Thommy med Th tillsammans med Agent 009 från Hollywood Dog! En favorit på Kistalight!Vi gör som vi har gjort förr - skålar in det nya året i Kista och önskar alla bloggare och läsare!
ETT GOTT NYTT ÅR!
Gäller då läsning!
Så här skrev vi i början av år 2013!
En annan bok som står halvläst i bokhyllan är Salmon Rushdies Bookervinnande Midnattsbarnen.
Dags för nya nappatag med den i år! Läs året som var!
Midnattsbarnen har dessutom blivit vald av läsarna till den bästa Bookervinnaren någonsin. Salmon Rushdie delar Marcel Prousts öde säger många - hans böcker får oerhört mycket beröm men få har läst dem i sin helhet.
Kistalight läste i alla fall Satansverserna här om året.
Ytterligare en ej avslutad bok från bokhyllan får bli Stig Dagermans reportageklassiker Tysk höst.
Plus varför inte en nyutkommen bok med den fantasieggande titeln Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky. Boken tycks ha haft strykande åtgång och är för närvarande slutsåld!
Nog med löften nu - läsning ska också vara lustfylld och spontan!
Så lät det alltså i början av året!
Uppdraget, nyårslöftet, är avklarat, böckerna ovan är lästa minus Montaigne och om några blev det också bloggar! Se Atlas över avlägsna öar Judith Schalansky och Tysk höst Stig Dagerman!
Nu är det dags för årets nyårslöften när det gäller läsning!
En ska absolut vara en riktig klassiker!
Jag väljer Moby Dick av Herman Melville i en Penguin upplaga som står, småläst, i bokhyllan. En upplaga med introduktion och kommentarer och på originalspråket. Klart att vi läst Melvilles klassiker tidigare i någon sorts pojkboksversion men här blir det en rejäl utmaning med Melvilles magiska valjakt i ursprunglig språkdräkt och med vilken inledning!
Call me Ishmael!
Some years ago - never mind how long precisely - having little or no money in my purse, and nothing particular to intrest me on shore.
I thought I would sail about a little and see the watery part of the world.
Nästa nyårslöfte!
Vi öser på med Alice Munro! Väljer hennes senaste novellsamling Brinnande Livet - bra att börja med säger ständige sekreteraren Peter Englund! Vi måste erkänna att vi inte läst Munro ändå älskar vi kortprosa och det lilla formatet på Kistalight trots att vi envisas med att läsa tegelstenar!
Montaignes essayer får vi bakläxa på eftersom vi bara läser samlingen när vi åker tunnelbana och det gör vi inte så ofta även om vi känner oss som förortens Montaigne är vi inte riktigt klara med hans essäer Del 1.
Den unga generationen bara ska vara med!
Vi väljer Justine Levy Inget allvarligt från Sekwas förlag. Justine som mest skriver självbiografiskt om sin ej riktigt förutsägbara mamma som försvann i hennes barndom men dyker upp, återuppstår, som cancersjuk kvinna när hon blivit vuxen.
Vi får inte glömma något från den svenska horisonten vi kör lite Jiddish från Stockholm Söder med Kaddish på motorcykel av Leif Zern.
Nog med löften nu!
Valet av läsning ska vara lustfyllt och spontant!
Gott Nytt Läsår från Kistalight!
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om Moderna Museet:
Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om klassresor Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande
©Thommy Sjöberg
Are you real asked Robert Heinecker in 1966 in an acclaimed essay on a series of double- exposed images from glossy american magazines.
Here he is represented with a work from an installation in 2011 by Friedrich Petzel Gallery in New York.
The picture could conceivably be part of any fashion magazine at any time if you do not look closely at it. Here are typical postmodernist traits possibly with more humor and warmth, male gaze perhaps, than at the Moderna in Stockholm with current Cindy Sherman.
If we look closely at the long-legged model, one can discern a gun in her right hand, down around her left ankle winds an exotic reptile from the mysterious bag as a costume jewelery around the ankle and the blouse is more than undone. Violence, sex and creeping scary threat in response to the polished surface of the chic and wealthy gallery environment.
Typical postmodern move (reason) said Andy Grundberg in his essay The Crisis of the Real from 2003.
Is postmodernism a sum of all modernism but was reused in a new ironic, critical or ideological context, he asks?
Andy Grundberg argues that postmodernism in photography reflects our time (since 1970) and its conditions, and is completely different from postmodernism in architecture (structuralism there), dance, music and literature.
By rows of artists, Rauschenberg, Ed Ruscha, Lucas Samura , William Wegman , David Haxton , Robert Cumming and David Hockney in the 1970s used the photograph as a medium was the photographer changed to an artist, an example of postmodernism, something similar was true even for Cindy Sherman who went from photography to art photo.
Andy Grundberg look at Cindy Sherman art as a separation between style and meaning, image and text, object and intention and her Untitled Filmstills are a series of masks from film noir, film- world imagery, television, fashion, photography and advertising that corresponds to the 1950s poststructuralist portraits.
In conclusion, Andy Grundberg sees postmodernism more as a question of how one perceives the world than a matter of style. What postmodernist art teaches us is that things have been consumed. That we are at the end of an era and we are all prisoners in what we see. An endless hall of mirrors as a place where we all are images of Cindy Sherman's world.
© Thommy Sjöberg
Here he is represented with a work from an installation in 2011 by Friedrich Petzel Gallery in New York.
The picture could conceivably be part of any fashion magazine at any time if you do not look closely at it. Here are typical postmodernist traits possibly with more humor and warmth, male gaze perhaps, than at the Moderna in Stockholm with current Cindy Sherman.
If we look closely at the long-legged model, one can discern a gun in her right hand, down around her left ankle winds an exotic reptile from the mysterious bag as a costume jewelery around the ankle and the blouse is more than undone. Violence, sex and creeping scary threat in response to the polished surface of the chic and wealthy gallery environment.
Typical postmodern move (reason) said Andy Grundberg in his essay The Crisis of the Real from 2003.
Is postmodernism a sum of all modernism but was reused in a new ironic, critical or ideological context, he asks?
Andy Grundberg argues that postmodernism in photography reflects our time (since 1970) and its conditions, and is completely different from postmodernism in architecture (structuralism there), dance, music and literature.
By rows of artists, Rauschenberg, Ed Ruscha, Lucas Samura , William Wegman , David Haxton , Robert Cumming and David Hockney in the 1970s used the photograph as a medium was the photographer changed to an artist, an example of postmodernism, something similar was true even for Cindy Sherman who went from photography to art photo.
Andy Grundberg look at Cindy Sherman art as a separation between style and meaning, image and text, object and intention and her Untitled Filmstills are a series of masks from film noir, film- world imagery, television, fashion, photography and advertising that corresponds to the 1950s poststructuralist portraits.
In conclusion, Andy Grundberg sees postmodernism more as a question of how one perceives the world than a matter of style. What postmodernist art teaches us is that things have been consumed. That we are at the end of an era and we are all prisoners in what we see. An endless hall of mirrors as a place where we all are images of Cindy Sherman's world.
© Thommy Sjöberg