Sunday, September 30, 2012

Palme-Dokumentären

Bild från Ventlinge södra Öland skapat med mer än 6000 röda, gula och purjolökar. Är det Skördefest så är det! Kistalight missade årets fest! Missade även lärardemonstrationen i fredags  i Stockholm city, inte en susning, för då jobbade vi sen eftermiddag, jag och biträdande rektor typ, men i veckan har vi varit på bio och sett dokumentären om Palme. 
Tår i ögonvrån mest hela filmen! Vi får ta del av den gode och charmige Palme! (Inga elaka kameravinklar!)
Det goda humöret, den snabba uppfattningsförmågan, glimten i ögat, intelligensen hos ett söndagsbarn, tävlings och debattlusten, självkänslan i snacket med internationella media, glädjen i kontakt med familjen och rörelsen, SAP, speciellt med fadersfiguren Erlander.
I dokumentären liksom i Henrik Berggrens biografi Underbara dagar framför oss berättas om Palmes stora släkt med internationella förgreningar och hur han i sin ungdom naturligt talade både tyska, franska och hur han som utbytesstudent i USA kom att studera på Kenyon College i Ohio och tog en Bachelor of arts på rekordfart under ett år. Kvicktänktheten och vältaligheten gjorde starkt intryck och det var ingen belastning att vara begåvad och tro på sig själv på Kenyon College. Efter studierna där blir Palme enligt Dokumentären erbjuden ett stipendium på fyra år på Harvard. Kistalight kan inte låta bli att fundera över vad som hade hänt om Palme nappat på erbjudandet.     - Professor i samhällsämnen kanske författare och en internationell karriär - hade begåvningen blomstrat i den akademiska miljön och bland studenterna?
Istället blev det den socialdemokratiska rörelsen och Erlander!
I den mycket välgjorda dokumentären visar .... även på sprickorna i Folkhemmet. Kårhusockupationen, Den stora gruvstrejken i Malmfälten, Transportbasens klanterier,  Norrmalmstorgs dramat som kom att skapa ett eget begrepp - Stockholmssyndromet, Bordellhärvan, Boforsaffären, Ingmar Bergman och Astrid Lindgrens skattetrubbel, den diskutabla tredje vägen i Kärnkraftsfrågan  och inte minst IB-affären där Palme visar en maktens arrogans i förhållande till vänstern.
Det fanns spänningar i den svenska välfärden!
Kanske var det så att i inget annat land i Europa var moderniseringen av Folkhemmet så genomgripande som i Sverige. Flykten, flytten, från landsbygden skedde i rasande fart till bostäder i miljonprogramsområden och sedan kom invandrarvågorna. Reformerna inom sjukvård, militär och skola var diskutabla och strukturomvandlingarna inom industrin slog ut hela näringsgrenar.
- Någonstans skulle den enskilda människan hantera de processerna!
Olof Palme med toppluva och gott humör på Harpsund - väl?
Ändå överväger den positiva bilden av Palme. Den demokratiske socialisten som utmanade det borgerliga etablissemanget, pragmatikern som ville bygga ett modernt och samtida folkhem med glimten i ögat och ett härligt debatthumör och med ett stort internationellt engagemang och kontaktnät.
Svårt att tänka sig att det kunde väcka sånt hat som bitvis tog sig groteska former både hos övre medelklassen (högborgerligheten), delar av media och polisen liksom hos yttersta vänstern.
- Palmehatet som en förklaring av mordgåtan!
Författaren Garcia Marques tillfrågades, om vi minns rätt på Kistalight, om han ville skriva en minnesruna över vännen Olof Palme efter mordet.
Ja sade Marques när mordet är löst för först då vet vi varför och då kan Palmes historia skrivas.
Kistalight tycker att Dokumentären Palme tillsammans med Henrik Berggrens biografi om Palme Underbara dagar framför oss visar att historien kan skrivas och att det på ett fantastiskt sätt går att berätta om Olof Palmes liv och gärning.
Vi är omkring femton tagna besökare på Kista bio under torsdagskvällen som sitter kvar i salongen, tår i ögonvrån, när eftertexterna till dokumentären rullar. Vi har hört Anna Lindhs gripande tal på Olof Palmes begravning som avslutar filmen med insikten att det mördades två statsråd i det fredliga Sverige inom loppet av tjugo år! Berättelsen om Sverige, det moderna Folkhemmet och Palme får därmed en mycket sorgsen inramning.
För att ändå avsluta med lite gott humör! 
Ett tonläge för min blogg om Palmedokumentären!
Vad gjorde du under Kårhusockupationen frågar dottern Evelina?
- Förväntningar om lite radikala äventyr kanske!
Då jobbade jag som målarlärling och läste några ämnen på Komvux, utbildningsreform som Kistalight tog del av, på kvällstid.
Just inte mycket tid över!
 Kårhusockupationen kom jag i kontakt med några månader senare när jag gjorde min militärtjänst på Stockholms Stabskompani (SS - sic) och träffade en gammal kompis från VIK juniorlag i fotboll. Vår gamle vänsterback, vi kan kalla honom Berglund, hade plötsligt transformerats från ganska nördig student och fotbollskämpe (hellre än bra) i radhusområdet där i yttre förorten, via Kårhuserfarenheterna, till en revolutionär maoist som alltid bar med sig Maos lilla röda för att hitta vägledning på livets borgerliga stig och finna de rätta argumenten i kontakten med de reaktionära befälen och officerarna. 
Blev mest bara jobbigt för oss andra värnpliktiga.
Under militärtjänsten kom han att delta i en demonstration där några av deltagarna togs om hand av polisen. Berglund kom då på den ljusa idén att leda ett fritagningsförsök iförd militär uniform för att befria sina revolutionära kamrater från det borgerliga polishäktet.
Något som misslyckades förstås trots citaten från Maos lilla röda. Det blev fler kontroverser mellan Berglund och det militära och borgerliga samhället vilket ledde både till åtal och tror jag frisedel. 
- Vet inte riktigt hur det gick för "Berglund"!
 - Maos bondeuppror och kulturrevolution var i alla fall inte i fas med den svenska moderniteten och Summer of 68!
Kistalight ryckte in i de militära (68) ungefär de dagarna när Robert F Kennedy mördades och Andy Warhol skottskadades och under den sommaren råder Pragvåren. Vilket flera av lumparkompisarna (fotografer) tar del av under sin skördepermis!
När stridsvagnarna från Warsawapakten rullade in i Prag i augusti1968 fick Kistalight gå extravakt, beredskap, på K1 - passande uppgift - stallvakt - mocka, strö halm och servera havre till Livgardets hästar.
- Sic!
- Havre, mjuka mular och tillit! 
- Summer of 68! 
Om lumpen har vi skrivit förr här på Kistalight!
- Look swedish soldiers!
Yttrande på Stureplan av brittiska turister så där omkring 1968 när studenter revolterade i världen och svenska försvaret fortfarande var en social smältdegel.
Man gjorde lumpen och alla killar fick chansen att under ett år träffa jämnåriga kompisar från olika samhällsklasser och för alltid få ett samtalsämne för fikaraster och ölkvällar.
Undertecknad sörjer detta faktum att det inte är så längre och tänker på de förundrade turisterna på Stureplan som iakttog delar av Stockholms stabskompani, SS, och dess stolta soldater.
 Vi var långt ifrån några ökända nazistiska stormtrupper. Vi hade hårsvall under båtmössan, flaskbottnade glasögon, öga i zenit, hörde dåligt och hade hjulbent gång och led av hösnuva. Överraskande många av oss hade idrottsbakgrund.
 Vi var malajer men kallades stabssoldater. Rekryten tog tre veckor på Järvafältet sedan var vi redo för vår tjänstgöring på staber på Karlavägen och på Livgardet vid Lidingövägen.

PS I ärlighetens namn var K1 inte fullt så malajigt eller malajaktigt som minnesbiten ovan berättar. K1 och Livgardet hade drag av, andades, gammal överklass och det vimlade av adliga namn både bland officerare och livgardister.
Och Stockholms Stabskompani var egentligen ett enda stort studentkompani med stockholmskillar med små krämpor. 1968 var det fortfarande få i det svenska samhället som tog studenten.Då gällde fortfarande gammaldags studentexamen. Dessutom fanns det av och till på logementen värnpliktiga, reservofficerer, tolkar, psykologer mm som hade mystiska tjänster på staberna nere på Östermalm.
K1 var alltså ett ganska spännande ställe att göra lumpen på!
PS - En gång till! Studentexamen avskaffades i Sverige just revolutionsåret 1968! 
©Thommy Sjöberg 


5 comments:

MagnusJ said...

Får man passa på att rekommendera ett slags soundtrack till tiden kring skotten på sveavägen och vakuumet som följde därefter:

Under sommarturnén 2005 valde Ulf Lundell att framföra den så sällan spelade sången "Vänd dej inte om", (finns på spotify) från samlings cd:n Slutna rum 75-95, under konserterna. Sången, vars titel anspelar på den grekiska myten om Orfeus och Eurydike, bröt av mot det annars så publiktillvända låtmaterialet och gav en märklig nerv åt konserten. När jag hörde Ulf Lundell sjunga texten ifrån scenen så var det som att färdas tjugo år tillbaks i tiden och jag upptäckte hur sången expanderat innehållsmässigt sedan den skrevs i mitten av 80-talet och fått ett såväl dokumentärt som ett närmast profetiskt drag över sig. Det är en sång som beskriver det själsliga tillståndet efter skilsmässan mellan sångaren och hans första hustru; de avklingande känslorna som inte helt vill försvinna men som heller inte betyder så mycket längre. Trots att en tredje person finns närvarande i dialogen får man ingen känsla av triangeldrama. Lundell uttrycker snarare en resignerad smärta och en känsla av desillusion och tomhet och att ingenting egentligen betyder så mycket längre. Beskrivningen av att stå utanför den sociala gemenskapen och att ha tappat fotfästet är konstaterande. Genom att placera personerna i det nationella trauma som mordet på Olof Palme innebar så får sången även samhälleliga och politiska dimensioner. Skotten från Sveavägen ekar genom hela sången och det finns en närmast Beckettsk atmosfär av ödslighet i sången. (Lundell refererar för övrigt till ett Samuel Beckett-drama i sången) Vad vi får beskrivet för oss är inte bara skilsmässan ifrån en kvinna utan ifrån en hel tidsepok.
Under sommarturnén 2005 när jag hörde "Vänd dej inte om" blev det uppenbart hur politiskt laddad sången fortfarande är, hur väl den fångar in den stämning som rådde i samhället från mitten av 80-talet (förvirringen efter mordet på Olof Palme, starten på socialdemokratins kris och desillusionen hos den generation vars politiska medvetenhet formades av det radikala 60-talet) och hur den samtidigt på ett närmast profetiskt sätt i dialogen pekar ut den riktning som svensk politik sedan kom att ta. Som om Ulf Lundell redan då när sången skrevs, 1986, på ett intuitivt sätt anade hur Sverige skulle förändras och komma att se ut idag. Plötsligt förändrades den där dialogen i sången - som jag tidigare tolkat som efterdyningarna av ett relationsdrama mellan sångaren och hans första fru - till ett samtal, en dialog som rör sig mellan det personliga och det politiska, det genomtänkta och det undermedvetna, det enskilda och det kollektiva. Det slog mig plötsligt att någon eller några av de personer som förekommer i den där märkliga dialogen kan vara metaforer eller representanter för den politiska högervänsterskalan och att dialogen kan tolkas såväl bokstavligt som symboliskt.
Så när Lundell ställde frågan "Vart tog du vägen sen?" ifrån scenen så undrade jag naturligtvis till vem den frågan är riktad. Är frågan ställd till den f.d. hustrun eller inåt i självrannsakan? Eller är det kanske en uppfodrande fråga till socialdemokratin, till det svenska folket?

Thommy Kistalight said...

Hello Magnus J!

En synnerligen trevlig och engagerande kommentar!
Välskriven och tänkvärd!
Har kollat Lundells text - välskriven även den!
Däremot har jag inte hittat låten på youtube etc så jag har inte ännu haft chansen att lyssna av den.
Tror att Lundells text håller bra, är lysande, och att den blir större än sitt ämne och på det viset kan funka som en samtidskommentar!

Kul Magnus med din välskrivna och tänkvärda kommentar!
Hälsningar Thommy

Thommy Kistalight said...

Till Magnus J!

Inte omöjligt att titeln till Ulf Lundells sång Vänd dig inte om är inspirerad av Bob Dylan filmen och mottot - Don´t look back!
Dylanfan som han är!
Sen blev det också en bra sång som säkert kan ges djupsinniga tolkningar och som kan spegla känslor och stämningar som låg i tiden.

MagnusJ said...

Ja det kan säkert vara så att "Don´t look back" har inspirerat. Lundell är helt klart ett Dylanfan :)

Kistalight said...

Kommentar långt i efterhand 14/6 -20 efter att Palmegruppen nått vägs ände.
Kunde gott stryka en bit ur bloggen ovan med lumparäventyr och Kårhusockupationen!

Dokumentären ovan är dock en utmärkt positiv sammanfattning av Palmes liv men också en problematisering av hans tid som politiker och så sorgsen. Vilket accentueras när Anna Lindh avslutar filmen med sitt tal vid Palmes begravning.
Två svenska statsråd, en stats- och en utrikesminister mördade inom loppet av tjugo år. Vilka spänningar vittnar inte det om i det svenska samhället.