Alice och Borgmästaren Light

Paul Theraneau och Anaïs Demoustier, skådespelarna bakom Alice och Borgmästaren. Här paret från filmgalan i Cannes 2019.

Kistalight har fyllt år, bjudit på (med Mimmi) familjemiddag, varit förkyld, spelat en tennismatch, skjutit upp en tennismatch (motståndaren förkyld), varit på bio och sett Borgmästaren och Alice.
En mycket trevlig film!
Fransk ja visst, pratig, men med en mycket underfundig dialog.
En film om filosofi?
Nja, men ändå en film om en filosofisk hållning och känsla.
Alice Heiman humanist och samhällsvetare, har arbetat utomlands med högre undervisning, är kring 30 år, söker en tjänst i kommunstyret i Lyon, blir kallad till en intervju och får veta att tjänsten hon söker inte längre finns, men hon blir istället erbjuden att hjälpa Lyons borgmästare Fabricien Luchini med att skapa nya idéer.
En borgmästare som brukade få nya idéer varje dag, 25, 40 - 50 stycken, men i dag är han slut.
Inga idéer alls!
Slut på bensin!
Alice Heimann får uppdraget, lite på sidan om i kommunhierarkin, att komma på nya idéer.
Ett arbete för en filosof!
Storögd tar sig Alice an uppdraget, som sin litteräre namne har hon ramlat ned i ett kaninhål, åtminstone lite bildlikt från sidan av, om man ser till organisation och hierarki i Lyons kommunstyre.
Arbetet (livet) kring borgmästaren och hans vardag kan lätt ses som en politisk pantomin med hans medarbetare, på språng i en vidlyftig politisk akrobatik; samtal, möten, bilfärder, rörelser och rytm som följer sin egen logik under en arbetsdag.
Alice är väldigt litteratur och samhällsintresserad, böcker som skymtar förbi är (Borgmästarens egen bok) Paul Theraneau med Encore et tojours Plus( de progres!) I samtal nämns Rousseau (franska republiken) och när borgmästaren jobbintervjuar förklarar Alice att hon är humanist inte filosof men att hon undervisat i filosofi vilket inte hindrar att hon anställs som filosof, med uppdraget att få borgmästaren att tänka.
Alice går ut bryskt.
Känner ni inte att ni inte kan lösa ett enda problem?
Så frågar sig nog medborgarna menar Alice!
Storögt vandrar sedan Alice vidare i Lyons politiska kommunala terräng. Hon får känna på den politiska maktens insignier som medpassagerare i baksätet i borgmästarens lyxiga tjänstebil på uppdrag, hon blir chef och medarbetare till en svinrik IT-entreprenör i ett IT-projekt som ska göra Lyon till en ledande digital huvudstad i ett IT-kluster av världens städer inför 2040-talet.
Känns tongångarna igen från Stockholm city?
Hon går på Lyons Opera i en mycket kort kjol, ser ut lite som IT-tjejen Jeanne Damas, där hon datar en ung man som är boktryckare. Den unge mannen som trycker vackra böcker på gammaldags analogt sätt med bokstavstyper och har sökt pekuniärt stöd hos borgmästaren och kommunen. Alice verkar bli blixtförälskad och är mycket bestämd med vad hon vill!
Frågan är om det är i hans tryckta böcker (old fashioned way) eller om det är den charmiga boktryckaren som gör intryck?
På operan, som är rena mötesplatsen (skvaller och sambandscentral), ser de (passande nog) Wagners Rhenguldet i Nibelungsringen.
Alla vill plötsligt prata med Alice!
Både Borgmästaren och IT-entreprenören, den senare känner sig avvisad, men säger att Alice är oerhört vacker!
Är det den korta kjolen eller hennes roll som filosof som bländar?
Borgmästaren vill absolut träffa Alice efter arbetstid i kommunhuset.
En date för kvällen?
Frågar Alice om hon vill ha något att dricka.
En whisky föreslår Alice , möjligen med tanke på att det är en liten flirt på gång!
Ta ett glas tillsammans!
Vår borgmästare är ingen Kulturprofil i vardande utan har bara kaffe att bjuda på dessutom vill han prata om filosofi men han kan gärna skicka efter en flaska om Alice insisterar.
Nej, här får det bli filosofi!
Hur som helst marionetterna kring borgmästaren i Lyons kommunstyre får nog.
Alice har alldeles för stort inflytande på Paul Therneaus tänkande tycker de och Alice får sparken både som filosof och idémakare i framtidsprojektet Lyon som ledande digital huvudstad inför 2040.
Borgmästaren mår inte bra med för mycket filosofi!
Men först ska de, Alice och borgmästaren, skriva ett tal.
Det ska bli mitt livs tal säger borgmästaren.
Visst är han en kaviarsocialist vår borgmästare men till hans fördel som politiker och människa är att han är både inkännande; tar en av Alices konstnärsbekanta på stort allvar när hon absolut vill ha ett samtal om miljön även om det så tydligt framgår att konstnärsvännen befinner sig i ett sorts maniskt skov. Han är seriös i sin relation till Alice, tar deras samtal på stort allvar, och utnyttjar inte sin maktställning till några amorösa äventyr (han är ju trots allt fransman) med Alice.
Kistalight älskar fransk film, gärna dramakomedier, även om vi inte är riktigt säkra på att vi förstår fransk humor (speciellt parisarnas)! Ett tag trodde vi till och med att det berodde på att fransmännen helt enkelt inte hade någon humor.
Men här i Alice och borgmästaren visar fransk seriös film på en väldigt fin mild humor där man tar filosofiska samtal med sensuell inramning, påminner en hel del om Eric Rohmers filmer kring 1970, på största allvar och med glimten i ögat.
Än är kaviarsocialismen inte död!
Även om vi står inför en snar klimatväxling och miljöomställning vilket både Alice och Borgmästaren är medvetna om.
Är man intresserad av Lyon som stad så finns det vackra filmscener (bilder) från staden i filmen och i filmens epilog får vi följa både Alice och Borgmästaren några år senare. Alice skänker borgmästaren en bok (Kistalight hinner inte uppfatta vilken) och de pratar om sina liv efter tiden i kommunfullmäktige. Alice har en liten flicka och hon har återgått till sin undervisning.
Är det månne vår bokhållare som trycker vackra böcker som är pappan?
Betyg Alice och Borgmästaren: Fem goda mänskliga (hållbar utveckling) sammanträden i fullmäktige av fem

© Thommy Sjöberg