Ja, vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små (Kent Mannen I den vita hatten)
Stor succé för Kent i dagarna med sina sex konserter på 3Arena i Stockholm. Fest för gamla fans och den nya generationen diggare av bandet. Kistalight är för gammal för att ha varit ett Kentfan i ungdomen men visst gillar vi rockpoesin hos Kent 0ch vi kan relatera till depp och ångest från förortens kommunala skolor och när den där känslan av att vara ung och längta bort ligger som en våt filt i gymnasiets klassrum eller korridorer.
Ung Brigitte Bardot från bioaffischen Lösa Tyglar, en film från 1961 med B B i huvudrollen. Filmens franska titel La Bride sur le cou som betyder ungefär Bruden på halsen blir Lösa Tyglar. En något knäpp översättning då den missar filmens mer komiska och alerta ton.
B B här som lättklädd komedienne, mer slank än rund eller yppig som Gina Lollobrigida, Marilyn Monroe eller Anita Ekberg, så småningom utvecklades hon till både karaktärsskådis hos Jean Luc Godard och sidekick, je taime mon non plus, till artisten och songwritern Serge Gainsbourg för att på ålderns höst sluta som djurrättsaktivist.
Apropå bystdrottningar, kurviga divor eller damer som föremål för ouppnåeliga erotiska fantasier hos unga gossar på pojkrummet långt före Internet (inga hemligheter alls) och välvillig sexualupplysning!
Här en liten bit, anekdot, från biografen Corso på Tussmötevägen i Stockholms södra förorter. En funkisskapelse med trappa och Baldakin vid entrén i de burgna villakvarteren i Stureby. Kistalight och kompisen Russe från Elefanthuset i Östberga drömde om att se Lösa Tyglar (Hälsningar från Östberga) Filmen som av de äldre grabbarna, Klacke, Hallon och Vajsing, kallades för Slappa Snören. En vågad rulle med en lättklädd Brigitte Bardot i huvudrollen.
Mycket hud och minimalt med tyg!
Vi var väl 12 till 13 år gamla och blev vänligt avvisade av vakten på Corso när vi inte kunde legitimera oss (15 år) för att se en vuxenfilm.
Vår biokväll slutade den gången istället på biografen Park i Örby där man visade Förälskad i Köpenhamn med Siw Malmkvist i huvudrollen, en film som var barntillåten.
Siwan istället för Brigitte Bardot ... Bardot och ingen adult movie!
Kul med pariserhjul och vyer över Tivoli i den danska huvudstaden, höga höjder, men knappast någon kunskapsutveckling för unga killar som drömde om vågad erotik och andra hemligheter från vuxenpedagogen Brigitte Bardot ... Bardot.
I efterhand har vi även förstått att biografen Park är en märkvärdig skapelse från 1927 med ritningar av Eskil Sundahl och Dag Ribbing. Stilen är klassicism från 1920-talet med en hög stilig pelarprydd portal i gaveln mot gatan som är Götalandsvägen. Bion användes även som Folkets Hus och där fanns en Konsumbutik. I samma hus runt hörnet på Tureholmsvägen i Örby fanns även Park Studios. En studio som ägdes av popgruppen Kent mellan 2004 och 2016. Studion kom att kallas Psykbunkern och här spelades Mannen i den vita hatten (16 år senare) in från albumet Du & jag och döden år 2005 plus en massa bra annan musik. Passar bra med en låt från Psykbunkern för att avrunda vår bit från the sixties om Brigitte Bardot ... Bardot och Siwan.
Ja, vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små (Kent Mannen I den vita hatten 16 år senare)
© Thommy Sjöberg
1 comment:
Mannen i den vita hatten (16 år senare) är låten som avslutar varje konsert av Kent, sist i setlistan under de sex konserterna i mars 2025. En melodisk rocklåt med lyriska inslag som ökar (stegrar) trycket under resans gång till avslut och final. Typisk gymnasielåt, vita hatten blir då en studentmössa, en gång i tiden både klassmarkör och examensångest inför den slutliga tentan! Vita hatten kan säkert ge vidare tolkningar och betydelse?! Hos Kistalight ovan blir det en minnesbit från tidigt sextiotal och ett högstadium, Stureby High, när Folkhemmet fortfarande var ett utpräglat klassamhälle med begynnande utbildningsreformer.
Hur som helst, en fantastisk lyrisk rocklåt med mycket vemod och tryck i avslutningen!
Post a Comment