Sommarläsning Light Anno 2023

 

Kistalight gör ett sommarpaket med böcker, i centrum Annie Ernaux med Åren, precis utläst i dag. Stor igenkänning, även om man är typ äldre kille, kanske inte i barndomen med ett krigshärjat Normandie och inte med alla franska företeelser och kändisar men med tidsandan och vad som var PK på vänsterkanten och i lärarrummet. Annie Ernaux har utformat en egen berättarstil, en sorts kollektivroman för fyrtiotalister, jaget får stå tillbaka för tiden och flödet av händelser, bilder, musik och talesätt.

Klassresan och lärarkarriären tonas ned för att försöka fånga en samtida samhällsutveckling i förbigående berättar Ernaux även om sin gamla bondkatt som blev 16 år. När hon begraver katten i hörnan av sin villatomt kommer hon att minnas alla sina döda och kommer till en insikt och facit över sin egen tid, den som är framför (förminskad) och den som är bakom henne.

 Mellan raderna skymtar också en kamp för Annie Ernaux; drömmen om att skriva och vägen för att hitta sitt eget språk. En fight, inte Light, som säkert har påverkat hennes äktenskap, relationer till barn, vänner och älskare. Boken blir därmed också en skildring om konsten att skriva. Kistalight undrar även om det inte är Marquerite Duras som inspirerar till de små korta prosalyriska stycken i början och i slutet av Annie Ernaux minnesberättelse. 

Ungefär skriv inte vad som är, skriv vad som inte är! 

Om Marcel Proust i På Spaning ... var en själens molekyllärfysiker och litteraturens stora söndagsbarn som kunde leka med stilar, hade en särdeles iakttagelseförmåga och återuppfann tiden i smaker och dofter så är Annie Ernaux en flitig lärare, briljant kollega från kollegiet, med sina föräldrars arbetsmoral och uthållighet i ryggsäcken. Tiden fångas i ett kollektivt flöde av bilder, händelser och musik si så där mellan 1940 och 2005.

Annie Ernaux egen tid!

Betyg Fem goda lektioner av fem i kollektiv minneskonst!

PS Se även kommentar nedan och kommande bloggar om vår Sommarläsning!

To be continued ...

© Thommy Sjöberg

Rosa Segel Light

 

Rosa Segel av Ragnar Sandberg, bild Thommy Sjöberg mobil, från utställningen med samma namn, vernissage på Moderna Museets Konstfest den 17 juni. Matilda Olof Ors curator och intendent på museet guidar oss genom den charmiga utställningen som är en hängning med målningar hämtade från Museets samlingar. Tiden är 1900-tal fram till åren kring 1940. 

Visst kan man komma att tänka på Jonathan Johanssons jättehit Rosa Himmel när man hör utställningens namn!

Rosa Segel visas i rummet där målningar (landskapen och konstverken) mer har karaktär av ett andligt sökande bortom realism och samhällskritik, en lyrisk och sinnlig värld av färg och form.

Visningen startar med Sven X:et Erikssons Målarens hus från 1942. En idyll från Saltsjöbaden, en fest med färg och form från målarens hem! Målaren själv står på stege, verkar skrapa gammal färg med sin spackel, frun Ingeborg, Bojan, dyker upp i olika skepnader, serverar kaffe, saft och bullar, jobbar i trädgården medan barnen Irma och Sverre leker, mot husfasaden står också tre par skidor ska de påminna om vinterns kyla? I luften i tavlans övre högra hörna störs idyllen av tre plan från svenska flygvapnet. Det är krig i Europa.

 X:et gick den långa vägen för att bli en etablerad konstnär, startade 14 år gammal som målarlärling (hantverk), fortsatte med studier på aftonskola till dekoratör, utbildade sig till teckningslärare, men arbetade till att börja med som konservator, så småningom blev det studier på Konsthögskolan och till slut en professur på samma skola.

X:ets måleri påminner mycket om Hilding Linnqvists konstnärsskap; naivismen, färgfesten, men han har också en egen ton av kraft, lek och primitivism. Färgerna och formerna är även påverkade av modernismen i Europa (Paul Klee) och sedan också av ett samhällsengagemang där X:et tog intryck av den spanske målaren Goya och hans uttryck. X:et var en konstnär som tog del av samtiden, och var en del av rörelsen kring arbetarförfattarna och konstnärerna som började få sitt genombrott vid den här tiden, med sitt enda öga såg han mer än de flesta konstnärer och författare vid en tid när samhället förändrades och arbetarrörelsen, andra folkrörelser och SAP började forma folkhemmet medan Europa genomled ww2, ett krig som kom att förändra världen.

Horizon of Me(aning) Träskulptur (vedstapel i björk) Carola Grahn Pressbild Moderna Museet

Samhällsförändringarna kan även avläsas i rummet där norrländska landskap (från stad till land) dominerar; Helmer Osslund med målningar inspirerade av Gaugin, och X:et med flottare (proletärer i centrum). 

I mitten av salen delas rummet i två delar, av en samtida träskulptur, Horizon of me(aning) 2015/23 av Carola Grahn, i form av en sinnrik travad vedstapel av björk. Mitt emot på väggen ett bevarad konstverk av en samisk konstnär Lars Pirak. En världsbild från Sapmi, träskulpturen får även symbolisera en fantasi, men också en tystnadskultur omkring samernas historia och deras utsatthet.

På andra sidan  6 fotografier (bilder) från en fotoresa av Carl Gustaf Rosenberg, dåtida odyssé i Sverige, från Konsumbutik i Kallhäll till järnbanan vid Riksgränsen nära Narvik. 

Isac Grünewald och Sigrid Hjerten får representera stadens landskap i djärva rörliga färger och Sigrid som även var en textilkonstnär har fått ett eget litet rum för sina textila skapelser (mattor).

Rosa Segel är en färgfest, mycket målargodis av några av våra stora konstnärer från tiden när Sverige var på väg att bli ett folkhem och välfärdsland. Men också med aningar om sprickor i samhället från de kunskaper om en tystnadskultur kring samernas historia vi har i dag.

Bestämt ska vi besöka utställningens olika rum fler gånger för att fördjupa vår upplevelse.

Ett behov märker vi  nu när vi skriver om utställningen och även passa på att glädja oss åt en rad färgstarka målaräventyr från folkhemmets genombrottsår.

© Thommy Sjöberg

S'il vous plait Light, tre Finaler, två Plantor och en Promenad

 

Hard to be a winner, The Winner takes it all, chill ändå att vara en vinnare när spänningen släpper, Iga Swiatek i tårar och Novak Djokovic tar rygg, (on the claycourt) på den röda grusstybben. 

Kistalight har tillbringat helgen med tre stora finaler framför teven, några satta plantor i rabatten och en promenad. Först ut damerna på Roland Garros,  Susanne Lenglen Trophy, mellan Iga Swiatek och Karolina Muchova. Swiatek favorit och första set programenligt till Iga men ansatser till stort spel av Muchova. I andra set sker en vändning och Kistalight får en ny favorit, Katarina Muchova som verkligen kan lira tennis. Hon knyter upp Swiateks spel; hennes säkra spel från baslinjen, kvicka fötter och snabba om än inte så hårda slag. Muchatova visar prov på en stor repertoar, går in i banan, spelar volley, behärskar backhand rak, vinklad och med slice och har en tung forehand, prövar en och annan stoppboll och lobb. Hon skär av Swiateks spel med avancerade returer på linjerna och vinner andra set med 7-5. En thriller och franska mästaren Swiatek är i gungning, lyckas ändå vinna matchen till slut, mer lättnad (tårar) än glädje. 

Fantastiskt att Tjeckien har så många kvinnliga tennisspelare i världstoppen, topp 100! Dubbelparet Krejcikova och Siniakova Grand slam i både Paris och Wimbledon, världsettor i dubbel, dessutom vann Krejcikova singeln på Roland Garros 2021. Andra stora tjeckiskor Petra Kvitova mästare i Wimbledon 2011, Karolina Pliskova fd världsetta och två grand slamfinaler och nu Karolina Muchova. Förebilden och föregångaren är Martina Navratilova, en av damtennisens största spelare genom tiderna med ofattbara 59 titlar i olika Grand Slam turneringar, singel, dubbel, och mixed, klart att det inspirerat efterföljande generationer av tjeckiska tennisspelare, ändå tycker Kistalight att svensk tennis borde titta på, hur gör de i Tjeckien för att utveckla och tillvarata sina tennistalanger? Stavas det tre faktorer; tradition, tradition, tradition, toppat med några doser konkurrens men också möjlighet, kan kompisen som jag tränar med vinna Franska Öppna kan jag också greja det!

Lördagskvällen ägnas åt Champion Leauge final, Manchester City vs Inter, på Atatürk Stadion i Istanbul. Ska City äntligen vinna en Europa-titel? Kistalight gillar verkligen Citys anfallsfotboll, minns några drömmatcher mot Real Madrid tidigare under säsongen och även förra säsongen. En av Kistalights favoriter finns i laget, Kevin de Bruyne, spelmotor med sinne för spelet och de öppnande passningarna, skicklig dribbler, inte oäven skytt, kreatör med frisparkar och hörnor, väldigt viktig också för Citys store målgörare Erling Haaland som spottat in mål under säsongen. Tyvärr tar lagen ut varandra, Inter med en järnhård defensiv, rena benknäckarna bland backar och mittfält, stenhårda liret kompletteras med rena skådespelarkonsten när de som sköra ballerinor rullar runt i gräset efter en tackling eller tuff brytning. Det blir ingen stor match, de Bruyne utgår i första halvlek efter skada men City rullar på med sitt spel och Rodri nätar, hittar luckan, minut 68 och Manchester City vinner Champions League, rättvist sett över säsongen, men visst hade Inter ett antal vassa chanser i slutet av matchen. Kul för City och fantastisk anfallsfotboll!

Finns en tystnad, en spänning kring arenan när matchen matchen mellan Djokovic vs Ruud inleder på söndagseftermiddagen! Ska det bli en 23:e seger för Djokovic, en historisk sådan, ingen manlig tennissperare har någonsin vunnit så många Grand Slam i tennisen! Överraskande många missar för att vara Djokovic! Stundens allvar,  aj, aj ... aj spelar dåligt, medan Casper Ruud spelar stor tennis, varierar, kul spel, massor av tennisgodis när det gäller olika slag och taktik och ändå står det 6-6 i första set! Aj ... aj, vad händer då, stort ego lyser upp banan, plötsligt spelar Djokovic tennis med stort självförtroende, övertygande bollar och vinner tiebreak med 7-2, vart tog Ruud vägen? 

Publiken andas ut, i alla fall alla de som förväntar sig en historisk seger på banan med en 23:a i Grand Slam för Djokovic även om eleganten Federer och matadoren Nadal är populärare än Novak Djokovic. Blir fortsatt fin tennis på banan för de bägge, ändå får man känslan av att Djokovic kontrollerar spelet, och det blir aldrig riktigt en stor match med fight och hjärta; 7-6, 6-3 och 7-5! Sedan blir det festtal, Djokovic talar rent av franska innan han övergår till engelskan, uppmärksammar även fotbollsheroes som Zlatan (kompis) och M'Bappe på läktaren. Prisutdelning, även en mindre pokal i de tre musketörernas anda (tennis) med Djokovic 23 segrar inristade delas ut, innan den stora, Grand Trophy lyfts! Sedan går  Kistalight  ut i sin täppa flyttar några plantor (liljor), liksom planterar om. En promenad längs Igelbäcken, Lilla Rinkeby och Ärvinge ängar har vi klarat av tidigare under dagen som uppladdning för en historisk dag i tennisens värld.

 © Thommy Sjöberg

Nationaldags Hjälte Light

 

https://youtu.be/K4-MdFt_-mcW   Hela Världen Stor från albumet Över Broarna 

Du gamla du fria, du fjällhöga nord/Säg vilket är svenskans vackraste ord/Min lärare sa att det är liljekonvalj/Vita detaljer att skåda gläntan/I Aftonbladets tävling vann förgätmigej/Är de blå eller lila? Ty jag lider av glömska/Är grönskan ljummen, kall eller varm?/Kan ögonblick ändras i iris nyans/I nätter svarta som fötter på barfota barn/Ja, nu vet jag/Och vilken lycka det ger mig/Ditt vackraste ord är: färg/Glad

Tjoho grabbar och tjejer, nationalister, antivaxare, klimatförnekare, fake-news skapare, landsbygdromantiker, vanligt folk i den politiska mittfåran, hipsters och politiskt korrekta på vänsterkanten, alla som vet hur saker och ting ska vara, plus unga EPA-traktorförare i Löttorp och hip hoppare i förorten Kista!

God Nationaldag på er! 🇸🇪🇸🇪🇸🇪

Kistalight har för vana att skriva en blogg på Nationaldagen, något Light om den Svenska karaktären och särarten, förra året om den svenska sommarstugan (se Om du vill bli en Svenne ...) får se vad vi väljer i dag!

I dag är det 500 år sedan Gustav Vasa, egentligen Gösta Eriksson, blev vald av de svenska ständerna i Strängnäs (adel, präster, borgare och bönder) till Sveriges konung. Gustav Vasas storhet kan sammanfattas i att det var han som gjorde (ledde) upproret mot den danska överheten, Kristian tyrann,  avslutade Kalmarunionen, och landet gick från medeltid till renässans och blev den självständiga nationalstaten Sverige. Gustav Vasa centraliserade sedan makten och Sverige blev en stark statsmakt. Från kulturellt håll, språkligt och litterärt, var reformationen Gustav Vasa viktigaste bidrag. Sverige gick från att vara ett katolskt land till ett protestantiska rike, svenska språket ersatte latinet som gudstjänst-språk och 1541 kom Gustav Vasas bibel. Bibeln där var översatt av Laurentius och Olav Petri från Martin Luthers tyska tolkning av bibeln från latin. Det är en bok med mycket märg, kraft och kärna i språket, säkert också färgad av Gustav Vasas personlighet och stilistiska förmåga, än i dag talar man om hur Luther har färgat vår vår arbetsmoral och värdegrund.

I dag på nationaldagen fyller också Björn Borg 67 år (forna tiders pensionsålder), ABBA kommer inte att återförenas men uppträder som avatarer i London, Volvo rullar även om de kämpar med att bli en Elbil att räkna med, IKEA tycks greja konkurrensen med e-handeln utan att lägga ner sin verksamhet, svenska deckarundret verkar bestå nere på kontinenten med Läckberg i spetsen, Spotify snor åt sig miljoner från musikskapare och låtskrivare och Zlatan lägger fotbollsdojorna på hyllan och äras i Milano mer än i gamla Svedala. Är han då inte riktigt en svensk om än uppväxt i Rosengård i Malmö?

Kistalight hävdar att han är hur svensk som helst! 

Zlatan har gjort en klasskarriär som många äldre svenskar känner igen från tiden när Sverige var ett fattigt land när det fanns ett skiktat samhälle och människor var (blev) mer bundna vid sitt ursprung. I sin bok Jag är Zlatan skriven av David Lagercrantz efter samtal och intervjuer skildras en uppväxt som i mångt och mycket påminner om hur svenska arbetarförfattare hade det under sin barn och ungdom från den tidigare delen av 1900-talet. En Eyvind Johnson, Harry Martinsson, Ivar Lo-Johansson, Arthur Lundqvist Rudolf Värnlund och senare Stig Dagerman eller Karl Vennberg. Där hävstången var att skaffa sig bildning (autodidakter) via studier, att läsa och skriva sig till framgång. Byta samhällsklass gick via intellektuella yrken som skribent och författare, en väg de skildrat i sina böcker.

För Zlatan blev det fotbollen och David Lagercrantz har skrivet en nutida bestseller med litterära kvaliteter med en ton av de gamla arbetarförfattarnas självbiografier och deras väg bort från fattigdom och brist. De litterära kvaliteterna finns i dialogen, konkreta detaljer, miljöbeskrivningarna, relationerna till föräldrar (brist) och vuxenvärlden. En skildring som inte väjer för sanningar, pinsamheter och målar med realism, kanske den även påminner om rockstjärne eller musikbiografier som Keith Richards Livet eller Miles Davis The Autobiography, båda biografier som inte väjer för något och skrivna med en hänsynslös uppriktighet! Jag är Zlatan visar även på sprickorna i det svenska folkhemmet; fattigdom, klassamhälle och barn som far illa.

Här ett utdrag från Kistalight när det begav sig om Jag är Zlatan:

 Rykande åtgång på Zlatans självbiografi Jag är Zlatan på Kista Akademi bokhandel. Alla exemplar är slutsålda. Hyllorna gapar tomt under den nytryckta Tomas Tranströmers samlade dikter.

Har aldrig varit med om något liknande säger en av Kistalights gamla elever, Sara, som numera är bokhandlare i Kista galleria och ser Zlatans första upplaga slutsåld från den ena dagen till den andra!

Första upplagan lär ha tryckts i hundratusen exemplar och den andra upplagan är på väg.

Kistalight kommer över ett exemplar och läser med stigande intresse. Det är inte bilarna, de stora stjärnorna, finterna, målen och jublet på de legendariska arenorna – från San Siro till Nuo Camp som fascinerar utan mer berättelsen om den lilla killen från Rosengård och hans resa. 

Zlatan var en övergiven kille. Kom mest att bo hos farsan. Farsan som var bosnier och uppslukad av Balkankrigen drack mest öl, lyssnade på juggemusik och var inkapslad i sig själv och hade just ingen tid över för Zlatan. Hos morsan i Rosengård som var omgift var det trångt, stökigt och fattigt med strulande halvsystrar och smockan hängde ständigt i luften i form av pisk med träslevar om ungarna inte lyssnade på morsan. I skolan kunde han typ inte sitta still och var ständigt i konflikt med lärare och alltid på språng.

Och så fanns bollen!

Fotbollen!

Med den kunde han göra tricks, finter och lira med de andra grabbarna. Fantasi, flykt och gemenskap och drömmar på samma gång, Brassarna blev förebilder, Ronaldo och de andra stjärnornas finter och steg tränades i timmar. Inga problem för en övergiven kille som ingen frågade efter var han var och som var hyperaktiv. 

En lyckad fint och dribbling och han kunde, nåja, le hela vägen till det där samtalet med rektorn som han var kallad till! 

Här någonstans tror jag Zlatan skapade sitt spel, grundlade sin teknik och lärde sig se öppningar i spelet.

Resten, alla fotbollsakademier, träningen hos MFF och andra klubbar var bara förädling av den ursprungliga talangen.

Kaxigheten och strulet då?

Säkert i mycket en följd av fyra bokstäver (ADHD), som tycks bli allt vanligare i dag, men också brist på stöd från vuxenvärlden. Vem stöttar en kille som mest har fått klara sig själv från en fattig förort och där de svenska idealen från medelklassen är långt borta! 

Lust att läsa mer om Zlatan från Kistalight!?

Trevlig läsning och nationaldag!

Heja Sverige

Några tidigare bloggar på Nationaldagen från Kistalight

Nationaldagen 6 juni 2005

Ljus över Nationaldagen II

Fifty-love 6 juni 2006

Hoa på nationaldagen 6 juni 2007

6 juni - inte bara nationaldag 6 juni 2008

Nationaldag Light 6 juni 2009

Kaffetår och den svenska ensamheten 6 juni 2010

Undervisning är det som pågår medan vi sysslar med annat 6 juni 2011

Heja Sverige - Kistalight firar Nationaldag 6 juni 2012

Berättelser från Sverige 6 juni 2013

Slas Light 6 juni 2014

Miljonprogrammet Light från Kloss till Koja 6 juni 2015

Det var Håkan Hellström och jag... 6 juni 2016

Friggeboden i våra hjärtan 6 juni 2017

Svenska Akademien i våra hjärtan 2018

Veronica Maggio Light 2019

Sommarlov för Grupparbete Light 2020

Efter Matchen ... Inte Utan Mitt Tennisracket 2021

Om du vill bli en Svenne ... 2022

© Thommy Sjöberg

Fylla år Light som blogg

 

Kistalight som avatar och blivande chatbot

Kistalight har fyllt år som blogg den 26 maj. Glömt, men det brukar vi fira på redaktionen med en minnesbit. Förresten är det någon som överhuvudtaget bloggar nu för tiden. När vi startade vår blogg i maj 2005 rådde det en hype för bloggar, om jag skulle vara en early adapter i dag skulle vi förstås använda en chatbot! Kanske till och med skapa, AI, en Kistalight Chatbot. Programmera in våra texter och bilder, skapa en stilbank sedan är bara att fråga roboten, klicka om en tänkt text, och sedan är det klappat och klart.

 Nedan är det några förebilder (ikoner) som får liv genom ett knippe klassiska bilder när vi var unga och mycket unga. Bilder som vi firar med texter ett par dagar försent på vår födelsedag som blogg.

Trevlig läsning!

En egen värld och universum och en genre av fotografier; Albert Camus, James Dean, Bob Dylan och Suze Rotolo, John McEnroe (sic!) och en liten hemlis. Vi börjar med Camus! Berömd bild med karaktär, Henri Cartier-Bresson Paris 1944 Magnum Photos.

Att inte vara älskad är en enkel otur; det sanna nederlaget är att inte älska.

Så här i Coronatider kan vi inte låta bli att knyta an till våra ensamma hjältar!

Ligger ju i tiden med distansering och sociala avstånd! Både till kropp och själ!

Vi börjar med Albert Camus. I dagarna en nybliven bestseller med Pesten och Främlingen som båda tillhör världslitteraturen.

Den senare, tidernas roman åtminstone i Paris och Frankrike där den ofta toppar listorna som århundradets roman i de stora tidningarna när sådana listor ska publiceras. Främlingen, `(LÉtranger, The Outsider) är ett av existentialismens stora verk, där Sartre hade hjärna  så visade Camus ett stort hjärta. Många franska studenter älskar sin Främlingen, ofta genom engagerade och passionerade lärare som introducerat mästerverket under deras skoltid.

Albert Camus, 1913 - 60, är urtypen för en loner och underdog, fattig uppväxt (arbetarklass) i Algeriet, koloniala förhållanden, tidigt faderlös, lyckades få studera, blev så småningom omfattande studier i filosofi sökte sig till Frankrike och Paris, blev tidningsman, författare och aktivist, tillhörde kretsen kring Sartre, var under några år kommunist och sedan motståndsman under kriget (ww2). Albert Camus räknas som en av Frankrikes främsta författare bland de som kom att kallas existentialister och 1957 fick han Nobelpriset i litteratur, tyvärr dog han allt för tidigt 1960 i en bilolycka i Villeblevin i centrala Frankrike tillsammans med sin förläggare.
Främlingen, Camus mästerverk, gavs ut 1942 och räknas som en av existentialismens främsta verk. Den är förrädiskt enkel och välskriven. Korta meningar med precisa beskrivningar, nästan som en polisrapport med litterär stringens, men bakom enkelheten vilar bråddjup av existentiell smärta, kriget (ww2), generationer av förtryckande kolonialism mellan fransk-algerier och araber.

Säkert kan man också tolka Främlingen som en psykologisk fallstudie.Meursault huvudpersonen i Främlingen måste vara en av världslitteraturens mest nollställda personligheter (absoluta fryspunkten)!

Har han en diagnos? 

Populärt i dag som förklaringsmodell!

Är han en Aspberger med ADD?

Nja...Främlingen är som redan antytts ett symboliskt drama.

Visserligen uttrycks en möjlig medicinsk orsak bakom mordet.

Den skarpa solen och en blixtrande huvudvärk som drabbar Meursault men kan mer ses som en litterärt (konstnärlig) uttryck för kolonialismens krafter och spänningar mellan araber och fransk/algerier.

När boken gavs ut 1942 fanns också spänningarna omkring att Frankrike var ockuperat av Nazityskland och att det rådde undantagstillstånd och raslagar. Ett faktum som skapade en känsla av att vi lever i en absurd värld och att allt är meningslöst.

Men som all god (stor)  litteratur blir Albert Camus Främlingen större än sitt ämne och en tunn välskriven bok skapar mängder av välformulerade, djupsinniga tolkningar över hela världen av lärda skribenter och professorer och griper tag och berör oss läsare. (Citat Kistalight Camus Light - Leve Republiken)

Fynd från bokhyllan hemma hos Kistalight! Urban Safari Bobo Karlsson (1946 - 2017). Ovan boken med den berömda bilden av James Dean från 1955 i kvarteren kring Times Square New York plåtad av Denis Stock från Magnum/photos. Både Bobby Boy, Abbe Camus och Jamie Boy har inte helt hälsofrämjande ciggar i sina mungipor. 

Mumma i coronatider!

James Dean, mjuktuff ensam kille i storstan från Indiana, hudlös och sårbar, samtidigt sökande ett konstnärligt uttryck, blir antagen (utvald) till Actors Studio, lär sig mumla som Marlon Brando (Method acting) på den klassiska skådespelarutbildningen hos Lee Strasberg och Elia Kazan. Gör så småningom tre lysande roller i Hollywood i filmerna Öster om Eden, Ung Rebell och Jätten. Klassiker som vevats om och om igen på världens filmdukar. Kistalight minns hur omtumlade vi var när vi såg en nypremiär av Ung Rebell i början av 60-talet tillsammans med grabbarna i Östberga.

James Dean omkom 30 september 1955 med sin Porsche i Cholame i San Luis Obispo i Californien på väg till en racertävling. Den omkomne James Dean blev efter det föremål för en hysterisk kult av fram för allt unga tjejer och blev en av de första stora idolerna i en tonårskultur som växte fram under 1950-talet.

Kistalight tror, är alldeles övertygad om, att när Jamie Boy flanerar i trakterna av Times Square inte långt från Actors Studio är han inspirerad av existentialisterna, Sartre och Camus, skjuter upp axlarna en aning, drar ett bloss på sin cigg och känner att det är spännande (härligt) att vara ung och hitta sitt artistiska uttryck i en kulen storstad om än tillvaron är absurd och man är en Rebel without Cause.

Från hörnan av Jones Street och West 4th Greenwich Village, februari 1963, Bob Dylan och Suze Rotolo, Just Kids, på det berömda fotot av Don Hunstein till skivomslaget The Freewheelin Bob Dylan.

Always on the run, inte riktigt tid att knäppa mockajackan, den obligatoriska ciggen i mungipan (finns på liknande bild), möjligen viss självmedicinering med rökande av gräs, det bara flödar låtar ur skaparverkstaden från West 4 th Street i Greenwich, mästerverk som Blowin`in the Wind, Girl from the North Country, Masters of War, A Hard Rain´s A-Gonna Fall (a masterpiece) Don´t Think Twice It´s All Right och Tomorrow Is A Long Time finns redan i hans sångbok medan moderniteten i hans sångtexter och musik ligger framför honom.

Ung och sårbar, en kille från småstaden, javisst, alldeles ensam kom Bob till Det Stora Gröna Äpplet inte fyllda 20 år, för att söka upp idolen Woody Guthrie. Identifikationen med Woody kom också att förlösa Bod Dylan som artist och protestlåt skrivare men någon hillbilly eller hobo var han inte utan en judisk medelklasskille, farsan hade El-firma, från utkanten av det amerikanska samhället, Hibbing ett gruvsamhälle i norra Minnesota nära gränsen till Canada.

Tidigt hade Bob en förmåga att bygga en myt om sig själv, Suze Rotolo upptäckte till sin förvåning att Bob hette Zimmerman inte Dylan i efternamn och var en alldeles vanlig kille som höll på att bli inkallad till militärtjänst dessutom var Suze med barn och i all hudlöshet och sårbarhet som fanns i deras förhållande gjorde hon abort, ännu mer kritisk var Suzes vänsterradikala medelklassmamma (kulturtant) som skickade dottern till Perugia i Italien för studier och för att glömma hillbillyn Bob.

Av detta blev det kärlekssånger eller snarare sånger med brist på kärlek; Spanish Boots of Spanish Leather, Don´t Think Tvice, och Tomorrow is A Long Time.

Bob behövde inte dela Abbe Camus och Jamie Boys tragiska öde att dö i en bilolycka alltför ung, men en  mytisk motorcykelkrasch, inget vet riktigt vad som hände, var han med om i Woodstock. En händelse som blev upptakten till ett lugnt familjeliv och återhämtning under några år med hustrun Sara och ett antal barn och ett musicerande med The  Band i källaren (The Basement Tapes) i The Pink House även det i Woodstock. Bobs krasch blir ett symboliskt slut på en konstnärlig explosion, Rimbaud i popvärlden, en ofattbar mängd låtar som skrevs, album som producerades `från The Freewheelin Bob till Blonde on Blonde och världsturnéer som genomfördes till när Bob Dylan var i 25-årsåldern.

En av höjdpunkterna i Bobs avslutande världsturné före MC-kraschen kom att bli en av pophistoriens mest piratkopierade konserter, känd som The Albert Hall Concerts, men i själva verket inspelad i Manchester Trade Hall den 17 maj 1966. Spelningen kallas även för Judaskonserten, då ett ungt folkfan till Dylan skrek Judas under den elektriska delen, vilket fick Bob att reagera och leda konsertens höjdpunkt till ett av rockhistoriens mest nerviga nummer.

I don¨t believe you, you´re a liar. Play it fucking loud!

Once upon a time you dressed so fine

You threw the bums a dime in your prime, didn´t you?

/ _ _ _ /

Resten är historia skulle man kunna säga, Bob har precis som Abbe Caumus fått Nobelpriset i litteratur, vem i hela världen kunde tro det?

Jo Spelbolagen!

Sedan årtionden tillbaka åker han på en aldrig avslutad världsturné, The NET-Tour, och i dagarna har han för första gången blivit etta på Billbooard listan med Murder Most Foul en rekordlång låt om mordet på president Kennedy men också bra mycket en musikcocktail om Amerikas moderna pop och musikhistoria.

Kanske också en alternativ Nobelprisföreläsning för Bara en sång och en dansman!

När vi kommer till 1970 och 80-tal i vår bildserie kan vi fimpa för gott! John McEnroe parodierar Jamie Boy 1984 Photo Bill Sumner.

In på scenen bland våra hjältar kliver en trumpen kille från Queens i New York, ingen cigg i mungipan, men hudlös och sårbar javisst!

Speciellt om domaren dömer fel!

Answer the question jerk!

John McEnroe hör hemma i präktig irländsk medelklass i Queens N. Y, pappan var jurist och mamman hade höga krav på sina barn, om inte John hade varit en sådan naturbegåvning och talang inom tennisen hade han säkert blivit en akademiker. Han hann faktiskt med att under en period vara student på Stanford i Palo Alto San Fran innan tennisen tog över.

John McEnroe är en av de sista träracket svingarna liksom han är en av de första spelarna som använder kompositmaterial, kolfiber och grafit, i sitt racket. Hans storhet i liret är förmågan att läsa spelet (spelsinne) och gå på nät och lira volley.

En killer som snabbt vill avgöra spelet!

Spelsinne parat med en utmärkt teknik men inga direkt dödande slag blev hans signum plus en lite avig vänsterhänt twistad serve som kunde suga musten ur motståndaren.

Arthur Ashe en av den dåtida tennisens mest begåvade profiler beskrev hur det var att möta John McEnroe.

Det var som att bli överfallen i en gränd av en streetkid.

Det börjar lite lätt som ett vanligt handgemäng!

Den som angriper bär stilett, sticker, ett antal gånger, du märker inget särskilt, plötsligt märker du att du håller på att förblöda.

Matchen har gått Johns väg; envishet, hålla fast vid sin linje (spel) och uthållighet med volley och twistad vänsterhänt serve, läsa spelet, en utmärkt backhand, attack och vinnarskalle ger resultat.

Elaka tungor pratar om att John McEnroe mer var rädd för att förlora än han kunde känna glädjen över att vinna. I bakgrunden spökade en mamma, sade psykologer, som aldrig var nöjd med sonens resultat.

Man kan alltid prestera lite bättre!

Kom du bara till final?

Här gällde segrar och ingenting annat!

Han jämförde sig ständigt med Björn Borg, Ice-Borg, hur kunde han vara så cool? Kontrollerad och aldrig röra en min! Borg (Fifty-love 6 juni 2006) som införde moderniteten i tennisen; pannband, skrikande tonårstjejer i Wimbledon och innovationen den Dubbelfattade Backhanden. Ett slag där han kunde styra och få fart på spelet. Björn Borg som spelare och person (idol) blev en klangbotten, bollplank, för John McEnroe och hans tennis, temperament och explosivitet versus iskyla och koncentration, baslinjespel gentemot nät och volleyspel, två vinnarskallar och två spelstilar som överraskande bekräftar varandra. Fanns det inte gemensam nämnare (glöd) i hur de båda hatade att förlora? När Borg plötsligt bestämde sig för att sluta med tennis hade de vunnit lika många matcher var mot varandra sju mot sju blev statistiken. Borgs beslut att sluta med tennis gjorde McEnroe otröstligt vem skulla nu kunna utmana i turneringarna världen över?

John McEnroe var väl så trumpen, sårbar och hudlös genom åren som tennisspelare, speciellt om domaren dömde fel enligt hans synpunkt men mest kom han att bygga ett varumärke:

Här fanns A Rebel with a Cause!

Tillsammans med Nike förde han under 1980-talet ut deras slogan, en livsstil, Just Do It. Reklamen kom att göra elitidrotten till mer big business än en bred sport.

Överraskande var John McEnroe mer en lagspelare än man kunde tro med alla truligheter, förutom sina sju Grandslam titlar i single, vann han tio i dubbel, han spelade hellre dubbel än tränade, och han vann Davis Cup med USA  fem gånger som spelare och var dessutom under en period förbundskapten för laget.

I dag försörjer sig (nåja) McEnroe som expertkommentator i de stora tennisturneringarna, han har en förmåga att läsa spelet och se de där oväntade grejerna som alltid dyker upp när det är spel på hög nivå. Ibland deltar dessutom McEnroe i veteranturneringar i tennis världen över och än i dag kan han vara en entertainer på banan pröva domaren och motspelaren på tennisplanen med ett:

Serious!

Answer the Question Jerk?

Givetvis med glimten i ögat!

Ändå tror jag att humor var nog aldrig John McEnroes grej!

Ingen jämbördighet med storheterna ovan men det är kul att tillhöra en bildtradition, foto Evelina Sjöberg! Kistalight sårbar och hudlös och nytt millenium.
Javisst!
Knallande Helsingörsgatan fram i förorten Kista, en flanör som fått härbärgera (i mentala bagaget) en övergiven liten kille genom åren! 

A Rebel who reads Books!

Ibland kan ett uppror och en utveckling ske just bara genom att lägga benen på ryggen, dra, och skaffa sig en utbildning!

Visst sökte vi, Kistalight, ett konstnärligt uttryck i ungdomen och kanske mest att ställa grejer tillrätta och få ordning på en inre saknad; blev målarlärling, mer hantverk än konst men fick ändå en känsla för färg och form, så småningom lite trevande studier, det blev både studentexamen, naturvetenskaplig linje, och akademiker en Fil Kand med en udda ämneskombination av Matematik, Litteraturvetenskap och Historia.

Upptäckte att det gick lätt, viss talang, för att skriva akademiska uppsatser utan någon som helst studietradition, blev nästan doktorand i litteratur.

Visst drömde jag om att skriva; resereportage, kulturartiklar och kluriga betraktelser med lite absurd och poetisk twist, några artiklar blev också publicerade men mest kom jag att vikariera som lärare runt i Stockholms skolor, Kämpingeskolan Ro - Segregation Ligh, och upptäckte att jag trivdes med att vara med tonåringar och berätta en och annan historia.

Ingen dålig egenskap för en blivande lärare!

Till min förvåning kom jag in på lärarhögskolan för att bli gymnasielärare i mitten på 1980-talet med kombinationen svenska och historia som ämnen! Det var på den tiden det var hög status att bli lärare och det krävdes nästan högsta betyg för bli ämneslärare.

Istället för att vara flanör i storstäder, sitta på Café med fickorna fulla med anteckningsböcker, skrivande snitsiga artiklar, blev det en intensiv vardag i skolan i förorten där jag arbetade och trivdes med mina tonåringar.

Aldrig en tråkig dag!

Fritiden tillbringade jag mest i is- och sporthallar eller på blåsiga fotbollsplaner, med fru Mimmi, två sportiga barn, Evelina och Love som kom att styra min fritid under 15 år på det mest omtumlande vägar man kunde tänka sig.

En intensiv vardag i skolan ackompanjerades av en minst lika intensiv fritid! Somrarna tillbringades på Norra Öland i en enkel sommarstuga med minst lika mycket hurtiga aktiviteter i natur och med kultur och knåp med verser, Ölandsbron i Sommarljus.

Passade bra för en sommarlovsledig lärare och hans atletiska barn.

De sportiga aktiviteterna har fortsatt hel del fritid i tennishallar som panschis, deltar i två gruppspel i tennis i två olika Solnaklubbar under mottot.

Tennis är färskvara. (Anniversary Light)

De ansvariga i klubbarna Solna TK och Solna SJTK tycker dock att det räcker om farbror deltar i en av klubbarnas gruppspel så numera deltar Kistalight i ett gruppspel (SJ).

Ofta får jag möta spelare som är si så där 30 till 40 år yngre!

Ett bra sätt att få koll på sin egen ålder dessutom är det kul att mötas över generationsgränserna!

Hej och hå kul att vara äldre/äldre!

Hur som helst ... skriva blev det mest hela tiden!

Många av historierna växte fram i mötet med eleverna, inte alltid så väl förberedd på måndagsmorgon efter en helg bland islador (Kistalight Går på Is eller Man kan aldrig sluta lira), blåsiga fotbollsplaner och sporthallar, då kunde passa bra med en skröna som inledning på lektionen.

Ni måste slå igenom forehanden grabbar och tjejer!

Vilket jag själv inte alls gjort under söndagsmatchen!

Sedan blev det en bit om McEnroe eller Borg till exempel när Kistalight fick en autograf av Xtraordinära Borg.

Plötsligt var barnen stora, idrotten över, om än ej deras träning, och man satt själv tillsammans med katten i den stora bilen, Scorpion, på väg till sommartorpet på Norra Öland.

Basse Basil the Cat, som förövrigt också fick en story efter en historielektion, historisk katt med anor från Rosa Luxemburg, brors barnbarn, som har bott i Kista var urmatte till vår kisse, som sagt Basse Basil som om vi (jag och katten) skulle sätta ihop alla våra bitar och redigera några böcker.

Passar bra nu med den digitala revolutionen som är på gång, kanske fixa en hemsida, blev en blogg till slut med alla fina färdiga bloggverktyg (blogger) som finns och en rad böcker (fem stycken, all sold out) på Författares bokmaskin. Kostnaden bestämde formatet, 70 - 80 sidor och 100 exemplar blev ett pris på något mer än 7 000 kronor vilket passade bra om man ville sälja boken för en hundring. En lätt undersökning av marknadsavdelningen (jag och katten) gav för handen att möjliga köpare var mina kära arbetskolleger (kollegiet), grannar på landet och bostadsrättsföreningen, kompisar, tennisgrabbarna, idrottsföräldrar, släkt, bibliotek och en och annan okänd. Första boken ABC Kistalight, ett lexikon, blev lättsåld, trycktes faktiskt i 150 ex och väckte viss entusiasm, andra titeln Kistalight Goes Ryan, en resedagbok från en veckas resor i Europa, lättsåld även den och tryckt i 150 ex. Nummer tre blev en bok om skolan Kistalight Academy med undertiteln i original Marlon Brandy tog aldrig en fika på Spånga High. Brandy ändrades (tyvärr?) till slut till Brando. Vad gör en litteraturintresserad indieförfattare? Jo skriver en bok om litterära genrer! Vilket blev Kistalight på Spaning bland deckare, flanörer och en och annan igelkott. Här skriver vi om en av våra verkliga favoriter Blonde av Joyce Carol Oates. Där hon ger sitt bidrag till den stora Amerikanska romanen. En annan favorit som gjort stort intryck Sara Stridsberg med Drömfakulteten (om Valerie Solana) får också några sidor  och inte minst finns ett festligt möte på Bastugatan med Slas: Här kommer en annan snidare serru

Plötsligt är man pensionär! Var tog alla åren vägen! Kistalight skriver en CV samtidigt som vi får lärarlegitimation. Här finns bitar om att vi minsann hängt med i den digitala utvecklingen; var och en sin egen IT-tekniker (alla av den kategorin fick ju sparken när Volvo IT genomfördes på Stockholms skolor) vi googlar, om än blygsamt, vårt namn på nätet, tolkar Björklunds nya betygskriterier (forskare på alla nivåer förenen eder), undervisning är det som pågår medan vi sysslar med annat (har vi inte alla en byråkrat inom oss) och minsann har vi inte en alldeles egen filmklubb och mycket mera finns att läsa i vår CV. Kistalight behövde aldrig någon CV när vi anställdes på Spånga High, tur var väl det, anställningen genomfördes av den legendariska rektorn Ulla Assarsson, en kraftfull före detta gymnasielärare i kemi med gott humör:
 Har du jobbat på Rinkebyskolan med ämnena Ma, No och INO? Vi har många elever från Rinkeby och Tensta. Du blir bra där (ha...ha). Vad är INO för något? Invandrar NO eller naturvetenskapliga ämnen för invandrare! Invandrare har de en speciell NO (ha ... ha)? Nä, jag fick ha den undervisningen bara för att jag läst så mycket svenska.
Aha, lärare i svenska och historia, det blir bra det för våra Rinkebyelever! Du får börja till hösten nu ska jag till frissan (ha ... ha)! Blev nästan 25 år sedan på Spånga High och aldrig var det någon som frågade efter mina finfina betyg från lärarhögskolan men lite utmattad var jag nog vid pensioneringen trots allt, efter alla år med lärarreformer, byråkratisering och undervisning (Skolans Dag Light) helger i idrottens tecken, Ölandsfärder, tennis sena kvällar, skrivande och inte minst våra äventyr som indieförfattare och förläggare (egenutgivning). När vi kom dragande i korridoren med ryggsäcken lastad med icke sålda Kistalight fick mina kolleger (kulturtanterna) något oroligt i blicken.
Nej ... nej inte en till Kistalight!
Marknaden var mättad.

På Norra Öland fick en Kistalight bli en bytesvara (alternativ försäljning och marknad), kunde bytas både mot honung, en Ventlinge Light (havtornsaft) mot en På Spaning (en av Kistalights mest besökta bloggar; Ölands löktavla 2013 - Ventlinge Light) ofta byttes en Kistalight mot vykort hemma hos olika konstnärer. Lucas Lund på Högby fyr blev så hänförd över en Henry Miller bit i På Spaning så att jag säkert fick vykort för över femhundra kronor! En annan konstnär som var generös med vykorten var Monica Zadig. En mycket inkännande akvarellkonstnär med specialité att teckna och måla Årets Ölandsby Vykort från Norra Öland. Hemma hos Lennart Sjögren på Haget, alltid lika trevligt med spännande samtal, bytte vi böcker. Till Thommy för goda bytesaffärer Lennart kunde han signera, en av hans finaste diktsamlingar Den Stora Munnen byttes mot en Kistalight Academy. Det är en upplevelse att höra Lennart läsa sin dikt om Stagnelius ur den: Drömmar ... Vi reser med dem som våra segel / förbi kartorna ... med sin milda öländska ton i intonationen får dikten ett allvar och en skönhet som bara poesi kan förmedla, Dikt och lögn på södra Öland.
Hemma hos Elisabet Hall gick det bra att byta både en CV och På Spaning mot vykort med författarporträtt av Gunnar Ekelöf ett mycket fint porträtt med karaktär och en pennteckning av Patti Smith och Robert Maplethorp signerad Elisabets dotter Anna Horn.

Skriva, skriva ... skriva, mest blir det bloggar och några e-books Kistalight on Smashwords som äldre-äldre (panschis i coronatider) men visst kanske man skulle redigera en tegelsten, finns trots allt mer än 1000 bloggar från Kistalights digitala verkstad att snickra med.

Grattis på födelsedagen!

Vi kanske ska bli en chatbot, med två avatarer, Mimmi och Kistalight. Bara att beställa, klicka och vips kommer det en berättelse!

 © Thommy Sjöberg

Erdogan Light

Politisk fan av Erdogan vid Bosporen eller Marmarasjön?
Blickar mot Asien?
Rösta på Erdogan ett sätt att överleva!
Sultan Recep Erdogan i ny skepnad?
Vad säger Kemal Atatürk i sin himmel? 

Se Pamuk och Istanbul Light om landets författning, sekulär stat och yttrandefrihet i Turkiet!

Knapp ledning för Erdogan i Turkiska presidentvalet men mindre än femtio procent och val i en andra omgång. I parlamentsvalet har hans parti AKP fått en majoritet av rösterna. Ingen förändring i parlamentet alltså, apropå Sveriges NATO-ansökan!
Väldigt jämt resultat i storstäderna Istanbul, Ankara och Izmir.
Vilket naturligtvis måste tolkas som att den sekulära urbana befolkningen säger nej trots den oerhörda repression, som rått det senaste åren mot oppositionen; fängslade journalister, media som stängs ned, avskedade akademiker och forskare från universiteten, lärare och domare som blivit av med sina arbeten. Däremot tycks valet enligt observatörer ha gått schyst till även om förutsättningarna är ojämlika mellan opposition och Erdogan när det gäller tillgång till media och institutioner och en oroväckande hätsk stämning och debatt mellan opposition och AKP före valdagen.

Recep Erdogan har kanske större förankring bland turkiska väljare än vad svensk media och politiker hoppas på, folklig populist eller hänsynslös opportunist? Erdogan är en politiker med djupa rötter i Istanbul. Han är från en troende muslimsk familj, fostrats i en tuff politisk miljö, suttit fängslad som ung för sin politik, varit populär pragmatisk borgmästare i Istanbul, premiärminister och ledare i parlamentet och slutligen president som också har slagit ned ett något oklart försök till militärkupp. Det senare har lett till en väldig förföljelse av politiska motståndare, verkliga som inbillade!

Vill du läsa mer om Istanbul? Kanske läsa en bit om konsten att förhandla i en Bazar! Något för svenska politiker att öva på! Istanbul är inte bara Turkiet utan även en spännande stad, en mega-city, mellan Europa och Asien. En plats där stormakter har fallit, där religioner har avlöst varandra, med multikulti i stadsbilden och där historien tagit nya vändningar.

Varför inte ladda ned eller läs online Kistalight och See You in Istanbul!

© Thommy Sjöberg 

Coronation Light

Tjoho för veckan som var; Kistalight och Mimmi blir på nytt farmor och farfar till en liten söt tjej som ska heta Emilia.

Hur stort som helst!

Napoli FC vinner Scudetton (serie A Italien) och på lördagen ockuperar Mimmi  vår TV mest hela dagen.

Allvarliga grejer, kröning i Storbritannien, Charles III ska liksom installeras på riktigt!

Ingen krona på svaj där inte!

Kistalight går och handlar i Kista Galleria, pratar med Bingolotto-tanten, hon sörjer inte att hon missar kröningen (inget för äldre dam som jobbar ideellt med att kränga vinster till idrottsrörelsen). På Clas Ohlsson är det inte heller några ledsna miner.

Njaa, brittisk kröning, inte något man tycker sig missa en lördag förmiddag!

V 75 i Pressbyrån, ingen har ens hört talas om någon kröning, nej här gäller Olympiatravet och avdelning sju och en annan höjdare, spiken San Moteur, en king på travovalen.

På Systembolaget hos vår expedit är det tvärnobben när det gäller kröning, gillar inte hur Charles behandlade Diana, det har hon inte glömt, expediten alltså.

Nu ringer Mimmi, du bara måste skynda hem, nu börjar kröningen, vilket Kistalight tycker är som en femsetare i tennis med långbollning från baslinjen.

Men visst det kan också bjuda på överraskningar!

Vad sägs om den här?

Liemannen eller in brittish, grim reaper!

Brittiska tillställningar med deras kungligheter har drag av en surrealistisk karneval, inte bara lätt kusliga liemän som skymtar i Westminster Abbeys gångar utan också folkliga upptåg och hyllningar, om det så regnar småspik på paradgatorna.

Mild galenskap!

Aldrig har vi sett så många kungakronor, union Jack, brittiska flaggor och flaggor från samväldet, patriotiska tanter med låglöneprofil och fantasifulla utstyrslar a la Charles, Camilla, Harry och Meghan. 

Apropå karneval!

Britterna har kungajippon, Frankrike har demonstrationer sång, plakat och slagord (utom på politiska ytterkanterna där de ofta kastar gatsten och eldar bilar). Norge har Holmenkollen; skidor dragspel, vodkaångor och numera även haschdimmor när det är stor tävling. Finland har bastu, björkris, koskenkorva. en pilsner och svettas ut, slå Sverige i hockey och inte förhandla i Ankara. Sverige har Mello, glitterpinnar, med ändlösa omröstningar och en svag riksdag. Danmark då, varför inte lite smörebröd, en lille en, starkbärs och slå Sverige i fotboll.

Tjoho, Kistalight vaknar trots allt till, går i spinn, under kröningen!

Vi är ju gamla historielärare, vi har inte koll på Storbritanniens riksregalier, men pampigt är det med kunga och drottningkronor, spiror och riksäpplen, smörjkannor och helig olja, ringar och armband och vem är det som bär det gyllene svärdet med briljanter och diamanter?

En amazon från Games of Throne, en älva från Sagan om Ringen eller elevrådets ordförande från Harry Potter-filmerna?

Kvinnan som bär svärdet, den första i historien, och som orsakar en härdsmälta bland flödena på Twitter, är Penny Mordaunt. Hon skulle kunna vara en fiktiv karaktär både hos George R Martin, Tolkien eller J K Rowling.

Penny Mordaunt är underhusets majoritetsledare, leder kungens riksråd, Lordpresident, ett gammalt riksämbete (fjärde i rang GB), hon har varit försvarsminister 2019 och kandiderat för ledarskapet i det konservativa partiet och hon är bärare av The Sword of Offering! 

Det kungliga svärdet från 1600-talet som ger dess innehavare en makt och ett ansvar att kunna skilja på gott och ont.

Nog är det ett svärd som skulle behövas i dagens värld!

Penny Mordaunt är en första generationens akademiker, men bägge föräldrarna var lärare och ironiskt nog aktiva i Labour, bägge dog i cancer relativt unga. Hon studerade filosofi och avlade en examen på Reading University där hon också var aktiv inom studentpolitiken. Kuriosa, i ungdomen var hon även assistent till en trollkarl och i mogen ålder reserv-kapten i flottan, dessutom har hon skrivit en bok av filosofisk debatt-karaktär; Britain after the storm med Chris Lewis. 

Grabbar och tjejer, nu lite mer allvar, smord konung av guds nåde tillhör inte vår tid om än en kung utan reell politisk makt, men är bättre än ihåliga autokratier och deras ledare med hållningslös värdegrund eller populistiska ledare i svaga demokratier. Under mellankrigstiden och under ww2 fanns inte samma grogrund för nazism och fascism i Europas kungadömen jämfört med svaga republiker. Bättre med konservativ rojalism än populistisk nationalism, om ni förstår vad jag menar.

Kistalight som gjorde lumpen som stabsoldat (malaj) på K1 där kungens livgarde huserar grejade både givakt och gå i takt men är typ ingen expert på marscher eller parader men visst myllrar det kring den kungliga brittiska högvakten, björnmössor, kavalleri och hästar med flygande manar med prinsessan Anne som dagofficer och samväldestrupper från när och fjärran, om än i perfektionistisk disciplin. De har liksom en viss rytm byggd på färg, form och fantasi. På ett helt annat sätt än linjära militärparader i Moskva, Peking eller Teheran!

© Thommy Sjöberg

Forza Napoli Remix

 Johanna Franden Retweeted

Maurizio Pistocchi

@pisto_gol

·

May 4

#Napoli in festa / il Calcio è questo

Vi länkar till AB och Johanna Fränden och firar årets italienska mästare Napoli FC! Scudetton för tredje gången på plats i den vackra Neapelbukten och i den livliga, galna staden där man vet hur man firar en vinst i Serie A, ett firande som kan pågå i veckor. Nedan en gammal hyllning till staden från Kistalight när det begav sig!

Forza Napoli

Tangenziale from Pozzuoli overcross Naples - blogg nr 300 på Kistalight. Vad passar inte bättre än att fira med ett hopplock av bitar från sommarens resa till det i dagarna aktuella Neapel.


Neapel inte bara sopor - Napoli, Napoli, Napoli....
Napule
En blå Ferrari från ingenstans i vår backspegel precis när ljuset från bukten dyker upp. Det går undan. Snabb speed på Tangenziale - La Autostrada som fungerar som ringlinje förbi stan, föraren cruisar fram liksom, och söker lucka – napolitansk körstil. Pastellerna skimrar från havet, Vesuvius skymtar, gyttret av hus klättrar utmed bergssidorna, den moderna tidens skyline i centrum sticker upp med hamnens oljetankers, kryssningsfartyg, kinaflaggade lastfartyg och färjor som fond.

Mezzogiorno - den italienska södern!

Napoli – Naples – Neapel - Napule - Neapolis; Italiens mest tätbefolkade stad. Staden med årsringar likt ett gammalt träd från Europas Medelhavshistoria; grekiska stadsstater och kolonisation, romarriket, attacker från saracener, longobarder, nordmän, påvestat och sjörepublik, spanska stormaktstiden, bourboner, kortlivad republik, britter, Garibaldi och den Italienska nationens födelse och i dag multikulti.

Under dagen hade vi bilat från Rom Ciampino längs kustvägen nära via Appia. Mer ortnamn och antikens historia; Velletri och lado Albano, Latina, Terracina, Gaeta och Formia i Lazio. I Campania; Cumae, Baia och Pozzuoli, den senare Sophia Lorens hem och födelsestad.

I trakterna finns Campi Flegrei ett av jordens mest instabila geologiska områden med fumaroler, heta svavelkällor, på ett vulkaniskt lerfält som kallas La Solfatara. Här hämtade romarna puzzolan en rödaktig smulig vulkansten som var så viktig när de skulle gjuta betong i valv till byggnader och akvedukter. Ett annat intressant geologiskt fenomen här som en följd av de vulkaniska aktiviteterna är bradisismo som innebär att marken sjunker. Vilket gjort att det antika Baia med sina romerska villor, mosaiker och ruiner ligger under havsytan. Undret kan beskådas från glasbottnade utflyktsbåtar. I närheten finns vulkansjön Lago d´Áverno, en vacker svavelosande sjö under antiken som de stora litterära grabbarna Homeros och Vergilius ansåg vara ingången till Hades.

I dag ryker eldarna från sophögarna när Camorran eldar. En nog så stinkande hantering och vägarna kantas av sopberg som i värmen kan utvecklas till koleraepidemier. En hantering som också skadar grundvattentillgångarna. Ett Hades i väl så modern tappning när Campaniens sopstationer är överfulla och stängda.Mäktigt när motorvägen passerar Vesuvius. I dag går det att ta bil eller tåg dit. Den sista biten upp till kratern finns en vandringsstig och man får betala inträde för att beskåda det geologiska undret. Trafiken är fantastiskt fartfylld, en mjuk körstil, man kryssar fram, tar skugga bakom den man ska köra om, körfält inte behöver man ligga där nödvändigtvis, alla tycks trycka gasen i botten. Då och då dyker det upp varningar på motorvägen, stora överhängande skyltar där det meddelas Attenzione elektronisk kontroll av hastigheten.

Ingen tycks by sig.

Klart om solen skiner mest för jämnan, det blänkande blå Medelhavet mildrar bekymren, frukt, grönsaker och vin, pasta och pizza är tillgängligt, man bor i skuggan av en vulkan, risken för jordbävningar är ständigt närvarande. Trygghetssystem – tji, arbetslöshet – ja mest får folk uppfinna sina egna jobb om man är fattig, kriminalitet och Camorran ja och ett klassamhälle med rötter i antikens feodalism då kanske man lever här och nu och trycker gasen i botten på motorvägen.

Det gäller att hitta luckan på den fria marknaden!

Vindlande vägar, broar, viadukter, tunnlar och massor av exempel på fin ingenjörskonst på väg ned mot Salerno. Salerno är en pärla som ligger vid en bukt av Medelhavet och är en liten välordnad medelklasstad jämfört med Napoli.Salerno är mest känt för att här landsteg de allierade 1943 med jänkarna i spetsen. Invasionen med kodnamnet Avalanche medförde att det centrala Salerno besköts och bombades sönder och samman och mest bestod av rasmassor (rubble) när de var klara. Centrum byggdes senare upp men vi bor mer i den norra medeltida delen av stan på Ava Gratia Plena. Ett Ostelli som varit kloster och i dag fungerar som ett välordnat vandrarhem för ungdomar och folk med ungdomligt sinne. Det är en miljö som andas medeltid. I centrum av huset finns en gård likt en liten piazza. Där finns det en springbrunn och antika kolonner och där äter vi frukost och ljumma kvällar hålls det konserter här.
Vi avnjuter en konsert där en dam, Lucia Branda, med en tragisk karisma och med en härlig stämma, långt korpsvart hår, svart klänning en aning slitsad, mager, men med en härlig volym när hon sjunger sina operaarior och slagdängor så det klingar mellan de medeltida väggarna och hon ackompagneras av sin frackklädde flygelspelande man som hette Enrico Leo.
Den tragiska uppsynen förbyts bara i ett varmt leende när den entusiastiska publikens applåderar.Vi är här för att träffa vår son som går på språkkurs i Salerno och bor granne med Ave Gratia Plena.

Napoli Light

Quartieri Spagnoli sommaren 2007 - Bild: Love Sjöberg


Te voglio bene assai
ma tanto tanto bene sai
Cauroso/Lucio Dalla

Sitter på bussen på väg till Napoli – vår son vägrar bestämt att åka bil med oss i den stan.- Vi kan väl parkera utanför stan i typ en förort som Torre del Greco och ta Metron in till city föreslår vi. Vår son säger att han varken parkerar i del Greco eller i någon annan förort eller för den delen åker bil i Napoli med oss!

Nära döden upplevelse? "Se Neapel och sedan dö!"

Istället tar vi en lokalbuss från Salerno.- Faktiskt utmärkt lokaltrafik; bra bussar, luftkonditionering, fina säten och inget klotter. Det går undan även för bussarna på Tangenziale. Vi hoppar av bussen inte så långt från centralstation och piazza Garibaldi redo för en stadspromenad. Vi förser oss med vattenflaskor på en bar och drar oss ner mot Napolis historiska centrala delar.

Castel Nuovo inte så nytt som namnet anger utan det byggdes i slutet av1200-talet. I dag bärs stora gula solrosliknande blomsterfång in i slottskapellet. Högtidsklädda napolitanare väntar på gården. Det tycks vara en begravning på gång av någon prominent person. Vi fotograferar porten vid kastellet och sneddar vidare förbi Café Gambrinus vid Piazza Trieste Trento. Napolis mest kända café, här kan man se kändisar som Sophia Loren eller Mussolinis vackra sondotter Alessandra som under en period kandiderade till borgmästare i Neapel. Vi travar vidare mot Napolis politiska centrum Palazzo Reale vid Piazza Plebiscito som är ett torg med väldiga dimensioner – en Petersplats a la Napoli. I kyrkan San Francesco pågår ett bröllop – mycket romantiskt. Torget är en samlingsplats för nyårsfirande, utställningar, installationer och flanerande folkliv under helger och högtidsdagar.I Galleria Umberto I letar vi fram våra stjärntecken i zodiaken under kupolen mitt i de två korsande gågatorna och tar några foton, som självutnämnda galleriaexperter från Kista tycker vi att vår galleria står sig väl rent kommersiellt och när det gäller folkliv. Men det är klart vi känner historiens vingslag och vi har ju varit i Milano och sett förebilden.

Gallerian Umberto I byggdes som ett led i att rusta upp Napoli under il Risanamento på 1880-talet efter att staden drabbats av våldsamma koleraepidemier. En nödvändig sanering av de mest utsatta kvarteren. Rakt framför en av gallerians gågator finns San Carlo. Napolis stora opera och en av Italiens viktigaste operascener där har storheter som Rossini, Bellini och Donizetti komponerat och varit verksamma.

Käkar pizza – vad annars – gör vi på La Piazzetta vid Via Nazario Sauro med utsikt över hamnen och Santa Lucia. Vi väljer pizza med tomater och buffelmozzarella – en klassiker som i värmen smakar utmärkt tillsammans med en öl.

Love vår son berättar myten om Vergilius och hans ägg när vi passerar Castell dellÓvo. Den store diktaren lade ett hönsägg i en glasampull som inneslöts i en bur av järn och anordningen fästes vid en bjälke i ett hemligt källarvalv under borgen. Om ägget går sönder går störtas staden Napoli i fördärvet. Hur som helst här har kungar och drottningar huserat genom århundraden, 1799 var det under en kort tid republikanernas fäste. I dag är det utställningar, kongresser och kulturella jippon här.

Fikar på via Chaia, modegatan, dricker en caffe med en stark bitter smak av kakao, passar bra när två patrullerande Mc-poliser passerar ivrigt uppvaktade av två skällande vildhundar. Kanske en mer rättvis Napoli bild än den romantiska med Lady och Lufsen. Samtidigt tornar soporna upp sig i gathörnen och stinker – maffian som infiltrerat sopverksamheten grejar inte hanteringen när Campaniens soptippar är överfulla. Minns även hur TV-seriens Tony Soprano sökte sig till Neapel för att finna sina rötter men även för affärer. Där han hade ett möte med en mycket vacker kvinnlig mafioso. I verkligheten finns en kvinnlig gudmoder inom Neapels Camorra, Maria Licciardi, känd som La Madrina. Hon arresterade i juni 2001.

Verkligheten överträffar dikten?


Känd Napoliadress här föddes pizza Margherita nära via Chaia på Pizzeria Brandi Bild/Kistalight: Kille som vi tror på plåtar i Quartier Spagnoli

Vi dyker in i de spanska kvarteren, Quartieri Spagnoli, lånar ut kameran till en ung kille som vi tror på. Han tar några foton av oss med Maradonas Napolitröja hängande som tvätt på lina mellan husen. Turistschablon - men vi sjunger bara på Kistalight;

O mamma, mamma, mamma
O mamma, mamma, mamma
sai, perchè mi batte il corazon?
Ho visto Maradona,
ho visto maradona.


Napoli, Naples, Neapel och tröja nr 10.
Bassi; mörka små enrummare längs gatan som i dag inte alls bara är ett hål i väggen. Utan här nära via Chaia är det lägenheter som kostar en slant och ofta är underhållna och personligt utformade. Kvarteren är i dag bättre än sitt rykte säkert värre ute förorterna; betong -förskräckliga huskomplex "förgiftade av cement" och byggda med maffiapengar.- Se till exempel Bagnoli väster om staden.

Är du som en av kisarna i filmen Rännstensungar i dag skojar Love min son.- För dagen ser man ut som en gamäng från Söder; vit keps, randig tröja och äppelknyckarbrallor (korta jeans) om än med modernt snitt a la tennisstjärnan Nadal.- Klart att man som söderkis i exil känner sig besläktad med det häftiga gatulivet i Neapel. Utropen, gesterna, fantasin och färgerna och förmågan att överleva i ett klassamhälle visst påminner det om gamla Söder.

Mer svårt dock att acceptera att många av dessa gatans entreprenörer tycks identifiera sig med överheten och många av dem var rojalister när det begav sig och i dag solidariserar de sig med Camorran.

Ett sätt att överleva även det?

Neapel är en stad med rötter i kolonialt förtryck redan sedan antiken och från tiden som lydrike för spanska och franska kungar innan Italien enandes 1861. I dag är det maffian, som genom korruption hämmar utvecklingen för ett mer rättvist samhälle och får investerare att undvika regionen.I dag finns det dock motkrafter med borgmästaren, 1993 – 2000, (i dag president i regionen Campanien) vänstermannen Antonio Bassolino i spetsen som arbetar med att på alla nivåer förbättra Neapel. Speciellt genom att ta vara på stadens kulturella skatter.

Smart säger vi på Kistalight som alltid funderar på hur man kan häva en dålig utveckling. I de italienska stadsstaterna i norr; Venedig, Milano, Genua, Pisa och Florens i Toscana, utvecklades under medeltid och renässans handel, hantverk, ekonomi, politisk organisation och småindustri och inte minst konst och litteratur. Genom detta skapades en medelklass som fick inflytande och tog ansvar för utvecklingen.

En viktig bakgrund när industrialismen sköt fart under 1900-talet. I den italienska södern och Neapel rådde kolonialt förtryck och inget intresse av att utveckla Neapel och Campanien från överhetens sida. Vilket innebar att det aldrig uppstod en tillräckligt stor medelklass med inflytande som kunde ta ansvar.Upprorsrörelser, 1799, 1820, 1848 som kunde ha inneburit en annan utveckling slås brutalt ned men1860 under Italiens återförenande, il Risorgimento, tågar Garibaldi in i Neapel.

Läser i böcker om Neapel, bland annat Annika Prytz Åbergs Neapel och Campiana, att Neapel var slutpunkten på the Grand tour för ynglingar från adel och överklass under 17 och 1800-talet. Här tjusades man av den vackra bukten, Vesuvius, de utgrävda antika städerna Pompeji och Herculaneum, öarna Capri och Ischia, grekiska Paestum och Neapel med operan och cafélivet på via Toledo, flirtarna och den melankoliska kärleken, de historiska slotten, kyrkorna och de romerska lämningarna och villorna kring Campi Flegrei.

Grand tour även för en gammal söderkis? Tja varför inte! Flanerar med en upplaga av Kistalight i bakfickan längs hamnpromenaden via Caracciolo och via Partenope i Neapel med Vesuvius i bakgrunden – en söderkis i exil. Med den gamle amiralen i åtanke som under en kort tid ledde Neapels flotta under republiken 1799 och gett namn åt gatan hävdar jag alldeles bestämt att gamla kungaslott, kastell, kyrkor och överhet klingar ihåligt om det inte kommer folket till del.

Må den gamle republikanske amiralens öde att ha blivit upphängd i Nelsons fock inte ha varit förgäves.

Wow för entreprenörer och staden som idé, mulligt med politisk organisation, inflytande och rättvis ekonomi för vanligt folk.

Kunskap och kultur får toppa programmet säger vi på Kistalight.

Ser jag inte en blå Ferrari från ingenstans dyka upp i backspegeln?

5 COMMENTS: