Fegt med säkerhetslina?!
Fotot är från 1932 - det är tuffa tider för New Yorks immigranter. Irländare, tyskar, polacker, skandinaver och andra etniciteter hade en tuff tillvaro i kampen för att överleva och lyckas.
I Chicago var det framförallt svenskarna och andra skandinaver som byggde skyskraporna Downtown kring the Loop.
En bortglömd etnisk grupp på balken är Mohawks från Caughnawagas vid St Lawrencefloden i Quebec i franska Canada. En grupp byggnadsjobbare som ofta anlitades på höga höjder på skyskrape och brobyggen. De tycktes sakna något i generna som gjorde att de uppträdde som smidiga stengetter, agile goats, si så där 250 meter över marken.
En legendarisk samtida journalist, 1930-tal, var Joseph Mitchell från magasinet The New Yorker som skrev ett mycket läsvärt reportage om just den etniska gruppen, The Mohawks in high steel - från samlingen Up in the old hotel. Genom stålkonstruktions byggena, som gjorde det möjligt att bygga på höga höjder - så var speciellt Mohawkerna ovärderliga med sina arbetsgäng och de kom att utgöra spetsen (raising and riveting gangs) vid själva monterandet av järnbalkarna. Möjligen skymtar de i K-specials film - se de som svingar sig upp och ned på stålbalkarna med hjälp av rep - likt stengetter. Tack vare mohawkerna insatser som järnbalksjobbare på Manhattan kom de med sina familjer att bilda en liten koloni i Brooklyn.
Problemet var att mohawkerna kunde dra oavsett tidpunkt. Vid lunch kunde gänget lägga ned sina verktyg packa sina väskor och försvinna ut på den amerikanska kontinenten. Buffalon som sjunger på prärien, indiansk musik som ljuder i själen eller drömmen om ett annat bättre, mer betalt jobb på Golden Gate bron i Californien?
Sånt är problematiskt i vår lutheranska värld!
De stora bolagen Bethlehem, American Bridge, Lehigh Structural Steel Company med flera där mohawkerna ändå var med och där deras kunnande och förmåga till arbete med stålbalkarna på höga höjder utnyttjades i rader av kända byggen, RCA, Empire State, Daily News, Waldorf Astoria - building, George Washington Bridge och Henry Hudson Bridge för att nämna några.
Några som skymtar där uppe bland balkarna på bygget är våghalsiga fotografer. Stora kameror med blixtar, fördröjd exponering och glasplåtar i fodral på ryggen till filmerna. Under 1930-talet och Den stora depressionen växte det fram en typ av dokumentär fotografi i USA. Tuffa arbetsmiljöer, ruffiga bostadskvarter och farmarna på landsbygden i Mellanvästern och deras fattigdom kom att dokumenteras av professionella fotografer med konstnärliga ambitioner. Under Franklin D Roosevelts New Deal kom rent av fotografer att anlitas med uppdrag av ett speciellt departement FSA.
En fotograf i den dokumentära traditionen är Lewis Hine som rent av specialiserade sig på arbetarskildringar som hyllade arbetet i sig och publicerade en fotobok, bildessay, om arbetet och byggandet av Empire State Building, Men at work: Photographic study of Men and Machines 1932. Vill du se mer hisnande bilder bara att klicka in sig på Twistedsifter och se bilder på Empire State building under construction.
Säger Kistalight som själv fick ett hyfsat höghöjdserbjudande sommaren 1971 när jag jobbade på kvarter Garnisonen. Erbjudandet att underhålls måla och bättra på (färg) tornet på Riddarholmskyrkan! Bra betalt - machostatus men jag avböjde och tackade artigt nej!
PS Har du inte sett Lunch 250 m över marken ännu?
Skynda 22 dagar kvar!
Kistalight har gjort lite egen källforskning hemma vid köksbordet och hittat fotografen Charles C. Ebbets som troligen tog bilden Lunchtime on a skyscraper. I filmen drivs tesen att männen på balken är anonyma, ett berättargrepp, för att höja intresset och att så många har en relation till bilden. Två identifieras faktiskt i filmen som irländare - se nr 1 och 11. Tre stycken omnämns i filmen och identifieras genom andra foton som togs samma dag. Faktiskt är två av männen svenskar nr 5 och 6 enligt Wikipedia, Albin Svensson och John Johansson från Backagård i Halland han med ciggen, Albin lär ha varit vindögd - inte så kul att springa på balkar då 250 m över marken. Tre stycken har identifierats som mohawker enligt deras community (Wigwam bar!) i Boerum Hill Brooklyn.
Lust att se mer höjder, machomän och ta del av mohawkernas historia - se "High Steel"!
Har passat på att läsa om The Mohawks in High Steel av Joseph Mitchell. En feature artikel som har allt - ett fantastiskt reportage med hisnande detaljerade beskrivningar av arbetet med nitar, bultar, bommar och svetsning på riktigt höga höjder men också en berättelse om mohawkernas historia, deras bosättningar, religion, mångkultur - flera språk de talade som engelska franska och irokesdialekter. Mitchells essä från 1949 är i sin komplexitet en modern historia som också är ett dokument över modern life med rotlöshet och en känsla av att inte höra hemma någonstans - ett öde som kunde drabba mohawkerna i Brooklyn New York.
Att redovisa och beskriva FSA är en liten deluppgift, assignment, för Kistalight i kursen Digital fotografi och teori på DSV SU och konsthögskolan i Stockholm som jag går på just nu så håll till godo! Redovisningarna är egentligen skrivna på engelska av undertecknad vilket färgar av sig på min text.
Men klart riktigt säker kan man inte vara!!!
Här kan du läsa Mitchells berömda reortage - Read about Mohawk Iron Workers in Up In the Old Hotel, the Mohawks in High Steel.
Dorothea Langes Migrant mother a nearly religious image of a poor Madonna and the child.
The function of the FSA in the 1930s
FSA
,farmers security organization, var en del Franklin Delanos Roosevelts New Deal
och ett av flera program för att motverka följderna av Den stora depressionen.
Se massarbetslöshet efter den stora börskraschen på Wall Street 1929, industrins
överproduktions kris, även jordbrukets överproduktion och farmarna i
Mellanvästern och på de stora slätterna som drabbades av torka, vinderosion och
missväxt av så kallade Dust Bowls. New Deal omfattade inte bara stora
offentliga satsningar som att bygga vägar, broar, dammar för elkraft etcetera
utan även satsning på kultur som teater, konst, litteratur och som vi här tar
upp satsningar på film och fotografi som kom att sortera under en organisation
som kallades FSA Farmers Security Organisation.
En fotojournalistik utvecklades här, ”introducera Amerika för amerikanerna”, fotoessäer, med rötter hos fotografer som Alfred Stieglitz – urban realism i New York kring förra sekelskiftet (1900) och den danskättade Jacob Riis Flashes from the slum – sent 1800-tal, även han i New York på Lower East Side på Manhattan.
En fotojournalistik utvecklades här, ”introducera Amerika för amerikanerna”, fotoessäer, med rötter hos fotografer som Alfred Stieglitz – urban realism i New York kring förra sekelskiftet (1900) och den danskättade Jacob Riis Flashes from the slum – sent 1800-tal, även han i New York på Lower East Side på Manhattan.
Den
klarögda, skarpa ämnesorienterade stilen hos fotograferna kom att bli
stilbildande inom media och några fotografier kom att tillhöra och bli ikoner i
den nordamerikanska kulturskatten som till exempel Dorothea Langes Migrant
mother a nearly religious image of a poor Madonna and the child. Andra
stilbildare var Walker Evans med en fotoessäbok Let us now praise famous men
ett annat exempel var fotografen Margaret Bourke-White och författaren Erskine
Caldwell med succén You have seen their
faces.
Fotojournalistiken under FSA kom som sagt att bli stilbildande och har influerat senare tiders dokumentära fotografier som till exempel Larry Clark med Tulsa portfolie om drogmissbruk 1972 och Bill Owens som fotade förortslivet kring Bay Area i Californien i Suburbia 1972.
Fotojournalistiken under FSA kom som sagt att bli stilbildande och har influerat senare tiders dokumentära fotografier som till exempel Larry Clark med Tulsa portfolie om drogmissbruk 1972 och Bill Owens som fotade förortslivet kring Bay Area i Californien i Suburbia 1972.
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om fotografi
Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om klassresor Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande
©Thommy Sjöberg
6 comments:
Har ni inte sett K-Special Lunch 250 m över marken?
Skynda - ett kanonreportage om ett fotografi!
22 dagar kvar!
se http://www.svt.se/k-special/lunch-250-meter-ovanfor-manhattan
About Joseph Mitchell Erin from The New Yorker Magazine
Mitchell was New York’s first true biographer; he paired a reporter’s precision with a novelist’s sense
of narrative to create a series of
intricate and revelatory profiles
of the city in The New Yorker.
An excavator of lost souls and eccentric visionaries,
his genius lay partly in a natural
ability to connect with those
living on the margins of society.
(A 1943 Times review of his work
was wryly titled “Nostalgic
Portraits of the Lunatic Fringe.”)
He was a staff writer for the
magazine for nearly thirty years
and then spent another thirty
coming into the office each day
but failing to publish a single
word. The mystery behind this
blockage has nearly eclipsed
Mitchell’s astounding literary
legacy
REKORD!
För Kistalight när det gäller antal besökare!
Igår 7 december 806 besökare!
Pageviews yesterday 806
Lunch with a view som drar!?
Men också en hel del besökare på mina Zlatansidor!
Tycker du Mitchells reportage ovan är svårläst på webben?
Men att ändå känner lusta att läsa det.
Gör så här!
Kopiera artikeln på en wordfil!
Styckeindela bitarna!
Problem med engelskan?
Gör en googletranslation!
Men gör den styckevis - skapar bättre överblick då.
Dessutom ser du lättare eventuella tokfel1
I enjoyed reading about the FSA,
you have been very thorough regarding the events
and the photographers who was invouled in the project.
We have thought about the same thing in Sontags text,
I agree with you in the question about how we no longer get the same respones
when it comes to documantary photogarphy
as i imagine many people felt seeing photos in that time.
You answered the question right and did a great job with this assignment.
Post a Comment