Utställningen är omfattande, 40 unga konstnärer företrädesvis födda på 1980-talet, och tar pulsen på det samtida Sverige med alla de konstnärliga uttryck som står till buds för en ung konstnär i dag. Utställningen är indelad i fyra teman som lapar in i varandra; 1) Den utsatta kroppen 2) Människan och naturen i det moderna Sverige 3) En civilisation på gränsen och sist den mer poetiska kanske även optimistiska delen så att vi inte blir helt lämnade i sticket 4) Barnet och det mänskliga blommandet, bortom en antropocentrisk världsbild.
Utställningen är överraskande lokal många av konstnärerna hör hemma utanför storstadens kotterier (Nytorgets hipsters och Södermalm) allt det spännande och nya inom konsten sker alltså gärna på det lokala planet i vårt avlånga land utanför Stockholm, Göteborg och Malmö. Intendenterna på Moderna och curatorena Joa Ljungberg och Santiago Mostyn var glatt överraskade över alla nya konstnärsskap som de upptäckte och fick lära känna genom utställningen berättar de på Pressvisningen.
Teorin skulle kunna vara att först i periferin blir samhällets utveckling så mycket tydligare; se myndigheternas behandling av samerna och deras rennäring och rätten till att vara med att bestämma över mark och hur man ska förhålla sig till naturen. I periferin blir också klimatförändringar allt tydligare, isar och glaciärer som smälter ner, slukhål i tundraområden när permafrosten tinar och allt svårare för urbefolkningen att klara sig i en både industrialiserad, byråkratiserad och klimatförstörd natur.
Kistalight som gärna tror att allt det nya spännande (kultur och samhälle) sker i förorten, där finns drivet energin och där kan det slå gnistor även på ett positivt sätt när motsättningarna gnisslar och skaver mellan olika grupper i samhället!
Kistalight flyttar gärna ut sin teori till att omfatta att allt det spännande sker (blir synligt) i periferin här då i det lokala samhället hos konstnärer som tolkar samtiden runt om i Sverige.
Kistalight blir så överväldigad av alla konstnärer och vad de förmedlar om tillståndet i nationen så att vi håller oss till en konstnär, Anders Sunna, och hans konst för att få fokus men vi kommer att återvända fler gånger till utställningen som besökare.
Jag får en liten pratstund med Anders Sunna under Pressvisningen. Han berättar att målningen ovan Area infected skildrar en av hans barndoms mest traumatiska upplevelser när hans far och familj tvångsförflyttades med sina renar (bör vara fån Kieksiäisvaara) och hur den upplevelsen format dem. Anders är en glad, öppen och lättpratad ung konstnär. Han berättar att målningens centrum det vita huset med blodiga knivar och vapen är från den slakt av deras renar som genomfördes vid fördrivningen. Runt om finns de byråkrater och prominenta personer som låg bakom besluten, en grupp brunklädda militärliknande personer man känner igen kroppsspråket hos dem från ryktbara fotografier från nazitiden eller också värsta inspirationen från Dick Bengtsson målningar. Polisen till höger som verkar vara chefen för den praktiska genomförandet av fördrivningen får en något mer, trots allt, mer godmodig uppsyn i sin grisrosa polis framtoning. Den som verkställer men inte beslutar!
Inspirerat av popkonst?
De små renarna vid renskiljningen skulle kunna vara inspirerade av Nils Nilsson Skum!
Anders berättar att han var elev på Konstfack 2006 och då såg den stora Dick Bengtsson utställningen på Moderna och att Bengtssons sätt att måla och använda symboler har påverkat hans konst. Skum vill han inte riktigt hålla med om att han har inflytande över hans konst.
För idylliskt kanske?
Borde ha tagit en selfie med Anders!
Får bli den här bilden istället!
Varför gör dom på detta viset kanske pojken på målningen frågar sig?
Att ställa frågan är ofta vägen till kunskap!
Mäta, väga, kategorisera som ett led i en härskarteknik!
Bruna uniformer i rörelse!
Makt i nationalistisk skepnad!
Ofattbara rikedomar av skog, vattenkraft och järnmalm!
Vad händer i Sverige?
Vad är svenskt?
Kistalight bestämmer sig för att ta en titt på Sapmi - Sameland.
Ett område (region) som sträcker sig över norra Sverige, Norge, Finland och på Kolahalvön i Ryssland. Det är alltså ett område som ligger ovanför norra Polcirkeln med både midnattssol och långa vintrar. Det är samernas fiske och jaktmarker och betesmark för deras renskötsel och Sapmi är också ett begrepp för deras konst, kultur och språket samiska som består av ett antal dialekter och samerna räknas som Sapmis urbefolkning. Landytan hos Sapmi, varierar en del beroende på hur man räknar, men är oerhört stort så att om det vore en nationalstat skulle det vara ett av Europas stora länder till ytan, större än t ex Tyskland och Norge men mindre än Sverige. Området har ungefär 2 miljoner invånare främst ryssar och cirka 80 000 samer enligt samiskt informationscentrum. Sapmi har även en flagga och sedan 1993 en egen nationaldag 6 februari. Sapmi är med sina rikedomar mineraler och malmer, järnmalm främst i Sverige, eftertraktat för industriell utveckling och utvinning.
Sverige har erkänt samerna som en del av Sapmis urbefolkning och skrivit på flera av FN:s konventioner i frågan men inte godkänt (skrivit på) den avgörande frågan om samernas vetorätt i markfrågor i Sapmi.
Något som svenska regeringar förhalat i årtionden genom utredningar och kommit med dubbla budskap i frågan!
Typiskt svenskt?
Hög svansföring och engagemang internationellt genom SIDA och FN när det gäller andra länders minoriteter och folkrätt och värsta byråkratin genom att förhala på hemmaplan.
Kistalight är inte juristen att avgöra spetsfundigheter mellan vad som är nationalstatens (Sveriges) rätt inom sina gränser och en urbefolknings (samernas) folk och naturrätt i sitt område.
Kanske kan man här lära sig någonting om ursprung (etnicitet) och att vara svensk (medborgarskap) och tillhöra ett land (nationalstat) och de spänningar och konflikter som kan uppstå av högst materiella orsaker och sätt att leva.
Sedan finns det förstås en magkänsla och rättvisefråga som känns ganska så tydlig!
David mot Goliat - de små grabbarna står upp mot det större gänget!
Hur som helst finns de spänningarna i Anders Sunnas konst!
Han är svensk medborgare får man anta men han är också same och kämpar med sin konst för att berätta om Sapmis - Samelands historia, koloniala orättvisor, övergrepp och stolthet över samisk kultur.
Han är en del av svensk modernistisk målartradition med influenser från Dick Bengtsson, kanske har han hittat lite inspiration från Karin Mamma Andersson sätt att berätta med färgen och visst finns det väl lite Nils Skum i hans renteckningar ovan i Infected Area.
Först i periferin kan vi få syn på sprickorna i vårt samhälle! 🐍🐢😎
©Thommy Sjöberg
