Sunday, April 22, 2012

Hälsningar från Östberga

 
Kistalight med sina indiefilmare, fru Mimmi och dotter Evelina, besöker i dag förorten Gamla Östberga. Här bodde vi under några år i ungdomen  i slutet av 50 och i början av 60-talet. Ovan Stamgatan med Elefanthuset i bakgrunden.

Det är en märklig känsla att flanera i sin ungdoms förort. De här kvarteren har jag inte promenerat i på över 40 år. Visserligen har jag åkt bil genom området och skrivit en minnesbit Vilda lekar i Östberga som publicerades i DN På Stan november 93 (se Özkök Lütfi ) om området.
 Berättar förstås när vi knallar runt bland husen.
Där högst upp bodde min klasskompis Uffe. Han tillhörde inte gänget av grabbar. Hans föräldrar var akademiker och cyklade vilket betraktades som underligt.
I Stamparken hade vi vår hockeyrink där Kistalight tillbringade all fritid under vintern och lirade månskenshockey. På hörnan låg ungdomsgården där vi också tillbringade en del fritid. En av ledarna var kommunist – suspekt tyckte vi som var barn till småföretagare och flyktingar från Baltikum. Vid något tillfälle ordnades det maskerad här eftersom det var ont om tjejer fann Klacke och Hallon på råd och klädde ut sig till två riktiga puddingar med högklackat, rejäl byst och massor av smink långt före Prideparader och HBT-frigörelse.
 Snett ovanför ungdomsgården bodde Kalle och om jag minns rätt så spelade vi en sen kväll luftgitarr för bilarna på parkeringen och invånarna i Elefanthuset, Jag, Kalle och Russe, kanske var Ankan med och med högt påskruvat ljud till tonerna av Apache - the Shadows. Stor hit 1962 si så där – luftgitarrliret ackompanjerades av små danssteg höger…vänster…höger…vänster medan Kalles föräldrar var någon annanstans.

 Annars drog tiden hårt fram med gänget som skildras i videon ovan. Många av killarna var livliga ungdomar som ville hänga med i mode och musik, inte så hårt hållna av sina föräldrar, nyfikna, sökande bortom idrott, studier och arbete och de prövade förstås droger som började dyka upp kring tonerna av Beatles, Stones och Dylan.
 Frigörelse och popgenerationens uppror var förödande, som en farsot, för det här gänget och Kistalight har ofta undrat varför det går så snett för vissa här i livet och att andra klarar sig hyfsat bra.
Har man bara helt enkelt haft tur?
Vi gjorde ju inga speciella val men det är klart att jag har haft drivkrafter!
Att inte välja är också ett val säger dottern Evelina som är med för dagen.
Filosofiskt säger vi på Kistalight!
Visst gjorde vi val när vi tänker efter!
Hur som helst  blir vi känslomässigt tagna efter ett besök i Gamla Östberga och för alla gamla kompisar som nämns i videon ovan tillägnar vi en gammal Stoneslåt från 65.

Maybe the choice you made wasn't really right
But you go out and you don't come back at night
so I'm just sittin' on a fence 
You can say I got no sense

PS Viss svajig lässtil ovan på videon! Beror på att Kistalight lever sig in i sin egen text dessutom är vår dotter Evelina en mycket receptiv indiefilmare och följer med i läsandet.
Dubbelsvaj alltså!

PS II Kikade in lite i olika portuppgångar, både Lütfi Özkök vår Östbergapoet och världsfotograf och lagledaren Thunis som skjutsade oss till bortamatcherna i Sanktan verkar bo kvar.
Kul!

© Thommy Sjöberg

12 comments:

Johanna din elev i 7A said...

Fin blogg Tommy ! :D

Thommy Kistalight said...

Kul Johanna att du gillar bloggen!
Ibland blir det lite So även på bloggen!

Kistalight said...

Från wikipedia!

Den första stadsplanen för området fastställdes 1950, signerad Sven Markelius. Stadsplanen var en plan helt i tidens anda - Här skulle det uppföras trevånings smalhus, det vill säga standardhuset vid denna tid. Bostadsbolaget HSB under ledning av Sven Wallander tog intresse för området och tog kontakt med byggbolaget Olsson & Skarne samt arkitekten Lars-Magnus Giertz (1908-2008) och tog själva fram ett förslag på en tänkbar utbyggnad av området.

Stockholms kommun blev övertalade att satsa på en annan utformning av området. Byggnadsprocessen rationaliserades och man provade sig fram med olika byggnadsmaterial.
På Stamgatan 87 provades olika planlösningar och material. Fasaden täcktes med eternitskivor med inslag av lättmetall. Men övriga hus byggdes med prefabricerade betongelement som var ett nytt sätt att bygga.
Med hjälp av byggkranar uppfördes husen snabbare än vad som tidigare varit möjligt.

Husen byggdes tjockare än smalhusen, 12,5 meter för att man skulle kunna skapa större rum än i vanliga smalhus.
Totalt uppfördes 1000 lägenheter 1957-59. Husen placerades i ringform kring den stora äng, nuvarande Stamparken, som fanns mitt i området

Anonymous said...

Fint pappa! Det var kul att följa med dig och mamma till era gamla kvarter och "lära känna er" på ett annat sätt :-)
Kram

Thommy Kistalight said...

Tjosan...tjosan Evelina!
Klart att det var kul att lira luftgitarr i ungdomen!
Blev nog mest för bilarna på parkeringen?
Fantastisk dag i Östberga och gamla Aspudden.
Hel del glädje med minnena därifrån men också svärta.
Kram/pappsen

Anonymous said...

Hej vet att detta är en gammal film. Om du ser detta vill jag gärna ha din epostadress för vidare kommunikation, då jag har många minnen och bilder från samma tid och plats.
Kaj Magnusson
kajmagnusson@hotmail.com

Thommy Kistalight said...

Hello Kaj!

Mail-adressen finns ovan på profilen!
Se kistalight@gmail.com
Hälsningar Thommy

Kistalight said...

Texten ovan i filmen är gammal men filmen är gjord för bloggen april 2012.
Inspirerad av en kurs på STDH, Stockholm Dramatiska högskola, under vårterminen 2012.
Cross media och entreprenörsskap för kulurentreprenörer 15 p, en inspirerande kurs med ovanligt
stora resurser: Se!
Teknik, kreativitet och entreprenörskap
Vårtermininen 2012 startar en ny spännande kurs i Kista - Cross-media och entreprenörskap.
Kursen ges av Stockholms Dramatiska Högskola i samarbete med Centrum för Gestaltning vid DSV. Kursen ges med ekonomiskt stöd från Tillväxtverket,
vilket ska öka den tekniska kompetensen inom konstnärliga utbildningar och utveckla kreativiteten i de tekniska.
Ibland under kursen var det lika många coacher, experter och lärare som vi var elever och det gavs ett antal fantasiska föreläsningar.
Tror vi var tolv lyckligt utvalda som fick visa upp våra projekt och drömmar och hur vi skulle utveckla dem.
En rolig termin och en känslomässig omvälvande upplevelse och en spännande period i Kistalights liv-
Och så lärde vi oss grejer, mest om entreprenörsskap kanske men Kistalight lärde sig t ex vikten av att repetera!
Sic!
En viktig insikt för en gammal lärare!
Repetition är all kunskaps moder1
Hade liksom aldrig riktigt tid till det (under) i lärarlivet.
Stort med kultur och entreprenörskurs alltså!
Några e-books (och för den delen tryckt skrift, old way, kallas bok) har det blivit efter kursen.
Att ge ut egna e-books var alltså målet!
Blev ett antal Kistalight på Smaswords med IndieThommy som författare och förläggare!
Stort även det!
Kommer säkert mera...

Karl-Göran said...

Karl-Göran said:
Vi väljer att citera, referera till, bägge namnen! Kalle ovan i texten men i dag vill han kallas för Göran. Han bor i Årsta och är en inbiten Hammarbyfan och med i deras organisation.
Han ringer upp i april, påsken 2012, och jag tror vi pratade i timmar.
Nu får jag veta hur jag hade råd att gå på ishockey så ofta. Vi plankade helt enkelt via gamla Söderstadion för att komma in på gamla Hovet.
Förträngt?
Vi snackade om vår första stora utlandsresa som gick till Kanarieöarna 1967. Vi hade målat industrilokal hos Kalles farsa vilket betalade resan. Vi snackade om alla gamla polare från Stamgatan som hade spårat ur genom droger, kröka och dåliga val (livsstil).
Göran said: Du ville ju aldrig ta hem några kompisar för du ville inte visa upp den elaka kärringen där hemma hos dig.
Hon var en elak jävel din farsas fru och din farsa var en riktig lirare!
Och vi hade fotbollen och du även hockeyn och du klarade plugget hyfsat medan jag körde i gamla handelsrealen.
to be continued...

Kistalight said...

Av någon anledning har jag uppfattat Lütfi Özköks förnamn fel!
Hörs i inspelningen ovan!
Lütfi ska det vara och inget annat!

Kistalight/Thompa som ung said...

Tjoho Göran fd Kalle!
Om än lite senare, om elaka kärringar!

Gamla elaka kärringar visar man inte gärna upp, man blir liksom lite medberoende, smyger med elakheterna (mobbingen), ett barn (ungdom) vill ju så gärna ha som alla andra (de flesta) ha kärleksfulla vuxna omkring sig. Brister det, får man låtsas, och smyga, inte gärna bjuda hem någon kompis, träffas hellre på gatan, idrottsplatsen eller gå på bio. Men ärr sätter sig i själen, går liksom inte riktigt över, även om den yttre läkningen finns där och kan dölja en kränkt självkänsla.
Att inte prata om det!
Hur står det till?
Alla tiders (tajders) serru!
Sedan som lite äldre inser man att alla visste ändå!
Kompisarna, deras föräldrar, släkten, lärarna i skolan som många gånger kunde bekräfta mig ändå.
Det liksom syns en del när barn och ungdomar far illa!
Dessutom hade jag turen att vara duktig, nåja, i både skolan och med flera bollsporter, ärvt farsans bollsinne, och gjort bra ifrån mig.
Blir trots allt en del status kring det när man ska växa upp i det som alla ska formas av sin barn och ungdom.

Kistalight sociolog said...

Sista meningen i förra kommentaren något oklar!
Menar att vara duktig, riktigt bra i det här fallet, i bollsporter, speciellt fotboll och ishockey, ger status och kan kompensera en dålig självkänsla och utsatthet, funkar det dessutom hyfsat i skolan kan det vara en biljett på sikt till en hyfsad framtid!
Barn och ungdomstiden formar oss!