Kistalight gör ett sommarpaket med böcker, i centrum Annie Ernaux med Åren, precis utläst i dag. Stor igenkänning, även om man är typ äldre kille, kanske inte i barndomen med ett krigshärjat Normandie och inte med alla franska företeelser och kändisar men med tidsandan och vad som var PK på vänsterkanten och i lärarrummet. Annie Ernaux har utformat en egen berättarstil, en sorts kollektivroman för fyrtiotalister, jaget får stå tillbaka för tiden och flödet av händelser, bilder, musik och talesätt.
Klassresan och lärarkarriären tonas ned för att försöka fånga en samtida samhällsutveckling i förbigående berättar Ernaux även om sin gamla bondkatt som blev 16 år. När hon begraver katten i hörnan av sin villatomt kommer hon att minnas alla sina döda och kommer till en insikt och facit över sin egen tid, den som är framför (förminskad) och den som är bakom henne.
Mellan raderna skymtar också en kamp för Annie Ernaux; drömmen om att skriva och vägen för att hitta sitt eget språk. En fight, inte Light, som säkert har påverkat hennes äktenskap, relationer till barn, vänner och älskare. Boken blir därmed också en skildring om konsten att skriva. Kistalight undrar även om det inte är Marquerite Duras som inspirerar till de små korta prosalyriska stycken i början och i slutet av Annie Ernaux minnesberättelse.
Ungefär skriv inte vad som är, skriv vad som inte är!
Om Marcel Proust i På Spaning ... var en själens molekyllärfysiker och litteraturens stora söndagsbarn som kunde leka med stilar, hade en särdeles iakttagelseförmåga och återuppfann tiden i smaker och dofter så är Annie Ernaux en flitig lärare, briljant kollega från kollegiet, med sina föräldrars arbetsmoral och uthållighet i ryggsäcken. Tiden fångas i ett kollektivt flöde av bilder, händelser och musik si så där mellan 1940 och 2005.
Annie Ernaux egen tid!
Betyg Fem goda lektioner av fem i kollektiv minneskonst!
PS Se även kommentar nedan och kommande bloggar om vår Sommarläsning!
To be continued ...
© Thommy Sjöberg
