Showing posts with label Västgötalagret. Show all posts
Showing posts with label Västgötalagret. Show all posts

Sunday, September 04, 2011

I Slas fotspår - nostalgi och biografi


 Kistalight på promenad i Slas fotspår i veckan.  Nu med guiden Kent Josefsson som ciceron. Här utanför Slas ateljé Malongen vid Malmgårdsvägen nära Nytorget Bild Thommy Sjöberg

Slas en gång till!

Kent Josefsson guidén för dagens Slasvandring samlar sin skara, 43 stycken betalande och några till, Kistalight bland annat som var sen i starten, i Stig Claessons park. Här spelas Björn Wigardt (passande) Söders nationalsång från en liten modern grej laddad med ljudfiler.
 Blir en nostalgisk inledning - Kent berättar att han guidar sedan 7 år och att han är intresserad av historia och kultur och ofta leder kulturpromenader där han berättar om Söders sex maskrosbarn som hittade vägen ut i världen; Greta Garbo, Per Anders Fogelström (PAF), Isac Grünewald, Nacka Skoglund, Stig Dagerman och dagens huvudperson Stig Claesson.
 Stig Claessons park invigdes den 12 maj 2009 på östra Söder. Stig Claesson dog den 4 januari 2008 och hade då varit svårt sjuk sina sista år då han bodde på Allhelgonagatan 8 på Söder.
 Stoffet, askan, efter Stig Claesson har spridits i en sjö i Västergötland där han har sina rötter.
- Familjen, Stigs barn, vill inte säga i vilken sjö.
- De gör dom rätt i tycker Kistalight!

 På Duvnäsgatan fortsätter Kent Josefsson det biografiska spåret. I nummer 14 bodde Slas mellan 1933-36 med sina föräldrar Helna och John. Slas föddes den 2 juni 1928 på Södra BB som vid den tiden låg på Wollmar Yxkullsgatan nära Zinkensdam och som sedan blev barnsjukhus. Där har Kistalight målat i sin ungdom. Bland annat målade vi om tak där färgen hade släppt, fabrikationsfel med nya plastfärger, och där gick att dra ned färgen från taken. De sjuka barnen jublade när de såg Kistalight dra ner stora färgsjok.
- Vad är roligare än entusiastiska och glada barn speciellt om de är sjuka?
Kistalight är förresten också född på Södra BB liksom hans fru men då hade BB flyttat till Södersjukhuset.
 Kent Joseffson berättar att Slas har skrivit 88 böcker och en av dem som citeras här är Västgötalagret som berättar indirekt om Slas barndom i Sofia.
Vid Sofia folkskola läser Kent ur Västgötalagret :

Jag gick på kvällarna tecknade och målade med någon som hette Ragnar. Det var högst upp i uppgång C i Sofia folkskola. Varför jag följde med Ragnar på kvällarna minns jag inte. Ragnar tog mig också en gång med på matiné på Södra Kvarn. Men det gjorde han aldrig om. Jag kräktes på honom.

 En riktig Slasvändning där, drastisk humor och snärtig kort story! I gruppen som guidas uppstår en riktig diskussion om vad som egentligen var uppgång C på Slas tid. En av av våra kulurvandrare hävdar bestämt att teckningssalen låg högst upp i det som i dag är uppgång A!
Med detta låter vi oss nöjas antagligen är det lätt att kontrollera. De flesta bildsalarna får vara kvar, ljus och läge borgar för det, där de låg från början. Sofia folkskola är i dagarna drygt 100 år gammal.
- Svårt att inte imponeras av Sofia folkskola som skolbyggnad!
Något berättar det också om hur myndigheter och samhälle ser på skolan. I dag skulle en sådan här imposant byggnad knappast vara möjlig att bygga för en skola!
 Slas fortsatte i Katarina realskola vilket var något han fick vara försiktig med att nämna för då kunde han åka på en snyting, betraktades som att göra sig märkvärdig, bland alla rivaliserande gäng i kvarteren.
 På Klippgatan 26 och i kvarter Kristallen kom familjen Claesson att bo från 1936 när pappan blivit sjuk. Der var ett barnrikehus, minst 400 ungar, och drevs av den Sunnerdahlska stiftelsen berättar vår guidé Kent.
På Klippgatan var Slas mantalskriven, både när han gav sig ut i världen, när han blev elev på Konstakademin och de första åren när han bildat familj. Här träffade han också, PAF, den några år äldre Per Anders Fogelström som var söndagsskollärare för kidsen i kvarteret genom Sofia församling. Kan säkert en hel del jämföras med att vara fritidsledare och folkbildare.
- PAF kom att betyda mycket för Slas genom åren. De samarbetade med olika stockholmsböcker. PAF skrev och Slas ritade.
Någon gång slänger också Slas mamma, som var ett rejält fruntimmer, ut X.et Erixson på gatan. X:et som då var konstprofessor på Ackis och övernattat hos Slas betraktades till Slas förfäran som bohem och underlig!
I Vitabergsparken bjuder vår guidé på ett riktigt scoop! Nära Lusthuset spelar Kent en ljudfil från 1948 där Bo Teddy Ladberg har träffat Slas och andra ungdomar på Ceders Café som var ett café där arbetarungdom träffades. Café Ceders var en plats som fick människor att växa och här lyssnande man på Jazz. Huset brann ner omkring 1969-70. På ljudbandet hör vi en bitsk Slas som i bästa Strindbergsanda (Röda rummet) berättar att en dag ska kisarna och tjejerna från Söder komma och ta för sig!

 Vid Malongen nära Nytorget hade Slas atelje i många år ibland bodde han där också. I dag verkar hans son Nils Claesson här som filmare och konstnär. Malongen har en lång historia från 1600-talet och framåt. Här har varit textilfabrik och under Gustav III krig kolerasjukhus, under 1800-talet var det under en period bordell, Lovisas krog, och senare var det ett annex till Katarina södra folkskola.
 Kent berättar också att Slas blev hedersdoktor 1974 vid Uppsala universitet men att han aldrig tog emot doktorshatten. Han var i grunden en blyg människa och han tyckte att han just inte hade några anhöriga kvar i livet att visa upp utmärkelsen för.
 I Blåbärsmaskinen sonen Nils bok om familjen Claesson visas också Slas mörka hål som människa vilket inte förminskar Slas som författare och konstnär.
Snarare förklarar en del av det.
 Till slut rekommenderar Kent några böcker framför andra som Supportern, Västagötalagret och Yngve Frej. Han avrundar sedan med en anekdot om och av Slas. Slas och författarkollega är på besök i Svenska akademin och stötter ihop med Lars Gyllensten.
- Tjena Lasse jobbar du kvar här?
Frågar Slas en förstummad Gyllensten!
Biten ovan I Slas fotspår blir lätt ett referat av Kent Josefsson utmärkta och kunniga Slasvandring. Men Kent har massor att berätta utöver vad som skrivits här.
Betyg Fem goda och väl valda  insiktsfulla citat av fem toppat med mycket berättarglädje.

PS Kul idé - vilket vår guidé Kent Josefsson i praktiken redan gjort är att skriva en biografi över Slas med hans viktiga adresser på Söder som grund. Kent nämner i sin guidning även två så viktiga bostäder för Slas som Skinnarviksgränd, där Kistalight delat ut post,  och Tantogatan 59 där Slas senare bodde med sin familj.

Varför inte som avslutning säga aurevoir, på återseende, till Slas där han står, foto från 1960-talet, på Kulturhusets Slas-utställning och blickar ut över Sergels torg med ett roat gamäng leende.
- Syns på!
-  Rock happy, eller i Blues for mr Shelley eller i några bitar från Liv och kärlek! 
Bild Thommy Sjöberg Klicka gärna på bilden!

Andra bloggar om Kista  Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om Slas
©Thommy Sjöberg

Saturday, January 05, 2008

Kistalight minns Slas

Utsikt mot Skinnarviksgränd Pennteckning: Stig Claesson Slas - en svensk kanon


Kanon för en söderkis, en mörsare från Kistalight

Här kommer en annan snidare serru, brevduva liksom, direkt från Tullen med tricken.
Du vet posten vid gamla Flamman. 
assar fram med brevbärarväskan längs kulturstigen; Tavastgatan, trapporna upp till Bastugatan, där häckade förresten musikanten Lars Sellergren, han tog det alltid piano ha…ha. Uppe vid krönet av Bastugatan hade Olle Adolphsson en stuga, Trubbel, trubbel, längre ned i backen fanns blåsbälgen Andrew Valters kontor. Där fanns en konstens höjdare som Carl-Fredrik Reuterswärd med professors rang på Ackis och där fanns Stadsteaterns chef Karin Kavli. 
En sträng donna med skarpa jack om man kom snidande med eftersända brev.

Harru nån anvisning med sekiner i dag rå kunde det låta.
Det var den unge Slas som mötte upp, ofta redan i backen ned för Bastugatan, väntande på betalningar från Aftonbladet för sina egensinniga kulturbitar med spretiga kongeniala teckningar som fångade ljuset.
Dom gillar vi skarpt på Kistalight!
På den tiden bodde han i Skinnarviksgränd med sin unga familj, två små knoddar och vacker tekla med indianskt ursprung, från S:t Lawrencefloden i provinsen Quebec i franska Kanada. 
Lilla Hiawathas signalkurs hade gjort susen,  kärlek liksom!
Kvarteren kring Bastugatan var i mitten av 60-talet nerslitna och det var innan Söder hade blivit ett reservat för kulturmurvlar, skådisar, klämkäcka socionomer, hippa generaler eller kulturfernissade mäklare. Det här var innan Vem känner Yngve Frej och innan Slas blivit folkkär skildrare av landsbygden och av dom som blev kvar på vischan. Indirekt avslöjar Slas även hemligheten med alla söderkisar genom sina böcker om landsbygden.
Bakom en riktig stockholmare döljer sig en lantis.
Fråga bara Lo-Johan som bodde lite längre bort på Bastugatan. 
Nej vid den här tiden hade Slas debuterat och skrivit berättelser från Europa/Nya världen, Bönder, Västgötalagret, Supportern och Ugnstekt gädda alla utgivna på det socialistiska Bo Cavefors förlag. Några av novellerna Supportern och Götgatsbacken kan tillsammans med Yngve Frej duga som en kanon i svensk litteratur och speciellt då från Stockholm.
Ena riktiga mörsare avfyrade med en doja från Söder. 
En gång hjälpte jag Slas och det måste ha varit hans fru, mycket vacker, en riktig pingla, en man och en ännu vackrare pingla, troligen syrra till den förra vackra pinglan och skjussa igång en gammal Porsche nedför Bastugatsbacken.
Om Porschen startade?
Inte den blekaste!
Men nog puffade det några moln från lilla Hiawathas signalkurs när jag gluggade och tirade på syrran till den vackra pinglan.
Oh la la – man skulle bli konstnär.
Tror också att jag allt sen den tiden har närt en dröm om att skriva egensinniga bitar, se dem i tryck.
På någon blaskas kultursida.
Dra in några sekiner!
Få lite pröjs!
Här kommer en annan snidare!

© Thommy Sjöberg