Monday, September 26, 2011

Kistalight på vift på Lidingö

Lidingöloppet för tjejer i söndags - Kistalight var där och följer sina två favoriter. Dottern Evelina med kompisen Ann-Sofie som här gör vinnargesten när de  just klarat av både Lidingöloppet och årets tjejklassiker. Grattis säger mammsen och pappsen! Bild Thommy Sjöberg

Kistalight grejar logistiken under söndagen.
SL-buss till Lidingö från Ropsten och tunnelbana ifrån Kista.
Heja på tjejerna i målgången!
 - Vilket vi inom parentes missar.
Livliga diskussioner där om när de förväntas komma in på upploppet.
Vilket gör att vi missar - tjejerna är redan förbi när vi märker att de passerat!
Blir uppvaktning i målområdet istället.
Fika för hela gänget hos god vän från Öland som bor nära målet för Lidingöloppet - äppelkaka och kaffe från den långsmala ön.
- Glad och livad stämning - mycket trevligt!

Tillbaka i Kista lagar vi en Nur einen acht und Zwansig, blir en sväng till Arlanda och på sena kvällen en gruppspels match i tennis.
- Puh!
Inte så fokuserad där - en knapp förlust!
  Andra bloggar om Kista  Andra bloggar om Lidingöloppet  Andra bloggar om tjejklassikern
©Thommy Sjöberg

Labels: ,

Sunday, September 25, 2011

Doing the alternativ bookfestival

Klart vi skulle vilja ha varit i Götet på Bokmässan i veckan istället för att harva på Spånga high! Får bli en liten alternativ visning här istället av våra alster!
Först ut med senaste boken som har 12 bitar om litteratur. Vi citerar en aktuell bit ur boken Kistalight på spaning om Sara Stridsbergs Drömfakulteten. Boken som har blivit vald till den svenska 2000-talets roman av DN:s kulturredaktion.

Sara Stridsbergs bok om Valerie Solana - en poetisk berättelse om det sunkiga trashiga USA men även om 60-talet, om klassresor, lyriska drömmar, skildringar av vanvett och med Warhols The Factory som en samlingsplats för de udda dekadenta.

Finns även interiörer från 60-talets Chelsea hotell i New York och en notis, upprop, från Henry Millers gamla skandalförlag Olympia press.
- Häftigt säger vi på Kistalight!
(Från på spaning!)

Biten finns även att läsa ) på webben (Drömfakulteten Light där den hamnar högt, andra plats, på Googles sökranking!


Vi kör även en bit ur goes Ryan från den utökade upplagan från 2009 - finns även på weebben!

Mona Lisa Light

Kistalight på vift i San Gimignano
besöker Galleria d Àrte Contemporaneo
skådar ut bland medeltida torn
a la Manhattan skyline
som vanligt en aning vilse
- svängde höger
en gammal pilgrimsväg
på vår färd mot Siena.



Leendet i dörröppningen
i den smala gränden!
Något bekant, en ton - en känsla?
Ett tilltal genom seklerna eller bara
klanger från några vackra terziner
(Citat från goes Ryan)


Vi fortsätter vår gallerivisning med Kistalight Academy. Nedan några rader ur boken! Texten finns även på webben  Debatt Light - shoppa väska.

Milstolpar i människans historia är när vi reste oss och började gå på två ben och frigjorde händerna för att bära hem mat.
När vi tämjde elden för att laga maten och när vi började kunna frambringa ljud och tala med varandra var också viktigt.

"Nästa viktiga vändpunkt är när vi uppfinner handväskan" och kan bära hem kanske tjugo kilo nötter och rötter och börja hjälpa varandra utöver familjen. Då startade möjligheterna till ett unikt mänskligt samarbete.
Ett litet steg för människan och ett stort språng för mänskligheten!
Tänk på det ni alla kritiker av att shoppa dyra väskor och hänga dem i garderoben.
Man måste ha lite perspektiv.
Vem vet när det börjar bli dags att samla nötter igen?
(Citat ur Kistalight Academy)

Böckerna går att beställa på kistalight@gmail.com cirkaspris 130 SEK inkl frakt finns även att låna på de stora biblioteken runt Järvafältet. Betalning på pgnr 15 63 15 - 4 Kistalight
Andra bloggar om Kista  Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om Kista Galleria  Andra bloggar om Ryan air
 ©Thommy Sjöberg

Labels: , ,

Sunday, September 18, 2011

Vaggvisa från exilen


I dag firar vi med blogg nr 600 på Kistalight!
I veckan har vi läst Kim Thuy och hennes fina bok Ru.
- En kompis från Facebook.
  Ru ges ut av Sekwa. Förlaget som satsar på kvinnliga franskspråkiga författare och gör en kulturgärning i Sverige. Fin design och bokformat, mjuk pärm med flikar och varje boksida har ett monogram bestående av ordet RU och det vietnamesiska tecknet för vaggvisa (Ru betyder bäck och flöde på franska).

 Kim Thuy vaggar oss sedan med korta fragmentariska berättelser om Vietnam före och efter kriget, om sin båtflykt som 10-åring över Siambukten och sin tid i Montreal som invandrare och anpassningen till en bokstavligen, från tecken till bokstäver, helt ny kultur.
På något mystiskt sätt hinner också Kim Thuy med att berätta om sin stora familj, mostrar, morbröder och föräldrar.
- Allt i det lilla formatet!
Det blir en förtätad släkt och familjekrönika!
Frågan är om inte Kim Thuy funnit den rätta, ideala, formen för att berätta sin historia. Episoderna fungerar som fristående noveller, ja nästan prosadikter, det är gestaltat liv, för stora och dramatiska omvälvningar där hon ofta avslutar sina bitar med mycket energi och snärt.
 Doi la chien tran, neu buon la thua – Livet är en strid där sorg leder till nederlag.
Just sorglösheten, förmågan att leva i nuet, nyfikenheten och energin är en tillgång för Kim Thuy och hennes stora släkt, trots att vissa dysfunktionella drag finns där!
 – Kan ibland också vara en fördel!
Här tycks det ändå som att de reder sig ganska bra i den nya globala världen.
 Frågan är också om inte Kim Thuy även hittat den rätta formen (modern berättelse) för en text som fungerar väl på läsplattor och i sociala media men även i en bokform för oss som inte riktigt får tiden att räcka till för att sjunka in i tegelstenar med ett mer långsamt berättande!
Betyg Fem välsjungna Lullabies av fem!
© Thommy Sjöberg

Labels: ,

Wednesday, September 14, 2011

Rock Happy Light

Klart vi var där sista söndagen och såg Slas utställning på Kulturhuset! Bild Thommy Sjöberg Klicka gärna på bilden!

Varför inte som avslutning säga au revoir?
På återseende till Slas där han står!
På (Tore Johnson) fotot från 1960-talet på Kulturhusets stora Slas utställning och blickar ut över Sergels torg.
Med en gamängs roade leende.

- Tjenare!
Vi syns på!
Rock happy eller i Blues for Mr Shelley!
Kanske i några bitar från Liv och kärlek och Blå måndag
I Boulevardens skugga kan också duga gott!
- Liksom Slas andra 83 böcker!

Andra bloggar om Kista Andra bloggar om litteratur   Andra bloggar om Slas
©Thommy Sjöberg

Labels: , ,

Sunday, September 11, 2011

Nine eleven Light

Verkar ha varit en lugn dag i världen. Hågkomster på Ekot
och God Morgon Världen blandas med dagens sportflashar.
Bilar upp från S:t Annas skärgård genom ett lummigt
landskap med mäktiga gröna ekar och solljus som spretar
genom lövverken.
– Världen trygg genom bilfönstret och moderniteten
så självklar.

September

 Kommer att tänka på Hanna, tjejen som gick i nian och som vägrade att delta i de tre tysta minuter som var ett manifest för minnet av offren kring World Trade center några dagar efter nine/eleven.
– Aldrig sa hon!
Bara om vi tar med alla som har mördats och drabbats på andra håll i världen.
Eftersom detta hände i en duktig och mycket ambitiös klass diskuterade vi livligt och undertecknad  (Kistalight) argumenterade om vikten av att delta!
– Fick bli en kompromiss!
– Saltsjöbadsanda?
- Sweden the middle way!
Tre tysta minuter för klassen!
Hanna,  fick gå på toa!
I mer än, tre tysta minuter!

Biten finns att läsa i Kistalight Academy!
Fortfarande några få försvinnande ex kvar!

Labels: , ,

Sunday, September 04, 2011

I Slas fotspår - nostalgi och biografi


 Kistalight på promenad i Slas fotspår i veckan.  Nu med guiden Kent Josefsson som ciceron. Här utanför Slas ateljé Malongen vid Malmgårdsvägen nära Nytorget Bild Thommy Sjöberg

Slas en gång till!

Kent Josefsson guidén för dagens Slasvandring samlar sin skara, 43 stycken betalande och några till, Kistalight bland annat som var sen i starten, i Stig Claessons park. Här spelas Björn Wigardt (passande) Söders nationalsång från en liten modern grej laddad med ljudfiler.
 Blir en nostalgisk inledning - Kent berättar att han guidar sedan 7 år och att han är intresserad av historia och kultur och ofta leder kulturpromenader där han berättar om Söders sex maskrosbarn som hittade vägen ut i världen; Greta Garbo, Per Anders Fogelström (PAF), Isac Grünewald, Nacka Skoglund, Stig Dagerman och dagens huvudperson Stig Claesson.
 Stig Claessons park invigdes den 12 maj 2009 på östra Söder. Stig Claesson dog den 4 januari 2008 och hade då varit svårt sjuk sina sista år då han bodde på Allhelgonagatan 8 på Söder.
 Stoffet, askan, efter Stig Claesson har spridits i en sjö i Västergötland där han har sina rötter.
- Familjen, Stigs barn, vill inte säga i vilken sjö.
- De gör dom rätt i tycker Kistalight!

 På Duvnäsgatan fortsätter Kent Josefsson det biografiska spåret. I nummer 14 bodde Slas mellan 1933-36 med sina föräldrar Helna och John. Slas föddes den 2 juni 1928 på Södra BB som vid den tiden låg på Wollmar Yxkullsgatan nära Zinkensdam och som sedan blev barnsjukhus. Där har Kistalight målat i sin ungdom. Bland annat målade vi om tak där färgen hade släppt, fabrikationsfel med nya plastfärger, och där gick att dra ned färgen från taken. De sjuka barnen jublade när de såg Kistalight dra ner stora färgsjok.
- Vad är roligare än entusiastiska och glada barn speciellt om de är sjuka?
Kistalight är förresten också född på Södra BB liksom hans fru men då hade BB flyttat till Södersjukhuset.
 Kent Joseffson berättar att Slas har skrivit 88 böcker och en av dem som citeras här är Västgötalagret som berättar indirekt om Slas barndom i Sofia.
Vid Sofia folkskola läser Kent ur Västgötalagret :

Jag gick på kvällarna tecknade och målade med någon som hette Ragnar. Det var högst upp i uppgång C i Sofia folkskola. Varför jag följde med Ragnar på kvällarna minns jag inte. Ragnar tog mig också en gång med på matiné på Södra Kvarn. Men det gjorde han aldrig om. Jag kräktes på honom.

 En riktig Slasvändning där, drastisk humor och snärtig kort story! I gruppen som guidas uppstår en riktig diskussion om vad som egentligen var uppgång C på Slas tid. En av av våra kulurvandrare hävdar bestämt att teckningssalen låg högst upp i det som i dag är uppgång A!
Med detta låter vi oss nöjas antagligen är det lätt att kontrollera. De flesta bildsalarna får vara kvar, ljus och läge borgar för det, där de låg från början. Sofia folkskola är i dagarna drygt 100 år gammal.
- Svårt att inte imponeras av Sofia folkskola som skolbyggnad!
Något berättar det också om hur myndigheter och samhälle ser på skolan. I dag skulle en sådan här imposant byggnad knappast vara möjlig att bygga för en skola!
 Slas fortsatte i Katarina realskola vilket var något han fick vara försiktig med att nämna för då kunde han åka på en snyting, betraktades som att göra sig märkvärdig, bland alla rivaliserande gäng i kvarteren.
 På Klippgatan 26 och i kvarter Kristallen kom familjen Claesson att bo från 1936 när pappan blivit sjuk. Der var ett barnrikehus, minst 400 ungar, och drevs av den Sunnerdahlska stiftelsen berättar vår guidé Kent.
På Klippgatan var Slas mantalskriven, både när han gav sig ut i världen, när han blev elev på Konstakademin och de första åren när han bildat familj. Här träffade han också, PAF, den några år äldre Per Anders Fogelström som var söndagsskollärare för kidsen i kvarteret genom Sofia församling. Kan säkert en hel del jämföras med att vara fritidsledare och folkbildare.
- PAF kom att betyda mycket för Slas genom åren. De samarbetade med olika stockholmsböcker. PAF skrev och Slas ritade.
Någon gång slänger också Slas mamma, som var ett rejält fruntimmer, ut X.et Erixson på gatan. X:et som då var konstprofessor på Ackis och övernattat hos Slas betraktades till Slas förfäran som bohem och underlig!
I Vitabergsparken bjuder vår guidé på ett riktigt scoop! Nära Lusthuset spelar Kent en ljudfil från 1948 där Bo Teddy Ladberg har träffat Slas och andra ungdomar på Ceders Café som var ett café där arbetarungdom träffades. Café Ceders var en plats som fick människor att växa och här lyssnande man på Jazz. Huset brann ner omkring 1969-70. På ljudbandet hör vi en bitsk Slas som i bästa Strindbergsanda (Röda rummet) berättar att en dag ska kisarna och tjejerna från Söder komma och ta för sig!

 Vid Malongen nära Nytorget hade Slas atelje i många år ibland bodde han där också. I dag verkar hans son Nils Claesson här som filmare och konstnär. Malongen har en lång historia från 1600-talet och framåt. Här har varit textilfabrik och under Gustav III krig kolerasjukhus, under 1800-talet var det under en period bordell, Lovisas krog, och senare var det ett annex till Katarina södra folkskola.
 Kent berättar också att Slas blev hedersdoktor 1974 vid Uppsala universitet men att han aldrig tog emot doktorshatten. Han var i grunden en blyg människa och han tyckte att han just inte hade några anhöriga kvar i livet att visa upp utmärkelsen för.
 I Blåbärsmaskinen sonen Nils bok om familjen Claesson visas också Slas mörka hål som människa vilket inte förminskar Slas som författare och konstnär.
Snarare förklarar en del av det.
 Till slut rekommenderar Kent några böcker framför andra som Supportern, Västagötalagret och Yngve Frej. Han avrundar sedan med en anekdot om och av Slas. Slas och författarkollega är på besök i Svenska akademin och stötter ihop med Lars Gyllensten.
- Tjena Lasse jobbar du kvar här?
Frågar Slas en förstummad Gyllensten!
Biten ovan I Slas fotspår blir lätt ett referat av Kent Josefsson utmärkta och kunniga Slasvandring. Men Kent har massor att berätta utöver vad som skrivits här.
Betyg Fem goda och väl valda  insiktsfulla citat av fem toppat med mycket berättarglädje.

PS Kul idé - vilket vår guidé Kent Josefsson i praktiken redan gjort är att skriva en biografi över Slas med hans viktiga adresser på Söder som grund. Kent nämner i sin guidning även två så viktiga bostäder för Slas som Skinnarviksgränd, där Kistalight delat ut post,  och Tantogatan 59 där Slas bodde med sin familj.

Varför inte som avslutning säga aurevoir, på återseende, till Slas där han står, foto från 1960-talet, på Kulturhusets Slas-utställning och blickar ut över Sergels torg med ett roat gamäng leende.
- Syns på!
-  Rock happy, eller i Blues for mr Shelley eller i några bitar från Liv och kärlek! 
Bild Thommy Sjöberg Klicka gärna på bilden!

Andra bloggar om Kista  Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om Slas
©Thommy Sjöberg

Labels: , , , , , ,

Thursday, September 01, 2011

Patti Smith Light i repris - repris

Monarki och drottningpunk! Kan man annat än älska Patti Smith? Kistalight blir glad att se en popikons, 40 år nu som artist, oförställda glädje, ödmjukhet, klokhet och integritet i intervjuer. En hel människa efter alla år i branschen! När vår punkikon Patti lever och sjunger med i de fina tolkningarna på Polarprizebanketten får vi gåshud, tår i ögonvrån och because the night. som gör oss riktigt glada  tillsammans med People got the power. och taket lyfter!

Prismotivering

Patti Smith visat hur mycket rock´n´roll det finns i poesi
och hur mycket poesi det finns i rock´n´roll.
Patti Smith är en Rimbaud med Marshall-förstärkare.

- Eller här hela motiveringen!

“The Polar Music Prize 2011 is being awarded to American poet and musician Patti Smith.
By devoting her life to art in all its forms, Patti Smith has demonstrated how much rock’n'roll there is in poetry and how much poetry there is in rock’n'roll.
Patti Smith is a Rimbaud with Marshall amps.
She has transformed the way an entire generation looks, thinks and dreams.
With her inimitable soul of an artist, Patti Smith proves over and over again that people have the power.”

Kistalight länkar till sin blogg Patti Smith Light från förra året och grattar juryn för Polarpriset till ett fint (kul) val i år!
Patti Smiths minnesbok Just kids läste Kistalight också för ett år sedan. I Just kids finns det ett stråk av sorg som stinger till mellan raderna. I ungdomen får Patti adoptera bort ett barn, baby, och hon får inte – kan inte fortsätta sin utbildning till lärare.
- Lika bra det tycker Patti som söker sig från vischan i södra New Jersey till New York city pank och med Arthur Rimbauds dikter i bagaget och tänker sig, drömmer om, en framtid som konstnär.
Arthur Rimbaud är följeslagaren, förebilden och tröstaren.
Från Just Kids minns vi även hur Patti Smith förmedlar en stark känsla av övergivenhet. Patti och hennes pojkvän Robert Mapplethorp levde långt från sina föräldrars vardag med sina konstnärsdrömmar, två barn som tror på sagor och får dra sig fram under små omständigheter i Brooklyn och så småningom flyttar de in på Chelsea hotel med sina teckningar och målningar som pant för hyran. Från början inriktade på bildkonst sedan hittade de en utveckling, av en slump, som följde sina egna vägar. Mapplethorpe blir modernistisk utlevande dekadant fotograf och Patti Smith hittar vägen till en poesi med djärvt bildspråk som leder till New Yorks punkiga popscen.

Här ett klipp från Patti Smiths första single! Den legendariska spelningen på Elecric ladyland 1974 med Hey Joe på framsidan!



Patti Smith är en överlevare och i år blir hon folkpensionär! I Just Kids får vi följa henne från sent sextiotal och 1970-talet. Hon blir inte bara ett vittne för sin generation utan lovar också före detta pojkvännen Robert Mapplethorpe att hon ska skriva deras historia när han dör i aids 1989. Pattis flytt till New York beskrivs storartat.

Det var sommaren då Coltrane dog. Sommaren med "Crystal ship". Hippiebarnen höjde sina armar och Kina sprängde en vätebomb. Jimi Hendrix tände eld på sin gitarr i Monterey. På radion spelade man Ode to Billie Joe". Det var upplopp i Newark, i Milwaukee och i Detroit. Det var sommaren med Elvira Madigan, kärlekens sommar. Och under denna föränderliga, ogästvänliga sommar fick ett oväntat möte mitt liv att byta riktning.
Det var sommaren då jag träffade Robert Mapplethorpe.

Kistalight som då och då tycker sig ha haft anledning att fundera över varför vissa människor överlever och inte slås ut av konkurrens och intriger och inte fastnar i droger och en destruktiv livsstil tror inte det finns någon speciell formel för ett hyfsat liv. Kanske måste man bara ha en viss tur och människor som stöttar och tror på en i avgörande lägen.

Hos Patti Smith tycker sig dock Kistalight ana en sorts ursprunglig naiv föreställning om världen och sina möjligheter. Varför inte känsla som många pionjärer hade när de skulle erövra Den nya världen. Hennes drivkrafter är att hon känner en konstnärsådra och tecknar, målar och skriver dikter och försjunker i vackra volymer av Modigliano, Picasso, Dubuffet och vill finna sitt uttryck. Det var inte längtan efter berömmelse och pengar som drev henne. Frågan är också om inte hennes arbetarklassbakgrund från södra New Jersey var en god hjälp och en bra värdegrund. Van som hon var vid små omständigheter och att vrida och vända på pengarna för att klara sig. Hon jobbar till och med övertid i sin bokhandel under Chelsea hoteldagarna så att hon hennes syster har råd med en Parisresa.

Patti Smith har en ren stil i Just Kids, inga onödiga åthävor eller krusiduller, hon förmedlar en religiös hållning om nåd och försyn i kapitlet om Robert Mapplethorpes död att Hålla gud i handen som gör att språket växer och blir större än sitt innehåll. Hon kan inte ta till sig Robert Mapplethorpes destruktiva utlevande livsstil även om hon förstår hans fotokonst med blandningen av kitsch, skuld, katolska kyrkan, sexuell sadomasoschism och modernism.

 Helt okomplicerat behöver det heller inte vara att komma ifrån arbetarklassen i New Jersey!
Vad sägs om följande föräldrapar. Mamman Beverly var jazzsångerska, servitris och Jehovas vittne. Pappan Grant var fabriksarbetare och ateist och så fanns systrarna Linda, Kimberley och brodern Todd.
En ytterligare drivkraft för Patti var säkert att bryta upp från eländiga arbetsförhållanden - ingen klasskampsteoretiker men väl så mycket hjärta!

- Här några översatta rader från The Pissfactory.

16 år och avbetalningsdags Jag fick jobb på en pissfabrik
kollade rör fyrtio timmar trettiosex dollar i veckan
Men det är klirr i kassan, Jack. Det är så hett här inne
hett som Sahara Man svimma av värmeslag men
kärringarna är för sinnesslöa för att fatta För jävla
tacksamma att ha jobb För att fatta att man lurar
skiten ur dom.
/ _ _ _ / Patti Smith Electric Ladyland 5 juni 1974

Här i dikten, sången och performancestycket Pissfactory började Patti Smiths saga som rock n roll artist men visst har hon fortsatt med både sina teckningar, målningar, fotografier och förstås skrivit böcker!

Andra bloggar om Kista  Andra bloggar om Polarpriset  Andra bloggar om Patti Smith
©Thommy Sjöberg

Labels: , , , , ,