Tuesday, November 28, 2006

NVIS inte Elvis - light journey - current time

Foto av internationella rymdstationen taget den 17:e september 2006 under flight 12A.

Helgen som var besökte vi vänner i Norrköping. Går på promenad under lördagen, förbi Kneipens snickarglada hus, regnet porlar och lervälling under fötterna. Vi går längs Motala ström som brusar i det gamla industrilandskapet och Strykjärnet bildar en vacker fond trots novemberdis mot stadens nya Campus och universitetet.
Vi på Kistalight är inbjudna på specialvisning av KOSMOS som är ett samarbete mellan stadens universitet; Norrköpings visualiserings och Interaktionsstudie och Hayden planetariet vid American museum i New York.
Genom en förtjusande föreställning blir vi guidade på en resa genom rymden av vårt värdpars dotter Carolina Carlgren som är examensstudent där på Tekniska Högskolan. Scenen är en tio meter bred böjd scen och tre meter hög. Det är en virtuell verklighet av vår galax och Andromedagalaxen och andra galaxer som målas upp.
Vi får följa International Space Station , ISS, färd mot en soluppgång över jorden. Stationen som har en omloppsbana runt jorden på 90 minuter följer vi i realtid, current time, och det är hisnande bilder över jorden.
När vi sedan snurrar vidare mot våra andra planeter med Voyager II, ser månens baksida - går inte att se från jorden, besöker Mars och Jupiter med sina månar blir vi allt mindre och tanken räcker inte riktigt till. Vi får lov att bli filosofiska istället. Med Voyager I som har hunnit en bit på sin resa lämnar vi vårt solsystem med Carolina som styrman och vi börjar fundera på om det finns liv på andra planeter.
Radiovågor har lämnat jorden allt sedan vi börjat sända radio. De förflyttas med ljusets hastighet.
- Jämför avståndet ljusår!
De första officiella radiosändningarna i större omfattning hör hemma på 20 och 30-talet. Vi får följa radiovågor ut i rymden. De bör ha kommit en 70 – 80 ljusår ut i rymden.
Bland pling, brus och bubblor får vi höra gamla radiotal: Hitler från Berlin OS 1936, Eisenhower från D-dagen 1944 och så vidare fram till mer modern tid.
- Vi får hoppas tänker vi på Kistalight att om det finns mänskligt liv på ett annat planetsystem och i ett annat solsystem att det inte är Hitlers tal som är det första man får höra från planeten jorden. Andra bloggar om iss och rymdfärjan:
Copyright LarsThommy

Sunday, November 26, 2006

Kanon på Kulturhuset


Kanon på Kulturhuset
Veckan som var…
Onsdag kväll, Kistalight på kulturutflykt, publiktryck på Kulturhusets internationella författarafton. Trycket gör att föreställningen flyttas ned till en av hörsalarna från Café Panorama. Kö till vinserveringen, feststämning – tar ett glas vitt medan jag kikar på litteraturen som säljs dagen till ära. Bestämmer mig för The Deleted World. En kondenserad diktsamling där den skotske poeten Robin Robertson, en av kvällens huvudaktörer, har översatt och skapat 15 kända Tranströmerdikter i en lyrisk rytmisk engelsk språkdräkt.
Robertson inleder aftonen med dikter från sin samling Swithering där finns hyllningar, nåja, reminiscenser från Strindberg och tacksamhet till den svenska översättaren Karin Altenberg.
Blicken och tillslaget i Tranströmers poesi får vi uppleva när Krister Henriksson växelläser Tranströmers poesi med Robin Robertson.
- Man läser, gör tolkningar, ur Robin Robertsons Deleted World.
Henriksson för kvällen, som en blid litteraturprofessor, lyfter fram det berättande draget i Tranströmers dikter – en bard berättar om språket bortom orden. Robertson å sin sida visar på musikaliteten och rytmen i Tranströmers poesi. De brittiska tolkningarna får det att sjunga och Henrikssons svenska tolkningarna lockar fram bråddjup.
Här väljer vi den engelska versionen av;

Black postcards
I
The calender is full but the future is blank.
The wire humes the folk-tune of some forgotten land.
Snow-fall on the lead still sea. Shadows
scrabble on the pier.
II
In the middle of life, death comes
To take your measurements. The visit
is forgotten and life goes on. But the suit
is being sewn on the sly.

Tomas Tranströmer avslutar kvällen med två musikstycken för en hand och får stående ovationer tillsammans med Henriksson och Robertson. Ovationer som aldrig riktigt vill ta slut.
Medan vi fikar i Teaterbaren efter den magiska föreställningen, Kistalight utsände och två kompisar från ungdomen, pratar v i om gamla tider, 70-talet, och The Bands gitarrist, namne till kvällens poet.
- Oh tro det eller ej i högtalarna hörs The Bands gamla klassiker The Weight av Robbie Robertson och framför oss minns vi bilden av Tomas Tranströmer framför pianot.
Håret på skaft, ett roat och kanske något förskräckt leende.
- Vad har jag nu ställt till med?

Van the man

Flanör på Helsingörsgatan, något uppdaterad, dags för debut som författare snart? Bild: Evelina Sjöberg


Van the man

Veckan som var…
Onsdag morgon – novemberdis på väg mot tennisträningen.
Kymlingelänken – köer har så varit de senaste 14 dagarna, något mysko med intervallerna vid Rinkebykorset – bussfilens bromskloss är öppnad.
Tar den vägen, vänder vid kattens veterinärklinik i Rinkeby och tar fart mot Sundbyberg.
Märker att jag glömt enkronorna hemma när det dags att betala P-avgiften utanför tennishallen. Prövar en Tiokrona istället!
Får ingen biljett, prövar en till - samma resultat.
Ingen biljett, inga småpengar kvar - dessutom sen.
Scenario; sen och kan få P-böter!
Ingen bra dag!
Då kommer The Man with The Van, V8-an mullrar och det puffar rökridåer!
Växthuseffekten!
Det smälter en glaciär i Anderna, biljettapparaten öppnas och remsor fixas.
Jag får tillbaka mina tiokronor och en biljett som räcker i flera timmar.
Tennisen funkar och fin träning.
Vi säger bara på Kistalight!

Sunday, November 19, 2006

Kanon på Dramaten


The Monte Christo cottage New London Connecticut USA

I veckan hamnade vi på Kistalight på Dramaten. I vimlet sågs känd judisk skådespelare och bankiren och riskkapitalisten …hm hm och några bänkar bak skymtade skådisar från Stadsteatern och det vimlade förstås av allt från grå pantrar – många, till teaterentusiaster från den unga generationen.
Vi såg föreställningarnas föreställning Lång dags färd mot natt av Eugen O´Neill, teaterfolkets och en av alla skådisars favoritpjäser och kungliga Dramatens eget lilla skötebarn. I huset finns originalmanus till pjäsen skänkt av Eugen O´Neill och varje år delas det ett ut ett O´Neill stipendium. I år fick Lena Nyman stipendiet.
Tänt i första akten - nyordning i tolkning av pjäsen? Nu är livslögnerna synliga. Vi åskådare kan inte dra oss tillbaka i salongsmörkret. Dekoren är till synes enkel, fyra stolar och ett bord, ett antal Whiskey karaffer och en buktande fond med oval himmel och ett ljusspel.
Vi på Kistalight tjusas av skådespelarprestationerna, oroas av de avgrundslika livslögnerna men framförallt gillar vi poesin i pjäsen. Mistluren och dimman som drar in från Atlanten mot The Monte Christo Cottage house i New England och familjen O´Neills sommarhus.
Visst kan man också skratta åt galghumorn i pjäsen men när livslögnerna rullats upp och ljuset släcks ned i slutscenen är det en samling gripande livshistorier som berättas. Massor av mänsklig skröplighet gestaltas; alkoholism de är ju irländare, avund, TBC, oförmåga att fungera i ett socialt sammanhang – de verkar oerhört isolerade i familjen, snålhet – fadern kommer inte över sin fattiga barndom, brödernas utsvävningar och deras och faderns maktlösa absoluta förtvivlan över moderns narkotikamissbruk. Någonstans mellan familjen, livslögnerna och bråddjupen i replikerna poppar också kärleken fram - moderns slutreplik i pjäsen när hon försöker analysera sitt liv.
- Så var det ju det där att jag träffade en viss James O´Neill - sedan var ingenting sig likt.
Andra bloggar om kanon:
Copyright LarsThommy

Saturday, November 18, 2006

Lektör Light

Blåeld, skärvor av kalkflis och ett manus öde Bild: Thommy Sjöberg
Tips till andra bloggare kan gott duga på den egna sidan.
Varför inte bli din egen förläggare, tipsar vi på Kistalight, då kontrollerar du hela processen i ditt manus öde.
- Klart det är ungefär som att aldrig låta sina barn växa upp, flytta hemifrån och få ett eget liv.
- Bra förstås om man skickar iväg sitt manus till kunniga lektörer då får man också en, förhoppningsvis, fin feedback.
Men har man dessutom en liten entreprenör i sig förutom författardrömmen och tycker sig kunna spendera några tusen.
- Varför inte trycka själv på Författares Bokmaskin.
Skrivarhälsningar från Kista.
Copyright LarsThommy

Thursday, November 16, 2006

Kanon i förorten



Oui mademoiselle Faiza Guène – tres bien!
- Har tillbringat några dagar med Kiffe Kiffe imorgon och charmats av en ung berättarröst från förorten i Paris – La banlieu de Paris – i stadsdelen "Paradiset".
Alldeles uppenbart finns här en liten sagoprinsessa med tema från förorten. Med en attityd som ger ton åt berättandet. Ung tjej som lever med ensamstående mamma då pappan har stuckit hem till Marocko eftersom det inte blev några pojkar i äktenskapet.
Dofter och lukter hämtas från rektorer som luktar gammalt bordsvin till nedpissade hissar och nedrökta och kyssande pojkvänner och mamman som gör inpack med olivolja för att ge dotterns hår lyster.
Här finns socialassistenter på hembesök som kommer när det är som mest olämpligt; ostädat och spisen är som mest skitig.
Faisa är säkert en andlig kusin till Jonas Khemeris tankesultan i Ett öga rött. Hon har dock en mer nollägesstrategi för att överleva och experimenterar heller inte med ordföljder i språket för att ge karaktär till storyn. Dock finns det ordlekar, se titeln, roliga metaforer, några festliga intriger och ständiga anspelningar på populärkultur och tv-serier. Säkert finns förortsslang i originalversionen och boken har väckt debatt i Frankrike där finkulturen, skribenter på Le Figaro med flera, inte har ansett boken som litteratur.
- Struntprat säger vi på Kistalight som snabbt ser att den ligger nära dagboksromanen, varför inte även bloggen, och åtminstone den förra har funnits i århundraden och hör hemma i litteraturhistorien.
- Här gäller samma i dag som imorgon som titeln anger men under berättandets gång sker en glidning som kan ses i romantitelns betydelse - ungefär från att bita ihop till att gilla läget. Storyn är en feel good historia där huvudpersonerna utvecklats mot det goda och huvudpersonen Doria finner sig tillrätta på en skola där hon utbildar sig till frisör.
Men som hon konstaterar det var "lite som Christian Morin. Han var programledare för Lyckohjulet i åratal, men det han egentligen ville göra det var att spela klarinett…"
Andra bloggar om förorten:
Andra bloggar om förorter:
Andra bloggar om kanon:
Copyright LarsThommy

Sunday, November 12, 2006

Poesi online Light


Poesi online Light - där regnbågen falnar finns ett pris att vinna
Bild: Thommy Sjöberg

Igår hamnade jag på…

Sneddar förbi Kista Science Tower, novemberdis, missar precis tunnelbanan, hinner ändå leverera en dikt till Författares Bokmaskin S:T Eriksgatan 10, som dagen till ära, trycker En diktsamling på en dag. Inbjudna är hugade, blivande, refuserade, brinnande, glödande, falnade, idealister, haverister och andra författare som inte hittat vägen till tryckning hos de etablerande förlagen. Som tänkt framtida författare och förläggare, Kistalight Publisher, är jag inbjuden att delta med en dikt.
- Väljer Gränsvakt från bloggen.
Dikter tas emot mellan 10:00 och 13:00, stopp vid ungefär 150 sidor. Dikten ska lämnas på diskett eller USB plus en pappersutskrift.
Trots missen med tunnelbanan är jag ute i god tid och mitt bidrag, Gränsvakt, får nummer 30 i köordningen.
Vid kvällens fest hämtar jag ett rykande varmt exemplar av Poesi online 06. Häftigt omslag, ansiktslös man, poet får man förmoda, med Borsalinohatt, lång rock, läsande från manus som ringlar sig. Kroppen är avtecknad mot en fond av skrivna verser.
Där finns en rad intressanta titlar i antologin: Alliansen - yngste medarbetaren för dagen Edvin Svenske 10 år, Poetens blick, Martallen, Svart taxi, En dimension av lust, Marilyn, Det finns inget mörker – bara stulet ljus och för att nämna en till;
Pappa, kan passa bra så där när Fars Dag är i faggorna. Dikten Pappa av Jane Morén var en av kvällens upplevelser. En dikt med starkt innehåll som när den lästes av sin författarinna skapade magi kring scenen.
Märkvärdigt många av kvällens poeter var förresten goda scenestradörer. Från utmärkt diktion Helen Ögren till en rad av manliga poetestradörer där man anade förebilder allt från Cornelis och Taube till Bruno K Öijer och Göran Sonnevi. Kvällens nestor Börje Crona läste elegant rimmad vers. Själv hade jag en mild och somrig uppläsning tyckte min fru som trots det såg förtjust ut.
- Glömt högstadiemegafonen hemma.
Kvällens bonus "Vinn din egen bok" lottades ut till lycklig kvinnlig poet som läste ett bidrag och som får man anta gick hem från festen med ett ljust leende i novemberdiset. Men det gjorde vi andra också sedan vi underhållits av stand up komikern Hans Carstensen. Och värmts av levande poesi och ett ungt band med grunge musik med ännu yngre fans.
- Ser att även Den Blinde Argus har varit där - kul!
Andra bloggar om bokförlag:
Andra bloggar om att publicera:
Andra bloggar om entreprenörsskap:
Copyright LarsThommy

Tuesday, November 07, 2006

Publishing Light


Räcker det med en ton?
Var och en sin egen förläggare
Sneddar över Gläntan bakom Helsingörsgatan. Fullmåne, nästan, den hänger tryggt bakom björken, snett över Kistaskrapan.
- Har varit i Gdansk några dagar, bistert väder i den gamla kosmopolitiska fri och Hansastaden, säkert kommer en liten bit om detta på Kistalight så småningom.
- Funderar på om jag ska ge ut en liten bok med Kista-kortisar, bitar och skärvor, från bloggen och bli min egen förläggare. Små bitar med en förhoppningsvis egen ton som berättar en historia.
Men vad ska boken heta och få för titel?
- Vi bara undrar på kistalight.
Andra bloggar om bokförlag:
Andra bloggar om att publicera:
Andra bloggar om entreprenörsskap:
Copyright LarsThommy