Made in France Light

Kistalight har läst Alice Petréns Made in France, stolthet och nationalism.
Lånad på Kistabibblan världens bästa bibliotek!
Vi fortsätter våra franska studier.
Made in France PK på nusvenska?
Inte punk och inte riktigt mainstream!
Nej, här gäller La Profonde France!
Alice Petrén följer tätt i spåren på det som vi brukar kalla för det genuint franska ... ostar och champagne, endast äkta bubblor är gott nog, små bagerier med baquette, köttdisk istället för stormarknad, EU och dominans av lantbruksstöd, Europa cést moi och De Gaulle uttalande som alluderar  på Lui XIV och hans berömda citat:
 - Staten det är jag!
Bilar, franska förstås, hantverksmässiga modevaror och egen kärnkraftsteknik.

Strukturella omställningsproblem inom franska ekonomin?
Modernisera tekniken!
En bilindustri för den digitala tidsåldern?

Genom Petréns Made in France snirklar ett resonemang om det lokala kontra det internationella, patriotism mer än nationalism, nej till EU, skyddad arbetsmarknad och det genuina istället för det globala.
Alice Petrén tecknar utmärkta personporträtt av Marine le Pen och Sarkozy, fördjupar och problematiserar istället för att fördöma, bägge profilerna har hög arbetskapacitet. Sarkozy; impulsiv och hypermanisk, Marine Le Pen; god arbetsledare med hög arbetstakt och organisationsförmåga, försöker göra sitt parti rumsrent, siktar på presidentmakten och drivs precis som Sarkozy av en revanschlusta, bägge har en juristutbildning i sin CV, men inte den så vanliga elitutbildningen som många franska politiker har som sin biljett till den politiska makten. En elitutbildning på ENA har Francoise Hollande men där har Petrén knepigare att fånga hans karaktär, hon noterar dock hans bristande popularitet, höjts något efter Charlie Hebdo attentaten, och berättar om hans kärleksaffärer och uppbrott från Segolene Royal även hon utbildad genom elitskolan, Ecole Nationale D ádministration, och numera miljöminister i franska regeringen.
Visst besöker Alice Petrén förorten, neuf cube, alla departement har ett postnummer, Paris norra förorter har nummer 93 som blir en social markör (klassmärke) och urskiljer invånarna från de stadsdelarna. Vilket gör det svårare för dem att få jobb genom sina ansökningar med 93 adress!
 Petrén skriver utmärkta reportage från Saint Denis och Clichy sous Bois, där upploppen startade 2005, och gör modiga intervjuer i de utsatta miljöerna. Samtalar med unga tjejer som berättar att de känner sig tryggare med schal eller slöja och att deras tillvaro i förorten blir enklare om de bär dem.Någonstans dras paralleller mellan Frankrikes forna kolonier, speciellt Algeriet, och de eftersatta förorterna med grogrund för jihaddism. Många i förorterna är andra och tredje generationen ättlingar till utvandrare från de nordafrikanska staterna. Lika lite som den franska regeringen (staten) vill läka gamla trauman med sina forna kolonier, speciellt Algeriet, lika lite görs för att göra några mer genomgripande förbättringar för invånarna i Paris norra förorter. Kommunikationerna t ex är under all kritik. Från Clichy sous Bois, kan det för en invånare ta upp till två timmar för att ta sig till centrala Paris, vilket precis många gör, eftersom de arbetar i serviceyrken i city. Jämförelsevis kan det för en parisare (medelklass) som t ex jobbar med ekonomi, mode eller design och i sitt arbete behöver åka till London så tar det också just två timmar med snabbtåget under kanalen.
Två olika världar förstås och maktens arrogans!
Men skulle inte franska samhället tjäna på utbyggda kommunikationer mellan förort och centrum (Paris). Kistalight förordar eftersom vi vill förbättra världen (ej med i Petréns bok) enkla utbyggnader a la den brasilianska staden, Curitiba, den långa bussarnas stad, gör fasta linjer, låt långa tvåledade bussar (byggda av Volvo förstås) fungera som tunnelbana ovan jord och skapa bussfiler till uppsamlingsstationer.
Eftersom Alice Petréns bok Made in France mest handlar om stolthet och nationalism, la profonde France, och en hel del om Marine le Pen och Sarkozys väljare ska vi inte kritisera boken för vad den inte innehåller men för oss på Kistalight saknar vi det som är Frankrike för oss.
Urbana bobos naturligtvis, bohemian bourgeoise i Paris, de nyskapande (klassen) inom mode, design, it, mat, musik, konst, film, filosofi och litteratur. En Patrick Modiano, en Nina Bouraoui, Justine Levy  eller Anna Gavalda inom litteraturen ...
Se Zaz Light a Montmartre!
De har vi en relation till eller som det kan heta på Facebook!
Det är problematiskt (komplicerat) men vi klickar gärna på Gilla knappen.

Betyg för Alice Petréns Made in France!
Fem återfunna 2 CV (deux chevaux - två hästar) Citroen av fem

©Thommy Sjöberg

Kistalight firar jul med rysk sida

Många besökare från Ryssland senaste månaden!
Kanske våra nobelbloggar som drar?
Kistalight firar med en gammal favorit.
Putin som flygaress!
Är det flygningar (kränkningar av det internationella luftrummet) över Gotland som gäller eller kollar han bara BokOlles bokrea i Byxelkrok på Norra Öland?
Eller är det vådliga flygturer längs turk/syriska gränsen?
No...no här gäller den natur och djurvänliga och rent av den godmodiga Putin på flygtur!
Han som föreslår Sepp Blatter, FIFAs korrumperade fotbollsordförande, som kandidat till Fredspriset.
Maktens ironiska skämt eller är det bara den ryska världsbilden?

Kistalight önskar alla sina ryska besökare God Jul (plus övriga förstås) med en lista över några av mina bloggar (ej kronologi) med ryskt tema.
GOD JUL - Cчастливого Рождества och trevlig läsning!
Kistalight goes USSR - jag menar Ryssland!
Nyårslöfte Light – Gott nytt år från Kistalight - om Michail Bulgakov
Kamrat Stalins datja och The Big Red M
Inte en siffra rätt - Kistalight tippar Nobelpris
Flyga med tranor
Varför inte en bit om kamrat Stalin i dag
Kistalight på Kuriska näset - inte riktigt Ryssland men väl gamla Sovjet

Curonian Spit - Kistalight på Kuriska Näset finns också att ladda ner som e-book.
Alldeles fritt och är dessutom godkänd av Smashword hårda format(grind)vakt och finns hos diverse e-publishers.
Just nu 405 fria nedladdningar!
Bli den 406;e och läs i din mobil, på din iPad, som PDF eller bara online!

GOD FORTSÄTTNING
©Thommy Sjöberg

Neutrino Light

Från årets Nobelfest Anna Ternhheim tolkar Max Martin.
Fantasi, forskning, saga, brain - Blå hallen i Stockholms stadshus och Disneyland på svenska.
Tema svensk populärmusik i världen!
Aldrig har det väl spelats på såg så vemodigt och med sådan sväng och vibrato!
Från min horisont sett, sedan en intern lärarfest på Rinkebyskolan någon gång i början av nittiotalet, när Nidälven kreerades av musikalisk kollega.
Kistalight har varit på bankett här om dagen - som vanligt hemma i fåtöljen ska tilläggas.
Vilken meny!
Förrätt, piggvarfilé, kammussla och löjrom från Kalix arrangerat konstnärligt med någon form av alger - naturligtvis sköljs det ned med ett glas champagne, Brut Millesimé 2008, där kupan formats som Marie Antoinettes bröst.
Är detta sant?
Tur att det inte var efter Anita Ekbergs kupor!
Hm...hm skulle bli en hel del i glasen då redan till förrätten!
Varmrätt koleldad kebabrulle (PK-tolkning) och rött vin, något med påvens vin från södra Rhonedalen, Chateau-neuf-du-Pape Rouge 2010.
Efterrätt en vacker Körsbärsblomma - så vacker att man knappt kunde äta upp den!
Vilka tal!
Flera av pristagarna passade på att hylla sina gamla lärare. Svenske kemipristagaren Tomas Lindahl talade varmt för sin kemilärare Brandt på Bromma gymnasium samtidigt som han betonade hur viktiga lärarna är som inspiratörer för framtidens forskare.
- Sug på den du alla ni kommunala arbetsgivare som hunsar inspirationen ur era lärare!
Flera av pristagarna berättade om sin enkla bakgrund som fysik, medicin, ekonomi och en av dem var rent av barn till föräldrar som var analfabeter - gäller kemipristagaren Aziz Sancar som via byskolan längs gränsen mellan Turkiet och Syrien hittade vägen till högre studier och forskning  i USA.
Vilka resor de kan göra med sina upptäckter!
Pristagare som hittat hur arvsmassan gör för att reparera sig själv eller hur kampen mot parasitsjukdomar kan föras med hjälp av uråldriga recept eller hitta mixen mellan fattigdom, välfärd och konsumtion eller hur en själens kartograf outtröttligt  kartlägger sovjetmedborgarnas historia eller varför inte tjusas av neutrinernas poetiska väsen hos fysikpriset.
Vilken poesi eller vilken berättelse finns det inte bakom upptäckten av neutrinerna!
Länge betraktades de som försvinnande energi, som the missing one, men genom projektet Polter Geist lyckades man framkalla spökblixtar när neutrinen kolliderade rakt fram ifrån med varandra. Vilket visade att de existerade!
Tillsammans med fotoner är neutriner en av universums vanligaste elementarpartiklar och de finns överallt omkring oss och kan passera alla material. De uppstår  ur solens energi, kärnexplosioner, eller ur atmosfärens strålning. Problemet är att de på sin väg till jorden tycks byta skepnad, identitet, och en tredjedel av dem verkar försvinna.
Vilken story blir det inte när mysteriet med de försvunna, tredjedelen, av neutrinerna ska lösas!
Arthur McDonald den kanadensiske pristagaren, goes underground från 1980-tal, och skapar ett laboratorium i en gammal nickelgruva 40 mil norr om Toronto i staden Sudberry. För att komma ner till laboratoriet som ligger 2 km (2000 m) ner i gruvan färdas man i en snabbgående hiss och 3 minuter tar färden.
Hm...hm grabbar, tjejer och Mimmi förstås vad blir det i km per timme?
Tanken är att berget ska fungera som ett filter för alla övriga elementarpartiklar utom neutrinerna. McDonalds team är speciellt intresserade av de små, minimala, neutrinerna som sänds ut från solen.
Till sin hjälp har forskningsteamet en stor glob som ser ut som en julgranskula med en liten skorsten omsluten av ett band av ljuskänsliga detektorer. Kulan eller den sfäriska globen är fylld med tungt vatten. De flyktiga neutrinerna kan på det viset fångas upp och McDonalds och hans team fick under en dag 2001 den stora glädjen att uppleva hur neutrinerna byter skepnad, det vill säga oscillerar och får en liten, minimal, massa - vilket betyder att de kolliderar rakt fram ifrån, låter som små skott samtidigt som de utsöndrar ett blått ljussken.
Nyttan av denna upptäckt är inte direkt förutsägbar men fördjupar våra kunskaper om solenergi och universums uppkomst.
Wow för detta blåa ljus säger vi på Kistalight och inser att ibland kan man behöva gå underground för att göra de stora upptäckterna!
Vi förundras över vår poetiska lilla krabat till neutrino som tar sig fram överallt och byter skepnad, ibland lätt som en plätt och stundom något tyngre med en liten massa, på sin väg genom tillvaron.
Puff - såg jag inte ett blått ljus!,

Puff - sugen på en för dyr julklapp?
Beställ en CV från Kistalight på Bokus eller köp direkt från förlaget, kistalight@gmail.com, där kostar en CV en hundring!
©Thommy Sjöberg

Venedigbiennalen Light

Paraply, gummistövlar, guideböcker och författaridolen (en av många) Joseph Brodskys poetiska essä Watermark - Kistalight packar resebagen för en vecka i Venedig.
Inget är som att besöka Venedig i november!
Gå vilse i dimman, uppleva lite spökerier, kanske träffa några riktiga venetzianare och gå på Biennalen.
Så var det tänkt i alla fall!
Förhinder, svårt att att boka flighter (low price) - tyskt bolag med inställda avgångar, strejk och maskning, och knepiga byten i München.
Sedan lättnad över att vara hemma med tanke på attentaten i Paris!
Nåja Sveriges bidrag i Biennalen med Lina Selander i Venedigs Arsenale går utmärkt att ta del av även i Stockholm. Kistalight besöker Modernas tisdagsklubb med föreläsning och går på videovisningar med samtal på Filmhuset vid Gärdet. Sedan finns K-Special presentation av Lina Selander.
- Mer ljus, Lina på Venedigbiennalen SVT-play.
Utmärkta Venedigbilder där!
Numera går det även bra att besöka biennalen via Google Cultural Institute.
Bara att bänka sig i fåtöljen i vardagsrummet för att följa världens största konstutställning med 544 konstnärer från 96 olika länder. Konstverken, ofta konceptuella installationer, visas i Arsenale och i paviljonger i den offentliga parken Giardini Pubblici.
Det är en utställning för konsteliten i världen som en av besökarna säger i filmen om Lina Selander. Vid entrén står två skådespelare och läser högt ur Karl Marx Das Kapital. Huvudkurator är den meriterade nigerianska kuratorn Okwui Enwezor som skapat en utställning med engagerande teman, All the world's future, om migration, kolonialism och (brist på) rättvis samhällsutveckling i världen.
Tillbaka i fåtöljen, dis utanför fönstret, venedigstämning och gummistövlar på!
Nåja!
Lina Selander är en krävande konstnär som inte gärna flirtar med publiken. Kistalight föll för hennes poetiska bildkonst vid en kurs på Konsthögskolan i Stockholm i Digital Photography History and Theory här om året. Där gjorde en video av Lina Selander, inspirerad av Jean Luc Godards Kinesiskan och Mao Tse Tung berömda simtur i Gula floden, ett starkt intryck.
Plus att det fanns scener där från Kårhusockupationen i Stockholm och studentdemonstrationer i Paris 68! Omtagningar med en poetisk berättarröst och en återkommande blixt som en cirkel i filmflödet var en del av berättarmetoden.
Se videon When the sun sets it´s all red, then it disappears!

På Modernas tisdagsklubb berättar Lina Selander om det sinnrika samspelet mellan hennes rörliga bilder, hennes metamontage och hur det verkar tillsammans med arkitekturen i den gamla repslagarfabriken, Svenska paviljongen, i Arsenale under årets konstbiennal i Vendeig.
Där tunga draperier integreras med de höga perspektivfönstren och hennes poetiska videokonst.

Med videon The Offspring Resembles the Parent (Avkomman liknar moderbolaget) som visades på Filmhuset och som vi får se glimtar av på Modernas tisdagsklubb knyter Lina Selander an till Biennalens tema om kolonialism, kapitalism och migration. Nöd-marken i videon från 1920-talets hyperinflation får spegla rasism och föreställningar om stormaktsimperier. Idéer som ledde fram till ghetton, koncentrationsläger, krig, kolonier och kollaps för imperialismen. Lina Selanders konst är absolut inte någon förenklad plakatpoesi ändå finns vänsterns rekvisita där som en resonanslåda och klangbotten för hennes videopoesi. En diktare hon jämför sig med i litteraturens värld är Johan Jönsson och hos honom finns det definitivt en hyllning av arbetet och en insikt om samhällets orättvisor som fungerar som en drivkraft för berättandet.
Det verkar som att i hennes senare verk får de engagerande bilderna och musiken allt större betydelse medan den gåtfulla berättarrösten (kommentaren) från de tidiga konstvideorna tonas ned.
 På Filmhusets visningar av Lina Selanders videokonst förstärks hennes senare utveckling, allt mer tystnad i filmerna, mindre kommentarer, ingen muntlig berättare och mer enskilda ljudeffekter.
De tunga ämnena dominerar.
Katastrofer!
Kärnvapenbomben i Hiroshima i filmen Model of Continuation och kärnkraftshaveriet i Tjernobyl som står i centrum i konstvideon med den poetisk absurda titeln Lenin´s lamp glows in the peasant´s hut. Någonstans finns också kommunismens spöke i bilderna med de oskyddade arbetarna som gräver sig in till härdsmältan vid reaktorn i Tjernobyl. Bilder som kan leda tankarna till Stalintidens idealiserade elitarbetare eller Svetlana Aleksijevitjs Tjernobylbok.
Lina Selander gör det inte lätt för oss konst videoälskare!
Ljudet?
Det är tyst, allt mer tyst i Lina Selanders filmer!
Visst finns ljuset där!
Ibland komplext och intrigerande som ljuset av en skugga som i bilden av mannen som satt på en trappa den 6 augusti 1945 när bomben detonerade i Hiroshima.
Kistalight blir alldeles tagen och vacklar ut från biografen Victor efter visningen och samtalen mellan Lina Salander, Oscar Mangione och moderatorn Trond Lundemo.
Ut i regnet som aldrig tycks ta slut den här dagen, och hem till fåtöljen, för vidare studier av Brodsky, Venedig och Biennalen.
Vi syns i Venedig om två år till nästa biennal!
Glöm inte och ta med paraply, gummistövlar och en liten poetisk reseessä av Joseph Brodsky!

©Thommy Sjöberg