Vykort från Norra Öland

Får på Fyrudden vid Långe Erik. Kistalight skriver vykort från Norra Öland. Kortet måste ha levererats med PostNords trehjuling, en EPA-traktor, eftersom vykortet tagit så lång tid på sig för att nå Stockholm. Bild Thommy Sjöberg

Ingen bokrea mer den här säsongen hos  Bok Olle i Byxelkrok!
Nu går Norra Öland in i höstmörker och vinterdvala.
Långt borta är sommarens turistexplosion med fest och vänliga badstränder!
Några veckor bort är september med Skördefest och köpfest av lök, bönor och potatis.
Magiskt med ljusfesten när årets Ölandsby Källa invigdes, långa rader med marschaller längs 136:an i skymningen och ute vid Wij Alvars stensättning.

Kistalight älskar att fika på Ölands skördefest från Sjöstorps gamla skola i norr till Källa hembygdsgård.
En riktig fika på Norra Öland under Skördefesten, kaffebuffé, kostar 50 spänn, då ingår påtår med hur många kakor och bullar som du bara förmår att klämma till din kaffekopp!
På Källa hembygdsgård får vi en pratstund med gåra målaren Monica Westman Hallin Zadig och hennes man Lars Westman, sedan 2001 har hon porträtterat årets Ölandsby med målningar i olja och akvareller. Där Monica fångar atmosfären hos landskap, hus, djurliv och natur som hör ihop med årets by. Från Källa har vi den medeltida kyrkan, hamnen, Wij Alvar, Hagelstad och Högenäs Orde. Monica är en mycket inkännande person som både ser traktens själ liksom de människor hon möter. Från de första 10 åren som gåramålare har hon samlat sina alster i en bok 10 år med årets Ölandsby 2001 - 2010.

Källa Hembygdsgård 2019 akvarell Monica Zadig

I år är det final som gåramålare av Ölandsbyar säger Monica ... Zadig. Monica och hennes man har beslutat att gå vidare efter 19 år som berättare i akvarell av årets Ölandsbyar och efter flera strokes (vilken kämpe?) är nu tiden kommen för att vara mer med barnbarnen, ägna sig åt sitt hus i Lund och måla mer fritt med sina akvareller.

I Källa Gårdsbutik blir vi bjussade på ett antal olika potatissorter som Rose Marie Pettersson tycker vi ska pröva på, går bra att rosta i ugn, och för potatiskok.
Försäljningen under Skördefesten har varit otrolig säger Rose - Marie Pettersson. Folk handlar (som galna) potatis, lök (gul, purjo och röd), bönor från Öland, kryddväxter, antagligen är det nymornade intresset för grönt (undvika kött) som ökar försäljningen.
Källa Gård med butik har tilldelats årets Gyllene Pumpa genom sitt lantbruk, mest potatisodling, och sin gårdsbutik. Priset får Rose-Marie och Jonas Pettersson (mor och son) för att de gör en kulinarisk insats för Öland.
Jag är nästan uppväxt i en potatislåda här på Öland säger Jonas Pettersson.

Lastade med Ninnis kroppkakor från boden i Källa och Rose-Maries pröva på potatisar drar vi norrut, i Löttorp har det regnat och vi passar på att åka förbi Elisabeth Hall i Kohagslyckan strax söder om Hornsjön. Elisabeth har öppet hus i skymningen och är en del av Ölands konstnatt under Skördefesten.

Ekelöf och Patti Smith, vilken duo, kort inramade efter Elisabeth Halls målning och hennes dotter Anna Horns pennteckning från Patti Smiths Just Kids, minitavlor hemma hos Kistalight. Bild Thommy Sjöberg

Elisabeth Hall är en mångsysslare och bedriver både jordbruk, kör ut tidningar, fixar med konstverken till Åkerbo-konstnärernas gemensamma utställningar, Öppna Ateljeer, och sist men inte minst sin konst. Hon har gått från geometriska former i landskap och hus i sina målningar till en allt mer förfinad porträttkonst. Vi berömmer ett porträtt med en ädel gammal dam som hänger där på väggen vilket visar sig vara hennes mamma. Elisabeth har inrett gårdens timmerhus till en gemensam ateljé (mor och döttrar) med Galleri. Under konstnatten bjuds det dessutom på levande musik, ost, kex och vin. Elisabeth Hall borde få ett kulturpris av Borgholms kommun för sin generösa kulturgärning. Mimmi och Kistalight blir inbjudna till kvällen men skyndar vidare norrut mot Enerum för trots alla kaffebufféer är vi hungriga och längtar efter (kvällsmål) Ninnis kroppkakor.

När Skördefesten är över förvandlas Norra Öland till glesbygd, de flesta sommarölänningar stänger sina stugor, öppettider på ICA minskar och sedan länge är apotek, vårdcentraler och skolor nedlagda, men visst, det finns fortfarande förskola i Böda.
Är du busschaufför och väntar i låt oss säga en 45 minuter på att köra bussen vid Byxelkroks ändhållplats är det enda levande väsen du ser en gråspräcklig katt som går över vägen.
Citat från busschaufför.
Vill du ha ett arbete är det hemtjänsten eller hantverkare (byggare och underhåll för sommargäster) som gäller, plus en och annan potatisodlare och konstnär som är mångsysslare förstås. Processen med att lägga ned landsbygden har försenats något på Norra Öland genom sommarturismen (där väldigt många servicearbeten utförs av ungdomar från fastlandet). En explosion varje sommar och en kontaktyta som utvecklar både bofasta och turister. Eftersom nordölänningar är ganska sturiga typer, som alla öbor, vill de inte alls gå samman i enda stor och lycklig kommun här på Öland utan röstade nej till en sammanslagning mellan Mörbylånga och Borgholm kommuner när det var folkomröstning i frågan vid senaste valet till Europaparlamentet.
Några sommarölänningar blir kvar (panschisar) när höstmörkret faller och då kan man ordna Bokcafé på Löttorps bibliotek. Ett bokcafé som arrangeras av bibliotekarien Jenny och har världen bästa läsare.
Ett gäng kulturtanter som håller ställningen på vischan!
Kistalight vet för vi har varit där! Se Litteraturen lever på Norra Öland

Pst En gång till!
Kistalight tänker till!
I utkanten av samhället, 52 mil från Stockholm,  kanske du får syn på vad som händer i Sverige när landsbygden avfolkas och våra institutioner läggs ned.
Ungefär som att klimatförändringarna syns tydligast i periferin i landskapet (geografin).

I vår del av världen när Arktis glaciärer smälter och tundran tinar.
Kistalight som bor i FÖRORTEN, se 164 Orten Light, på Järvafältet tycker sig uppleva samma process, segregation, i fattiga stadsdelar i nordvästra Stockholm som på Norra Öland. I fattiga Husby och Akalla läggs kommunala skolor ned, inga vårdcentraler, apoteken är stängda sedan länge, småbutiker och service har svårt att överleva. I Kista  Galleria och hightechområdet är det istället överetablering av apotek, friskolor, vårdcentraler och servicebutiker.
Landsbygdsproblem i storstad knappast?
Är det inte den heliga marknaden som råder?
Mjölka kassakor och marknadsliberalism!
Där rik blir rikare och fattig blir ännu fattigare!
Segregation eller utanförskap!
En fråga om ideologi eller konsten att osynliggöra?
Tjoho alla goda läsare!
Kan detta lösas med lägre skatter?
För de som redan tjänar bra?
Kistalight bara undrar!

© Thommy Sjöberg

Sara Danius in Memorian

I dag minns vi Sara Danius med en blogg från hennes Sommarprat den 8:e augusti 2013. Sara var (blev) en folklig akademiledamot genom att många av oss tog del av hennes bildning, kunnande och berättande. På det viset blev hon en folkbildare där även ett patos för vad som var rätt och fel fungerade som en moralisk kompass i hennes gärning.
Tack Sara!
Genom sin folklighet är det också lätt att relatera personliga minnen till hennes gärning. Här från Saras sommarprogram 2013!

Två damer har blivit ... tre 

Vad är det Mina damer skådar bortom kameran - Fru Ulla (Mimmi) och dotter Evelina har nu blivit tre tjejer! Från Ulriksdals trädgårdscafe med vegetarisk buffé någon gång i somras! Bild mobile Thommy Sjöberg

Lyssnar på Sommar under gårdagen med Sara Danius.
Då visste vi ju inte förstås att vi skulle bli mormor och morfar under dagen.
No schedule for such departure!
Missar inledningen men en bit in på programmet berättar Sara Danius hur hon som 10-åring får byta blöjor på sina småsyskon som börjar rada upp sig och hur hon får en insikt inför dem.
- Livet är är ett under säger hon!
Sara Danius passar på att berätta om sin uppväxt.
Finns säkert en stor nyfikenhet omkring detta!
Hon delar in berättelsen i två delar, en mamma del där hon bland annat berättar om hur hon får med sig den utmärkta färdigheten i att kunna niga och le och samtidigt gå i en uppförsbacke.
Kistalight kommer att tänka på egna upplevelser i den genren.
Som att kunna mäta hur lång en meter är utan måttband, från handen till axeln, när du mäter kablar och sladdar - från mitt päron lysmasken Knutte.
Vem vet - kan kanske vara bra att kunna!
Kilopriset på ost!
Suveränt som pålägg!
Ingenting ger så mycket per kilo (absolut billigast) som ett pålägg som ost! From my missing mother!
Absolut en gångbar insikt för både fattiga studenter och panschisar!

Här ska vi dock mer berätta om Sara Danius pappadel.
En berättelse som formar sig till en riktig pappahyllning.
Det är en berättelse om de inställda upprorens tid!
Kistalight blir berörd av programmet redan innan vi visste att vi skulle bli mormor och morfar senare under dagen.
Pappa Danius var i den ålder Kistalight är i dag, alltså på väg att bli pensionär, när han blev ensamstående pappa med två små tjejer som snart skulle bli tonåringar.
Pappa Danius grejar inte bara vardagen där i Täby utan också utflykter på sommarlovet med militär precision i litterära fotspår hos sådana storheter som Selma Lagerlöf och Erik Gustaf Geijer.
- Håll avstånden flickor!
Vandrarhem och cykelturer nog känns det igen!
Kistalight minns sina egna somrar med barnen Evelina och Love.
Morsan i Stan!
Detta är en geologisk sandwich!
Favorituttryck den första sommaren på Öland!
Skiffer, sand och kalksten, ortoceratiter, trilobiter och granatäpplen!
Utflykter med små barn som alltid hängde med, gott humör, runt Ölands klinter, strandängar och landborg, samlade stenar och kikade på vyer.
Här kan det stå målare på rad och fånga ljuset över Kalmarsund, Äleklinta, Djupvik, Sandvik och Hagudden ingenstans kan man måla solnedgångar som här!
 Senare kom barnen att uppgå i vår lilla by (Enerum) och dess Bullerby gemenskap och det var inte ett ständigt kutande i den kulturella Ölandsterrängen som gällde men varje sommar var det minst en obligatorisk utflykt gärna till Himmelsberga för att skåda Ölandskonstnärer kombinerat med bilturer kring södra Ölands radbyar.
 Frågan är om inte programmet Sommar är en utmärkt form för att berätta om komplicerade skeenden, gärna inom familjen, korta bitar komprimerade till små noveller - se som att niga i uppförsbackar där det bor en ICA-handlare eller håll avstånden flickor under cykelfärden!
Modernt muntligt berättande kring lägerelden!
Som understryks med musik!
© Thommy Sjöberg

Accelerator Light

 Kistalight said...
Accelerator Light 

Kistalight har besökt den nya konsthallen på Stockholms universitet i Frescati. Det är den gamla fysikinstitutionen och labbet efter Manne Siegbahn som har tjänat ut och nu får en modernare skepnad med Café och konsthall.
Viss osäkerhet med att hitta det gamla labbet när jag kliver upp ur tunnelbanan, tror att det ligger längre in på Campus än det gör! Frescati har vuxit från den tiden när Kistalight var student där i början av 1980-talet! Numera fungerar området som en stor invuxen park med mycket grönska (trevligt) med alla sina institutioner, de sex punkthusen, Aula Magna, SU Biblioteket, Gröna Villan, Sportcentret och institutionerna bort mot Lappis.
Allt är i dag en härlig invuxen park.
Visar sig att det är riktigt lätt att hitta Manne Siegbahns gamla labb.
Håll till vänster efter att du klivit upp ur T-banan så ser du snart tegelkåken där det experimenterats med högenergi, partikel och kärnfysik.

 Kistalight said...

Accelerator Light den storögda flickan

Cool Café på Accelerator, ser ut vara gott om smoothies, juice, nyttiga mackor, turkisk yoghurt med nötter och honung (wow) och annat pk-käk. Caféet har liksom gradänger och ser ut att vara en del av en föreläsningssal från det gamla labbet.
Här har säkert skarpa fysikhjärnor samlats med genomgångar av labbar och experiment under åren.

I trappan ned efter entrén träffar Kistalight den första samtalaren som kallas tolk i utställningen som heter This Progress och är en serie av samtal (4 st) mellan 4 olika generationer som besökaren får delta i.
Flickan som möter mig kan vara i tioårsåldern och hälsar mig välkommen genom att ta i hand och presentera sig (reportern inom mig slumrar så jag kommer inte ihåg namnet) och hon undrar om jag gjort några framsteg den senaste tiden?
Kistalight blir så glatt överraskad av den oväntade frågan att jag börjar prata om min tennis.
Har jag inte trots allt utvecklat min backhand de senaste åren?
Kistalight visar den storögda flickan hur man ska slå igenom sin enhandsfattade backhand.
Dra ditt racket snett bakom ditt huvud, ta hjälp av vänster hand så att det liksom blir början av en dubbelfattad backhand innan du släpper iväg ditt racket!
Är bollen djupare ned i banan försök och gräv upp slaget!
Kistalight visar på liknande sätt hur jag slår igenom forehanden medan jag samtidigt rör lite på fötterna.
Vår storögda flicka frågar hur länge jag har spelat tennis?
Sedan, ungefär, 1993 så det blir mer än 25 år säger Kistalight.
Du, måste vara, väldigt intresserad av din sport säger vår storögda flicka.
Visst säger jag som precis för dagen spelat en ämbarlig match, där backhanden inte alls fungerat, Kistalight kommer fel till bollen hela tiden med urusel tajming och förmår inte vänta ut bollen.
Tennis är färskvara säger jag till vår lilla storögda tjej och det är inte säkert att man gör framsteg hela tiden.
Det går liksom lite upp och ner och ibland undrar man varför man har hållit på och spelat i mer än 25 år?
Men väldigt upplivade blir vi av vårt förtjusande samtal.
Härligt med någon som ser en med nya (generations) ögon!
Visst älskar vi tennis!

Kistalight said...

Accelerator Light den unga konststudenten

När vår storögda lilla tjej lämnar budkavlen (kistalight) vidare för nästa samtal i This Progress är det en något äldre tjej (tolk) som tar vid. Hon har orange, grön, lila hår och hon ser ut som en ung konststudent.
I det militära när vi var unga hade vi förkortningar för färger. En gråbrun grön skjorta fick beteckningen gr ...br...gr. Flickans hår kunde kanske kallas or...gr...li men alldeles säkert skänker det färg i tillvaron.
Vi rör oss genom olika vita rum och trappor och genom samtalet kommer jag i rörelse utan att ha koll på vart vi går.
Snart pratar vi om skrivande och jag hävdar att skriva är ett sätt att skaffa kunskap, rent av att forska, medan vår unga tjej med or...gr...li håret berättar att hon under några år skrev dagbok men att det till slut blev klyschigt, formellt och platt så att hon slutade skriva. Dagbok kan vara bra för att minnas vad man gjort (när, var, hur) men att skriva för att söka kunskap, få syn på något nytt, något överraskande kräver ett aktivt skrivande! Du måste ha kärna (substans och innehåll) och du vet inte riktigt vad det leder till.
Kistalight berättar för vår tjej med det or...gr...lila håret att jag bloggar och just nu försöker skriva om min barn och ungdom när jag lärde mig till målare och gjorde gesällprov men något skaver och jag har svårt att få till berättelsen.
Hm ... hm det är det som skaver som naturligtvis är min berättelses kärna som det gäller att gräva fram som en vilsen backhand!
Eftersom Kistalight tenderar att tro att alla i vår omgivning är yngre än de är. I skolan när jag hade föräldrasamtal, åren innan jag blev panschis, såg mammorna allt yngre ut, precis som de just gått ut i arbetslivet, studenter ser ut som gymnasister, gymnasister ser ut som högstadiekids och Kistalight ser ut som ..?
Jag frågar vår unga trevliga tjej med det or...gr...lila håret om hon är konststudent.
Vilket stämmer alldeles exakt när hon till vardags studerar på Kulturama.
Dessutom lovar hon att titta in på min blogg.

 Kistalight said...

Accelerator Light magister kanditaten

I tredje etappen i min promenad bryts mönstret en aning! Ung kille dyker upp, bör vara äldre än vår tjej med det or... gr... li... håret, här blir det pang ... pang frågor i samtalet.
Tycker (tror) du att en Artificiell Intelligens, AI, kan skapa lika vacker och skön musik som en Mozart eller en Brahms? (Var det Brahms?)
Kistalight blir återigen överraskad av den oväntade frågan och tänker till!
Svaret påminner en hel del om funderingarna kring aktivt skrivande.
Äkta vacker musik har alltid sin egen (omisskännliga) ton, egen rytm och kanske överraskande vändningar, humor, drama eller sorg. Äkta konst, stor musik kan aldrig kopieras, eller skapas genom repetition av en robot eller en AI säger Kistalight.
Vår pang ... pang frågande tolk, unge kille som antagligen är äldre än vår tjej med or... gr... lila håret, pangar på med sina frågor samtidigt som vi går upp och nedför trappor, intellektuell berg och dalbana, och Kistalight tänker till ytterligare!
Vem är jag att avgöra vad som är stor konst eller ett klassiskt musikverk?
Om en AI kan skapa ett vackert musikstycke (konstverk) ligger det i lyssnarens öron, (betraktarens öga) om det är stor konst eller klassisk musik.
Det är du själv som bestämmer över din upplevelse om vad som är stor musik!
Vår tolk, unge kille med pang ...pang frågor som till vardags studerar Idéhistoria och skriver på en Master (Kistalight har frågat vad vår tolk gör) ser nöjd ut över svaret innan nästa tolk tar över i verket This Progress.

 Kistalight said...

Accelerator Light lektorn i humaniora

Visste du vad du ville bli i 10- 12 års åldern frågar nästa guide och nu har vi kommit upp i åldrarna. Vår tolk är en äldre medelålders gråhårig kvinna, verserad förstås, och hon får svaret att det hade Kistalight inte en aning om.

Där emot hade jag redan då ett starkt driv genom mitt idrottande, jag sysslade med alla tänkbara bollsporter men mest var det fotboll och ishockey  som gällde där ute i förorten Östberga. 

Se även Beckett i Östberga!

Här var det deltagande i Sankt-Erikscupen och diverse skollag och på fritiden var jag en stor fan, läsare, av Rekord Magasinet och All Sport. Där en av de återkommande berättelserna gärna var en fattig kille från arbetar kvarter i Malmö, Göreborg, Stockholm eller varför inte från bruksort som gjorde succé i sin sport och var en hyvens grabb och lagspelare.

Något spillde idrottandet även över på skolarbetet då det formade (ett driv) en lust att tävla sedan i senare tonår växte ett kulturintresse fram, tack skolan, som ersatte idrottandet.

Vår guide, tolk, som är den sista i vår vandring genom Accelerators lokaler, pratar om samtalet som kunskapsform medan vi vindlar vidare och Kistalight blir glatt överraskad, aha, av att jag plötsligt inser, minns, vilket driv det fanns i (som skapades genom) mitt idrottande i den tidiga ungdomen.

Sedan kommer vi att tala om akademiska studier, min ciceron (tolk) är lektor på Stockholms universitet i humaniora och Kistalight kommer att tänka på en stark läsupplevelse från 2017 At The Existentialist Café  av Sarah Bakewell. En tjej  som blev intresserad av Sartre och existentialismen i sin ungdom.

Vilket skapade ett driv för henne så att hon gick från att vara en dropout (hippiehäng) till att ägna sig åt studier som räckte ända till en doktorsexamen i filosofi.

Vilket får Kistalight att undra om jag inte i dag behöver åtminstone en grundkurs i teoretisk eller praktisk filosofi för att hänga med.

Be in Progress i tillvaron!

Film om tillkomsten av Accelerator ... från SU, Stockholms Universitet och Accelerator konsthall.

© Thommy Sjöberg