Drivkraft Light

Slå igenom forehanden grabbar och tjejer - miss Jie Zheng oväntad semifinalist Wimbledon 2008

Kistalight på språng i veckan, fikaträffar med gamla kolleger och kompisar, egentligen mer lunchträffar, och vi pratar...pratar om brysselkål, kärnor från granatäpplen eller en sommarkurs om Einstein.
Kursen är en fördjupning och populär tolkning av relativitetsteorin på KTH och bra för att hålla igång hjärnan. 
Tydligen ges kursen även under höstterminen! 
- Kistalight funderar även på om  han inte ska byta ut sitt erbjudande om (headhuntad på äldre dagar av Utbildningsförvaltningen) att arbeta som lärare för våra flyktingar mot en kurs på 4,5 p i Relativitetsteorin.
Klart det ena utesluter i det andra?
Viktigt att göra en insats!
Fredagkväll, tennis, TV-soffan och Let´s Dance, utbytt mot lite spännande tennis.
Kistalight möter spelare med kinesiskt namn - trodde kanske att det skulle vara yngre forskarstudent, datakille, från Kista hightech område.
Vår motståndare visade sig vara en ung tjej, Miss Li, med bollkänsla och spelsinne, inte så bra serve kanske och inte så mycket matchträning men som säger sig ha spelat mycket bordtennis och badminton i sin ungdom.
Tennis är dock den svåraste av alla racketsporter.
Slår du fel så straffar det sig direkt!
Kistalight som har spring i benen i typ 25 minuter vinner första set komfortabelt, sedan blir vi så nöjda (trötta) och glömmer att röra på fötterna så att vår trevlige unga dam kommer in i matchen och slår förvånansvärt fina forehandsreturer.
Dessutom grejar hon mina sliceade backhand, både stoppbollar och dom med längd som jag använder för att växla tempo i matchen dock grejar hon inte den raka korta backhanden.
Kistalight hamnar i trubbel men lyckas reda ut situationen och vinner matchen!
Efter matchen tackar vi vår unga dam miss Li:
- Svettig tröja min belöning plus att få spela tennis mot ung trevlig tennistjej en fredagskväll.
Nästa match vinner du lätt när du har fått mer tävlingsrutin!

Torsdagskvällen tillbringade vi på Think Big Lectures i Kista Galleria för att lyssna på Musse Hasselvall, kampsportare och programledare. 
Nyfikna på att få veta lite mer om motivation och drivkrafter!
Musse är bra på två saker säger han:
Han är socialt begåvad och bra på att vara sig själv.
Dessutom har han ett antal SM-bucklor, guld, i jujutsu och han har tävlat i shootfighting (MMA Light) och så är han regissör, från början passare - ljussättare, och programledare för ett antal TV-produktioner senast i Livets hårda skola på SVT.
Man har fyra grundkänslor säger Musse; Glädje och ilska som kanske är lättast att plocka fram och visa, men mer fördolt kan man känna sorg och rädsla.
Vem man är refereras ofta till vad man gjort!
Motivation för att träna?
Skaffa dig. ett gymkort och träna dig snygg naken!
Du tränar tre gånger första veckan - du får ont.
Kortet får ligga - vila träningsvärken - det blir en segare utveckling och tillväxten får vara!
Lättare att träna i lag, du blir mer betydelsefull då, du kan få en visshet och trygghet.
Men får också mer spänning genom kampmomenten!
Viktigast är ändå tillhörigheten och bekräftelsen i din grupp eller ditt lag.
Vad driver dig, egentligen mig, säger Musse.
Klart att drivet finns om man hela tiden vill komma vidare så finns det även ett sjukligt bekräftelsebehov bakom detta!
Det kan vara allt från mindervärdeskomplex till att man är förbannad på farsan.
Musse som i vuxen ålder inte bara tränar och tävlar stenhårt i sina kampsporter har också hittat fram till ett växelbruk mellan sin sport och hur han lärt sig att bli ljussättare med film och så småningom blivit TV-regissör. Han hämtar bränsle (energi) från sina två verksamheter, det ena påverkar den andra, samtidigt som han är hur arg som helst på producenten.
Slutligen hur ska man nu nå en genväg, shortcut, till sin träning frågar Musse?
Gör något du tycker är roligt, gärna tillsammans med andra och det är aldrig fel att skratta på vägen.
Kloka ord från Musse dessutom berättade han en massa både roliga och engagerande anekdoter som vi inte nämner här.
Fin kväll med driv!
Betyg fem motivationssolar av fem.

©Thommy Sjöberg

Moki Cherry Light

Kraftfull väggbonad, tillsammans med egenhändigt designade bruksföremål, stolar och bord, och bildskärm med film från när det begav sig 1960 och 70-tal. Bild Thommy Sjöberg - tyvärr skymmer lampan en del av Moki Cherrys verk.

I veckan som var- Kistalight på språng!
Igår provledare som vanligt på Högskoleprovet, skönt att  leda istället för att skriva provet. Reglerna kring provet har blivit allt mer rigorösa. Inga sena ankomster tolereras, inga toabesök får göras och Big Brother samhället har slagit igenom.
 Se upp för Applewatch, Googleeye och finns det inte någon sorts agentpennor (ha...h skämt det där med pennan men riktigt säker kan man aldrig vara - en provledare måste vara på sin vakt) som kan sända information?
Frågor som kunde vara värt en blogg för sig!

I veckan var vi också på en trevlig pressvisning av Moment - Moki Cherry på Moderna Museet Skeppsholmen i Stockholm tillsammans med kulturjournalister, bloggare (Kistalight), vänner och Mokis son Eagle Eye Cherry.
Varför en utställning om Moki Cherry år 2016 frågar utställningens curator Fredrik Liew?
Jo för att hennes konst ligger i tiden!
Det var ett gränsöverskridande artisteri.
Konst, design av bruksföremål och bonader, performance, teater blandas med musik och blir ett sätt att förhålla sig till verkligheten och samhället.
Moki Cherry Karlsson föddes 1943 i Koler i Norrbotten. I början av 1960-talet flyttade hon till Stockholm för att gå på Beckmans reklamskola. Under några år umgicks hon i Stockholms bohem och artistvärld  med musiker och konstnärer , fick dottern Neneh Cherry med Ahmadu Jah och så småningom träffar hon Don Sherry och de blir ett par både i livet och i konsten.
Moki kom att verka utanför eller på sidan av den traditionella konstscenen, gallerierna och museerna - en indiekonstnär om man så vill. Tillsammans med Don Cherry flyttar hon till Tågarp i Skåne och i en nedlagd skola grundar de ett konstnärskollektiv och de får sonen Eagleeye Cherry.
Hemmet blir en scen och scenen är hemmet!
Ett koncept växer fram, organic music, en ideplattform för konstnärligt arbete som även inbjuder tillfälliga konstnärer att delta i en blandning av teater, musik med Mokis väggbonader som dekor.
Happenings blir formen!
I kollektivet, skolan i Tågarp, praktiserar de en alternativ livsform som är typiskt 70-tal, inte så mycket den samhällskritiska modellen (Östtyskland Light) utan mer en konstnärlig praktik, konsten är livet och livet är en konst, och de bildar en kulturförening som sysslar med totalkonst och speciellt grundas ett barn och ungdomsprojekt, Octupusteatern, som gav rader av populära sommarföreställningar under åren i Tågarp.
I början sjuttiotalet, 1971, deltar Moki och Don Cherry i en stor utställning Utopier & Visioner 1871 -  1981 på Moderna Museet där de drev en öppen scen, musik och performance, som blev mycket lyckad.
Kistalight minns för vi var där i vår ungdom!
Sina senare år delade Moki Cherry sitt boende mellan ett loft på Long Island i New York med skolan i Tågarp innan hon avled 2009.

Bild Thommy Sjöberg från min mobil - klicka gärna på bilden
Kistalight frågar kulturjournalisten och vännen (Moki) Rebecka Tarschy om vad hon tror om hur Moki skulle utveckla sin konst i dag i den digitala tidsåldern? Då berättar hon att Moki sina sista år i New York försörjde sig på att skapa hemsidor till sina vänner, dessutom utvecklade hon en viss feminism i samma anda som vännerna Marie Louise Ekman och Niki Saint Phalle?
Som avslutning kan vi berätta att Eagleeye Cherry tackar utställarna och curatorn Fredrik Liew för en fin utställning, som tycker han, återupplivar hans barn och ungdom och all vital energi som hörde till tiden i början av 70-talet..

©Thommy Sjöberg