In our Glory av bell hooks är en välskriven essä från 2003 om klass, konst, ras som handlar om det enkla fotografiet, the snapshot, och om att fotografier kan ge tillbaka, ta ifrån och att bilderna kan binda oss till ursprunget. Utgångspunkten är ett enkelt foto av bells fader i vit T-shirt från ungdomen och får ge namn åt essän in his glory. Bilden blir då Our Glory. Bell hooks och hennes syster ser samma man (pappa) på fotot men dom ser honom inte på samma sätt.
Att
kämpa för de egna bilderna blir som att kämpa för sina rättigheter och de
svartas frigörelse anser bell hooks. De svarta folket spelar inte huvudrollen i
samhällets produktion av bilder. Inga gallerier som drivs av vita visar bilder
av färgade som är skapade av svarta människor. När de svartas psykologiska och
social historia förnekas, kan dolda handlingar raderas och bli till en
förträngd besatthet och här kan kameran bli ett magiskt verktyg för att erövra
och behålla minnen, komma över förluster och bevara historien. Bell hooks
refererar här till sin far - det var han som tog bilderna som blev en
självrepresentation till hennes historia.
Hos sin gammelmormor på landsbygden upptäcker hon bilderna
som fanns i hennes hus. Längs husets väggar fanns utrymme att visa bilder som
fungerade kurativt om upplevelser av rasåtskillnad. Bilderna fanns där istället
för att besöka gallerier eller museum och de representerade hela mångfalden av
kroppen, av att vara och ge uttryck för det flerdimensionella där inte fanns
några vita koloniserande ögon och som barn lärde vi oss här vilka våra förfäder
var! Hon citerar Toni Morrison från Jazz. Bilderna fanns där för att stödja och
bejaka vår muntliga historia.
Bilderna på väggarna var kartor över resor för att klargöra sambandet mellan förr och nu i afroamerikanernas historia!
Bilderna på väggarna var kartor över resor för att klargöra sambandet mellan förr och nu i afroamerikanernas historia!
Digital version course and for our american readers
The Real bell hooks
@bellhooks
Author, Feminist, Teacher and Scholar-bell hooks. Authentic account run by bell hooks and Quassan Castro, Social Media Publicist.
#Real bell hooks
To
fight for their own images become that of fighting for their rights and the
emancipation of blacks believe bell hooks. The black people do not play the
main role in society's production of images. No galleries run by white shows
pictures of colored which is created by black people. When the blacks psychological
and social history is denied, hidden documents erased and become a repressed
obsession and this allows the camera to be a magic tool to capture and retain
memories, get over losses and preserve history. Bell hooks refers here to his
father - it was he who took the pictures that became a self- representation to
our history.
At her
old grandmother in the countryside, she discovers the pictures that were in her
house. Along the walls was room to display images that worked curative about
experiences of racial segregation. The pictures were there instead of visiting
galleries or museums, and they represented the full diversity of the black
body, of being and expressing the multidimensional there were no white
colonizing eyes and as children we (she) learned here what our ancestors were!
She cites Toni Morrison from Jazz. The images were there to support and affirm
our oral history.
The
pictures on the walls were maps of the journeys to clarify the relationship
between past and present in African Americans' history!
Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om klassresor Andra bloggar om författare Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande
© Thommy Sjöberg
3 comments:
Very good! I think you have highlighted the main points in both texts;
See even Andy Grundbergs analysis of the postmodern art
being feedback loops of itself (and thus decaying)
and Bell Hooks telling us of photos being a way to connect with one's past.
Well written!
Not only great but actually interesting answers.
Thanks a lot!
Post a Comment