Bella Ciao et Bella Donna på Fleminggatan

https://youtu.be/k0UAXdsEl5k 

Kistalight delar den vackra sången från en iransk kvinna som kämpar på barrikaderna i Iran för sin frihet att uttrycka sig, röra och klä sig som man vill, friheter som för oss är en självklar rättighet.

Sången är en gammal kampsång för italienska vänstern och är nog så aktuell i dag i Iran #mashaamini och i världen.

Kistalight blir riktigt upplivad av Bella Ciao på persiska, hoppas att teokratin (religiösa diktaturen) snart faller och gubbarna (mullorna) får stå till svars!

Patriarkatets sista suck?

Hur som helst är många Iranska unga kvinnor välutbildade, företrädesvis i tekniska och naturvetenskapliga ämnen. Det vimlar av lärare, ingenjörer och doktorander bland tjejerna som demonstrerar (allt enligt Jenny Nordberg i SvD). 

Brain is sexy, undrar hur gubbarna i moralpolisen ska skyla detta? 

Ögon, öra, näsa, mun ... Det blir som hos barnvisan när moralgubbarna ska hålla reda på tjejerna när de går från mullaobjekt till att bli sina egna subjekt när de vill forma sina berättelser.

Blir mycket att hålla reda på öga, mun, byst och bak för de misogyna moral mullagubbarna!

                                                                💓

Vi växlar spår en aning här på bloggen och knyter an en aning till Lilla Grödings äventyr i förra posten.

Varför dras killar, män eller gubbar om du vill, till vissa tjejer och kvinnor? Vi hämtar lärdomar från kolleger och en av våra litterära husgudar Bodil Malmsten.

Hon har sängkammarögon Thommy säger min

kvinnliga kollega med ett roat leende.
Aha säger jag, medelålders om än som en gosse på realskolan i vissa frågor.
Vi diskuterar varför herrarna flockas kring vissa kvinnor. Det kan gälla på raster, seminarier eller för den delen på fester. 

Varför är vissa kvinnor sexiga?
Ja, ibland diskuterar vi sådana frågor i kollegiet och då inte bara oss grabbar emellan.
Ändå borde jag veta bättre.
Allt sedan min ungdom lider jag av en ögonskada. Då och då går jag och undersöker ena tiran.
Min ögonläkare kikar i mitt ögas botten med diverse instrument.
 Lyser i min själ?!
För att kunna genomföra detta använder han en sorts ögondroppar som klingar till det poetiska namnet La Bella Donna och som får pupillen att vidga sig till små tefat. Dropparna från medicinalväxten med samma namn används även av latinska kvinnor när de har en spännande date på gång eller förstås när de vill förföra en tjusig kille..
När jag med förundran inför världen flanerar med storögda glosögon på Fleminggatan efter undersökningarna på S.t Eriks Ögonsjukhus kan jag tänka på detta.
Är det dessutom vår passerar alla dessa vackra långbenta kvinnor på promenad.
Är de på väg till en date?
Droppat Bella Donna!

Någonting i luften!

En författare som tänkt till om Belladonna ögon är Bodil Malmsten (1944 - 2016). En  favorit hos Kistalight; härligt humör (ofta jävligt förbannad), kul, med humor, gillade att blogga, gav ut bloggböcker med ny spännande form, vurmade för fransk kultur från franska vågen till chansones sjunga av långbenta kvinnor med sensuella röster som Françoise Hardy, Jane Birkin eller hennes döttrar, dock gillade hon inte Carla Bruni (model, kändis och singer/songwriter!

Läs Bodils inlägg om sängkammarögon!

Carla Bruni är den sortens manipulativa våp som alla män faller för, inte bara i Frankrike, redan när jag gick i realskolan i Blackeberg var det den typen som tog den hon ville ha vare sig han var upptagen eller ej, en kvinnotyp som skenbart undergivet med stora laserögon ser upp på män och pratar med viskande röster och sveper med sina hår. /_ _ _ / För det värsta med Carla Bruni är att det fungerar, lika mycket nu som när jag gick i realskolan i Blackeberg." Citat Bodil Malmsten

Efter denna lite omständliga genomgång av sexy eye undrar Kistalight om det inte kunde vara något för moralgubbarna i Iran? 

Snabbehandling av sexy lasereye!

© Thommy Sjöberg

Kvarteret Stamtavlan Läcke Läpp

Oh, let us make a pledge/To meet in September/And seal it with a kiss

Stamgatan i Gamla Östberga, bild från kulturarv Stockholm, troligen 1950-tal, se Volvo Duett i högerkanten!

I portiken, öppningen mellan gata och skog, finess i Corbusiers anda på Stamgatan, i det långa sammanhängande kvarteret Stamtavlan i Gamla Östberga. I början av 1960-talet Kistalight blir vittne till ett överfall, rörande Lilla Gröding en talang i fotboll och hockey, iförd ny träningsoverall, Läcke Läpp, två nästan okända grabbar från Örby, söt flicka med fräknar som är på väg att bli en vuxen dam, komponenter (figurer) som orsakar tumult, där alla närvarande inte riktigt är medvetna om anledningen till det uppkomna bråket.

Tjoho grabbar och tjejer, darra månde omgivningen när Läcke Läpp är i faggorna, förvuxen pilt, för korta byxor, stora händer och fötter, harmynt och en kille som vill bli riktigt accepterad, älskad, av de smarta grabbarna, de som betyder något i gänget!

Läcke Läpp från Örby ger sig på Lilla Gröding, knäar och slår han, mage, lår, bröst och armar, upprepade gånger, tiden står still, förklarar att han ska ge fan i söta fröken fräken, avslutar med att skalla Lilla Gröding och leverera en riktig fet snorloska mitt i plytet! Haru förstått ditt lilla äckel, du ska ge fan i bruden! Räcker det frågar han den smarta (anonyma) killen från Örby som nickar bifall och den tredje som bara stirrar, och de tre lommar iväg som Bill och Bull i en novell av Kafka. Läcke Läpp förvuxen kille, en mobbande torped, med nog en alldeles säker plats på ett framtida program för betongare på yrkesskolan.

Fröken fräken var inte från Fryken men väl klasskamrat till Lilla Gröding och boende i portiken på Stamgatan, betraktade sig som finare och definitivt äldre och mognare, så mogen att hon slutat i klassen där vi pluggade, som i gamla realskolan, och börjat på allmän linje där man slipper traggla med tyska verb, prepositioner och ha huvudbry med särskild matte utan har fullt upp med att vara vuxen ung dam som sällskapar med märkvärdig kille ifrån Örby.

Lilla Gröding tyckte nog mest att Fröken Fräken var söt och visst hade de gjort sällskap hem från pluggisskolan i Stureby mest som skolkamrater utan vare sig den manliga blicken (fanns ej, långt före #Metoo) eller fysiska närmanden utan grejen var mer, troligen, att Gröding var nyfiken på Fröken Fräkens liv som vuxen dam som slipper pluggandet, hade sällskap med ung mystisk man och levde erotiskt vuxenliv, dessutom ville han visa upp sin nya träningsoverall med emblem från S:t Erikscupen som han vunnit i en tävling i Stureby SK Hockey dit han hade blivit värvad, och gärna hängde i kvarteret men inte förstod att han besvärade Fröken Fräken som ville lämna pluggislivet bakom sig och inte hänga med snorvalpar. Dessutom fanns det fler lirare i kvarteret som man kunde visa upp den nya overallen för! 

Lilla Gröding hade under sitt intensiva lirande med boll, trixande med hockeyklubba, fartfester på hockegrillerna åsamkat sig en ögonskada, en skada som aldrig riktigt fullt ut hade diagnosticerats. Var det en spets från en hockeyklubba eller var det en nagel under intensiv närkamp i fotboll som skadat hornhinnan, som sedan påverkat trycket i ögat och gett upphov till grön starr, ett skelande öga och nedsatt syn. Ibland undrade han, Lilla Gröding, om det inte var Läcke Läpps överfall som var det avgörande slaget mot ögat och synen. Ett faktum som han hade vansinnigt svårt att berätta om (förmedla) för vuxenvärlden! Hur som helst gick han länge utan att be om hjälp för sin skada. Vilket skapade en mystik kring ögat som pekade i norr! Stackars kille han visste inte vad som hade hänt! 

Träningsoverallen kom något till nytta i den kommande ishockeysäsongen som nästan regnade bort, utomhus på den tiden, men några matcher blev det. Gubbarna i Stureby SK engagerade sig! Lagledaren, snäll farbror i kort rock och läderhatt och tränaren en längre ung man tog med Lilla Gröding på hockeymatcher för att kolla på en spelare med visir som också fått nedsatt syn på grund av sporten. Schyst, kunde vara ett sätt att gå vidare men Lilla Gröding la ändå grillorna på hyllan, blev en pop och kulturintresserad ung man (elev) som lirade fotboll, gärna som spelfördelande lirare på mittfältet.

En del flickor tyckte rent av att det var charmigt med ett öga som pekade i zenit men tjejer blev aldrig Lilla Grödings mästargren däremot försökte han sig på att läsa Jean Paul Sartres filosofi och romaner. Sartre, stor författare och man med ett skelande öga var något att känna igen sig i för en kille från kvarteret Stamtavlan i Östberga i början av 1960-talet som sökte vägledning i livets outgrundliga gränder och portiker, men förstod han något av den sköna litteraturen? 

Var det något om Ångest, absolut ensamhet, konsten att välja och vissheten om att bara man själv kan forma sin egen framtid!

 

Brian Hyland Sealed with a kiss

Kolla även in här, så här kunde vi killar och tjejer se ut i början 1960-talet, look a like 1962!

Härligt, visst är det några år sedan!

Tidigare Bloggar om Östberga från Kistalight 

• Beckett i Östberga
• Hälsningar från Östberga
• Poeten i Elefanthuset Light 
• Rinkeby bokmässa
• Özkök Lütfi

©Thommy Sjöberg

Rödgrön röra, Blågul sörja, en Nerv, en Disk och en sargad Muskel

 

Aj, aj ... aj, Kistalight sitter snett i veckan när han pratar med Mimmi. En nerv i ryggdisken kommer i kläm och en muskel får sig en törn, kroknar men tuffar runt under eftermiddagen.

Match i gruppspelet i tennis på torsdagen, ursprunglig motståndare sjuk och Kistalight har fixat en ny motspelare då bryter man inte, ställer in, sin match.

Aj, aj, värmer upp och tar en Iprem. Det funkar, rör mig som en smidig gasell på banan, serve och spel grejar sig. Vinst 4 - 1, 4 - 0 och avslutar med en kort slice till serve i forehandsidan, första i sitt slag under matchen, som överraskar och ger poäng.

Okej motståndaren Birgitta något ringrostig efter uppehåll under sommaren.

Tennis är färskvara. 

Fredagen, dagen efter, ryggen en katastrof (disaster), försöker mig på en liten promenad men kroknar vid hemgång.

Ska nog fixa sig brukar ta några dagar, bara det att jag ska arbeta med valet på söndag, röstmottagare (vice ordförande) i Bromma 08 på söndag. Lång dag start 7:15 och klar brukar man vara fram på nattkröken eftersom jag brukar leverera rösterna (valsedlarna) tillsammans med ordföranden  till Stadshuset i ett antal omslag (påsar).

Stadshuset,  Stockholms vackraste byggnad, en surrande bikupa av flitiga valfunktionärer under valnatten, surr, demokrati och stämningsfull energi!

Upp och provgår och sitter på lördag morgon, kroknar, kommer inte att funka för typ 16 - 18 timmars valaktiviteter trots Iprem. Mimmi, hon är  sjuksyrra till professionen, avråder. Det

blir till att ringa Valmyndigheten Stockholm Stad och lämna WO, som vi säger, inga minuspoäng där men mister förstås arvodet och det som brukar vara en spännande trevlig dag, kväll i vallokal och natt på Stadshuset med väljare, kolleger och funktionärer. 

Det blir första valet (Riksdag, Kommun, Region och Europaparlamentet) under 2000-talet som Kistalight missar som röstmottagare och valförrättare.

Tjoho, vackert jobbat så, en epok är troligen över och med ålderns rätt blir det till att bevaka valet från soffan.

Valvaka fram på nattkröken hemma med Mimmi!

Aj, aj ser bra ut inledningsvis för en gammal vänsterliberal, grönröda leder på tavlorna, men sedan kroknar kvällen i en läskig jämn tillställning, tiebreak, men fördel Kristersson bara att vänta in, aj, aj, onsdagens resultat.

Nu får vi skriva in i vår CV, Kistalight Linkedin Valförrättare - vice ordförande, Riksdag, Kommun, Landsting och Europaval 2002 - 2019.

Kistalight Valanalytiker från hemmasoffan said:

Kort kommentar valet, läskigt jämn tillställning, en rysare! Vinnare SD och SAP, runner up MP troligen pga av stödröster från V i sista stund, C och Annie Löv går tillbaka trots att hon visar karaktär och står upp för sin värdegrund, antagligen har C förlorat röster på landsbygden där i många fall både M, SD och faktiskt SAP gått framåt åtminstone på Norra Öland. En annan rolig faktor (troligen) är att Magdalena Andersson har attraherat traditionella borgerliga väljare, kvinnor som beundrar Magda som ledare och kvinna.

Kistalight i valsoffan följer både TV 4 och SVT i valvakan, på TV 4 har man reportage från vallokalerna i Kista, Kvarnbackaskolan och utbrister vad tomt det är i lokalerna, inga köer!

Mahlou på TV 4 tycker detta är underligt.

Varför röstar man inte i Kista?

Kistalight som känner sina Kistabor och folk på Järvafältet vet vad de håller till, tar en Iprem och kvistar upp till Kista Galleria och bibliotek där det är öppet för förtidsröstning.

Hundratals meter  av köande, människor på Järvafältet röstar hellre i Kista Galleria, en mötesplats, 

där man handlar och centrum för det officiella samhället.

Söndagsrösterna (förtids) från Kista blir klara nu på onsdag.

Kistalight Röstmottagare said:

Under mina år som röstmottagare, start 2002 i Bromsten, har jag följt en del av Stockholms förorter socioekonomiska geografi.

I Bromsten i början av 2000-talet brukade man säga att hur människor röstade där brukade ge en fingervisning av hur det totala utfallet blev i Stockholms kommun.

Vet inte om det stämmer i dag men Bromsten har fortfarande en lagom mix av hyres och bostadsrätter i flerfamiljshus, och det finns radhusområden och en hel del villor.

I min stolta karriär som röstmottagare blev det sedan från 2009 Bromma 08 då var det Europaval som gällde och rollen som vice ordförande, där jobbade man i ett pålitligt borgerligt fäste med Moderaterna som största parti och ett högt valdeltagande och  i stort sett fulltecknat i röstlängderna, bör ha blivit fem val i Norra Ängby skola (Bromma 08). Kul detalj förra valet var när äldsta väljaren, pigg 100-åring röstade och snart följdes av den yngsta väljaren 18 år och fem dagar. 

Då har vi deltagande i demokratin!

Fint inslag när jag harvade som SO-lärare var förstås på måndagen när jag kunde rapportera från Bromstens vallokaler om valresultatet för eleverna på Spånga High. 

Direkt från fältet om demokratins processer!

Deltagande i valet som valförrättare (röstmottagare) borde förstås ha varit lönemeriterande, praktik på fältet och kunskaper om valet, som entusiastiskt förmedlades för eleverna. 

Kan inte påminna mig om att det togs upp vid något lönesamtal ändå bodde räkan, blir rekan för en stockholmare, i Bromma och röstade i distriktet. Var Reekan verkligen intresserad av oss gräsrötter som harvade på basnivå i demokratins tjänst fram på småtimmarna?

Se även till exempel för skojs skull Skolans dag Light och varför inte Pekpinnar Light - en gång till!

När jag blev panschis blev det även av att jobba med förtidsvalet i Kista, Husby och någon gång Tensta men fram för allt på Kista Bibliotek.

 Multikulti och hightech bland väljarna men även vi röstmottagare var en spretig samling människor från hela världen men det funkade bra både 2014 med supervalår och 2018 där även vår chef var en smula all over the place. I europavalet 2019 skulle ledarskapet stramas upp (ny chef) men det blev ìnget bra resultat av det, dålig stämning, för oss individualister från världens alla hörn som gnetade på i demokratins tjänst.

En längre blogg blev det därifrån av böcker skrivna av ungdomar från Orten som Kistalight hittade på hyllorna i Husby och Kista bibliotek. Bloggen blev Orten 1 6 4 Light, om konsten att ta sig från förorten.

Från Kista till Norra Ängby tar det 15 minuter med bil men det andliga avståndet (sociogeografiska) är desto längre.

Två olika världar!

I Norra Ängby skola, Bromma 08, avslutar Kistalight sin stolta karriär som röstmottagare, fulltecknat i röstlängderna, från hundraåring till nybliven 18-åring, inlämnat till Stockholms Stadshus, en surrande bikupa med arbetsbin i demokratins tjänst.

Stort och fint med demokrati!

PS 

 Kistalight röstmottagare said...

Kistalight har trots att han kroknade dagarna innan valet, någon sorts ryggskott, hunnit med sina studier inför värvet som röstmottagare (vice ordförande) under valdagen.
Se skrifterna:

• Jobba som röstmottagare på valdagen 2022, Stockholms stad Lilla Rosa
• Röstmottagning i vallokal, Stockholms stad och Valmyndigheten den Lilla Blåa

© Thommy Sjöberg 

Poeten i Elefanthuset Light

Oh, je voudrais tant que tu te souviennes,
cette chanson était la tienne,

/ _ _ _ /Jane Birkin tolkning La Chanson de Prevert Serge Gainsbourg

I dag delar vi en bit från Istanbul Modern från en utställning om Lütfi Özkök (December 21, 2019 - November) Se även "Lütfi Özkök: Portraits" Virtual Tour - İstanbul Modern (istanbulmodern.org)! Se även hemsida Lutfi Özkök (lutfiozkok.se) med ett utmärkt register över Lütfi Özköks alla författarporträtt!

Videon (filmen) är skapad av Anna Juhlin som berättar om sin morfar Lütfi Özkök, Poeten i Elefanthuset i Gamla Östberga. Anna berättar lyriskt om sin morfar med en berättarröst som kan påminna om Marqurite Düras en av många stora författare som Lütfi porträtterat. 

Tillsammans reser de till Istanbul, Lütfis barndomsstad.

Anna och Lütfi slår följe bland Istanbuls kullar och trähus, byggnader typ alparkitektur - korsvirkeshus och s k Gececondos som klättrar kring sluttningarna. De senare är hus som är byggda under natten för att greja inflyttning för kurder från landsbygden och flyktingar från Mellanöstern. 

De hittar fram till Lütfis barndomshus och han berättar vad som format honom; pappan som var fiskhandlare med bakgrund som krimtartar, nog så viktigt för att ha en insikt om att leva i exil, föräldrarna ville att Lütfi skulle få en utbildning och han fick en friplats på Franska skolan i Istanbul genom att pappan försåg skolan med fisk.

Istanbul under Lütfis barndom 1930 och 40-tal var en stad präglad av sin tid som en fallen storstad i ett förlorat imperium. Motvikten var Atatürks reformer, inte minst språkreformer, och sekularisering av makten och grundandet av republiken Turkiet.

Tillsammans med barnbarnet Anna hittar Lütfi, under deras flanerande, via turkiskan tillbaka till sin barn och ungdoms dofter, smaker och ljud i den kosmopolitiska staden. Modersmålet, la langue maternelle, är det viktigaste, ett språk säkert påverkat av det osmanska arvet och Istanbuls alla folkslag,  sedan kommer franskan, poesins och de stora franska författarnas språk, väl inövat och drillat på den franska skolan i Istanbul. 

Lütfi Özkök hann med vissa studier i arkitektur och genom sina kunskaper i franska hittade han vägen till Paris efter ww2 och studerade vid Sorbonne. I Jardin de Luxemburg bjöd han den svenska flickan Anne-Marie på glass och det sa klick vilket fick honom att hitta vägen till Sverige.

Innan debuten som fotograf av modernistiska författare och som poet arbetade han i många år som modellbyggare på HSB stadsplanekontor på Kungsholmen i Stockholm. I stadsdelen Östberga bosatte han sig med sin Anne-Marie i en trea och bildade familj. 

Vad passar väl inte bättre än för kosmopolitisk människa, en blivande poet och porträttör av spännande författare än att bo i ett folkhem skapat av HSB i ett  experimenthus kallat Elefanthuset! Vore Kistalight en tecknare likt författaren Slas skulle jag med några snabba pennstreck med Parkerpennan försöka skildra huset skapat i Le Corbusiers anda.

Sju våningar högt, tre portar med trappuppgångar, utanför vänster port löpte ett hisschakt mellan markplan och våning fem som var ett etage där man via trapphusen kunde nå våning tre och fyra plus våning sex och sju. Hissen och femte etaget bildade en sorts axel, sträckning mot höger, nästan som en flaggvimpel.

Ett Elefanthus som flaggar för modernism!

På etage fem ordnade också de boende, grannarna, under åren långbord, fest och fika, grannsämja av bästa sort. Femmans etage kunde även vara en plats för tonåringar att hitta fram till ryska posten med kram, kyss och lite hångel!

I gamla Östberga fanns också embryot till det kommande miljonprogrammet, prefabricerade byggelement (förbyggda) husfasadbitar, trappor och bärande väggar, delar som monterades med hjälp av lyftkranar av byggentreprenören Ohlsson & Skarne. Byggherre var HSB med Sven Wallander och arkitekt Lars Magnus Giertz, Stamparken ritades av landskapsarkitekten Ulla Bodorff. 

Hisshuset eller Elefanthuset är i dag grönmärkt av Stockholm Stadsmuseum.

Anna Juhlin visar i sin video hur hon och hennes morfar Lütfi delar upplevelsen av magi när ett fotografi blir till i mörkrummet och när det blir lyckat. Lütfi har i början av sin fotokarriär toan som mörkrum, sedan blir det köket och som etablerad fotograf, porträttör av stora författare, får ett av sovrummen fungera som ateljé och mörkrum i Östbergalyan.

Visst har troligen Lütfis tidigare liv format hans konstnärskap, multikulti och pluggandet (läxor och disciplin) på Franska skolan i Istanbul, modelbyggandet (konkret form) på stadsplanekontoret HSB, hans passion för poesi, flitiga läsande av lyrik och umgänge i modernistiska kretsar i Stockholm. En känsla av att leva i exil, inte höra hemma, kopplades till gott humör, lätt för skratt och förmågan att fånga och gestalta en karaktär när han började fotografera sina vänner författarna dessutom började han även skriva egen poesi och översätta lyrik tillsammans med sin käresta hustrun Anne-Marie.

Fotografierna, porträtten, blir som skulpturer av insiktsfull känsla, kartor till en läsupplevelse och fördjupar författarens verk.

Kul är det när Lutfi berättar om sina översättarmödor med svenska poeter tillsammans med Anne-Marie.  Först översätter de till franska sedan till turkiska, något händer på vägen.

En disaster, en katastrof, troligen ändå någon sorts poesi av det färdiga resultatet!

Lüfti Özkök blir en del, deltar, i Moderna Museets stora genombrott under 1950 och 60-tal (finns även representerad där) när Moderna Museet har sin storhetstid med modernister och popkonst från Amerika med Pontus Hultén som intendent.

Tiden när Sverige blir världens mest moderna land och det fanns gott om pengar för offentlig ny banbrytande konst.

 Lite namedropping här konstnärer och utställningar med modernister som Leger, Klee, Arp, Magritte, Pollock, och Kandinsky. Men mest omtalade blev några temautställningar som Rörelse i konsten 1961, 4 Amerikanare 1962, Amerikansk popkonst - 106 former av kärlek och förtvivlan 1964, Den inre och den yttre rymden 1965, Hon Niki de Saint Phalle, Jean Tinguely, P. O Ultvedt 1966, och samtida utställningar Claes Oldenburg, Andy Wahrol, som hade sin första egna utställning 1968 på Moderna, och Edward Kienholz.

Genom videon tonar en musikalisk mistlur ända från Bosporen i Istanbul till Stamgatan i Östberga!

Exilens Melankoli?

Hüsün i svenska folkhemmet!

En lång, lång väg att skildra men vem är väl inte bättre skickad att berätta den historien, lyhört och känsligt med ord, bild, ljud och musik än Lütfi Özköks barnbarn Anna Juhlin.

Betyg fem goda mistlurar av fem

 

© Thommy Sjöberg