Wednesday, November 26, 2014

Bosporen Light


 Från Wonderland, Ilhan Ersahins musik och Jane Birkins lyrik - massor av Istanbul i filmen! Hela kittet av stadens rekvisita,  silhuetter av minareter och moskér, vattenspeglingar från Bosporen, de historiska monumenten, vildkatter och hundar, krydd och fiskmarknad, gamla spårvagnar, rester av sjömuren, gravstenar och blänk från haremsmiljö och fiskebåtarna som drar nät i kanten av farleden in mot Gyllene hornet och metarna på Galatabron.
Wow för musiken och lyriken i en sådan miljö!

Grabbar och tjejer!
En hemlighet!
Don't tell the world!
Kistalight har aldrig varit i Asien.
Dags för det i dag!
Ett mål för vår resa!
Bara att korsa Bosporen!

På väg mot Anadolu Kavagi - en turistfälla javisst men vägs ände vid Bosporen och sista stopp på den Asiatiska sidan innan Svarta havet.
Vi sick...sackar genom sundet.
Var annat stopp Asien!
Av någon anledning kommer jag att tänka på Elia Kazan och hans storfilm America... America där han berättar om sin barn och ungdom och uppbrottet från de grekiska kvarteren Fener vid Gyllene Hornet i början på 1900-talet. Häftiga bilder där från Istanbul och vilken resa han gjorde Elia Kazan från fattig skoputsarpojke, diskare och diverse påhugg till student på Williams College i Massachusetts där han tog en akademisk examen som cum laude för att sedan bli en av amerikas främsta filmregissörer. Nog kan man ana känslan av att han fått intryck från Bosporen i sin barndom i en av hans succéfilmer som On the waterfront med Marlon Brando.
Elia Kazans filmer som gjorde ett starkt intryck på oss i vår ungdom!

 Kring Bosporens stränder ser man fortfarande spår av, yali, den Osmanska övre medelklassens sommarvillor, där paschorna med sina familjer drog sig tillbaka medan de hyrde ut rum till galna haremsdamer allt när det osmanska imperiet började rämna. Här slog sig också de europeiska ambassaderna ned med sina sommarresidens när somrarna blev för heta i kvarteren  kring Grand Rue de Pera i Beyoglou.


Ett SMS till barnen innan man stiger iland och beträder Asiens jord  kan aldrig vara fel!
Visst var Anadolu Kavagi en turistfälla!
Restaurangägarna tog emot med vinkande bordsdukar från deras kajer och inkastarnas uppvaktning var intensiv.
Free coffe and bread!
Nothing in life is free -
There is always a price to pay said Kistalight.
But love is free!
Sedan kommer vi att prata fotboll med vår inkastare som är mycket upprörd över gårdagens match i Istanbul mellan Turkiet och Brasilien, förlust 0-4, till en kostnad på 3 millioner Euro för hemmanationen som betalas till det brasilianska fotbollsförbundet som är på knegen och låter sitt landslag spela matcher i Europa för att bättra på ekonomin.
Vår inkastare är så upprörd att han glömmer bort att kasta in oss på restaurangen!
Stenhård konkurrens om oss fåtaliga turister i november.
Kistalight föreslår en utflykt upp till den Genovesiska borgen på platsen med hänförande utsikt mot Svarta havet.
Fru Ulla vägrar och muttrar något om ADHD i dag är det turistshopping och besök på taverna som gäller!

Ett fat grillad ansjovis från Svarta havet, lökringar, en klyfta citron, ugnsbakat bröd och ett glas turkiskt öl är aldrig fel om man har vägarna förbi en liten taverna längs Bosporen i Asien.
Om Kistalight var en lokal konstnär, en hantverkare eller varför inte en indieförfattare skulle vi absolut bosätta oss på den asiatiska sidan och under de sena eftermiddagarna sitta på vår terrass med en raki och en tallrik meze, kika ut över sundet med alla båtarna, filosofera, samtala, kasta ner några tankar i moleskinboken och se solen  gå ner över Europa.
Kanske borde man förstås byta ut rakin mot lite turkiskt thé, kusburnu, på terassen för att inte gå samma öde till mötes som den svenske diktaren Ola Hansson som levde sina sista år rakt över sundet på den europeiska sidan i fiskebyn Büyükdere för nästan hundra år sedan.
 Ola Hansson läser ingen i dag och han nämns knappast i litteraturundervisningen i skolan. Han var samtida med Strindberg, något yngre, förnyade den svenska lyriken som symbolistpoet och med fri vers, var en känd och uppskattad kulturskribent i 1890-talets Europa, bodde då i Berlin och umgicks just med Strindberg, levde tillsammans med sin Laura, tillsammans utvecklade de ett äktenskap a la folieux a deux och som sagt Ola Hansson slutade sina dagar i Büyüdekere.
 Här kan vi inte låta bli att citera en prosadikt och fantasi av den numera framlidne akademiledamoten Johannes Edfelt. Ett citat som följer radbrytningen i dikten men tolkar ett härligt melankoliskt poetiskt band, hüsün a la suede, mellan Skåne och Bosporen.

Büyükdere - Hönsinge

(Ola Hansson)

Bosporens loja vågor höljs i samma dimma som också
omsluter de ruckliga husen i Büyükdere. När den in-
billade sammansvärjningens hydra tillfälligt mildrar
sitt hot mot den grånande svenske diktaren, förenad
med sin Laura i en folie à deux, drömmer han sig till
baka till det han älskat mest i livet: barndomens skån-
ska slätt med bokdungar och pilevallar. Glasen, fyllda
med raki, blir för den gamle många i den turkiska fiske
byns kvällar. Men drömlikt svävar kring honom i hans
frivilliga landsflykt det oförgätliga minnet av hans
själs landskap. På kartan bär det namnet Hönsinge

Psst pedagogiska blänkare från katedern, jag menar tavernabordet, från Svenne Light!
Grabbar, tjejer och fru Ulla!
Bosporen är ett tre kilometer långt sund som knyter ihop Marmarasjön med Svarta havet. Sundet är som bredast, 3700 meter vid norra mynningen och som smalast, 700 meter, vid Kandilli och Asiyan. Två broar Bosporenbron och Fathi Mehmet, bägge en dryg kilometer långa går över Bosporen och förbinder europeiska Balkan med det asiatiska Anatolien. Istanbul delas av sundet i en europeisk stadsdel och en i Asien där Üsküdyar är den viktigaste orten.
Sundet är ett av världens mest trafikerade när det gäller båttrafik. Båttrafiken genom sundet säkras av internationella rättigheter, FN, Turkiet har dock militärt säkerhetsföreträde, finns en rad militära bastioner längs sundet som vi såg i bland annat i vår besökta ort Anadolu Kavagi.
Inte bara Stockholms skärgård har problem med sina u-båtar!


Det lär ha varit (skröna?) nära en sammanstötning när rysk atomubåt var på väg från Svarta havet nattetid för att upptäcka världen och nästan kolliderade med en amerikansk liknande u-båt på samma uppdrag i motsatt riktning.
Hur som helst risken är stor för olyckor kring sundet. Ovan vattnet är det ofta blåst, dis och dimma, i vattnet råder starka strömmar. En sydgående ström, mer i ytan, med lite kallare bräckt vatten från Svarta havet och en norrgående ström på djupet från Marmarasjön med salt vatten, som om inte det vore nog, har man upptäckt en tredje ström, kallas submarine channel, som flyter underjordiskt i bottensedimenten.



Strömmarna och upp luckrandet av bottenlagren innebär att det är utmärkt fiske i både Bosporen och Svarta havet så att Kistalight kan få sin tallrik med den gyllenbruna friterade ansjovisen.
Ja man talar rent av om Svarta havets silver!
Som om inte det vore nog ligger Istanbul och Bosporen i ett av världens mest aktiva områden för jordbävningar. Här möts den euroasiska plattan med den afrikanska, tektonik, och det skapar ständiga spänningar  i jordytan i en kollisionszon med så kallade förkastningsbranter.
Och som om det inte var nog med det ligger Mellanösterns krig och terrorism bara en timmes flygresa bort och för att inte tala om grannen Ukraina på andra sidan Svarta havet där Putin ständigt spelar med en dubbel agenda i sin krigiska storryska politik.
För att inte bli allt för dystra konstaterar Kistalights utsända:
Att vi är mycket nöjda med vårt besök i Asien!
Att livet är livsfarligt!

Andra bloggar om Kista  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul
© Thommy Sjöberg

Labels: , , , , ,

4 Comments:

Anonymous Kistalight said...

Kanske skulle man passa på att citera en prosadikt om Ola Hansson
som heter Büyükdere - Hönsinge
skriven av akademiledamoten Johannes Edfelt

Büyükdere - Hönsinge
(Ola Hansson)

Bosporens loja vågor höljs i samma dimma som också omsluter de ruckliga husen i Büyükdere.
När den inbillade sammansvärjningens hydra tillfälligt mildrar sitt mot den grånandesvenske diktaren,
förenad med sin Laura i en folie à deux, drömmer gan sig tillbaka till det han älskat mest i livet:
barndomens skånska slätt med bokdungar och pilevallar.
Glasen, fyllda med raki, blir för den gamle många i den turkiska fiskebyns kvällar.
Men drömlikt svävar kring honom i hans frivilliga landsflykt det ofärgätliga minnet av hans själs landskap.
På kartan bär det namnet Hönsinge.

11:27 AM  
Anonymous Kistalight said...

Dikten i förra kommentaren friserad och inskriven ovan!

11:45 AM  
Anonymous Kistalight said...

Büyükdere var inte bara gamla skraltiga fiskestugor
hit upp nådde också de europeiska ambassaderna sommarresidens.
I dag finns Sadberk Hanimmuséet här!
Två gamla yelin, strandvillor, från den osmanska tiden med etnografiska samlingar,
inköpta från den stora basaren i Istanbul. Bakom villorna stod den mycket rika industrimannen Kocs och hans hustru.
Museet har även en hemsida där man kan beskåda undret!
Se www.sandberkhanimmuzesi.org.tr!

3:32 AM  
Anonymous Kistalight said...

Trodde länge, hela veckan faktiskt, att det turkiska thé som heter kusburnu var körsbärsthé.
Fel...fel!
Kusburnu är nyponthé!
Vilket nu rättas i texten ovan!
Drack kusburnu mest överallt; båtar, caféer och uteserveringar - veckan lång!

1:49 AM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home