Från Berwaldhallen, Veronica Maggio, till Solna Tennis Academy

- Någon gång på 60-talet!
 Miles Davis said time after time:
Spela inte det du vet.
 Spela det du inte vet! 
Spela inte vad som finns. 
Spela vad som inte finns!

  Kistalight har spelat tennis på eftermiddagen, gruppspel, motstånd ung tjej Helena, säkert tre ggr så ung som Kistalight (nästan), verkar tennisskolad med toppad forehand, utmärkt längd på slagen och dubbelfattad backhand.

 Varmt i hallen måste vara något fel på ventilationen tror Helena och frågan är om inte Kistalight drar på sig kommande halsont. Snabbt inser Kistalight att det gäller att trumma på backhanden hos H och variera längden på slagen. Några slicade stoppbollar a la ungdomsårens pingis från Östberga gjorde susen i några avgörande lägen, plus några lyckade nätattacker (volleyspel)
 – Borde ha gått på nät mer.

Ett absolut måste mot en så bollsäker tjej. Vinner ändå knappt matchen, fler poäng, tack vare något mer varierat spel om än ej tennisskolade har vi ju någon termins träning från Sbg TK tennispool med Lasse som var gammal U-båtsmajor och sjöng ryska sånger från saltgruvorna i Sibirien om man inte slog igenom forehanden ordentligt!

Igår Berwaldshallen!

Feststämning med Radiosymfonikerna, stråkar som stäms, bleckinstrument som prövas och bandet med Veronica Maggio i kraftfull röd kavaj,.

 Tjusig tjej Veronica och Kistalight hävdar alldeles bestämt att hon är en av de mest begåvade unga artisterna i dag som också är en singer/songwriter som skapat sig ett eget spännande uttryck.

Ja…ja tänker nog våra kompisar Årstagalningen och TapetJakobinen.

Såriga vardagliga tonårsvisor och radiosymfonikerna nog går det ihop. Publiken är påtagligt blandad inte bara unga tonårstjejer och Kistalight med hustru. Hon blir givetvis  bjuden på ett jippo som detta men som sagt musikalisk fest och fru Ulla gillar inramningen! 

 Inleder gör dirigenten Hans Ek med filmmusik av polarpristagaren Morricone - väl så lyrisk ton när kyrkogårdsscenen Från en handfull dollar tolkas. Italienskt alltså när varje avdelning inleds och Veronica Maggio tolkar även en Battistilåt La Canzone del sole inspirerad av sin pappas skivsamling. Annars är de flesta låtarna egna kompositioner några av dem skrivna tillsammans med Kistakillen och producenten Christian Waltz. Finns faktiskt flera unga killar i dag från Kista som gör sig ett namn som producent – ser i DN att grannens pojk Georgie Mathew är både framgångsrik som kommersiell filmproducent som för lite smalare filmer – här Supportern 
- Heja Kista!

 Veronica sjunger låtar från alla sina tre album. Kistalight har bara lyssnat på de två senaste och då speciellt Satan i gatan. Upptäckte efter ett antal lyssningar, mest i bilen på Kymlingelänken, hur välgjort albumet är med fraseringar, glidningar i den såriga vardagslyriken och ekon i musiken från pophistorien.  Vi kommer alltid ha Paris…

 Kistalight tycker att det mest spännande inom populärmusiken i dag finns hos många unga kvinnliga singer/songwriter (ja…ja säger säkert mina kompisar Årstagalningen och TapetJakobinen). Veronica Maggio förstås, Lykke Li, Anna Ternhielm, Loreen som jobbar mycket mer med sitt artistiska uttryck än vad man kanske tror, Robyn som trots sin ungdom varit med så länge, Amanda Jenssen, Jenny Wilson och den egensinniga Laleh. Från stora världen gillar vi M.I.A som är politisk och avancerat djärv både som konstnär och musiker. Gemensamt tycks de också ha att de har värnat och utvecklat sina artistiska talanger och uttryck i en mycket manlig värld. Kan vara skönt också att slippa allt för mycket grabbig känslosamhet a la Cash, Elvis och Springsteen.

Miles Davis said time after time:
Spela inte det du vet!
...  

Andra bloggar   om Kista  Andra bloggar om litteratur    Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm 
 ©Thommy Sjöberg