Karin Mamma Andersson Light

Karin mamma Andersson Detalj ur Minnesluckorna öppnas alltid ifrån söder
– Alla över 45 år var där.
Avlyssnat från ung tjej med mobiltelefon på väg på bron från Skeppsholmen. Som medlemmar i Moderna museets vänner, hamnade Kistalights utsända igår på Moderna museets förhandsvisning av mamma Andersson stora utställning.
Innan äter vi en specialmeny för kvällen på inkokt lax med nässelstuvning och marinerad potatis, morotsstänger och diverse gröna kryddor och en halva vitt, Chardonnay, från museets specielle sponsor. Knöckfullt – vi får plats i kaféet till Arkitekturavdelningen, Modernas gamla restaurang, där vi sitter bland kvinnliga väninnor på utflykt i kulturen och två par från olika generationer i sällskap. Vi på Kistalight får hålla i oss så att vi inte börjar avlyssna för bloggen – bra att koppla av ibland, men så mycket förstår vi att hon till höger är läkare som pratar om sina patienter. Till vänster sitter bestämt en yngre medelålders kvinna som är författare.
- Några deckare ska minsann inte produceras från det hållet - hör vi.
Lars Nittve berättar om Mamma Anderssons måleri. Det är ett riktigt måleri; här finns ekon av konsthistorien, Edward Munch, Gauguin, Picasso, svenska kolorister och alldeles speciellt Dick Bengtsson.
- Det är robust och tilltalande.
- Ju mer man vet desto mer ser man säger Nittve.
Strömmar, köar, runt kring målningarna många poetiska och kärnfulla titlar: , Vi arbetar alltid så nära varandra utan att vi vet om det olja och akryl på två pannåer. Minnesluckorna öppnas alltid från söder, olja på duk. Men hur är det att leva med svettiga svarta naglar i det eviga fifflandets atmosfär, olja på duk med en stämning av saga, fantasi och medeltid – en rolig målning. Man blir glad när man ser den. Flera av målningarna har titeln Storyteller. Mamma Andersson tycks berätta historier med sitt måleri. Hon fogar pannåer till varandra.
- Fogar hon också berättelse till berättelse – tror det men just i dag nöjer vi oss med att uppleva den lyriska färgerna och kraften i hennes måleri.
- Det svänger kraftfullt.
I Moderna museets butik köper vi katalogen Mamma Andersson som är en fantastisk konstbok. Nu ska vi lära känna Mamma Anderssons måleri och konst lite bättre.
Även om många tycks vara över 45 år har man för dagens förhandsvernissage en ung DJ. Vi hör ekon av den moderna popmusiken; allt från en touch av Velvet Underground, punk, funky disco till bossanova.
Till de tonerna går vi hem och över Gamla Stans silhuetter och Kungsans almar vilar en blå skymning .
Andra bloggar om Karin Mamma Andersson:
Andra bloggar om Moderna Museet:
Copyright Thommy Sjöberg

Ostkusten Light

Helgen som var tuffade vi söderut längs Ostkusten. Scorpion nytvättad, hålet i den lilla vindrutan fixat, skir grönska i lövträd och på höstsådda slätter, ljust lyster i hagtornshäckarna och körsbärsträden och blåa blänk från fjärdarna.
Ligga på rulle - hastigheten ja - städer och ortnamn; de små byarna Gladhammar, Jämserum och Verkebäcksviken.
- En dröm för diktare av limerickar.
Ölandsbron i förklarat ljus och Öland som inte är övriga Sverige likt.
- Norra Öland!
Bister Nordan, gäss på Kalmarsund, svall mot kustens kalkflishällar, små varma solgläntor, där man söker lä.
Fågelkvitter och munter revirsång
- som om världen vore alldeles ny.
Andra bloggar om Öland:
Thommy Sjöberg

Debatt Light - Shoppa väska II

På språng med väskan full av nötter?
Otroligt = sant?
Ser i DN i veckan att på Södra teatern har Mustafa Can samtalat med Lasse Berg om hans bok Gryning över Kalahari och människans ursprung.
Milstolpar i människans historia är när vi reste oss och började gå på två ben och frigjorde händerna för att bära hem mat. När vi tämjde elden för att laga maten och när vi började kunna frambringa ljud och tala med varandra var också viktigt.
"Nästa viktiga vändpunkt är när vi uppfinner handväskan" och kan bära hem kanske tjugo kilo nötter och rötter och börja hjälpa varandra utöver familjen. Då startade möjligheterna till ett unikt mänskligt samarbete.
- Ett litet steg för människan och ett stort språng för mänskligheten!
- Tänk på det ni alla kritiker av att shoppa dyra väskor och hänga dem i garderoben.
- Man måste ha lite perspektiv.
-Vem vet när det börjar bli dags att samla nötter igen?
Andra bloggar om att shoppa:
Andra bloggar om kläder:
Copyright LarsThommy

Debatt Light - shoppa väska

Någonting borttappat?

- Grabbar varför inte ta en sväng till Kista Galleria?

Uppskatta alla mörka och för den delen blonda skönheter.

Högklackat, svängande höfter, chihuahan i handväska, urringat, getingmidjor, massor av hud, minimalt med tyg – flanera en tur eller bänka dig på ett café.
- Intresserad, moved, touched eller drabbad?
- Sorry lads, tjejerna här behöver inte en man.
Här gäller andra kvinnors uppskattning och förstås ett laddat kreditkort.

Andra bloggar om att shoppa:

Andra bloggar om kläder:

Copyright LarsThommy

Förläggarpyssel – ABC…Kistalight

Förläggarpyssel – ABC…Kistalight

Ringer några bibliotek i veckan som inte har betalt sin abc…Kistalight.
- Vilka bibliotek avslöjar vi inte här.
Lyckas sälja ett exemplar här om dagen av Kistalight till Kulturhusets Läsesalong. Den med det orange omslaget och bilder på punkthus, kistaflanör och slingrande väg på Norra Öland. Egentligen tänkt som landsbygdsupplagan men det sa jag inget om.
Prövar även att sälja några till Stadsmuseet. De tar tre på kommission. Kvinnan som står för inköpen ber mig att kategorisera boken.
- Tja säger jag det är en blandning av poem, prosadikter, essäer nåja några är mer lyriska kåserier. Kompositionen är som ett lexikon med bitar från a till ö och på a får man en bonusdikt alltså 30 - tja vi kan kalla dem för kulturbitar.
- Ja nu är det ju så att våra köpare här ofta äldre människor som vill ha beskrivningar av hus, byggnader och miljöer utifrån ett realistiskt perspektiv.
- Låt oss titta på den här säger jag och får upp Che Light! Här finns en nästan exakt beskrivning av torget och skolan i Rinkeby. De lyriska inslagen fördjupar bilden av miljön. Vilket på sitt sätt gör den mer verklighetstrogen.
- Det är svårt att sälja böcker i dag säger Karin Laudon, som butiksföreståndaren heter, om man inte heter Guillou förstås.
- Vi på Kistalight kan inte annat än instämma i ett sådant påstående.
Söderbokhandeln måste vara en av de få kvarvarande riktiga bokhandlarna i stan.
Flanerar de få kvarteren från Slussen upp till Götgatsbacken. Häftigt med Globen i blickfånget när man strosar ned mot bokhandeln – glömde och kika om den italienska glassbaren finns kvar på andra sidan.
- Varför inte pröva om de tar några exemplar här av Kistalight.
I Söderbokhandeln finns atmosfär och kunniga bokhandlare och naturligtvis tar de några ex av abc… Kistalight på kommission.
Strosar runt i kvarteren. På Medborgarplatsen vimlar det av Söders skollediga ungdomar. Hamnar på Kvarngatan, här tränade min dotter truppgymnastik i fem - sex år i Södra Latins lokaler. Från att i tioårsåldern snurrat med volter på matta, svingat sig över plint och bock i förorten blev hon tillfrågad om hon inte vill utöka sin träning med den då mycket framgångsrika gymnastikklubben Hermes. Stolt noterar jag att det blev medalj i ungdoms-SM och massor av andra tävlingar och vid ett tillfälle var hon uttagen på ett läger för Sveriges landslag för ungdomar.
-På den tiden var det mest bekymmer med hur man skulle parkera bilen. I dag ser jag att detta är kulturella kvarter. Litterär skylt med citat ur Janne min vän vid nr 20, i samma hus bodde Svante Foerster i många år. Upptäcker också att här ligger bokförlaget Modernista. Kikar in genom den öppna dörren. Ser att Bodil Malmsten senaste bok ligger i massor av kartonger, 40 per låda verkar det vara, för abc…Kistalight skulle det räcka med några kartonger.
- Man kanske skulle kvista in med ett ex till redaktionen och fråga om det här kunde vara något för förlaget. Har hört att de ogärna publicerar äldre debutanter . Förlaget måste ha varit framgångsrika med så kallade bloggböcker senaste året, Bodil Malmstens Hör bara hur ditt hjärta förstås men även med debutanten Martina Lowdens Allt.
Visst skulle man behöva en lektör, ett bollplank eller någon att föra en professionell dialog med om sina texter.
Men egentligen vill jag själv pröva och se, spännande att själv ha kontrollen över sitt arbete och se vart det leder. Får bli små upplagor för de närmast sörjande. Bloggen i sig medför inte någon ny dimension till textskrivande utan är mer ett transportsätt att nå ut med sina texter.
- Men det är klart där finns en maktförskjutning. Nu kan vem som helst nå ut med sitt skrivande. Media och förlag måste på sikt acceptera bloggossfären och ta vara på de nya skribenter och de möjligheter som finns där.
Nyfiken på att läsa mer? Se Absolut kistalight!
Andra bloggar om att publicera:
Andra bloggar om bokförlag:
Copyright Thommy Sjöberg

Norra Ölands stenkust - läskigt Light

Den ringlande vägen längs Norra Ölands vilda västkust - här i sommarskrud Bild: Thommy Sjöberg

Ser på Nyhetsmorgon i tv och ser i dagens DN att vi verkar ha fått en ny intressant berättare i Johan Theorin. I dagarna debuterar han med Skumtimmen. Glädjande nog tycks miljön för romanen hämtad från Norra Öland med Stenkusten vid Hornslandet och Mensalvret som tummelplats för mörka stråk i mänskligt beteende. Stenkusten är den läskigaste platsen på Öland säger Theorin. Här bodde också Axel Sandemose under några år. Citerar några rader från min egen blogg Jantelight.

Kom aldrig riktigt underfund med vilket hus han hade bott i, Axel Sandemose, trots ett par dagars cyklande runt Hornslandet Visste bara att det var i trakterna kring Hornsjön och Hornslandet. Under några år i exil under andra världskriget vistades han på norra Öland och omgivningarna kring Hornsjön måste vara en miljö som passade väl till diktarens själsliga landskap. Stenbrotten och de dramatiska rasen vid Horns udde och ödsligheten och den lila färgprakten från orkidéerna på alvarsmarken vid Mensalvret. Bäst lär han ha trivts tillsammans med ålfiskaren vid Hornsjöns mynning.

Klart stenkust finns även norr om Äleklinta och norr om Sandvik men mest dramatisk är den vid Hornslandets udde.Undertecknad som håller till aningen längre norr ut längs den vilda Norra Ölands västkust försökte vid något tillfälle läsa Benrangel av Stephen King. En bok som livligt rekommenderas och som handlar om en författare med skrivkramp som vistas ensam i sitt ensliga sommarhus. Precis vad jag själv gjorde under en augustivecka när dimmorna började rulla in på nattkröken, enarna intog mänskliga proportioner, vindflöjelns gnisslade på taket och plötsligt hördes nattens alla ljud.

- Då är det bra att ha någon att hålla i handen när man läser kusliga berättelser.
I dag skyndar vi till Akademibokhandeln för ett inköp av Johan Theorins Skumtimmen.

Andra bloggar om Öland:
Copyright Thommy Sjöberg

Isbladskärret tur och retur

Påskdagen - kanothuset vid Djurgårdsbrunnskanalen
- Låter som en häger från Isbladskärret! På andra sidan kanalen ett litet barn som tjoar i en liggvagn i vårsolen. En turistbåt tuffar förbi. Doft av sjö och bensin, känns tryggt för en söderkis i exil. Kistalights utsände fikar vid kanothuset utmed Djurgårdskanalen – en paus i vårpromenaden. Ett högt bord, några enkla stolar, en reklamfolder från musicalen 1956 på Oscars under en liten sten, vi dricker kaffe och äter ett russinbröd och avlyssnar härliga repliker - något bord bort - mums för en bloggare:
- Måste få en värderingsman att kika på lägenheten. Sedan följer ett omständligt resonemang som är svårt att följa i alla turer och mest påminner om en förförelserit.
- Får din förra sambo alltså 2,5 mille för lägenheten när ränta och omkostnader är betalda frågar till slut den lyssnande unga tjejen.
Inför en sån konkret fråga far vår resonerande man ut i ytterligare orgier i behovet av en värderingsman.
- Är lägenheten på hundra kvadrat? Missar svaret för bakom oss ställer sig ett parant välartikulerat par som vore det på en scen.
- Vilhelm jag har inte din approach i den här frågan. Du får ursäkta men nu pratar vi inte mer om det – nog säger jag.
- Går inte att ha en statisk uppfattning om det här. Det måste till en rörlighet. En relativism som är flexibel - en modern hållning.
- Nog Vilhelm! Henrik kommer hem imorgon, som vanligt flyger han hem en dag innan det är dags att börja jobba. Han är så genom… organiserad den karl'n.
- Skönt och klokt att mjuklanda en dag innan så där.
- U kommer förresten hem i veckan från Tyskland.
- Fint av H att hon fixar resan. Hon är verkligen organiserad och flexibel.
- Bah, flexibel – hon får ju stroke för det minsta hon avviker från sin planering. Visst hon är 85 men så har det varit sedan hon var 58 år. Förresten det är väl ingen konst att köpa en flygbiljett och en tågresa till Skövde.
- M har träffat en ny man.
- Hon är verkligen välmöblerad, på alla områden – den kvinnan – riktigt karismatisk – kul att hon träffat en några år äldre industriledare.
- Han kan ju inte bara vara några år äldre. Industriledare blir ingen så ung person i dag.
- Okej lite äldre kanske men då har han ju lekt rommen av sig – bra.
- Nu kan vi inte stå här och bli kalla.
I solvärmen rycker en vindil tag i vårt programblad om musicalen 1956. I det lynniga aprilvädret hamnar bladet i kanalen.
Paret bakom oss med värderingsbekymren om lägenheten har tystnat och vi beslutar att bryta upp för påskamiddag i hemmets käll.
- Bestämt har även hägrarna tystnat borta vid Isbladskärret.
Andra bloggar om Isbladskärret:
Andra bloggar om vårtecken:
Copyright Thommy Sjöberg

Darling Light

- Det här Thommy är det bästa So-arbete du någonsin fått.
- Upptäckt att en gammal elev har blivit filmstjärna. Repliken ovan är hämtad från Michelle Meadow, vid inlämning av So-häfte, från typ mitten av 90-talet. Nu är hon känd som nollställd bratbrud, Eva, från Stureplan i filmen Darling.
- Måste bara se filmen innan den försvinner från repertoaren på biograferna.
Ser filmen passande nog på Långfredagen.
Regissören Johan Kling har hittat en fin ton till sin film. Filmen är en poetisk berättelse om två ensamma själar, Bernhard och Eva. Den ena ung och bortskämd, den andra gammal och hunsad, den unga totalt nollställd och den gamla ursäktande och pratande, båda på något sätt hudlösa, hjälplösa och på fall i samhället.
- Lustigt nog blir Mc Donalds räddningen. Här finns det plats för en 60+are som blivit friställd som ingenjör och en bratbrud som behöver bli vuxen. I Evas fall blir det dock en kort sejour med några dråpliga repliker. Hon får i uppgift att torka rent kring fritösen.
- Har ni inte personal som kan göra det här?
- Det är du som är personal!
Ändå är det i scenerna på Mc Donalds som filmen har sin värme. Från en arbetsplats långt från "Stureplan" växer en kontakt mellan Eva och Bernhard fram. Här finns medmänsklighet och bratbruden Eva ser riktigt söt ut i sin Mc Donaldsuniform och får en klädsam ödmjukhet.
Dialogen och scenerna från arbetslivet i Darling varvas med nattliga bilder i fågelperspektiv av Stockholm – är det månne från Mosebacke, nattbussar i regn, våt asfalt, ensamma människor på väg. När Evas och Bernhards vägar skilts åt sker ett möte.
Han i SL-buss och hon i stadsjeep. Genom fönstren vinkar de till varandra. Han glatt och hon något dröjande men med ett uppsprickande leende. Troligen det enda leendet i Darling från hennes sida.
- Tar regissören Johan Kling tempen på samtiden?
Hur som helst här finns en ton som känns äkta. En klockren stockholmsskildring och en dialog där replikerna är nyanserade och aldrig överarbetade.
På blå tåget hem till Kista frågar vi oss när vi precis passerar Kistaskrapan, för dagen blygrå i sin framtoning.
- Skulle vi själva ta ett jobb på Mc Donalds om vi blev arbetslösa?
- Troligen klarar vi oss men efter ett visst funderande – tror det.
- Det är bara bita ihop. Just i dag har jag ont i axeln, för mycket tennis, men annars så – ta en magnecyl och svinga stekspaden bland burgarna.
Förresten skulle jag börja odla mustasch då och blogga direkt från fritösen under pseudonymen Max.
- Kul med elever som blir filmstjärnor!
- I typ riktigt bra samtida film.
Andra bloggar om Darling:
Copyright Thommy Sjöberg

Normandie Light

Medelålders par på vift, Kistalight utsända, på spaning efter måleri, kultur och Normandies stränder. Här på Beaux-Art i Rouen framför en al frescomålning av Raoul Dufy.
Bild: Thommy & Ulla Kistalight
Känner behov att få ordning på texterna som ligger på bloggen. Det räcker inte med ett lexikon. Ett lexikon som dessutom håller på att svälla över bredderna och bli oformligt.
- Varför inte ordna texterna i kategorier. Här om en resa i Normandie.

Tour de Monet I
Tour de Monet II
Tour de Monet III
Tour de Monet IV
Tour de Monet V

Andra bloggar om Normandie:
Copyright Thommy Sjöberg

Dylan på Debaser

På bollplan utanför mitt köksfönster, kinesiska studenter spelar basket, två flickor med hästsvans och två killar som rör sig proffsigt kring korgarna. Världen finns i Kista och kommer allt närmare.
I den tidiga söndagsmorgonen har vi följt vår son till flyget. Dags för honom att komma ut i världen. Kön till Gaten en navelsträng - en klump i magen och ett stygn i hjärtat.
När planet försvinner i skyn mot Rom.

Dylanfantasi!
– Dylan på Debaser i veckan ja.
- Visst svårt att köa på arbetstid – man måste ju jobba.
Anslag på dörren till klassrummet.
- So inställt i dag pga inköp av biljetter till Dylankonsert på Debaser.
- Obs viktigt, nästan livsnödvändigt för en So-lärare med rötter i 60-talet att bevaka en sådan klubbspelning.

Eller ännu bättre förslag skickar några elever på samhällsuppdrag dvs köa för magisterns räkning utanför Debaser. Sedan får de ringa på mobilen när det är dags för inköp av biljetterna.
Anslag på klassrumsdörren upp och in och handla biljetter.

Faktiskt några förslag för nästa So-lektion. Vi kommer att analysera några låtar från Dylans albums.

A Hard rains a gonna fall och växthuseffekten
North country blues; Hibbing - järnmalm och globaliseringen
Like a rolling stone och modernismens intåg i rockmusiken
Maggies farm - kommentar till Thatchers högerpolitik på 80-talet?
Mississippi – Vad menade egentligen Bob med att han bara gjort en sak fel i sitt liv. Workingman's Blues #2 från Dylans senaste cd där vi funderar över vad proletariat är för någonting

Nåja vår vän folkpensionären Dylan tycks ha skött sig bra på Debaser, lirat gitarr och haft sig, utan vår medverkan som publik.
- Möjligen tycker eleverna att det är väl mossigt med Dylanlogi a la sextiotal?
Andra bloggar om Bob Dylan:
Copyright Thommy Sjöberg

Tjenare Thommy

Tjena Thompa - Gitarrockare utan ström
Vi spelar tennis i gympasalen. Dubbel – två par, det är gympafröken som är så blond som bara en fröken från en svensk småstad kan vara. Men hon kan balansera det mesta; koner, bollpåsar och namnlistor samtidigt som hon cyklar till utelektionen på bollplan.
- Hon är inte så smart säger lektorn i svenska. Lektorn som en gång under en lektion fick en nerramlande karta från taket i huvudet, som trots detta blodig fortsatte sin undervisning. Lektorn som gärna använder rödpennan likt en Sven Dufva för att besvärja de sista anfallen mot det svenska språket.
Där är fysikläraren. Han som kan räkna ut på svarta tavlan vad som händer om två tåg, med olika hastighet krockar och visa vilka krafter de utvecklar och relativitetsteorin i årskurs tre klarar han som en dans - sånt imponerar på en söderkis i exil.
Och så är det jag Thommy, Thommy med Th – So-lärare som gillar att vara mentor för skrivprojekt.
Det slamrar i dörren – in kommer eleverna.
- Tjena Thommy, lirar du tennis!
- Tjenare Thommy, vilken serve – den ska jag ta efter.
- Tjena Thommy e du här!
Ingen tycks se de andra lärarna.
Elever i korridoren, kavat tjej som ser ut lite som Madonna i keps – vinkar samtidigt som hon hälsar.
- Tjena Thommy hur är läget?
Ung kille med invandrarbakgrund.
- Thoomöö – tjena – får vi tillbaks läxförhöret i dag?
Två väna flickor i årskurs åtta mycket vänliga och leende.
- Tjena Thommy – hur mår du?
- Har vi datasal i dag?

- Hej Thommy säger biträdande rektor i lärarrummet, stavar du ditt namn med Th eller - blir aldrig riktigt klok på hur det ska vara. Det är viktigt med tanke på skolans webbsida.
- Thommy med Th ska det vara. Spelar egentligen inte så stor roll men det var min klassföreståndare på högstadiet som började med den stavningen.
In kommer Per vår bibliotekarie.
- Tjena Thommy jag har fått in en bok som passar dig perfekt; Fotboll förklarar världen av Franklin Foer.

Man har ingen respekt med sig här på plugget tänker jag men det är klart att det är kul att elever och kolleger morsar glatt när de ser en tänker jag på väg ut genom skolans entré.
Där kommer lektorn i religionspsykologi. Mannen med ett namn som klingar likt malm. Läraren som ingjuter respekt och där det är ordning och reda under lektionerna. Där ingen yttrar sig utan att räcka upp handen först och där det formella tilltalet råder.
- Tjena Thommy säger vår lektor vars namn klingar av Stål och som aldrig släpper det formella under en lektion eller ett seminarium och som alltid är ytterst korrekt.

- Tjena säger jag - man är väl folklig!
Andra bloggar om skolan:

Copyright LarsThommy

Hells gate Light # 2 Studenternas

Hammarby på väg mot final

- Håller du på Bajen Thommy? Ung elev i veckan.
- Det är mer än så, inget val liksom. Det är en del av ens jag när man vuxit upp på Söder. Spelat hockey på Kanalplans uterink när man var ung och när man som liten knodd satt på gamla Söderstadions ringmur och såg alla Hammarbys hemmamatcher i fotboll. Det var på den tiden det gick att applådera när motståndarna gjorde en fin passning eller ett vackert mål och när Hammarby inte spelade i allsvenskan.
- Faktiskt tillhörde jag, då min son lirade i Bajens AJ, även Hammarbys organisation i hockey för några år sen som online redaktör för Hammarby A-juniorers Internet uppkoppling. Så jag har tillbringat ett antal helger på Hovet under 2000-talet .
- Studenternas då? Ett gigantiskt förlorarnas Hall of Fame for Bajen? En i raden av förluster att minnas jämbördig med Sverige – Costa Rica VM 1990, Sverige – Vitryssland OS i Salt Lake City eller 6-7 mot Edsbyn här om året och för min egen del när Stockholm i TV-puckens barndom förlorade en final mot Dalarna med 7-6 efter att ha lett matchen med 6-0. Där kan man snacka om att tappa matchen.

Trauman, bollen är rund och ingen vinnare utan en förlorare.
- Leda en match med 3-0 och förlora var det inte vad Milan gjorde mot Liverpool för några år sedan. På San Siro dessutom i en Champions league-final.
- Leda med 3-0 är inte lätt.
- Tyckte Hammarby i går gjorde en riktigt bra match. Höll ihop laget fint, nötte på med hög intensitet även i förlängningen när de faktiskt kopplade ett grepp innan Edsbyns olyckliga kontring. Undrar om jag har sett samma match som DN:s krönikör Johan Esk som tycker jag orättvist sågar Bajen. Edsbyn två reduceringsmål är inte mycket att säga något om. Mål två var en pärla. Tveksamheten kom vid Edsbyns kvitteringsmål på hörna. Där släppte Bajen för ett ögonblick fokus och vips var det kvittering.
Leda med 3-0 är inte lätt.
- Nog om detta nu ser vi fram mot fotbollssäsongen.

Andra bloggar om bandyfinal:

Andra bloggar om Hammarby:
Copyright Thommy Sjöberg

Hells gate light

So youve been broken and youve been hurt
Show me somebody who aint
Yeah, I know I aint nobodys bargain
But, hell, a little touch up and a little paint...
Bruce Springsteen Human touch

På väg i veckan; gatorna dammar, solen tittar fram, Kistaskrapan skimrar i pastell, the Boss i etern, bilens fönsterrutor en smula gräddiga, tidig vår i luften, Kymlingelänken mot Rinkeby, lagom med trafik, ute i god tid vid pass 7:45. En polisbil susar förbi i bussfilen.
- I dag bör jag komma i tid till jobbet.
Vid korset E:18 och Kymlingelänken blåljus blinkar.
- Limbo!
Ser det i den unge konstapelns ögon. Förtjusningen när han ser min gamla Scorpio.
- Vinkas in precis vid bromsklossen för bussar och annan kollektivtrafik.
- Kontroll; körkort och du får blåsa i den här apparaten.
- Ta ett djupt andetag och sedan blås!

Kafkafantasi!
- Sjöberg vi beslagtar din bil som bevismaterial!
- Så här kan man inte fara fram i trafiken. Framvagnen hänger, en av de bärande balkarna är rostig, bakre skärmarna är rostiga, hål i en av de bakre små rutorna, och även bakvagnen ser ut att ha fått sina törnar.
- Stämmer konstapeln! Framvagnen – ja jag backade på några gråstenar efter parkering på en strandäng på Norra Öland. Hålet i rutan ja – en morgon här när jag hade bråttom och sneddade en smula häftigt precis här vid bromsklossen när jag var på till min tidiga tennisträning. Du kan säkert se spåren där på skylten! Bakvagnen – ah – några betongfundament på en parkering – ja du vet hur det kan va.
- Rosten ska åtgärdas – Jag svär!
- Men jag har ganska nya däck.
- Förresten kan säkert jag och träslöjdsmajen på min skola naja upp framvagnen en smula med lite ståltråd.

Okej säger vår unge konstapel när jag visat mitt körkort och när jag har blåst i hans lilla eminenta apparat.
- Fint att ni har sådana här kontroller säger jag och pekar bakåt med tummen och menar alla som piratåker i bussfilen.
- Ha en bra dag säger vår vänlige unge konstapel.
- Det var bara en av många morgnar när jag kom kanske en eller två minuter sent till mina lektioner eller var det fem minuter?
Andra bloggar om Kista:
Copyright Thommy Sjöberg

Release Light Kista

Release av Järva kulturguide

Kista bibliotek onsdagen den 14 mars 19:00 – 20:30. Presenteras av kultursekreterare Ulrika E. Nilsfors

Medverkande kulturarbetare från Järvafältet och magasinet Gringo.

- Välkomna alla hugade, intresserade, nyfikna och kulturintresserade Järvabor

Arrangör Spånga/Tensta och Rinkeby/Kista Stadsdelsförvaltningar

Tips från Kistalight - Se även författare på Järvafältet och Absolut Kistalight Andra bloggar om Kista:

Omdömen Light

Surt om skolans idé eller lastade omdömen för den virtuella världen
Skolans idé
Däckad, skriver omdömen i helgen, lassvis:
Når eleven målen, tar eleven ansvar, elevens utveckling, pedagogiska tips för elevens fortsatta arbete i skolan och övriga kommentarer.
Finns skolans idé och verksamhet samlad i omdömena här?
- Hur som helst!
- De räcker för att fylla en långtradare i den virtuella världen.
- Printar man pränten på papper så ryker snart den fjällnära skogen.
- Synd!
Andra bloggar om skolan:
Copyright Thommy Sjöberg

Robert Rauschenberg - Monogram – urban lantis light

Robert Rauschenberg - Monogram – urban lantis light

Hann även med ett besök på Moderna under sportlovet. Blå linjen in till Kungsan från Kista.
Stockholm i snömulen blöta under eftermiddagen. Waxholmsbåtarna guppar utanför Grand. Stadssilhuetten över Katarinaberget; Mosebacke, Stomatolskylten, Haglunds pinne och Katarina kyrka lyser i diset och lite längre bort Sofia kyrka halvt inbäddad i tjocka. Magi och sagostämning - en dag för vår ungdoms Rauschenberg.
Ser filmerna och lyssnar på intervjuerna på muséet. En charmig och varm storyteller träder fram. Där finns historien med det "vita mästerverket".
Varför skeppa ett konstnärligt mästerverk över Atlanten. Dyra försäkringspengar, risk för skador, risk för repor och kanske kan det stjälas och för att inte tala om vad transporten kostar.
Alltså skickas instruktioner till Pontus Hultén på Moderna inför utställning på 60-talet.
Fixa ram och duk, preparera, grunda och måla med den rätta vita färgen. Jag, läs Robert signerar när jag kommer till Sverige.
Rauschenberg som nyskapare, en neodadaist, som hör hemma i 50 och 60-tal, med sina combines; tavlor och skulpturer där material blandas. Färg förstås, tidningsklipp, fragment av reklamskyltar, Coca Cola-flaskor, tygtrasor, gamla trälådor, uppstoppade fåglar, pinupp-bilder, radiorör och faktiskt försök med interaktiva idéer långt före blogg och Internet.

Teknik, möjligheter och fantasi i konsten.
Rauschenberg Texas-son med varm dialekt som en del av det amerikanska moderna projektet – nya gränser, här inom konsten med ekon från de stora inom konsthistorien. Långt från de fina salongerna, utvecklar han konsten på sina egna villkor med combines, performances, happenings och interaktiva försök för åskådaren. Färg och material som bokstavligen spränger de konstnärliga ramarna.
Klart att vi på Kistalight gillar Monogram - geten!
En Urban lantis!
Liksom vi gillar några av de andra konstverken, Minutaie, Untitled, Factoum I och II, Coca-Cola plan och Studiopainting.
Mycket nöjda går vi hem i skymningen och Waxholmsbåtarna tycks ha slagit sig till ro där de ligger och guppar framför Grand Hotell och vi hoppar ner i tunnelbanan och fångar den Blå linjen.
Tänk att man var så kulturradikal när man var ung.
Det låg i tiden säger vår dotter prosaiskt.

Andra bloggar om Moderna museet:
Andra bloggar om Kista  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande
© Thommy Sjöberg

296 Responses Light

Heja Carl Bildt!
Ser i skrivande stund att Carl Bildt fått 296 kommentarer för sitt blogginlägg “Öppenhet 2.0” angående Bertil Torekulls debattartikel i DN 28/2
Carl Bildt + Bertil Torekull = Sant
Nja det verkar mer lite Carl Bertil Jonssons julafton över det hela om än ofrivilligt.
"Ta från de rika och ge till de fattiga."
- Läs Bertil Torekull är upprörd att det finns bloggar för politiker och andra att uttrycka sig på i den politiska debatten.
- Utöver de etablerades media!!
Dessutom tycks Torekull ha missat att en blogg har möjligheter till direkt kommentarer.
- Bloggen en förskjutning av tredje statsmaktens roll?
Margot Wallström bloggar från Bryssel, massor av okända politiker bloggar i Sverige och
- Har inte Hillary Clinton en blogg på gång inför nästa presidentval i USA! Även en grupp demokratiska senatorer har startat en blogg där de avser att bevaka en rättegång mot Lewis Libby, Dick Cheneys medarbetare.
Heja för möjligheter till ökad politisk debatt!
- Heja bloggen och "Öppenhet 2.0".
Blogghälsningar från Kista

Andra bloggar om Carl Bildt:
Copyright Thommy Sjöberg

Vadehav Light - kanon

Vadehav - Wattenmeer - Waddenzee från Blåvand till Helder
I dag citerar vi en kärnfull dikt av Harry Martinsson och knyter an till vår blogg nur einen 28 häromdagen.


Ute på havet



Ute på havet känner man en vår eller en sommar bara som
ett vinddrag.
Den drivande Floridatången blommar ibland om som-
maren.
Och en vårkväll flyger en skedstork in mot Holland.

En dikt som känns kanon när man står i Ribe domkyrkas utsiktstorn och tittar ut över Vesteregnen och marsklandskapet och Vadehavet i horisonten. Läraren i mig vill gärna berätta något mer om Vadehav, marsk och tidvatten.
Från Blåvands Huk i Danmark till Helder i Nederländerna sträcker sig Vadehavets lerslätter som varje dygn spolas med färskt havsvatten av ebb och flod. En sträcka på 500 kilometer - Ett skafferi för sjöfågel, flyttfåglar och fiskare av skaldjur. Vadehavet som i Tyskland kallas för Wattenmeer och i Holland för Waddenzee är en unik naturtyp och fridlyst i vissa zoner. Skyddat av ett pärlband av öar, de Frisiska öarna, som ligger som en barriär mot Nordsjöns stormar är landskapet en plats där människan, erövrat en bit av havet. Genom sinnrika konstruktioner av vallar och utdikning vinner man delar av havet. Ett landskap som kallas marsk och där man binder havsbotten med gräsplanteringar som blir utmärkta betesområden för får och flyttfåglar.
Landskapet med marsk, vadehav och horisont har ett speciellt ljus som vi gillar skarpt på Kistalight. Landskapet är ständigt hotat av stormar, springfloder och numera även av den globala uppvärmningen och växthuseffekten som gör att marsken och kustnära byar och städer är ständigt utsatta.
- Om man har ett behov av en miljö och symbol där människan ständigt för en kamp i naturen är Vadehavets kustlandskap riktigt spännande och lärorika tycker vi på Kistalight.
Andra bloggar om översvämningar:
Andra bloggar om Danmark:

© Thommy Sjöberg

Nytolkning blues Sarajevo

Reader, if you go up Abdullah Kaukji street another 50 meters!

- Bloggläsare I dag gör vi ett litet besök i Sarajevo genom en nytolkning av Imam Beys Mosque ur Sarajevo blues av Semezdin Mehmedinovic. Sportlov den här veckan; åker långfärdsgrillor med mina barn på Norrviken, pysslar med bloggen, bör rätta en massa elevarbeten, tandläkarbesök (klarar mig utmärkt undan där den här gången ekonomiskt), ska klippa mig och fika med sportlovslediga kompisar.
Går på bokrean – fyndar: Hittar en fantastisk konstbok Writers on art där bland annat Moderna Museet aktuelle Robert Rauschenberg porträtteras, köper en antologi om beatpoeter sammanställd av Gunnar Harding och en kartatlas över Andra världskrigets slag och operationer. Gillar att snöa in på kartor över krigsskådeplatser. Dikten nedan hör hemma i mer modern historia – Sarajevos belägring några år in på 1990-talet, som sagt sportlov den här veckan och dis och rimfrost på Norrviken.

Läsare, om du går uppför Abdullah Kaukjigatan 50 meter till!
När du vänder dig om ser du ett Sarajevo i dimma:
Ett kosmos av sorg.
Ovanför dimman, kan du se Gamla stans hustak
där ovan
minareten av Beymoskén
isolerad från den jordbundna alldagliga dimman.

Andra bloggar om Balkan:
Andra bloggar om sportlov:
Tolkning Thommy Sjöberg

Lucia kanon

När en författarinna blivit tillräckligt stor berättare får hon finna sig att bli en karikatyr

- Så blev den läst Lucia Etxebarrias Beatriz och himlakropparna!
En kanon för svenska skolan för svenska unga damer som är osäkra på sin sexuella identitet?

Tja... knepigt det där med rekommendationer till unga människor. Ett sätt att skapa intresse är i alla fall att säga: 

Det här får ni absolut inte läsa!

Ingenting för dig (er) - gud så de lever - sannerligen ingenting att ta efter.

Lucia Etxebarria ja - tittade nog lite väl djupt i de där brunblåa ögonen, de var väl det? - När hon signerade min köpta bok för att vara en objektiv och en opartisk läsare . Boken Beatriz ... är en latinsk motsvarighet till Fucking Åmål men med mer hetta och mindre lagom lesbisk frigörelse a la svenskt folkhem.
Flyhänt skrivet, god organisation med parallellhandlingarna, märks att Lucia arbetat som journalist i olika modemagasin. Hon kan sina designade kläder och vet vilka möbel och inredningsarkitekter som är på modet i Madrids övre medelklass – fina markörer där.
Även fina miljöskildringar från tycker jag, Edinburgh. Här blir skildringen parodisk när hon beskriver student och universitetsmiljöer. Varje grupp får sina markörer - kul där.
Sex, drugs and rock n roll visst men också triangeldramer som beskrivs i Madrid, i Edinburgh och från Beatriz familj. Sex lite både här och där hm...hm alltså och säkert häftigare än det mesta av chic lit litteraturen - är inte riktigt påläst där.

Till slut undrar man vad ser Beatriz hos Monica egentligen. Ett sätt att som ung gå upp i en annan människa - att bli något man inte är. Ett sätt att glömma den egna verkligheten och inte så lite påminnande om idoldyrkan.
Lucia Etxebarria har fått flera fina litterära priser för sitt berättande. För Beatriz och himlakropparna fick hon Premio Nadal och hon har fått den spansktalande världens största och mest prestigefyllda litterära pris Premio Planeta 2004.
Stor berättare på gång här alltså och väldigt produktiv.

Andra bloggar om kanon:
© Thommy Sjöberg

Nur einen acht und zwanzig

Römö; landseglare en dröm - eller en pust av ugnsbakad seafood?

"Var och en som någon gång har färdats fram i tät dimma på en flygande matta, vet hur förvånad man blir, då man plötsligt känner en lätt stöt och befinner sig på marken." Ture Sventon

- Varför inte ett litet recept till helgen?
I början av 90-talet gjorde vi som många andra barnfamiljer en resa till Legoland i södra Danmark. Vi tjusades av alla modeller och tillbringade en dag i parken. Speciellt begeistrade blev vi vuxna av de småskaliga modellerna av berömda danska miljöer. Ribe hamn och stormpelaren, stormsoelje, blev en favorit. Alltså passade vi på dagarna efter på att besöka den gamla medeltida staden med sin domkyrka och sitt torn i sydvästra Jylland. Ribe beläget nära Vadehav och marsklandskap och ständigt i riskzonen för stormar vid högvatten och stormflod. På den tiden hade man förmånen att få läsa spännande barnlitteratur för sina telningar. Just i Ribe under några dagar, kvällar, var det Ture Sventon som gällde som högläsning, så pitoler, temlor och den infernaliske Ville Vessla kom att färga vår upp levelse av vadehav och medeltida by.
En dag åkte vi från Römö till Sylt först bil genom marsklandskapet och sedan färja. Efter 45 minuters båttur var vi på Sylt, Sild på dansk, och deras färjeläge. Det måste ha varit weekend, massor av tyskar, företrädesvis det vackra folket från Hamburg, Kiel och Bremen var på utflykt och besök. Män i bredbrättade hattar och designade kläder, vackra trådsmala modeller med mandelformade ögon och bijouterier på intressanta ställen blandades med badturister och barnfamiljer. Vid färjeläget vid List fanns härliga grillstånd med massor av grillat från havet och det vilade en stämning av karneval över området. Vi valde grillspett med en blandning av tomat, paprika, gul lök, bacon och Scampi som vi sköljde ned, in american way med Coca-Cola.
- Those crazy americanes fick vi höra!
Våra beställningar numrerades med numret 28 och serverades allt eftersom. Först fick barnen naturligtvis och sedan vi under utrop:
- Nur einen acht und zwanzig.
När vi åkte tillbaka till Römö och Danmark hade barnen besökt ytterligare ett land och på Römös kilometerlånga och breda stränder såg vi små pilsnabba yachter fara av och an i en sagoaktig upplevelse. Små tunna bräder med segel, påminnande om svenska isjakter, utrustade med små cykelhjul. Förarna av yachterna påminde om stridspiloter i sina hjälmar och overaller.
- Var det hägringar eller synvillor dessa små farkoster som pilade fram och åter med vindens hastighet längs Römös sanddyner?

Recept för helgen Nur einen acht und zwanzig:

* Lägg aluminiumfolie i en långpanna
* Skär grovt tomater, lök och paprika
* Fyll på bland grönsakerna med ett paket friterade bläckfiskringar om du kommer från fattig förort alternativt Scampi för dig som bor i rik kommun där skatten är smörig
* Strö över baconskivor och varva med finskuren kabanossen korv
* Låt allt stå i ugnen under 225 grader i 25 minuter rör om då och då med omsorg * Krydda med paprikapulver och droppa med citron * Servera med ris och Rhode Island sås
* Dryck gärna vitt vin; Rhiesling eller Sauvignon Blanc eller varför inte Cider eller mineralvatten till måltiden

Nästa dag när vi skulle åka norrut till Skagen fick vi för oss att besöka Ribe Domkyrkas torn och utsiktsplats på taket strax före tolv. En utsiktsplats med milsvida vyer över vadehav, tidvatten och marsk och kanske skymtar Römö och landseglarna i horisonten. Alla vi som besökt en domkyrka vet att klockorna slår mitt på dagen. I Ribe kyrktorn finns det trätrappor upp till terrassen på taket och där passerar man kyrkans malmstora bjässar till klockor.
- Inget att leka med - när de slår!
Alltså rusar vår lilla familj uppför de branta trätrapporna för att skona hörseln och hinna innan de stora malmklockorna slår. De som slår varje dag vid tolv men också när det är krig, risk för högvatten och stormflod.
- Visst hann vi upp strax före tolv och visst fick vi uppleva den milsvida utsikten över marsk och vadehav men nästa dag när vi turistade på Skagens norra udde och stod med en fot i varje hav där Skagerack möter Kattegatt hade vi, åtminstone vi vuxna, en rejäl träningsvärk i lår och vader som vi undrade var den kom i från. Andra bloggar om Danmark

Copyright Thommy Sjöberg

Alpin Light

Med anledning av alpina VM i Åre. Här lite Alpin Light utan hjälm och knäskydd – på den tiden det begav sig

Tack Ingemar
I början av 80-talet några år in på det decenniet vikarierade jag på olika skolor runt om i Stockholm. På den tiden kunde man försörja sig på det och det fanns en väl fungerande vikarieförmedling för lärare i kommunal regi. Lite tveksam om vad jag skulle bli när jag blev stor, drömde obestämt om att skriva, så läste jag litteraturkurser på D-nivå, på Stockholms universitet, kurser som magisk realism i den latinamerikanska romanen, finlandssvensk modernism, svenskt 40-tal och modern amerikansk litteratur. Sen passade det bra när man skulle lämna och hämta sina små telningar på dagis. Något år senare kom jag till min förvåning, genom ett briljant högskoleprov, in på lärarhögskolan i Uppsala.
Nåja som inhoppande vikarie gällde det att ta vad som erbjöds. Det blev alla stadier, massor av skolor och tror jag samtliga ämnen allt från turistfranska till kärnfysik, bullbak och häftiga laborationer i biologi med studier av lökar och blötdjur.
Blixtinkallad på Luciadagen till ryktbar skola i västerort, ej Vällingby eller någon av de olika Hässelbyskolorna, 15 vikarier i kö utanför rektorsexpeditionen – någon sorts kris? – Nej bara Lucia. Några av vikarierna kände jag igen till exempel Häxmannen som hade ett väl genomarbetat program som räckte precis två timmar. Han hade trollbundit, förhäxat, en nia på Sofiaskolan så att de varit knäpptysta i två lektioner. Något som annars aldrig förekom i den klassen under hela deras högstadietid; varken före eller efter Häxmannen. Där fanns en Kistagranne mycket rutinerad som liksom jag under några år turnerade runt bland Stockholms skolor, sedan blev han programmerare men det är en annan historia. Där fanns han som försörjde sig som gympavikarie och många andra.
I lärarrummet flämtar några Lucialjus men ingen doft av glögg och pepparkakor här inte. En av de få ordinarie, kemiläraren i vit arbetsrock, önskar lycka till när han hör att jag ska ha 9c senare under dagen.
- Hur är dom?
- Det måste upplevas svarar mannen i den vita rocken gåtfullt.
Dags för 9c strax före lunch eller var det efter - en trappa ner i skolbyggnaden.
- Hur ska det gå?
Några tjejer som ser ut som de har sett det mesta här i tillvaron av världens synder frågar medan de idisslar på sina tuggummin.
- Ere du som ska ha So?
Bland the boys verkar det finnas några förortshårdingar i skinnjackor och med stenhård look som det bara kunde göra på 80-talet. De kisar obestämt mot mitt håll och inte ser det ut som deras håg står efter nån fördjupning i samhällsämnen.
I hörnan av klassrummet i nedre bottenkorridoren står en tv.
- Ska inte Ingemar Stenmark köra första åket nu?
- Något emot att vi ser första åket i slalom grabbar och tjejer?
Tuggummibrudarna som verkar att ha sett och upplevt allt tuggar bifall. Förortshårdingarna, the boys i sina skinnjackor, kisar och petar naglarna och verkar tycka att det är okej även om det inte är Johanneslundstoppen. Vi följer åkarna långt ned i resultatlistan. Sven Plex pratar tryggt och lotsar oss genom tillvaron en timme på Luciadagen i början av 80-talet. Queen bees, förortshårdingar i skinnjacka och en vilsen lärarvikarie ler och nickar bifall till Sven Plex och hans kloka kommentarer om mellantider, hur man går in i slalomhanget, om olika sorters snö och intressant statistik från den alpina världen.
So-timmen är räddad!
- Tack Ingemar för det åket och alla andra åk och för den plats du intog i folkhemmet och i våra hjärtan.
- De e bara å åk!
Andra bloggar om slalom:
Copyright Thommy Sjöberg

Lucia Etxebarria Light

Häromkvällen hamnade jag på Kulturhusets internationella författarscen.
- Anledning - här intervjuas Lucia Etxebarria av Harald Hultqvist med månadens stockholmare Ingemar Fast som introduktör. Har blivit nyfiken på hennes författarskap efter att ha läst en artikel i DN. Kombinationen av ung litteraturstudent, håll i gångare, familje- och nutidsskildrare verkar spännande.
Lucia har för dagen en kraftig förkylning, flu, vilken då och då ger sig till känna i mikrofonen och ger henne en hes och intressant röst.
- Jag hoppas säger hon att den spanska flamencon som beslöjade scenen som en lätt ljudkuliss innan vi kom in inte gällde mig.
- Jag har baskiskt och belgiskt påbrå vilket är långt bort från Andalusien och södra Spanien. Samtalet glider sedan över på regionernas ökade betydelse i Europa. Vilket är naturligt säger Lucia i en ökad globaliserad värld och med EU:s dominans.
- I ett Spanien där fortfarande femtio procent av befolkningen anser att Francotiden var en bra tid är det inte lätt att verka som ung kvinna och feminist säger Lucia. Hon påpekar också den katolska kyrkans inflytande och även om hon inte är troende och religiös så känner hon en ständig skuld men som hon säger i katolska länder kan du alltid få förlåtelse i bikten och sedan är det bara att "köra" vidare. Något även Lucia gjort. Det är imponerande samling böcker hon skrivit de senaste tio åren, sex romaner, två diktsamlingar, två böcker om Curt Cobain och Courtney Love och två essäsamlingar. Uppmärksamhet och skandalisering har också gett betydande framgångar med försäljningen liksom hennes roll som opinionsbildare och krönikör för en av Spaniens stora tidningar - uppfattade inte vilken liksom att Lucia har en egen blogg.
- You got big brother here frågar hon. Både jag och intervjuaren Harald Hultqvist uppfattar frågan som personlig.
- Nej säger Harald men jag har en lillasyster. Frågan gäller förstås om dokusåpan finns här. Lucia leder frågan vidare om Big brothers betydelse som ersättare för familjens och släktens allt mer urholkade och minskade roll. Den sociala kontrollen finns inte längre. Kvinnor kan bli misshandlade utan att någon ingriper. Förr fanns alltid någon äldre kraftfullare bror som ingrep och "spöade upp den" som gjorde något sådant. Big brother fyller alltså ett tomrum och ett behov i det moderna alienerade singellivet. Frågan är om Lucia Etxebarrias böcker inte också utspelar sig på den scenen som är det moderna storstadslivet och alienationen som är ett faktum i globaliseringens tidevarv funderar jag utan att ha läst en enda rad av henne.
Tonen är häftigare än chiclit och iakttagelserna är skarpa och trots sin ungdom har hon fina psykologiska funderingar tycker jag när jag läser första kapitlet på T-banans blå linje på väg hem till Kista.
- Undrar om vi inte har en stor berättare på gång här?
Lucia Etxebarria talar en utmärkt engelska. När hon blir ivrig ökar ordflödet och den spanska lätt läspande intonationen tilltar.
- Har hon likt huvudpersonen i Beatriz och himlakropparna studerat litteratur i Edinburgh (Edimborra)?
Inhandlar den boken på Kulturhuset efter föreställningen för 150 sek. Ser att Lucia Etxebarria , trots förkylningen, ser fräsch ut vid signeringen och att hon knappast kan leva upp till den livsstil som beskrivs i boken.
I spell Thommy with th (ti aitch) säger jag och sedan skriver Lucia Etxebarria följande:

- To Thommy, in one of the coldest day of the year but thank you for the warm velcome ML. .
- You must have a lot of disciplin and a great capacity to write so much and so good I said.
-Yeah!
Säger Lucia Etxebarria och tittar på mig med två varma rådjursögon.
Andra bloggar om kulturhuset:
Copyright Thommy Sjöberg

Intervju light # 2

Livet säger vi på Kistalight är det som utspelas mellan linjerna i härliga tennismatcher – på söndag fyller jag år och det blir tre matcher. Här en bild från en klassisk arena där V-Gurra och andra storheter spelat.
- På Kistalight längtar vi till sommaren. Bild: Ulla Kistalight

Har det inte kommit någon lokaltidning den här veckan?
- Den brukar ju komma på tisdagar.
- Typiskt nu när man för en gångs skull råkar vara med.
Telefonsamtal till växeln på mitti:s redaktion ger följande resultat.
- Hallå - Jag är en medel ålders man boende på Helsingörsgatan som är väldigt intresserad av de lokala nyheterna och vi har inte fått någon lokaltidning den här veckan.
- Vi antecknar och kan skicka hem ett exemplar.
- Gratisexemplar i buntar läggs även ut vid entrén till Kista Galleria vid Kistagången.
Tittar in på mitti:s internetsajt på onsdag eftermiddag. Intervjun av mig och min bok abc…Kistalight är okej. Den har en fin ton och några guldkorn har intervjuaren John Jenkins vaskat fram. Det tackar vi för. Fotona av Sara Flodin ser trevliga ut. Alldeles bestämt har jag lärarminen på mig på framsidan av tidningen - tycker i alla fall min fru, mungiporna har åkt ner, så är det.
- You have price to pay!
Överraskas av att Jenkins missat hur jag stavar mitt namn. Thommy med Th ska det vara. En annan detalj är att det ska vara "att mitt skrivande har ökat efter min bloggs tillkomst" inte efter att boken kommit ut. Slutligen känner jag alldeles särskilt för att prata om min bok på de lokala biblioteken, tvärt om vad Jenkins skriver, även om jag kan tycka att det är pretentiöst att som alldeles okänd hobbyförfattare gå ut med eget program. Dock efter 25 år som högstadielärare på skolorna kring Järvafältet tänker jag inte kinka allt för mycket om ett borttappat h och några felcitat. Man är väl luttrad. Men det är klart ha…ha…ha blir a…a…a utan h.
- Hur kul är det? Men lite umor jag menar humor måste man ha.
Min son som ibland ställer utmärkta frågor undrar:
- Hur fick lokaltidningen nys om att du gett ut en bok?
- Det säger jag, lite gåtfullt, kan man verkligen undra över.

Nyfiken – lust att läsa?Gör en beställning på kistalight@hotmail.com begränsad upplaga.
abc...Kistalight finns även att köpa på Akademibokhandeln i Kista och i City, Bokia i Kista och Vällingby bokhandel. Pris 129 SEK

Se även nya böcker Författares Bokmaskin!

Andra bloggar om Kista:

Copyright Thommy Sjöberg

Queen bee Light

Tänk att bli uppvaktad av en King bee

Well I'm a queen bee

Buzzing around your hive

Well I'm a queen bee, baby

Buzzing around your hive

- Gucci hör till allmänbildningen att känna till.

Ung tjej på högstadiet med påfallande bratstatus till hårt pluggande flicka med bakgrund i Serbien som inte har en aaning om vad det nu kan vara för något.
På högstadiet, precis som på alla andra arbetsplatser, kan det råda spänningar i kollektivet. Ibland när vällovliga pedagogiska förslag och idéer inte får något fäste i klasserna, intressanta knep, fantasi och stimulans, hjälpmedel, nya rön, spännande projekt inte tycks fungera och ingenting tycks bita. Trots alla muntra tillrop från lärarhögskola, skolpolitiker, utbildningsadministratörer, rektorer och välvilliga föräldrar.
- Kan det möjligen bero på att eleverna befinner sig någon annanstans.
Goda ledare, en lisa på en arbetsplats och en lisa i en klass.
- Ack vad det kan betyda för arbetsro och utveckling av en grupp människor. Vi drar åt samma håll, problem blir lätta att lösa, spänningar minskar när de goda ledarna får utrymme. Till det behövs intelligens men även en sorts ledarstatus, integritet och trovärdighet. Någon som samlar alla; lustigkurren, nörden, den tjurige och envise, får gnällspiken att glömma åtminstone något av sig själv, den smarta att bli social, den frivillige att bli lite mindre smörig, bråkstaken att coola ned sig och queen been att nöja sig med att vara snygg. Säkert kan jag ha glömt någon typ. Poängen i den här historien är att ibland, i vissa klasser, kan det finnas Queen bees, ofta tjejer för de är tidigare utvecklade än killarna, som också vill vara ledare utan att riktigt ha de naturliga förutsättningarna för det och har andra intentioner än de rent kunskapsmässiga.
- Är de dessutom två stycken från två olika miljöer som kämpar om utrymmet kan det bli trubbel. Låt oss säga en från höghus i miljonförort och en som är villabarn i relativt välsituerat område. Då hamnar nördarna, lustigkurrarna, de smarta, de bullriga, gnällspikarna och alla andra i ett riktigt getingbo.
Vår Queen bee ovan med Guccicitatet saknade dessvärre både förmåga och smartness för att klara ett läxförhör i Riksdagskunskap och att vara en god ledare vilket naturligtvis måste kompenseras.
- Mulligare säger jag med kunskap om parlamentarism än om:
- Var det Gucci märket hette?

Well I'm a queen bee

Buzzing around your hive

Well I'm a queen bee, baby

Buzzing around your hive

Andra bloggar om skolan:
Copyright LarsThommy

Årskrönika fotbolls VM 2006 – Coupe du Monde

Eu sou Brasiliero
I dag roar vi oss med att göra en krönika av våra bloggar från fotbolls VM 2006. Vi har kämpat oss igenom en tuff vecka; lektioner, start med nya projekt - entreprenörskap, apt och föräldrasamtal.
- Ont i halsen, ont i det gamla ögat - Hawkeye, i dag så snorar vi och gör som den gamle hederlige svenske arbetaren, vilar och rekreerar oss på helgen för att vara fit for fight på måndag. Samtidigt längtar vi efter sommaren och minns fotbolls VM och här passar vi på att tipsa om hur man planerar en minisemester:
- Kolla avgångar Ryan air, några billiga avgångar typ 2x1 sek, finns det hål i kalendern?
- Slå till, köp en Rough guide till destinationen och boka en liten hyrbil vid ankomsten och behöver du känna trygghet beställ hotellrum.
- Come on så lyfter vi!
Ungefär så gick det till när vi beslöt att vara i Berlin under VM-finalen i Fotboll 9 juli 2006.

Här några VM bloggar från Kistalight:
Matchtröja till salu
Nystruken matchtröja
Bita ihop
Bortglömd matchtröja
Matchtröjan under kudden
Efterlysning…
Eu sou brasiliero
Måltorka…
Tourist in Berlin
Andra bloggar om årskrönika
Andra bloggar om fotbolls VM
Copyright Thommy Sjöberg

Lilac light

- Sväng till Botkyrka konsthall i helgen. Rattar den gamla Scorpion över stadens broar vid Essingeöarna till Blommensberg och genom Eugenia, Fredhäll och Södra länken tunnlarna - Stockholm i januaridräkt, mera ljus än dis över fjärdarna.
Huddingevägen ut till Tumba. Ser utställningen Labyrint med böcker som konstverk, artistic book genren, eftersom vi som vanligt var sent ute hann vi inte riktigt med att systematiskt beta av bokverken. Men vi (jag) fastnade för en liten kaledioskop liknande bok. En rundel fylld med små, små ord och bokstäver som ett glitterregn.
– Skaka, skaka boxen och häll ut och vem vet kanske bildas det skimrande meningar. Som sagt massor av böcker också en namne och granne abc Sundbyberg fanns bland hyllorna.

– Ett lexikon med inriktning på Sundbybergs design.
Häromdagen fick vi mail från SouthernCalifornia apropå vår blogg förläggarnytt och om vår nya bok abc…Kistalight. Ett mail som gjorde oss riktigt glada – här tar vi oss friheten att citera.

"So does this mean that you are now finally an author in your own right? Great news; like we say here in SoCal, you need to do three things in life; plant a tree, raise a child (or two or three...), and write a book. Did you plant your tree yet? Good luck with the sales of your book!!!"

Hm…hm we have raised children now I have written a book and perhaps I have plant a group of trees. See the story below!
I slutet av 80-talet arbetade jag på en skola i en ryktbar stadsdel kring Järvafältet egentligen en riktig bra skola. Mina ämnen var då matematik och No-ämnen – sic eftersom det saknades lärare i dessa ämnen! Hur som helst tillhörde jag de naturvetenskapliga lärarnas idoga krets. En vacker dag skulle det göras tipspromenad på Järvafältet med frågor konstruerade av undertecknad. Kulturhistoria varvat med naturfrågor. Eggebys runsten och folkets park fick sina frågor. Kring den närbelägna Granby gård växte (växer) trädliknande syrener.
- Vad passar bättre än en tipsfråga kring detta.

- Är träden kring Granby 1) Hägg X) Lind eller 2) Syrén. En till synes oskyldig fråga som fick den biologiansvariga läraren på vår ryktbara skola att se rött. Han bar ett mycket svenskklingande dubbelnamn, typ Nils Nilsson eller Sven Svensson men namnet var givetvis ett annat, för övrigt påminde hans biologiinstitution mest om någon sorts bananrepublik. Visserligen hade han en eminent förmåga att banka in fakta kunskaper hos folk och fä men vem vill verka i en bananrepublik?

– Syrener sade han är inte träd utan buskar med sin då dånande diktatoriska stämma.

I dag, 20 år senare, gör vi uppror i bananrepubliken och hävdar å det bestämdaste att även syrener är träd åtminstone "small trees" som det står i Wikipedias internationella lexikon.

Då har vi på Kistalight minsann planterat träd både på Norra Öland och i Kista and raised children and written a book.

– Good feelings about that! Greetings from Kista

Andra bloggar om att publicera:

Nyfiken på andra författare på Järvafältet?
Copyright Thommy Sjöberg

Intervju Light

Läsa gillar vi verkligen på Kistalight - i ur och skur

Då och då blir vi intervjuade på Kistalight. Här om året av SIFO om dagspolitik, det blev tycker vi, en festlig blogg på Kistalight. Strax före Allhelgonahelgen deltog vi i en undersökning om hur vi mår i Europa och om det finns någon framtidstro inom EU. Då intervjuades vi av en dam från, SCB, Statistiska centralbyrån. Den intervjun gick rekordsnabbt på något mer än en timme mot de stipulerade två timmarna - så sade i alla fall den intervjuande damen.
- Kan tyda på att man är säker på sina uppfattningar.
- Mindre säker nu!
Här om dagen blev vi intervjuade av lokaltidningens "mitt i" reporter John Jenkins och plåtade av hans kollega fotografen Sara Flodin. Anledningen var att min bok abc…Kistalight getts ut och är ett kul och möjligen intressant inslag i den kultur som florerar i förorten.
När jag säger vi på Kistalight tänker jag på min familj och de människor som finns kring boken. Men när det gäller intervjun är det förstås undertecknad som gäller. Intervjun genomfördes på Akademibokhandeln i Kista.
Blev ett fint samtal och visst var det festligt att bli plåtad mot en blå vägg läsande och hållande i den nya boken bland bokhyllorna i affären och alla nya intressanta boktitlar.
Utan att gå in på detaljer i intervjun fick jag anledning att fundera kring mitt skrivande.
- Varför skriver man?
- Varför skriver jag?
- När började du fundera på att skriva en bok frågar John Jenkins.
En fråga som jag inte riktigt kan besvara.
- Har jag inte alltid skrivit i vuxen ålder - men mest haft tid med små korta bitar. En form som passar mig utmärkt. Första sammanställningen blev en sorts lexikon för att se om det finns en röd tråd, ett mönster och hitta en ton i berättandet.
- Att trycka raderna blev sedan en liten dröm om att förverkliga entreprenören inom mig.
- Inte bara författare utan också förläggare.
- Är inte att skriva fortsätter jag i intervjun: En önskan att bli sedd, stå i centrum, en form av eskapism, skapa en roll, bearbeta gamla trauman. Sedan finns ju glädjen och lusten i att berätta en historia.
- Lika roligt som att läsa goda böcker, äta god mat, umgås med vänner, prata, arbetet, flanera, sitta på café, spela tennis, cykla, vandra, resa, lyssna på musik och göra hm…hm…hm.
- Listan kan göras lång av det som vi gillar som allra mest.

Nyfiken – lust att läsa abc...Kistalight?

Gör en beställning på kistalight@hotmail.com

Begränsad upplaga.
abc...Kistalight finns även att köpa på Akademibokhandeln i Kista och i City, Bokia i Kista och Vällingby bokhandel.Pris 129 SEK

Andra bloggar om att publicera:

Andra bloggar om bok:

Andra bloggar om entreprenörsskap:

Copyright Thommy Sjöberg

Gdansk Light eller ljuset i november

Zuraw nad – kranen i Gdansk
Det snöar utanför vårt fönster, stora flingor, känsla av ferie och julmarknad men det är Allhelgonahelg. Vi befinner oss i Glówne Miasto på vinbaren Winiarnia Spirutus Sanctus vid Ulicia Sw Ducha nära Kosciól Mariacki, Mariakyrkan, en mäktig kyrka i tegelsten i Gamla stan i Gdansk.
Vinbaren är nyöppnad. Smakfull inredning, konst på väggarna, på borden ligger olika exklusiva bokverk om arkitektur och måleri och möblerna går i grå nyenkel stil a la svensk folkhemsdesign och då menar vi möbelkedjan.
- Faktiskt är det premiär imorgon. Personalen får öva på oss i kväll. Tidigare under kvällen hade vi gått på en kashubisk restaurang nära vårt hotell Dom Aktora, kommit ihåg Oscar i Günter Grass Blektrumman som var kashubier och mints emblemet , Zuraw nad Gdansk, den gamla jättekranen, från medeltiden: som finns som en kuliss i Volker Schlöndorffs filmatisering av boken och i alla högsta grad finns i verklighetens Gdansk vid Motlawa kanalen.
Vittring får vi och doftar och spårar gör vi vid Ulicia Dluga och Dlugi Targ centrum i Gamla stan. Vi går på caféer, sitter speciellt på Daily Café, smuttar på espresso och iakttar:
Ungdomar som spelar Fia med knuff, framför oss sitter ett ungt vackert par, verkar nykära och mycket blyga för varandra– förälskelsens förvirring? Han ser ut som en ung Chopin och hon är lång, mörk, slank och har mycket mjuka fylliga omålade läppar. En aura av oskuld, naturlighet och sensualism finns kring dem som ofta saknas kring ungdomar i vårt allt i genom kommersialiserade samhälle i Sverige.
Vågar inte riktigt ta in allt jag ser, går igång på sånt och kommer då att läsa massor av litteratur om Gdansk och det har jag inte tid med, noterar ändå Stadshusets bilder av ruinmassorna som återstod av kvarteren kring Clówne Miasto när slutstriderna våren 1945 stod mellan Sovjettrupper och tyska naziarmén.
- Här har ett mänskligt under genomförts efter kriget då invånarna i Gdansk byggt upp sin gamla stad efter bilder och de få ritningar som fanns kvar.
- Undrar om energin hämtade kraft i en känsla av enighet mot överhet och kommunism, minnen av krigets grymheter och nazismens ondska?
- Här fick de goda krafterna verka.
Tidigare under dagen busväder – vad göra?
Flanera i ett kylslaget vindpinat blött Gdansk eller göra en utflykt i en varm bil i den polska tuffa trafiken med stor risk för halka.
- Det blir vår hyrbil med utflykt till Hel, turistorten, längst ut på landtungan Hel Peninsula i Gdanskbukten. Turen går genom Trojmiasto, trestadsområdet, Gdansk-Sopot-Gdnynia. Här är det drag under galoscherna. Här investeras det, här gäller workingcities med hög intensitet och det är en intensiv trafik i vinterblötan. Vi svänger ner till Sopot och passerar Grand Hotel på baksidan. Här har världens stora bott; shahen av Iran, De Gaulle och Giscard d´Estaing så även Hitler när Polen och dåvarande Danzig hade fallit i inledningen av andra världskriget. Sopot är fortfarande en av Polens stora badorter men även chic stadsdel med Art Nouveau inslag och hemort för entreprenörer, arkitekter och artister.
Vi passerar, på vår väg, bad och fiske orter som ett pärlband, Puck, Wladyslawowo - dessa polska namn!, Kuznica, Justarnia, Jurata och Hel längst ut på spetsen med utsikt över bukten ända in till Gdansk. Där gamla varvsområdet, Leninvarvet, och stadssilhuetten skymtar i horisonten.

- Hel i november; det disiga ljuset
kulingblåsten
man får gå hukande i motvinden
ut på piren i hamnen
inte ens en vilsen turist
på de milslånga sandstränderna.
Hel i november; en utflykt
för poeter, konstnärer
och Kistalights utsände.

På Hel stod en av de stora slutstriderna på polsk mark under andra världskriget. 100 000 tyska soldater stred emot den sovjetiska armén men fick ge sig efter hårda strider. Utanför Hel torpederades också flera civila flyktingfartyg på väg mot Tyskland av den sovjetiska flottan. En författare som skildrat den här tiden är Stefan Chwin med boken Haneman. Där finns skildringen av torpederingen av lastfartyget Friedricha Bernhoff och hur flera av bokens personer försvinner i havet. Där finns också skildringen av hur polska flyktingar tar över de flyende tyskarnas bostäder och hur gator, torg och platser får nya polska namn. Haneman är trots sitt tunga innehåll en poetisk lyrisk roman om den kultiverade obduktionsläkaren Haneman som blir kvar i Gdansk efter de sovjetiska truppernas frammarsch – kanske på grund av en depression efter en älskades död.
På vinbaren Sanctus, vi vill bara ha ett glas – något enkelt, får vi var sitt glas med vin från Moldavien. Det är ingen riktig stuns på det – smak av gammal kommunism från forna Sovjets egen vinlada?
- Vi prövar gärna något annat!
In kommer en flaska rött från Ukraina som den förtjusande unga blonda servitrisen rekommenderar. Hon undervisar gärna om husen i kvarteren.
- Inspirerade av Amsterdams medeltida byggnader och kanaler prövar jag.
- Precis säger vår unge servitris.
Bättre smak på det Ukrainska vinet från Krimhalvön, mindre känsla av postsovjetiskt trauma och betong.
In kommer det korvar, nötter och vi får ostsorter att identifiera – kittost bland annat. Vi blir sedda och vi blir uppassade som de värsta Lady och Lufsen om än vi är medelålders. Det hela avrundas med en liten brandy eller var det en kryddig polsk vodka?
Vi kramar om vår unga blonda servitris som övat så förtjänstfullt på oss inför morgondagens premiär.
Lyckliga går vi hem genom Glowne Miasto och de hexagonala snöflingorna faller och skimrar och stadsportarna (Wyzynna, Zlota och Zielona Brama) har slutit sina dörrar för natten.
Vore det en annan tid, kanske Hansan eller fristaden Danzig, skulle vi höra ljudet och larmet från lastbryggorna vid Motlawa kanalen, språkens surrande i luften, den gamla kranens, Zuraw Gdanski, mullrande och i nästan modern tid skulle säkert tumultet kring Leninvarvet och Solidarnosc ha satt sina spår.
- Nu är det 2006 och då möter vi en färgad man på trottoaren som rastar sin schäferhund, med munkorg, i den folktomma staden.
Andra bloggar om Polen:
Copyright LarsThommy