Våra hjältar Light Ett Eget Rum

 

Wow för denna konstintresserade trio, Keith Richard, Ron Wood och Patricia Kamp (manager director lunch och kaffevagn) 7 maj 2022, bland de stora Nederländska mästarna på Amsterdams Rijksmuseum! 

A love supreme, a love supreme  (A Love Supreme John Coltrane)

Kistalights väg till gesällprov och målaryrket i ungdomen formade sig till både en inre resa, kamp med material och verktyg.

Bakom valet att utbilda sig till målare fanns en lite crazy konstnärsdröm, eller också var det bara ett sätt att komma loss!

Förtäckt frigörelse från sina päron; en farsa som kunde skruva den som Grive (inbiten pingisspelare i ungdomen) men mest var upptagen av sin elfirma och hans sturiga tekla som gillade att städa eller en morsa som mystiskt gått upp i rök, in to thin air, försvunnen liksom, mystiskt, någon gång i barndomen. 

Bland mina ungdoms hjältar från sixties, en generation i uppror, inom popmusiken; Beatles, Stones, Kinks (Ray Davies), The Who (Pete Townhsend) och Faces (Ron Wood) vimlade det av musiker som gått på konstskola i sin ungdom. John Lennon var en av de mest kända profilerna, blev t o m några festligt tecknade böcker till slut, hans bästa kompis Stu som var basist i the original Beatles valde istället att bli konstnär med studier på Hamburgs konsthögskola. I några fall var det musiker som Keith Richard, en Rolling Stone, som hade valt ett extra-år på High School estetisk linje för att det var ont om jobb och att det fanns möjlighet att undvika vuxenlivet och istället kunna lyssna på häftig rockmusik, samla skivor av Chuck Berry, giga och pyssla lite med konst och låtsas att kunna bli något i reklamvärlden. Största talangen av dem alla, Ron Wood med en sagolik teknik och förmåga som tecknare och målare, har än idag konstutställningar och ger ut böcker när han inte musicerar med sina vänner i Stones.

Kistalight ville inte vara sämre!

Talang då?

Tja den kunde kanske vaskas fram, under mitt första lärlingsår på Verkstadsskolan i Handen genomförde jag kurser i Frihandsteckning, Pennteckning och Lavering på Hermods, visst utvecklade jag en viss känsla för form och färg men mest upptäckte jag att jag var en alldeles vanlig kille, Ba+ i betyg, tji talang för konstens vägar och kom aldrig loss i akvarellens väsen med mjuka vattenböljor i färg. 

Däremot hittade jag vägen till Haninge Bibliotek ute i den yttre förorten där jag upptäckte ett alldeles Eget Rum, läste massor av konstnärsbiografier om Cezanne, Manet, Matisse, Monet, Renoir, Gauguin, Picasso, Göteborgskolorister och andra svenska målare. 

Lyssnade på Coltrane och Miles Davis i hörlurar från bibblans skivotek! 

Dessutom hittade jag fram till Jean Paul Sartre och läste hela trilogin Frihetens Vägar om en ung okonventionell lärare i filosofi (kan ha påverkat mitt framtida yrkesval) av Sartre läste jag dessutom Äcklet, novellsamlingen Muren och Orden möjligen också Existentialismen är en Humanism. 

Egentligen förstod jag inte Sartre och existentialismen, hade behövt lite vägledning där, (At the Existentialist Café) men Sartres ena öga pekade i norr och det var något som verkligen gick att identifiera sig med för Kistalight, än i dag kan jag känna att den unge killen som stretade på med läsningen av Sartre är värd en stor ... stor kram. 

Se även Saint Germain des Pres eller Sartres norra öga!

 Sartre var inte en filosof som det direkt gick att snacka med gubbarna på bygget om, nä, bättre då med Henry Miller, (Gympa Light) som Kistalight också läste vid den här tiden. Han var känd för sina erotiska (porr) äventyr i Paris, såna läsintressen kunde gå hem bland gubbarna på bygget, medan Kistalight stretade på med pensel och spackel tillsammans med andra målarlärlingar som längtade efter att bli vuxna och bli något här i världen.

© Thommy Sjöberg