Klart vi har varit på Moderna och kikat på Marie-Louise Ekmans nya utställning med Vännernas vernissage och på Modernas pressvisning. En återblick på över 50 års verksamhet inom måleri, film, scenografi, skulptur, teater och även för tiden som professor i måleri, rektor på Konsthögskolan och VD för Dramaten.
Sammantaget visas 350 verk varav 70 är nymålade varför utställningen och Marie-Louise Ekmans konst kan ses som aktuell och central.
Ett just nu i konstlivet med Stockholm som bas!
Det handlar om relationer, roller, makthierarkier och det är berättelsen som står i centrum. Utställningen följer Marie-Louise Ekmans liv kronologiskt med start 1967 i Stockholm på Galleri Karlsson, med en skandalutställning där, och i kretsen kring undergroundtidningen Puss.
Fiskbullar i hummersås, en sidenapplikation, blir det första verket av Marie-Louise som Moderna köper in 1968 genom Pontus Hultén.
Aldrig har vi sett så många leenden, kan inte bara bero på vernissage vinet Füme Blanche, på en utställning. Ackompanjerat av förtjusta skratt när vi ser oväntade sammanhang, händelser och figurer med förskjutningar av perspektiv och skalor i målningarna.
Ofta är det den blonda tanten (Marie-Louises mamma) blondinen (Marie-Louise själv) eller bara en blond kvinna som dyker upp på nya oväntade äventyr (kanske är det sex på gång) i serierutorna tillsammans med en fabelvärld av (ofta pruttande) djur och en cirkus.
Humor och naivitet som ett sätt att överleva i tillvaron?
Hur som helst är det en fantasifull gränsöverskridande värld!
En mild surrealism i Marie-Louise Ekmans anda.
I de senare verken framträder mer skuggor och mer stiliserade bilder, barnbarnen som fågelungar, Gösta Ekman som farbrodern och så blondinen förstås. I några av målningarna kommer vi att tänka på John Lennons teckningar i hans In My Own Write.
En mild absurdism med tokroliga linjer i popkonstens anda!
Kistalight är ingen skolad konstkritiker eller före detta konstelev.
Men om vi så vore skulle vi älska att ha haft Marie-Louise Ekman som lärare och konstprofessor!
Den gode läraren lär av sitt lärande.
Wow för alla Olle Baertling inspirerade tavlor med ekon från den tidiga modernismen i konsthistorien; Dali och Vilhelm Tells gåta, Picasso-damer, Brancusis ägg, Mondrians komposition med ostbit, Chiricos drömska gränder och en modernistisk form av Da Vincis Nattvarden!
Eleganta lätta fantasifulla kommentarer i samtiden med konsthistorien som kuliss!
Alla i Marie-Louise Ekmans omisskännliga form!
Schysta metakognitiva strategier!
Konstprofessor Marie-Louise förklarar (knäcker) koderna hur man kan förhålla sig till konsten på ett personligt sätt samtidigt som hennes modell kan vila likt en sovande Venus mot en Olle Baertling fond i den svenska konsttraditionen.
Ett sådant förhållningssätt kan säkert vara förlösande för varje konststudent som söker sin form och identitet.
I all sin energi och ofattbara produktion verkar ändå Marie-Louise Ekman vara en lyssnande människa, som chef på Dramaten bjuder hon in sina medarbetare för samtal om arbete, makt och relationer. Samtal som hon filmar med sin mobil.
Många av dem lysande exempel på att ta plats, positionera sig, ge uttryck för sitt ego, manipulera, men mest intressant är kanske vad som inte sägs.
Tomrummen mellan alla känslor som skaver hos medarbetarna.
Kära nån vad är det som har hänt som Marie-Louise säger till en av sina skådisar som levererar sitt eget något otydliga personliga drama.
Ett sårbart artistego i kris!
- Måste skynda för att se utställningen igen!
© Thommy Sjöberg 
1 comment:
Marie-Louise Ekman på Moderna Museet i sommar
Moderna Museet, Stockholm, 17 juni – 17 september 2017
Curator: Jo Widoff
Inbjudan till pressvisning torsdag 15 juni kl 10.
I sommar visar Moderna Museet en stor separatutställning med Marie-Louise Ekman. Utställningen innehåller nära 350 verk från sent 1960-tal och fram till idag av en konstnär som i fem decennier ohämmat rört sig mellan måleri, skulptur, film och teater.
I Marie-Louise Ekmans egensinniga verk upprepas karaktärer och former i scener där relationer och roller förskjuts. Bilderna, som många gånger bottnar i det självupplevda, visar på vardagens absurda konstruktioner och teatern återkommer ofta som metafor. I rum klädda i folkhemmets blommiga tapeter spelas drömmar, lidelser och besvikelser ut i en förhöjd verklighet. Underläge vänds till överläge och Picassos kvinnofigurer möter Kajsa Anka.
– Marie-Louise Ekman har skapat konst i ett halvt sekel och känns ändå mer aktuell än någonsin. Ingen annan konstnär i vårt land rör sig med sådan självklarhet mellan konstarterna. Hon är en total konstnär, säger Daniel Birnbaum, överintendent på Moderna Museet.
För Ekman står berättandet i centrum. I det tidiga måleriet delar människor bord med antropomorfa djur och de mest vardagliga möten verkar konstlade och nästintill absurda. Hon tog tidigt till sig serietidningens avskalade estetik och uppbrutna narrativ. I den stora serien Hemma hos en dam (1973) agerar en ensam kvinna ut sina begär fängslad i en interiör, likt ett djur i en djurpark som dag efter dag återupplever samma verklighet. Samma blonda dam förvandlas i Striptease (1973) stegvis från kvinna till apa, från apa till man och till sist till en fågel som flyger iväg. I andra målningar öppnas fönster och slukhål mot nya världar. Kvinnornas kroppsliga öppningar blir till exotiska landskap med hav omgärdade av palmer och genom fönstren skymtar andra fönster där andra scener tar vid. Redan på 1970-talet växer skuggorna fram i Ekmans verk. Skuggspel, minnen och skiftande betydelser letar sig även in i en stor serie nya målningar som i utställningen visas för första gången. Precis som Ekman tidigare gått in i Piet Mondrians och Olle Bærtlings bilder återbesöker hon nu tillsammans med sina barnbarn som muser de egna målningarna från 1970-talet.
– Marie-Louise Ekmans oromantiska, subversiva bildspråk och egenmäktiga hållning går igen i både måleriet och hennes många filmer. I trängda bildrum och skeva centralperspektiv lyfter hon fram kvinnans och barnets verkligheter och skildrar ett kvinnoblivande som ligger nära hennes eget, säger curator Jo Widoff.
Efter åtta långfilmer och flertalet tv-produktioner ser sig Ekman bestämt som konstnär också när hon skapar film. I utställningen visas Den dramatiska asylen (2013–14), en dramaserie i 50 delar filmad med den egna mobilkameran. Med humor och smärtsam skärpa genomlyser hon teatern, dess maktförhållanden och sin egen roll som chef och kollega. Barnförbjudet (1979), Ekmans långfilmsdebut, är i stället en sensationell show med marschmusik och musikalnummer där skalor och betydelser förskjuts och barnen stoiskt betraktar de vuxnas tillgjorda manér. Under sommaren visas ett flertal av Ekmans filmer i biografen på plan 2.
Inbjudan till pressvisning
Välkommen till pressvisning av Marie-Louise Ekman torsdag 15 juni kl 10–12. Daniel Birnbaum, överintendent, och Ann-Sofi Noring, vice museichef, hälsar välkommen. Därefter ger curator Jo Widoff en introduktion till utställningen.
OSA till pressvisning senast tisdag 13 juni till: press@modernamuseet.se
Vänligen notera att ackreditering krävs för att närvara på pressvisningen.
Post a Comment