energi verkar närmast vara en religiös uppfattning tycker (tror) Kistalight. En energi som säkert hämtar massor av kraft i allt som skaver. Två begåvade föräldrar som inte kommer till sin rätt i samhället, sjukdom och klassorättvisor, festlig och kreativ ungdomsjargong mellan alla språken och de kulturella spänningarna i förorten, musik, sociala medier och den digitala utvecklingen som faktiskt kan användas av alla samhällsklasser.
Frågar Leo efter föreläsningen om vikten av grit (uthållighet och jävlar anamma) som komplement till den nästan religiösa upplevelsen av energi. Svaret finns väl redan i den föreläsning han just levererat.
It´s a Long...long run/Grymt att komma vidare/
Massor av energi i förorten/tycker Thompa på Kistalight

PS Ser i efterhand, lite research i fel ände, att Leo Razzak gjort ett Sommarprogram SR P1 8 juli 2013.
En stark och modig berättelse!
Grattis säger vi på Kistalight!
Att ha ett eget Sommarprogram!
En av svennarnas största ärebetygelser!

Ser dessutom, lite research till, att Leo lagt upp sin redovisning från sitt examensarbete på STDH på blankvers.
Blev alltså även en fin (framgång i svennevärlden) examen till slut!
Kul!
Grattis även där!
© Thommy Sjöberg

At the Existentialist Café

Maurice Merleau-Ponty, Jean Paul Sartre, Simone de Beauvoir och Albert Camus Bild ovan på fyra av de ledande existentialisterna i Paris efter andra världskriget

Kistalight fortsätter sin spaning i Saint Germain des Pres, från statyer till existentialistiska kaféer med Flore och Café Deux Magots i centrum. Under sommaren har vi läst Sarah Bakewells At The Existentialist Café med undertexten Freedom Being & Apricot Cocktails. Titeln anger den lätta tonen men ändå lärda  anslaget i boken.
Att sitta på café var en del av vardagen för existentialisterna i 1940-talets Paris. Här möttes man och hade sina dater, här skrev man och läste,  åt sin lunch och middag, fikade och intog sina drinkar, här bildades kotterier och säkert intrigerades det en del och Sartre fick så småningom en egen telefon (direktlinje) installerad på Café Flore.
Under kriget satt man där mest för att caféerna var bland de få platser som var uppvärmda i ransoneringarnas Paris.
Det fanns andra mörka sidor också under kriget, man pratade med alla och kände igen gästerna på caféet, men inte alltid till namnet.
Det var inte sådana tider!
Simone de Beauvoir berättar om två glada debatterande livliga tjeckiskor som en dag inte längre fanns bland de besökande på Café Flore.
Plötsligt kunde några av gästerna bara vara borta.
Saknade!
Här någonstans fanns den mer ångestfulla verkligheten (nazisternas ockupation, förföljelse, rastänkande och jakt på oppositionella - Gestapo kom om natten)  bakom Sartres existentialism.
Skrifter som Varat och Intet eller Existentialismen är en humanism har en högst reell bakgrund i andra världskrigets Paris!

Fenomenologi!

Hel del kul anekdoter i Sarah Bakewells bok om existentialisterna och även deras biografier i kortform där ofta Saint Germain des Pres är den bakomliggande miljön.
Sarah berättar även om sin egen väg till existentialismen. Hur hon i ungdomen läser Nausea (Äcklet) mest för att boken har ett coolt omslag av Salvador Dali och hur hon som bokens huvudperson blir en dropout, slutar sina gymnasiestudier och istället jobbar i en skivaffär som säljer reggaemusik från Karibien och dekorativa haschpipor. Intresset för filosofi och Sartre är dock så stort att lusten att läsa mer om existentialismen får henne att återuppta sina studier. Vilket medför en examen i Filosofi som huvudämne från Essex University senare börjar Sarah även en doktorandutbildning om Heidegger.
Thompa på Kistalight som också läste Äcklet, Muren och till och med tröskade sig igenom trilogin Frihetens vägar av J P Sartre i sin ungdom som målarlärling på byggen och i verkstadsskola.
Långt från gymnasiestudier eller andra intellektuella förutsättningar, var ett annat universum liksom, och det fanns lite svårigheter, motstånd, att bita i hå...hå...jaja på vägen!
Ofattbart egentligen?
Kistalight omfamnar den lille killen, tonåringen, som läste böckerna på pojkrummet i Vendelsö om ångest, tomhet och människans fria val!
Mycket förstod jag inte alls och många av böckernas miljöer var främmande - se mina funderingar i Saint Germain des Pres eller Sartres Norra Öga
Alienation vad är det?
Antagligen handlade det om en stark inre drivkraft och ett behov att bryta sig loss!
Förtäckt frigörelse!
Väldigt trevligt!

Mest handlar Sarah Bakewells At The Existentialist Café om fenomenologi inom den moderna filosofin!
Uttalade existentialister är egentligen bara Jean Paul Sartre och Simone de Beauvoir. Albert Camus som också är med på ett hörn (får sin kortbiografi) är varken existentialist eller fenomenolog utan mer författare och debattör.
Annars passerar filosofer inom fenomenologin revy i Sara Bakewells At The Existentialist Café. Från de känslomässiga föregångarna Nietzsche och Kirkegaard till Husserl, Heidegger som blev nazizt, till Jaspers, Hanna Arendt,så småningom en stor kritiker av nazismen. Boris Vian skymtar förbi mer artist, musiker och omtalad författare än filosof. Maurice Merleau-Ponty den leende filosofen som älskade att dansa jive på existentialistklubbarna och kanske var den mest begåvade av dem alla. Ett spännande kapitel handlar om hur Husserls manuskript överlever förödelsen under ockupation ww2 och bevaras från nazisternas förstörelse av entartete (användes mest om konst som begrepp) litteratur.
Författare som inspirerats av Sartre, existentialisterna och samhällsdebattörer var Franz Fanon från tredje världen med The Wretched of The Earth, afroamerikanen Richard Wright med The Outsider, engelska Iris Murdoch med klurig mystik i sina böcker, Colin Wilson britt även han och arg ung man som hade existentialismen som bas för sina upproriska äventyr i borgerlighetens Storbritannien.
En politisk viktig roll fick Jan Patocka från Tjeckien, Husserlian, var en av skaparna av Charta 77 blev förföljd av tjeckiska myndigheter under kommunismen för detta men Patocka blev utsatt för sådana påfrestningar att han avled i mars 1977 några år före kommunismens fall i Tjeckien. Han inspirerade Vaclav Havel, dissidenten som studerat fenomenologi, och blev president i Tjeckien.
Antagligen världens första och enda Husserlian och Existentialist som varit president för ett land!
Klart Emmanuel Macron Frankrikes president har en master i filosofi med en avhandling om Hegel och Machiaveli men han är knappast en existentialist.
En av slutsatserna Sarah Bakewell gör genom att skriva sin bok och genom sina intensiva filosofistudier är att idéer är intressanta men människor är mer värda än så / _ _ _ / av existentialisterna är det Simone de Beauvoirs självbiografi som består med sina porträtt av människans komplexitet och världens föränderliga kärna.
It gives us all the fury and vivacity of the existentialists cafés, together with a sulphur sky over a sea clouds, the purply holly, the white nights of Leningrad, the bells of the liberation, an orange moon over the Pireus, a red sun rising over the desert - and all the rest of the exquisite, phosphorescent bloom of life, which reveals itself to human beings for as long as we are lucky enough to be able to experience it.
Vackra rader citerade från Simone de Beauvoirs självbiografi!
© Thommy Sjöberg

Strindbergs Byst Makterna Light

Kistalight fortsätter sin statyspaning! Igår invigdes Place August Strindberg i Paris med en byst av Strindberg.
Mycket hedervärt mitt i hjärtat av Saint Germain des Pres i Paris sjätte arrondisment vid kyrkan Saint Sulpice. Kyrkan har en märkvärdig målning av Eugene Delacroix i Jakobs kamp med ängeln.
En symbolisk plats för Strindberg och omnämnd i hans Legender.
Bysten är en replik i brons av Carl Eldh klassiska Strindberg Titanen från 1905.
Initiativtagare till Strindbergsbysten är Guy de Faramond (se ovan foto) före detta korrespondent för Le Mondes i Stockholm och Strindbergs franske översättare Jacque Robnard.
Vid pass 120 år sedan flanerade August Strindberg i de här kvarteren mellan sitt hotel Orfila där han försökte framställa guld med kemiska metoder, enligt han själv vetenskap, men mest liknade det naturpoetiska övningar och besvärjelser. Han strosade runt bland caféer, intog sin absint vid cafébordet (förrädisk, giftig på den tiden och numera förbjuden) på bestämda tider på eftermiddagen, tyckte sig se, nerverna i olag, olika tecken, de himmelska makterna, som att han var förföljd av kvinnoligor, elektricitet och säkert massor av skuldkänslor, han led av hudproblem (psoriasis) och svedda händer efter experimenten. Han promenerade  i Luxembourgträdgården  bort mot Sorbonne där han hade tillgång till ett kemiskt laboratorium, trivdes i Jardin des Plantes, åt middag på Closerie de Lilas, fick en viss uppmärksamhet i den parisiska kulturvärlden med uppsättningarna av fröken Julie och Fadren, skrev ett berömt förord (båda ansågs ha en dragning till det mystiskt vilda) i en katalog för konstnären Paul Gaugain men han fick inte riktigt det stora genombrottet i Paris kulturvärld. Möjligen berodde det på brist med de rätta kontakterna - i dag skulle vi säga att han inte hade det rätta nätverket.
Kanske brydde han sig hellerinte riktigt om ytligheten i att vara en celebritet och kändis utan han följde sin inre väg utan att vara medveten om det? En sorts förtäckt frigörelse alltså eller helt enkelt konsten att traska sina egna stigar.
Strindbergs kris som gestaltas i Inferno kan säkert ges en psykiatrisk diagnos men kan också ses som en konstnärlig och en livsstils kris. Strindbergs bok Inferno som gestaltar den här perioden i hans liv skrevs ursprungligen på franska och var tänkt att ges ut för de franska läsarna. Kistalight som läste boken som ung, svenska versionen, tyckte redan då att det var en levande bok, livligt språk och friska iakttagelser, det ockulta låg i tiden (Strindbergs känsla för vad som var på gång) och i de hudlösa självbetraktelserna fanns en hel del humor.
Åren före Inferno hade Strindberg rent av levt vad vi idag skulle kalla rock´n roll liv med skilsmässor, bohemliv i Berlins konstnärskretsar kring vinkällaren Zum Schwarzen Ferkel, med bland andra Edvard Munch, Ola Hansson, Dagny Juel tidig feminist och hennes make Stanisław Przybyszewski. för mycket alkohol, droger och sex (alla låg med alla). För mycket av det mesta långt före #metoo och #ihave kampanjer. Przybyszewski omnämnd som polacken och Dagny Juel spökar även i Inferno i Strindbergs medvetande som hotfulla skuggestalter (triangeldrama) från Berlintiden. Relationerna var komplicerade som det brukar stå på facebooksidorna.
Hur som helst ledde kriserna till att Strindberg utvecklade sin konst. Han målade tavlor, egentligen använde han en målarspackel och liksom skulpturerade fram sina tavlor med poetiska färger, rörelse och kraft i formen och han blev en föregångare som konstnär inom symbolismen och abstrakt måleri.
Experimenten med måleri och naturvetenskap ledde så småningom efter Inferno-krisen till att Strindberg utvecklade sitt författarskap och kom att skriva lyriska dramer som Ett drömspel, Spöksonaten med flera och tillsammans med de tidigare skapade naturalistiska dramerna Fröken Julie, Fadren och Dödsdansen tillhör verken och August Strindberg världslitteraturen.
Kul, fantastiskt alltså, att Strindberg fått ett eget torg, Place August Strindberg med tillhörande byst (replik) skapad av Carl Eldh. Hans pjäser spelas nästan hela tiden någonstans i Frankrike. Här är han mest känd som dramatiker och man har även upptäckt målaren Strindberg säger Guy de Faramond som ligger bakom skapelsen av ett Strindbergstorg i Paris.

PS Kistalight har bloggat förr om Saint Germain des Pres och Paris 6:e Arrondisment denna kreativa miljö som inspirerat konstnärer, författare, musiker, singer-songwriters, skådisar, studenter, samhällsfilosofer, debattörer under århundraden och i dag inte minst modedesigners och deras entreprenörer.

Lite graffiti från dagens Saint Germain des Pres i områdets norra kvarter! Entrén till en av de stora franska (i vår tid) låtskrivarnas hem i Paris. En man med en låtskatt och en man som omgärdat sig med en air av skandaler och starka kvinnor.
Det är något i luften där?
I Saint Germain des Pres alltså!
Kanske är det närheten till alla caféer, konstakademier, klassiska skolor som Science Po, Ecole Normale Superieur nära granne i 5th, Sorbonne, de gröna luftiga parkerna med skimrande vatten och strilande fontäner, de billiga (used to be) hotellen, avantgardistiska kabaréer,  de skumma förbjudna (Le Tabou) källarklubbarna med (used to be) Miles och Juliette Greco och Sartre, Beauvoir och Camus - Västra Stranden och för några år efter ww2 var de här kvarteren världens mest spännande kulturhäng.

• Kreativ Light Saint Germain des Pres
• Saint Germain des Pres eller Sartres norra öga

PS En gång till! För några år sedan, 2012, gick Thompa på Kistalight en kurs för kulturentreprenörer på STDH och Data och Systemvetenskap på Stockholms universitet. Kursen var specialutformad för kulturarbetare (vi var 12 utvalda) som ville utveckla sina kunskaper i digital teknik, ekonomi och hitta nya vägar för sina projekt. En av kursdeltagarna där var Anna Pettersson (skådespelare)som då höll på att skapa nya former för att spela Strindberg. En av hennes första föreställningar på Intima teatern i Stockholm var fröken Julie i en uppmärksammad föreställning där Anna Pettersson spelar alla roller och stod för regin. Anna P har sedan fortsatt att söka nya vägar för Strindbergs pjäser på Intima Teatern i Stockholm, även världsturnéer, bortom de manliga geniernas rollgestalter och i och för sig även bortom snäva feministiska tolkningar.
Wow säger vi på Kistalight!
Strindberg lever även i nyskapande kvinnliga tolkningar!

PS En gång till! Även Fröken Julie har vi bloggat tidigare om här på Kistalight! Se Kärlek och könskamp!


© Thommy Sjöberg

Damen med Handväskan Light

Damen med handväskan - en Fashionista?
En Gucci, Valentino, Mullberry, en Celine eller som Mona Sahlin med Louis Vuitton in action!
Chica statusgrejer, släng er i väggen!
Här en tant med handväska fylld med mod och civilkurage som accessoar!

Damen med handväskan tycks ha hittat hem.
Hemvisten blir Alingsås efter beslut i stadens kultur och fritidsnämnd förra veckan.
Konstnären Susanna Arwin är överlycklig och donerar verket till staden.
Äntligen!
Möjligen kommer statyn att hamna på torget utanför stadens konsthall.
Beslutet var inte enhälligt av nämndens 13 ledamöter reserverade sig 4 bland annat SD;s Zandra Pettersson som ville ha en skulptur som uttryckte mer kärlek med färger, kramar och hjärtan säger hon.
Wow säger Kistalight som trodde att SD mest gillade järnrör så där ute i det offentliga rummet!
Vore jag lärare i konst eller bild, ok kan duga gott med en SO-lärare också, skulle konstverket Damen med handväskan, kunna ligga till grund för en diskussion.

• Hur viktigt är det med konstverk som gestaltar civilkurage och mod?
• Var och i vilken miljö kan verket då placeras?
• Kring damen med handväskan finns också en etisk dimension. Damen på det berömda fotografiet (årets bild 1985) som var förlaga till verket led av psykisk ohälsa och ville inte förekomma i offentligheten - bör man inte då ta hänsyn till detta?
• Dessutom hävdar vissa personer och grupper (SD t ex) att konstverket uppmanar till våld! Placera konstverket i sitt sammanhang (kontext) och samtala om detta!
• Duger Damen med handväskan som konstverk - se estetik! Bör alla verk i det offentliga rummet ha en mininivå när det gäller den konstnärliga utformningen? Se t ex Lars Vilks rondellhund!
• Vem bestämmer i så fall den offentliga estetiken - se konstråd m fl!

Verket Damen med handväskan tycks också ha skapat en trend och mode i statyvärlden!

Från Öland, Färjestaden och Borgholm, kommer detta glada inlägg.
Visst har ölänningarna humor!
Från Karlstad kommer Solastatyn ekiperad med några handväskor.

Tjusigt ovan i Solas stad och det är inte sämre i Borås där det liberala kommunalrådet Morgan Hjalmarsson hittat fram till Borås offentliga klassiska kvinnliga skönhet (den manliga blicken?) även hon med några moderiktiga handväskor.

Vi avrundar med en krigarkonung. Alla skinheads favorit när det begav sig! För en handväska i tiden och för ett nationalistiskt monument som tycks ha anpassat sig för nya hbqt-tider.
En man som sänkt sin värja!
#Metoo kanske?
Ska förstås vara #Ihave!
En fashionista i tiden?

Ah vi kör en till när vi ändå är i gång! Vad sägs om att äntligen befria Lenin från hans ideologiska fängelse och elfenbenstorn av Marxist-Leninistiska idéer. Vi  börjar med att ekipera Lenin med några handväskor i sann renlärig hbqt-anda.
Något för Putin och ryska nationalister också?

Jag håller med om att vi ska ta emot  gåvan  säger Lasse Diding som erbjuder Varbergs kommun konstverket. Lasse som äger den andra utgåvan (statyn av Damen med väskan) har tills vidare placerat den i sin trädgård. Lasse Diding är entreprenör och hotellägare (hotell Havanna) i Varberg och är mannen bakom det kontroversiella Leninpriset.

Klart att tanten med handväskan lever som graffiti också! (Bild från Tilt photogroup)
Här från graffitivägg i Snösätra industriområde strax söder om Stockholm.
Tanten med väskan in action, fotot, som pressfotografen Hans Runeson tog den 13 april 1985 i Växjö under en demonstration av svenska nazister lever sitt eget liv och får vår fantasi rörelse.
Bilden blev rejält uppmärksammad och fick stor spridning i massmedia och blev vald till Årets bild årets bild 1985 men fortsätter att engagera oss.

Leve handväskan som modig accessoar!
© Thommy Sjöberg

Hillbilly Elegy Light

Reading, writing, Route 23 all hillbillies road to misery ... från Dwight Yoakam!
Sången om vägen, hillbilly trial, för alla fattiga Kentuckybor och arbetarklass från delstaterna längs de vidsträckta Appalacherna!
Det var (1940, -50, -60, -70-tal) kolgruve, lantarbetare och mångsysslare som sökte jobb i bil och stålindustrin i norr i de stora städerna Chicago Detroit och Pittsburgh.
 I en skildring med litterära kvaliteter,  dokufiction, Hillbilly Elegy av J D Vance, som Kistalight precis har läst, berättas en sådan historia. Platsen och centrum för storyn och hillbylly familjen är Middletown nära storstaden Cincinnati i Ohio. I Middletown fick många av dem jobb på AK Steel Holding Corporation.
Det är deras historia i flera generationer som berättas av J D Vance i Hillbilly Elegy A memoir of a family and a culture in crisis.
Har inte alla vi klassresenärer en liten Hillbilliy inom oss?
Thompa på Kistalight minns när vi var unga och de första åren som lärarvikarie på den tiden det fanns OBS-kliniker i skolorna. Var det inte då överrepresentation på y-namnen i OBS-klasserna bland eleverna; en Ronny, en Conny, en Tommy eller en Benny och en Jenny.
OBS-kliniken den naturliga hemvisten för alla billies!
De verkliga hillbillies är av skotsk irländsk fattig bakgrund. De emigrerade till Nordamerika under 17 och 1800-talet och bosatte sig i områdena längs Appalacherna. Det är ett vidsträckt område med vackra blånande berg och skogar från Alabama till Georgia i söder via Ohio till delstaten New York i norr. Längs Appalacherna finns också stora koltillgångar som ingen sund miljövän eller smart företagare vill bruka i dag men som skapade arbeten när det begav sig.
Här i den vidsträckta nordamerikanska miljön har den fattiga vita arbetarklassens lycka varit som mest sårbar och dimunitiv. Deras tillvaro har präglats av låg social rörlighet, svåra skilsmässor, tungt drickande, drogmissbruk och att deras hem ofta har varit en hubb av misär.
Egentligen skriver J D Vance i Hillbilly Elegy finns det inte någon anledning för honom att skriva memoarer i trettioårsåldern! Han har tagit en examen från Yale Law School, gått på Ohio University, tjänstgjort i Irak och gått på High School i Middletown Ohio med mediokra betyg. Det mest coola han har gjort är att han tagit en examen från Yale men det var det 200 till som gjorde det året och i dag har han ett trevligt jobb som riskkapitalist, han är gift med en begåvad kurskamrat och efter bokens tillkomst har de fått en son.

Photo from Ruins of Detroit Marchand Meffre This house was built in 1893 for the wealthy banker William Livingstone. In the 1990s, it was moved and replanted a few yards away on a vacant lot. Eventually, its facade collapsed in 2007 

Det märkvärdiga är J D Vances bakgrund med rötter i sydöstra Kentucky, Jackson, och en miserabel uppväxt i Middletown Ohio. Det handlar om vit arbetarklass på dekis, en mamma som är drogberoende och hennes män som kommer och går. Det handlar om ett samhälle i upplösning från en tillverkningsindustri till ett försummat rostbälte med ruiner av fabrikslokaler - ett samhälle som inte förmått att ställa om när kapitalet söker nya vägar för sina vinster. Det handlar om förlegade värderingar (koder) med rötter i Appalachernas hillbilly kultur. Det handlar om en sorts institutionaliserad hjälplöshet, gå på socialen, sjukpensioner, missbruk och uppgivenhet, som Vance och hans syster Lindsay tillsammans med sina morföräldrar kämpar emot.
Boken har väckt särskild uppmärksamhet efter Trumps överraskande valseger 2016 och Hillbilly Elegy ses gärna som ett fönster för de känslor och värderingar (känslomässigt landskap) som gjorde det möjligt för honom att vinna förra årets presidentval. Tillverkningsindustrin (manufactoring belt) som blev Rostbältet är ändå en process som pågått i årtionden inom stål och bilindustrin så krisen där kan inte enbart förklara Trumps seger.

Vara vit arg äldre man med hustru som inte gilla Washington, vara vit arg äldre man med hustru som inte gilla media, vara vit arg äldre man med hustru som inte gilla hbqt, miljö eller antirasistiska rörelser, vara vit arg äldre man som inte gilla Hillary Clinton och vara vit arg äldre man som varit demokrat men blivit republikan. Vara vit arg äldre man...
Analysen bakom Hillary Clintons valförlust är nog inte bara att den vita arbetarklassen i Rostbältet röstade på Trump utan man röstade mer mot den etablerade politiken. Frågan är om inte Bernie Sanders hade vunnit valet i de här delstaterna. Hillary var kanske en av de mest mest kompetenta kandidaterna någonsin men förskräckligt impopulär även bland kvinnorna dessutom tycktes hennes kampanjgäng oförmögna till analys (var för detaljfixerade) för att ta Trump på allvar. Ytterligare motgångar för Hillary var ju de digitala trollen och bootarna på Internet (ryska hackare) för att inte tala om FBI-chefens publicerande av hennes emejlhantering.
Ändå förlorade Hillary knappt och förlusten kan inte bara skyllas på hillbillykulturen!
Tillbaka till J D Vance och hans bok!
Kärnan i Hillbilly Elegy är hur J D hittar vägen från hillbillies, rednecks och white trash kulturen till en framgångsrik akademisk karriär med en juristexamen från Yale. Det är lätt att tänka på Barack Obamas och hans memoir Dreams from my father som han skrev på uppdrag efter att han blivit vald till Harvards förste färgade ordförande i Harvard Law review. I J D Vance fall har han en berömd jurist, Amy Chua, som är lärare på Yale som uppmuntrar honom att berätta om sin resa från Jackson Kentucky, Middletown Ohio till Yale New Haven Connecticut.

 Det skaver rejält i Hillbilly Elegy när Vance berättar om de kollisioner som uppstår mellan vita medelklass värderingar och hillbilly koderna hos  hans släktingar och familj. Ibland undrar jag som läsare om man inte kan lägga till ett antal psykiatriska diagnoser utöver hillbillykulturen hos hans speedade familj (släkt).
I hillbilly kulturen förknippas inte heller studier och skola som någon manlig syssla utan där man bör lösa en konflikt med en riktig fight, tyst manlighet och erövra flickor (ragga brudar). Studier förknippas med feminina värden, något för fjollor och gaykillar dock fanns inte de värderingarna hos hans älskade mormor (mamaw), morfar (papaw) och hans syster Lindsay som hade en karaktär utöver det vanliga. Där någonstans fanns grunden till att J D Vance hittade vägen till studier och en fin akademisk examen även om hans hillbillies demoner från förr spökar för han av och till i hans nuvarande liv.
Betyg för Hillbilly Elegy fem godmodiga hillbillies av fem som gillar studier. kunskap, arbetsmoral och misstror oprovocerade slagsmål, droger, fakenews och förlegade värderingar.

© Thommy Sjöberg

Collage och testa idéer Louise Nevelson

Collage Louise Nevelson Moderna Museet Bild Thommy Sjöberg

Under pressvisningen av Elgaland-Vargaland presenterades även en miniutställning av Louise Nevelson. En donation till Moderna med en av nordamerikas stora konstnärer, framförallt nyskapande som skulptör, men här representerad med collage som har formen (3D) av assemblage.
Påminner en del om den samtida Robert Rauschenberg och hans samlande av svedda träbitar, tilltufsade pappersark och udda  föremål som han kunde hitta lite över allt på gator och torg när han liksom Nevelson strosade runt i New York.
Ett sätt att hitta inspiration och testa idéer för både Louise Nevelson och Robert Rauschenberg.
Louise Nevelson skapar gärna verk att sjunka in i, här collage, och hon använde enhetliga färger i sina verk som nattsvart,guldfärger, vitt och i hela miljöer.
Hon blev därför också en föregångare till installationskonsten.
 Louise Nevelson slog igenom som 40-åring men hade sitt stora genombrott i 60-årsåldern 1959 genom utställningen 16 Americans på MoMa i New York.
Louise Nevelson visas i en av samlingens rum nära popkonsten på Moderna Museet.
Varför inte liksom konstnären själv låta sig inspireras av hennes collage och hämta nya idéer från dem med ett besök i Louise Nevelsons alldeles egna rum på utställningen på Moderna.

© Thommy Sjöberg

Utropa Nytt Land Light

Omelett! Bild Thommy Sjöberg - klicka gärna!
Smile grabbar och tjejer!
Mimmi och Thompa på Kistalight i reinkarnation?
No...no detta är Zoy döpt efter en rysk punkare och Mellvin som mest är sur och arg (hatar) det mesta här i tillvaron.
Strävsamt gammalt par i Kista!
Dags för frigörelse dagens tema!
I dagarna självutnämnda länder i  folkomröstningar i Katalonien och Norra Irak (mindre del av Kurdistan).
Hur ska det gå?
Är ju bra om alla parter är med på förslaget och inte bara 40 procent som i Barcelona.
Kistalight har ett förslag.
Gå på Moderna Muséet i Stockholm och se (inspireras av) utställningen Elgaland-Vargaland!
Konungariken som i år har 25-års jubileum.
Kistalight utsände har varit där på Pressvisning (Moderna Museets pressklubb).
Klart det är en fiktiv dubbelmonarki men de har inga som helst problem med gränser, medborgarskap, dialoger mellan medborgarna eller andra nationer.
Tonen och det formella kan verka konservativ med flaggor, musik-nationalsång, pass och stämplar, vykort, frimärken och kartor.
Men bakom konservatismen i materialet kan strukturer och samband blottläggas och bli synligt som gränsöverskridande, nationalstaten och kulturell identitet och pengars (kapital) flöden.

Så har konungarikena till exempel utropat kyrkogårdsön San Michele i Venedig lagunen till en del av Elgaland-Vargaland.
Vad säger Venedigs styrande om detta frågar Kistalights utsände en av rikenas grundare Leif Elggren (författare, kompositör, performanceartist och konstnär).
Inga problem säger Leif!
Det är inga styrande i Venedig som känner till det menar Leif trots det stora vackra fotografiet över ön på utställningsväggen.
Tanken bakom annekteringen är säger Leif att vi ska kunna teleportera öns fjättrade själar. Dessutom menar Leif att alla döda per automatik tillhör konungarikena Elgaland-Vargaland. Givetvis kan de när som helst begära utträde ur gemenskapen men hittills har man inte fått in några sådana ansökningar.
Oui...oui tänker Kistalight som ömmar för Joseph Brodsky som funnit den sista vilan på ön och unnar honom (hans själ) ett besök på Venedigs lagun och i Venedigs gränder i dimman på hösten så han kan återuppleva sin ungdoms Leningrad eller varför inte ett besök för den ryske barden i hans älskade Stockholms skärgård i Fagerdala hamn.
Kistalight funderar allvarligt på att bli medborgare i Elgaland-Vargaland.
Bara att ladda ned ansökningshandlingar från deras hemsida Elgaland-Vargaland under Passport Application blir då förstås dubbelt medborgarskap, svensk och elgalandsbo.
Vidare frågar vi Kung Leif om det finns gott om arbeten i riket.
Det finns många lediga tjänster säger Kung Leif och uppfinningsrikedomen med nyskapande jobb är outtömlig säger han med ett godmodigt leende.
Thompa på Kistalight får en snilleblixt, lightning, som man säger på elgamål!
Om man skulle utropa sig till Ljusminister i Elgaland-Vargaland.
The Minister of Lightning!
Vi som har så bra relationer till alla möjliga kvinnliga Led-Light entreprenörer i Kina. Senast Amy Chen med en som vi säger på nusvenska hotsale model - Solar traffic signs eller varför inte Fiona här om veckan med Led-Street-Light.
Tips till alla ministrar som längtar efter ett eget land!
Utropa gärna ert eget konungarike!
Men hysch...hysch säg inget till de styrande!

© Thommy Sjöberg Minister of Lightning

Öppna Ateljéer Light

Bild ovan Öppna Ateljéer från Caroline Möllers blogg Keramik Haget

Dags för Ölands Skördefest sista veckan i september och dags för Öppen Atelje för åtminstone några av Åkerbokonstnärerna som Caroline Möller, Elisabet Hall, Jurgen Ewel och Marin Enander.

I sin bok Öppna ateljéer berättar Ulf Wickbom om Åkerbokonstnärerna och deras historia. De nio nuvarande Åkerbokonstnärerna presenteras i kapitlen Nio öppna ateljéer och i några andra kapitel tecknas deras föregångares historia. De nio var förutom de fyra ovan nestorn Lennart Sjögren, Eva Forsberg, Silvija Boijsen-Sinka, Eva Lissinger och Tony Patricia Garatt
Boken om Åkerbokonstnärerna är också ett samtidsdokument för oss som var unga på sextiotalet. År 1968 bildades de, passande år, genom att ha en gemensam utställning i Åkerboskolan i Löttorp. De var en löst sammansatt grupp som ville visa sina kreativa grejer.
Ett trevligt moget gäng som redan var formade som konstnärer.
 För att nämna några tongivande namn med personlig palett under åren som inte är med osss längre; Walter Frylestam (även en god biodlare) Stephan Lund (sjökapten på Högby fyr) Stig Kastberg (åkte gärna flakmoppe kring Södvik och Persnäs med målargrejerna) Sture Lundgren (mästare på akvareller med ölandston kring Gillberga) och några av de absolut första Åkerbokonstnärerna var Brita Garby och Lars Wellton.

Miljön på Norra Öland kittade ihop gruppen, de ville visa oss platsens skönhet utan att hemfalla åt sjöbodar, Blå Jungfrun och solnedgångar över Kalmarsund. 
Aj...aj för hötorgskonstens klichéer och kladdighet! 

Åkerbokonstnärerna som grupp var alltså mer ett praktiskt nätverk  än att de hade ett formulerat konstnärligt program.  
 De bidrar genom sina utställningar och Öppna ateljéer till kunskap och samhällsutveckling för Norra Öland och är ett viktigt bidrag till den, än i dag, fattiga landsänden och dess intellektuella liv. 
Viktigast dock tycker Ulf Wickbom är att deras konst och utställningar är ett upprop mot amatörismen.
Aj...aj för sjöbodar, gulliga får och solnedgångar, och att Åkerbokonstnärerna förändrar (utvecklar) vårt sätt att se Norra Öland!
Kistalight instämmer oui...oui!
Deras konst blir de visioner, drömmar, berättelser och material bortom klichéerna och fotografiets exakta värld som vi behöver för att fördjupa vår upplevelse av vår vackra landsdel si så där några mil strax norr om Borgholm!
Betyg: I dag special gradig skala ! Nio Öppna Ateljéer av nio!


© Thommy Sjöberg

Gruppspel Tennis Light

Spela eller Snacka Bullshit

Kistalight tar nu ett litet break från tennisen efter en månads intensivt spelande i vår gruppspelstour. Fint facit så här långt! Sju vinster tre förlust er, bara att glädja sig åt den positiva lutningen i raden, 10 7 0 3, från två gruppspel ändå spelade jag en av mina bästa matcher vid knapp förlust.

Livet är det som pågår mellan baslinjerna!

Vinster kan även vara riktigt sura; spelare som inte vinner ett game i en match börjar värsta psykkriget (härskarteknik) och snackar a lot of bullshit som vi säger på nusvenska.

Trist!😎

Kistalight har mål för sin tennis!

Här några goda råd i repris till mig själv som tennismotionär efter att ha mött en sådan surhak!

Goda råd till mig själv på Tennistouren

• Behåll alltid ditt goda humör 
• Att spela tennis som panschis är en bonus
• Gläd dig åt enskilda slag; en oväntad vinklad backhand, en slicad stoppboll, en hårt vinklad forehand, en lobb, gå på nät för en volley eller att lyckas med serven
• Gläd dig åt om du och din motståndare hittar fram till ett bra spel, händer ju trots allt, kul tennis är som en bra dialog (samtal)
• Klart att du gillar att tävla! Det är ju därför du deltar i gruppspel! Gläd dig åt dina vinster men bli inte som en mental trasselsudd om du förlorar en match som du kanske borde vinna
• Försök fortsatt att utveckla din backhand som Justine Henin. Vi citerar oss själva från Anniversary Light!
  Se hur Henin liksom gräver upp sin backhand och vinklar slagen!
  Ser man slaget i slowmotion så ser man hur högt hon drar tillbaka sitt racket.
  Det ser ut som en början till ett dubbelfattat slag.
  Vänster hand skjuter liksom tag i sitt racket och ger fart sedan slår hon igenom slaget så att det blir full swing. Effekten blir att hon hittar vinklar hos motspelaren som man inte trodde (fanns) var möjliga dessutom med bra fart på bollen.
• Ta ansvar för din tennis - Skyll inte på motståndaren om du spelar dålig tennis (skittennis) 
• Fokusera på ditt eget spel
• Försök och kom väl förberedd till matcherna, värm gärna upp med en liten jogg och utöva lite mental fokus 
• Ta inte dig själv på för stort allvar men var seriös
• Som sagt försök och ha kul och trevligt med din tennis
• Gruppspel ska vara roligt
• Väl mött på tennisbanan

                               GLAD SPELHÖST! 😎🎷🌾 🎾🎾🎾

Vi har ännu inte sett Borg filmen om Björn Borg och John McEnroe men vi ska så fort vi bara hinner. Mimmi har en stående inbjudan. 
 Riktig höjdarmatch på gång i tennisvärlden!

🎾🎾🎾

Laver Cup i Prag - Europa mot övriga världen! 
Vad sägs om?
Lag Europa Rafael Nadal Spanien (världsetta) Roger Federer Schweiz (2) Alexander Zverev Tyskland (4) Marin Cilic Serbien (5) Dominic Thiem Frankrike (7) Tomas Berdych Tjeckien (19) Kapten Björn Borg, Assisterande kapten Thomas Enqvist
Övriga världen med Sam Querrey USA (16) John Isner USA (17) Nick Kyrgios Australien (20) Jack Sock USA (21) Juan Martin del Potro Argentina (24) Denis Sjapovalov Canada (51) Kapten John McEnroe och assisterande kapten Patrick McEnroe

Hur det gick?
Europa vann med 15 - 9 med Nadal och Federer i spetsen. 
Visst var det ett jippo men massor av fin och spännande tennis och 80 000 åskådare såg matcherna i Prag.

© Thommy Sjöberg

Skam Light

Akvariescenen i Skam - Let it happen, Noora och William.
Kistalight ser några avsnitt av Skam säsong 2 på TV av en händelse under sommaren och bestämmer sig för att se resten på SVT Play.
Thompa på Kistalight blir riktigt upplivad.
Skämmigt att se och gilla Skam för en old indiewriter?
Bra musik, intensivt berättartempo med SMS, messande, som inramar scenerna och skapar en närhet till ungdomarna och fart i storyn.
Ett berättarexperiment med sociala medier och Internet!
En webbkanal med dagliga uppdateringar, sidor på Facebook och bilder på Instagram med seriens huvudpersoner on line som skapar en autenticitet utöver den traditionella berättarformen.
Miljön är Västra kanten i Oslo och en gammal klassiker till gymnasieskola Hartvig Nissen skole. Det är en präktig övre medelklassmiljö, en naturlig hemvist för Noora, William och de andra ungdomarna i serien.

Visst påminner det om Luz Bazman och scenen i hans Romeo and Juliet film på bilden ovan?
När Romeo och Julia upptäcker varandra genom ett akvarium och drabbas av det som inte får hända. Kärlek över gränserna mellan två rivaliserande (dödsfiender) familjer.
Noora och William drabbas också så där som bara tonåringar kan göra!
Noora dessutom mycket motvilligt!
Präktiga, duktiga politiskt korrekta Noora som vet hur man ska vara, blir förälskad i den farliga charmiga William, som säkert erövrar hur många damer som helst aj...aj under russeperioden!
Hudlösa och sårbara, det skaver hur mycket som helst  i deras kärleksresa.
Kistalight tycker sig se flera berömda filmscener i Skam. När Noora och William sitter och tittar  ut över Oslo by i natten i fågelperspektiv och William bjuder på chokladdryck från termos - ironi över norsk dating? Är det inte inspiration från La la land och utsikten över Griffith park? Vi tycker oss också ana scener från Top Gun och säkert har tjejernas karaktärer influenser från TV-serien Girls och massor av tonårsserier som Kistalight inte har en aning om.
Är du lärare för si så där årskurs nio på högstadiet till tredje ring på gymnasiet finns det mycket stoff att resonera om.
Sociala medier och självbilden till exempel!
Skillnaden mellan den bild du visar upp (lägger ut) och din inre bild eller den du verkligen är och hur din omgivning och (o)vänner uppfattar dig.
För stor skillnad...aj...aj eller en narcissistisk självbild!
Hos både William och Noora finns ett hyfsat självförtroende. De ser bra ut (är hur söta som helst så att man får lust att äta upp dem - speciellt Noora) de är snygga men bägge verkar övergivna av vuxenvärlden. Noora är inflyttad till byn och bor i kollektiv och William bor ensam i en ödslig modernistisk våning i Oslos burgna kvarter, ibland med sin bror som uppvisar psykopatdrag. Föräldrarna är långt borta - finns dom och både Noora och William har uppenbara problem med självkänslan. Kanske något som också kittar ihop dem.
Bra självförtroende men stukad självkänsla hur fungerar det i sociala medier och med ständig digital uppkoppling?
Mest intressant är kanske ändå att diskutera härskarstrategier via mobilen eller sociala medier!
Skiljer de sig från det vanliga livet IRL, positionera sig och utöva makt, så att säga eller är det ungefär samma taktik?
Vem likar vem?
Hur positionerar sig William och hur gör Noora när hon dissar honom?
Manlig respektive kvinnlig härskarteknik där?
Noora råkar också illa ut med ofrivillig naket fotografering!
Visst gäller all lagstiftning Tryck och yttrandefrihet, även på nätet när det gäller spridande av ofrivilligt material. Noora skriver även en artikel på uppmuntran av en av sina lärare om den norska grundlagen, Grundloven, som en av hennes kamrater läser upp som ett föredrag (tal) när tjejgänget firar nationaldag egentligen Grundlovsdagen. Norska grundlagen var en av Europas mest radikala skriftliga konstitutioner när den utropades 17 maj 1814. Noora tar i sin artikel fasta på tryck och yttrande friheten i hur de norska ungdomarna använder sociala media i dag - i snitt använder norsk ungdom sociala medier fyra timmar per dag.
Noras artikel blir minst sagt ironisk när hon har en nakenbild på sig skvalpande på nätet som ett förtalshot av Williams bror. Tjejerna snackar sig samman och gör det enda rätta och anmäler Williams bror. Blir då ett brott mot pornografilagen och även barnpornografi eftersom Noora är under 18 år.
Kollar man spellistan, soundtrack, för Skam säsong 2 tränger sig världen på utanför västra Kanten, Oslos Östermalm. Noora med sitt världssamvete ordnar procent på russegänget insamlingar i årskurs tre på Nissenskolan till hjälp för de stora flyktingskarorna från Syrienkriget.


M.I.A. En favorit hos Kistalight i spellistan får uttrycka tjejgängets närhet till omvärlden och Nooras engagemang.
Det norska och norska språket får sitt utrymme i Skam. Gtrundlovsdagen firas grundligt inte bara med en anmälan av tjejerna utan också med lunch i festkläder. Undrar om man inte kan se Noora som en ung kvinnlig representant för Landet Norge, en moder Svea i norsk tappning, om än döpt efter Ibsens Nora i Et Dukkehjem.
Tjejerna åker också på Hytteutflykt vid påsk, umgås och spelar spel, anden i glaset, och blir skrämda utav Kasper. En bisarr upplevelse i bästa Stephen King anda - kul avsnitt!
Lite norsk kan vara greit om du vill följa Noora när hon dissar William. Hon tycker William är egoistisk, manipulerande, tänker bara på sig själv. Han är en kliché och en drittesekk säger hon. Det senare upprepar hon flera gånger. Alltså lite norsk ordlista; drittesekk - skithög, russe - sista års student här William, russeperiod - tiden mellan 1 maj och 17 maj, russebuss - specialinredd buss där det festas och hookas, tjejerna i Nooras gäng har ordnat sponsorer till deras framtida buss i trean.  hooka - hångla. Drittesekk låter annars mest gulligt i Nooras mun - norska är inte de hårda vokabulärernas språk.
Några norska ord till; homse - homosexuell, vors - förfest, koedder du - skämtar du, har du morrabroed (ha...ha) - har du morgonstånd, serr - seriöst, dust - idiot, feskekaka - fiskhamburgare på norsk som Noora gärna spiser om inte hennes kompis Eskil i kollektivet snattar dem, så några till rar, rolig, nabo, morsom och foelelse. De senare får ni slå upp själva säger Kistalight som i sin ungdom läste norska, ingick i lärarutbildningen, både bokmål och nynorsk, på Stockholms universitet och fick en favorit i Kjartan Flögstads Dalen Portland inte helt lättläst på nynorsk.
Vi låter Nora få sista ordet när hon ställer existentiella frågor till William.
Ungefär, William du har att göra dina val.
Vill du vara en förorättad drittesekk eller vågar du följa dina fölelser säger Noora med två o och är hur gullig (klok) som helst.
Kistalight bäddar in lite norsk schlager som inte alls hör hemma på Skams spellista.
Men gullig är den!


© Thommy Sjöberg

Elena Ferrante cést moi

Canzone - Sång, en pärla, med Napoli som bakgrund av Lucio Dalla.
Är inte Elena Ferrantes böcker om Elena och Lila också en kvartett tonsäkra böcker om Napoli, klassresor från 60-talet, spänningar i samhället, kvinnlig vänskap och att på något sätt går livet sin egen väg med kärlek och vänskap.
Det skaver rejält med känslorna och i handlingen mellan huvudpersonerna i böckerna.
Det blir inga politiska korrekta gestaltningar eller politiska pamfletter över samhällsutvecklingen!
Vilket känns befriande skönt för en gammal fyrtiotalist!

Ingen rast och ingen ro för kultureliten i Italien (Italiens kulturtanter) om pseudonymen bakom Elena Ferranti!
Är det avund kring alla pengar som den fantastiska försäljningen av Napolikvartetten genererar?
En förmögenhet till förlag och författare!
Eller är det de uppenbara litterära kvaliteterna som finns hos böckerna?
Är den italienska jantelagen värre än den skandinaviska?
Nu är det en tvärvetenskaplig forskargrupp (Padua universitet - se Kristina Kappelin svt) av litteraturvetare, statistiker, systemvetare och lingvister som kommit fram till det vi alla speciellt litteraturintresserade redan vet, att det är den napolitanska författaren Domenico Starnones som ligger bakom böckerna möjligen med assistans av hustrun, översättare och essäist, Anita Raja.
Stil, uttryck och språkliga vändningar tycks tyda på det!
Frågan är om inte det är att slå in öppna dörrar?
Både Anita Raja och Domenico Starnones är sedan tidigare gissade som de troliga författarna bakom verket.

Den fjärde boken Det förlorade barnet ligger just nu (som ett kraftfullt rödvin och mognar på ett svalt ställe) hemma hos Kistalight och väntar på att bli läst.
Ibland vill man spara på sina läsupplevelser!


Varför grubbla och skava kring pseudonymer och vem som är författare till Napolikvartetten?
Läs böckerna istället!
Kistalight som har drabbats av Elena Ferrantes romaner har bloggat tidigare om böckerna.
Dessa bloggar kan ni läsare hitta här!

• Elena Ferrante en gång till
• Elena Ferrante Light

© Thommy Sjöberg

The Home of The Double-Sided Backhand - Borg Light

Om värderingen av idrotts-Sveriges mest berömda garageport!
Platsen för Björn Borgs skapande av den dubbelfattade back-handen.
En av tidernas största innovationer i tennisvärlden!

Jag längtar efter att ut och resa säger Mimmi.
Ville du inte åka till Venedig i höst?
Visst säger Kistalight, Venedig i november, när dimmorna väller in över lagunen, du bör ta med dig gummistövlarna, risken är stor för översvämning, du kan lätt gå vilse i gränderna och få uppleva stadens mytiska spökerier.
Sedan är det säkert häftigt att uppleva årets slutkläm på Venedigs konstbiennal.
Men Thompa på Kistalight är öppen för alla förslag!
Nöjer sig med enklare grejer!

Varför inte åka till Södertälje nu i helgen och kolla på Björn Borgs garageport?
Kan vara aktuellt nu när den nya filmen Borg har premiär i dagarna.
Du Mimmi jag bjuder på Borgfilmen så får du bjuda på Sofie Coppolas nya film.
Okej jag kan bjuda på en visning av Ruben Östlunds The Square också.
Du vinner två gånger insatsen Mimmi och så tar vi en sväng till Södertälje och går på Björn Borg promenad.
Vandra i Björn Borgs fotspår med start vid garageporten, The Home of The Double-Sided Backhand!
 Från Torekällsgatan, till Blombackaskolan där han som ung har lärt (Borg hade hyfsade betyg) och ned till tennisbanorna i Badparken där han svingade sin racket.
Ett racket hans pappa hade vunnit i en pingisturnering.
Aldrig i livet säger Mimmi!
Förresten finns väl knappast garageporten kvar på hans gata?
Men miljön säger Thompa på Kistalight, the spirit, den andliga miljön där en världsartist fick sina första impulser, utvecklade kreativa grejer som den dubbelfattade backhanden och aldrig förlorade en match mot den eviga returmaskinen garageporten.
Never säger Mimmi som inte ser någon magi i gamla garageportar!

Bild Thommy Sjöberg - en av mina mest piratkopierade (stulna av andra) bilder, Se gärna kistalights blogg Värdegrund Light Källkritik

Mimmi som ändå följt med Kistalight på en promenad i Malmö till Zlatanground i Rosengård, kollat på hans berömda leende i den kakelklädda tunneln under Annelundsbron och varit med och fotat Zlatans berömda citat vid entrén i tunneln till Rosengård.
Se Zlatans leende - en gång till!
Dessutom har vi besökt Nacka Skoglunds minnesskulptur Vi syns vid målet på Katarina Bangata på Stockholms Söder.
Söderbornas egen Memory Lane!
Mimmi vill inte utöka sin samling av kulturpromenader bland Sveriges främsta bollkonstnärer i folkhemmet!
Så kunde man ju åka ut till Bro och kolla Annika Sörenstams moderklubb Bålsta GK och deras fairways, greener, bunkrar och vattenspeglar ett stenkast från Mälaren och Toresta och se vad som formade en av damgolfens största spelare genom tiderna.
Eller varför inte besöka Spårvägens bordtennisklubbs hallar och inspektera mästaren  The Spirit of all ballmagicans (bolltrollares) J O Waldners, Det gröna Äpplets, egen hemmaarena.
Dessutom kan man skänka en tanke på vad som drev dem?
Drivet Mimmi?
Bolltalanger vimlar det av men vilka har drivkraften att nå den yttersta toppen?
Ska vi inte ta en sväng till Södertälje?
Aldrig i livet säger Mimmi!

© Thommy Sjöberg