Kistalight Slasfan
Inspirerad av Mats Granbergs föreläsning om Stig Claesson på hans "97 årsdag" om Slas tid som elev på Konstakademin (Mejan) och hans häng i Klarakvarteren, Slas Universitet, så läser Kistalight Stig Claessons Berättelse Europa/Från Nya Världen.
Det är ett slitet, tummat och välläst gammalt exemplar vi hittar i bokhyllan från det då nystartade bokförlaget Bo Cavefors. Kistalights upplaga behöver tejpas och många av sidorna är lösblad, funkar bra ändå med lite varsam läsning.
Omläsningen blir med betoning på andra delen där det franska Kanada, Québec, är i centrum. Det blev en spännande läsning, den unge Stig Claesson är bra på detaljer, historia, samhälle och natur kring S.t Lawrencefloden mellan Montreal och Québec Ville (Cité). Det franska språket är i centrum, ibland ofattbart att uppfatta (grejar inte klyket) men alltid i centrum för franskkanadensisk nationalism och identitet.
Det är de udda personligheterna som skildras, typiskt Slas redan då, och deras sysslor. Slas hyr ut båtar och utrustning till fiskare och metare längs floden, dricker öl med törstiga existenser på barer, besöker mystisk brandstation som gammal frivillig (lumpen) brandkårare.
Det är de udda personligheterna som skildras, typiskt Slas redan då, och deras sysslor. Slas hyr ut båtar och utrustning till fiskare och metare längs floden, dricker öl med törstiga existenser på barer, besöker mystisk brandstation som gammal frivillig (lumpen) brandkårare.
Han, Stig, besöker även en gammal indianby, del av reservatet Caughnawaga, där mohawker, mytologiska brobyggare (specialister på att nita järnkonstruktioner på höga höjder) har sin hemvist och kulturella centrum.
I en festlig historia besöker även Slas Greenwich Village i New York City på jakt efter The Beat Generation med en skruvad jargong och med en kul plot. Ett annat besök även det i USA är i Philadelphia under stålstrejk och värmebölja som understryks med hög luftfuktighet som drar in från New Jerseys sumpmarker. Det blir barhäng även där i Phillis och möten med strejkande och Slas följer en svängig färgad mässingorkester som spelar på en begravning och de tycks aldrig sluta musicera.
Stig Claesson med Berättelse Från Nya Världen är på många vis ett uttryck för en redan färdig formad författare med fina iakttagelser, sinne för detaljer (got the eye hos en tecknare) och känsla för udda existenser och det säregna i tillvaron och med sin speciella metod av omtagningar, frågor, oväntade belysningar eller infall.
I en festlig historia besöker även Slas Greenwich Village i New York City på jakt efter The Beat Generation med en skruvad jargong och med en kul plot. Ett annat besök även det i USA är i Philadelphia under stålstrejk och värmebölja som understryks med hög luftfuktighet som drar in från New Jerseys sumpmarker. Det blir barhäng även där i Phillis och möten med strejkande och Slas följer en svängig färgad mässingorkester som spelar på en begravning och de tycks aldrig sluta musicera.
Stig Claesson med Berättelse Från Nya Världen är på många vis ett uttryck för en redan färdig formad författare med fina iakttagelser, sinne för detaljer (got the eye hos en tecknare) och känsla för udda existenser och det säregna i tillvaron och med sin speciella metod av omtagningar, frågor, oväntade belysningar eller infall.
Betyg fem napp av fem i S:t Lawrencefloden, inte så vanligt med reseskildringar från det franska Canada. Kistalight har dock rest till Quebec Ville förr, klimatsmart via fåtöljen och Svt, blev en blogg om detta, Stina Nilsson Trippel i Quebec! 📖🦉🍒😎 https://kistalightnow.blogspot.com/2019/03/stina-nilsson-trippel-i-quebec.html?m=0
I franska Canada finns det i dag rent av riktiga chanteuse a la française. Kistalight bäddar in Qoeur de Pirat, vår Hjärtas Pirat, med Somnambule (Sömngångare humor?) live från l'Eglise Saint-Jean Baptiste i Montrèal, En riktig sångfågel med verser som blänker likt ett stim av foreller i S:t Lawrencefloden.
Inte lätt att vara en sömngångare!
Somnambule lyrics del av vers
...
Et je suis somnambuleMon rêve devient silence et j'erre sans luiLes doutes d'une incrédule se perdent dans la nuitEt tout s'est décidéJe n'vis que d'idéaux, de mots cassésJe tente d'être complétéeD'amour et d'inconnu
/ _ _ _ /
C Beatrice Martin
© Thommy Sjöberg
1 comment:
Vi har skrivit förr här på bloggen om Slas, håll till godo, se även https://kistalightnow.blogspot.com/2008/01/kistalight-minns-slas.html!
Kistalight minns Slas
Kanon för en söderkis, en mörsare från Kistalight
Här kommer en annan snidare serru, brevduva liksom, direkt från Tullen med tricken.
Du vet posten vid gamla Flamman.
assar fram med brevbärarväskan längs kulturstigen; Tavastgatan, trapporna upp till Bastugatan, där häckade förresten musikanten Lars Sellergren, han tog det alltid piano ha…ha. Uppe vid krönet av Bastugatan hade Olle Adolphsson en stuga, Trubbel, trubbel, längre ned i backen fanns blåsbälgen Andrew Valters kontor. Där fanns en konstens höjdare som Carl-Fredrik Reuterswärd med professors rang på Ackis och där fanns Stadsteaterns chef Karin Kavli.
En sträng donna med skarpa jack om man kom snidande med eftersända brev.
Harru nån anvisning med sekiner i dag rå kunde det låta.
Det var den unge Slas som mötte upp, ofta redan i backen ned för Bastugatan, väntande på betalningar från Aftonbladet för sina egensinniga kulturbitar med spretiga kongeniala teckningar som fångade ljuset.
Dom gillar vi skarpt på Kistalight!
På den tiden bodde han i Skinnarviksgränd med sin unga familj, två små knoddar och vacker tekla med indianskt ursprung, från S:t Lawrencefloden i provinsen Quebec i franska Kanada.
Lilla Hiawathas signalkurs hade gjort susen, kärlek liksom!
Kvarteren kring Bastugatan var i mitten av 60-talet nerslitna och det var innan Söder hade blivit ett reservat för kulturmurvlar, skådisar, klämkäcka socionomer, hippa generaler eller kulturfernissade mäklare. Det här var innan Vem känner Yngve Frej och innan Slas blivit folkkär skildrare av landsbygden och av dom som blev kvar på vischan. Indirekt avslöjar Slas även hemligheten med alla söderkisar genom sina böcker om landsbygden.
Bakom en riktig stockholmare döljer sig en lantis.
Fråga bara Lo-Johan som bodde lite längre bort på Bastugatan.
Nej vid den här tiden hade Slas debuterat och skrivit berättelser från Europa/Nya världen, Bönder, Västgötalagret, Supportern och Ugnstekt gädda alla utgivna på det socialistiska Bo Cavefors förlag. Några av novellerna Supportern och Götgatsbacken kan tillsammans med Yngve Frej duga som en kanon i svensk litteratur och speciellt då från Stockholm.
Ena riktiga mörsare avfyrade med en doja från Söder.
En gång hjälpte jag Slas och det måste ha varit hans fru, mycket vacker, en riktig pingla, en man och en ännu vackrare pingla, troligen syrra till den förra vackra pinglan och skjussa igång en gammal Porsche nedför Bastugatsbacken.
Om Porschen startade?
Inte den blekaste!
Men nog puffade det några moln från lilla Hiawathas signalkurs när jag gluggade och tirade på syrran till den vackra pinglan.
Oh la la – man skulle bli konstnär.
Tror också att jag allt sen den tiden har närt en dröm om att skriva egensinniga bitar, se dem i tryck.
På någon blaskas kultursida.
Dra in några sekiner!
Få lite pröjs!
Här kommer en annan snidare!
© Thommy Sjöberg
Post a Comment