Sunday, February 15, 2009

Titiyo Light

Nyhetsmorgon TV4
- Vad söt hon är!
- Tilde är söt inte Titiyo säger min fru med emfas.
- Okey då men vad vacker hon är.
- Har hon en fågel i håret?
- Förresten vad betyder Titiyo? Kom ihåg när Evelina (vår dotter) dansade Capoeira fick hon ett portugisiskt namn (typ artisnamn efter en liten fågel - Kollibri) som påminde om Titiyo.
Intressant men Kistalight måste skynda till söndagens förmiddagsmatch i tennis.
- Wow för Titiyo!
- Nu kommer jag försent igen!

Senare tar Kistalight en koll på webben och ser resten av programmet.
Titiyo berättar om sitt skapande och sitt behov av att vara ärlig med resultatet. Nu tycker hon att hon funnit sin artististiska ådra med nya plattan Hidden och hon gläder sig åt den fina kritiken hon fått. En kritik som inte bara är översvallande utan har korn av goda iakttagelser.
- Stämmer på pricken i vissa fall säger hon medan hon gör utläggningar om den musikaliska processen och noterar att den här gången har hon varit med och skrivit alla låtarna utom två! Wow säger vi på Kistalight och grattar till den konstnärliga förlösningen.

Utan att göra anspråk på en recension har vi lyssnat in oss på Hidden på Kistalight. På en parkeringsplats i Åkersberga av alla ställen, en fredagskväll dessutom medan det väntas på frugan som hoppat in på ett extrajobb som syrra på ett sjukhem och är rejält försenad. Statoil P-plats nära centrum och rondellen i Åkersberga där bussarna till Furusund och Ljusterö dundrar förbi och där knappast ens en katt korsar vägen är ett ganska melankoliskt ställe.
- Varför inte förresten?
Det är kanske ett riktigt lyckat ställe att lyssna av en samling sorgsna sånger med elektroniskt 90-talssound. Longing for Lullabies har vi hört tidigare . Den finns här i en mycket vacker akustisk version.
Tror att Titiyos låtar ska upplevas som god poesi och inte analyseras - tänker jag när jag svänger ut från P-platsen och vindrutetorkarna drar bort blötsnön från fönsterrutorna och min kära fru ringer det förlösande samtalet att hon är klar med kvällens rond och rapport. På andra sidan gatan hörs countrymusik från, sic! - Tommys PUB och vi åker mot stan och av någon anledning känner vi oss riktigt lyckliga med det.

Someday, as I look at the sun
I think of you
And traces we leave behind
(Kleerup & Titiyo)

Andra bloggar om Kista Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om drivkrafter Andra bloggar om Titiyo
©Thommy Sjöberg

Labels: , , , , ,

1 Comments:

Blogger LarsThommy said...

När vi säger wow för Titiyo menar vi förstås artisten Titiyo.
- Men hon är snygg också!
- Faktiskt verkar hon dessutom vara en riktigt schyst tjej (kvinna).
- Sånt värmer!

2:14 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home