Coronation Light

Tjoho för veckan som var; Kistalight och Mimmi blir på nytt farmor och farfar till en liten söt tjej som ska heta Emilia.

Hur stort som helst!

Napoli FC vinner Scudetton (serie A Italien) och på lördagen ockuperar Mimmi  vår TV mest hela dagen.

Allvarliga grejer, kröning i Storbritannien, Charles III ska liksom installeras på riktigt!

Ingen krona på svaj där inte!

Kistalight går och handlar i Kista Galleria, pratar med Bingolotto-tanten, hon sörjer inte att hon missar kröningen (inget för äldre dam som jobbar ideellt med att kränga vinster till idrottsrörelsen). På Clas Ohlsson är det inte heller några ledsna miner.

Njaa, brittisk kröning, inte något man tycker sig missa en lördag förmiddag!

V 75 i Pressbyrån, ingen har ens hört talas om någon kröning, nej här gäller Olympiatravet och avdelning sju och en annan höjdare, spiken San Moteur, en king på travovalen.

På Systembolaget hos vår expedit är det tvärnobben när det gäller kröning, gillar inte hur Charles behandlade Diana, det har hon inte glömt, expediten alltså.

Nu ringer Mimmi, du bara måste skynda hem, nu börjar kröningen, vilket Kistalight tycker är som en femsetare i tennis med långbollning från baslinjen.

Men visst det kan också bjuda på överraskningar!

Vad sägs om den här?

Liemannen eller in brittish, grim reaper!

Brittiska tillställningar med deras kungligheter har drag av en surrealistisk karneval, inte bara lätt kusliga liemän som skymtar i Westminster Abbeys gångar utan också folkliga upptåg och hyllningar, om det så regnar småspik på paradgatorna.

Mild galenskap!

Aldrig har vi sett så många kungakronor, union Jack, brittiska flaggor och flaggor från samväldet, patriotiska tanter med låglöneprofil och fantasifulla utstyrslar a la Charles, Camilla, Harry och Meghan. 

Apropå karneval!

Britterna har kungajippon, Frankrike har demonstrationer sång, plakat och slagord (utom på politiska ytterkanterna där de ofta kastar gatsten och eldar bilar). Norge har Holmenkollen; skidor dragspel, vodkaångor och numera även haschdimmor när det är stor tävling. Finland har bastu, björkris, koskenkorva. en pilsner och svettas ut, slå Sverige i hockey och inte förhandla i Ankara. Sverige har Mello, glitterpinnar, med ändlösa omröstningar och en svag riksdag. Danmark då, varför inte lite smörebröd, en lille en, starkbärs och slå Sverige i fotboll.

Tjoho, Kistalight vaknar trots allt till, går i spinn, under kröningen!

Vi är ju gamla historielärare, vi har inte koll på Storbritanniens riksregalier, men pampigt är det med kunga och drottningkronor, spiror och riksäpplen, smörjkannor och helig olja, ringar och armband och vem är det som bär det gyllene svärdet med briljanter och diamanter?

En amazon från Games of Throne, en älva från Sagan om Ringen eller elevrådets ordförande från Harry Potter-filmerna?

Kvinnan som bär svärdet, den första i historien, och som orsakar en härdsmälta bland flödena på Twitter, är Penny Mordaunt. Hon skulle kunna vara en fiktiv karaktär både hos George R Martin, Tolkien eller J K Rowling.

Penny Mordaunt är underhusets majoritetsledare, leder kungens riksråd, Lordpresident, ett gammalt riksämbete (fjärde i rang GB), hon har varit försvarsminister 2019 och kandiderat för ledarskapet i det konservativa partiet och hon är bärare av The Sword of Offering! 

Det kungliga svärdet från 1600-talet som ger dess innehavare en makt och ett ansvar att kunna skilja på gott och ont.

Nog är det ett svärd som skulle behövas i dagens värld!

Penny Mordaunt är en första generationens akademiker, men bägge föräldrarna var lärare och ironiskt nog aktiva i Labour, bägge dog i cancer relativt unga. Hon studerade filosofi och avlade en examen på Reading University där hon också var aktiv inom studentpolitiken. Kuriosa, i ungdomen var hon även assistent till en trollkarl och i mogen ålder reserv-kapten i flottan, dessutom har hon skrivit en bok av filosofisk debatt-karaktär; Britain after the storm med Chris Lewis. 

Grabbar och tjejer, nu lite mer allvar, smord konung av guds nåde tillhör inte vår tid om än en kung utan reell politisk makt, men är bättre än ihåliga autokratier och deras ledare med hållningslös värdegrund eller populistiska ledare i svaga demokratier. Under mellankrigstiden och under ww2 fanns inte samma grogrund för nazism och fascism i Europas kungadömen jämfört med svaga republiker. Bättre med konservativ rojalism än populistisk nationalism, om ni förstår vad jag menar.

Kistalight som gjorde lumpen som stabsoldat (malaj) på K1 där kungens livgarde huserar grejade både givakt och gå i takt men är typ ingen expert på marscher eller parader men visst myllrar det kring den kungliga brittiska högvakten, björnmössor, kavalleri och hästar med flygande manar med prinsessan Anne som dagofficer och samväldestrupper från när och fjärran, om än i perfektionistisk disciplin. De har liksom en viss rytm byggd på färg, form och fantasi. På ett helt annat sätt än linjära militärparader i Moskva, Peking eller Teheran!

© Thommy Sjöberg