Are you
real frågade Robert Heinecker redan 1966 i en uppmärksammad essä om en serie med dubbelexponerade bilder
från glättiga amerikanska magasin. Här är han representerad med ett verk från en
installation 2011 från Friedrich Petzel Gallery New York.
Bilden skulle kunna tänkas
ingå i vilket modemagasin som helst om man inte tittar närmare på den. Här
finns typiska postmodernistiska drag möjligen med mer humor och värme, manlig
blick kanske, än hos den på Moderna i Stockholm aktuella Cindy Sherman. Tittar vi närmare på den långbenta modellen
kan man urskilja en pistol i höger hand, nere kring hennes vänstra vrist
slingrar en exotisk reptil från den mystiska väskan likt en bijouteri kring ankeln och blusen är mer än
uppknäppt. Våld, sex och krypande skrämmande hot som svar på glättig yta och
chic välbeställd gallerimiljö.
Typiska postmodernistiska drag resonerar Andy
Grundberg i essän The Crisis of the real från 2003.
Är postmodernism lika med summan av all modernism men återanvänt i ett nytt ironiskt, kritiskt eller ideologiskt sammanhang frågar han?
Är postmodernism lika med summan av all modernism men återanvänt i ett nytt ironiskt, kritiskt eller ideologiskt sammanhang frågar han?
Andy
Grundberg menar att postmodernism inom fotografi reflekterar vår tid (efter
1970) och dess förhållanden och är väsensskilt från postmodernism inom
arkitektur (strukturalism där), dans, musik och litteratur.
Genom att
rader av konstnärer, Rauschenberg, Ed Ruscha, Lucas Samuras, William Wegman,
David Haxton, Robert Cumming och David Hockney under 1970-talet använde fotografiet som ett medium
förändrades fotografen till en artist något liknande
gällde även Cindy Sherman som gick från fotografi till konstfoto.
Andy
Grundberg ser hos Cindy Sherman en separation mellan stil och mening, bild och
text, objekt och intention och hennes Untitled Filmstills (fotografier i Hitchcockstil) är en serie av masker, från film
noir, filmvärldens bildvärld, TV, mode, foto och reklam som korresponderar till
1950-talets poststrukturalistiska porträtt.
Avslutningsvis
ser Andy Grundberg postmodernismen mer som en fråga om hur man uppfattar
världen än en fråga om stil. Vad
postmodernistisk konst lär oss är att saker och ting har förbrukats. Att vi är
i slutet av en era och att vi alla är fångar i vad vi ser. En ändlös
spegelsal som en plats där vi alla är bilder som i den nu Sverige aktuella Cindy Shermans och hennes värld från utställningen på Moderna Museet i Stockholm.
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om Moderna Museet:
Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om klassresor Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande
©Thommy Sjöberg
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om Moderna Museet:
Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om klassresor Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande
©Thommy Sjöberg
2 comments:
I helgen passeras 90 000 (unika) besökare på vår blogg sedan maj 2009.
Sista månaderna har vi fått fler besökare från USA än vad vi får från Sverige!
Är det våra publiceringar på Smashword, Zlatan och Stieg Larsson, som påverkar?
Anonymous Pierre said..
.
Very good! I think you have highlighted the main points in both texts;
Andy Grundbergs analysis of the postmodern art being feedback loops of itself
(and thus decaying)...
Anonymous Lars-Erik said...
Not only great but actually interesting answers.
Thanks a lot!
Anonymous Sara said...
Well written!
Post a Comment