Bokcirkel på Kista Bibliotek

I dag läser man Drömfakulteten på Kista bibliotek. Bild Thommy Sjöberg
Ingår i serien Kista International Book Club!
Skynda alltså till Kistabibblan - se bibliotek.se!
Kistalight deltar här via nätet med sin egen blogg om Sara Stridsbergs Drömfakulteten.
Biten finns även i Kistalight på spaning...
.

Desperation och modernism

Igår hamnade jag på ...
Sneddar förbi Kista Science Tower i novemberdis, missar precis tunnelbanan, hinner ändå leverera en dikt till Författares Bokmaskin S: T Eriksgatan 10, som dagen till ära, trycker en diktsamling på en dag. 

Inbjudna är alla hugade, blivande, refuserade, brinnande, glödande falnade idealister och haverister med författarambitioner som inte hittat vägen till tryckning hos de etablerande förlagen.

Likt en tänkt framtida författare och förläggare!
Thommy Sjöberg Kistalight Publisher är jag inbjuden att delta med en dikt i Poesi on line.
Var inte Valerie Solana också en i ordets rätta bemärkelse en indieförfattare?

Drömfakulteten Light

Sara Stridsbergs bok Drömfakulteten - i dag något om modernistisk form i vår spaning i litteraturens värld.

Sara Stridsbergs bok om Valerie Solana - en poetisk berättelse om det sunkiga trashiga USA men även om 60-talet, om klassresor och om lyriska drömmar. Skildringar av vanvett och med Warhols The Factory som en samlingsplats för de udda dekadenta. Där finns även interiører från 60 - talets Chelsea Hotell i New York och en notis, upprop, från Henry Millers gamla skandalförlag Olympia press .
- Häftigt!
Fina berättelser av Sara Stridsberg tycker vi på Kistalight med berättargrepp som dag bok, med massor av dialog (passar för Teatern), parallellskildringar mellan 50, 60 70 och 80-tal med tidsmarkörer som makarna Rosenbergs avrättning, Marylin Monroes död och kvinnorörelsens framväxt.
Där finns även drag av roadmovie och inlagda små lexikon från A till Z.
- Kan de senare Vara utdrag från Valerie Solanas manifest SCUM?
Society for cutting up every man! 
Fantasifulla figurer som Cosmogirl och Silkespojken får berättelsen att lyfta och bli en poetisk skildring av framförallt 60-talet.
Kanske berättarknep som behövs för att skriva berättelsen om den tiden.
Ett av trixen i alla fall!
Kul att Sara Stridsberg fick Nordiska rådets pris här om året för en så pass formsökande roman som Drömfakulteten .
© Thommy Sjöberg

Giacometti Light

Kistalight fyller tolv år som blogg i dag. Hip...Hip Hurra... 😎🎈💐 Bild Thommy Sjöberg Grande Figure Moderna Museet Alberto Giacometti 1949

Vi firar med en blogg.
Inspirerade av en inbjudan  från Moderna Museet i Stockholm genom Facebook.
Det handlar om en föreläsning i serien Din och min samling med Alberto Giacometti och hans skulptur Grand Figure i centrum.
Föreläsningen har fokus på relationen mellan Sartre och Giacometti.
I en artikel från 1948 fastslår Sartre att Giacomettis konst är det konstnärliga uttrycket för existentialismen.

Citat inbjudan
 Karin Malmquist reflekterar över varför Sartre tyckte att Giacometti var den konstnär som i estetisk form bäst fångade atmosfären i samhället efter andra världskriget.

Karin Malmquist berättar om Sartres essä och något om Giacomettis konstnärliga metod.
Han försöker och försöker men lyckas aldrig enligt egen utsago.
Skulle möjligen kunna ses som en existentialistisk metod någonstans mellan varat och intet.
Sedan berättar Karin M om Giacommettis väg till konsten, född i Schweiz 1901, pappan var målare (impressionist) och själv gick han i konstskola i Geneve innan han som alla konstnärer på den tiden sökte sig till Paris 1921. Där studerade han skulptur på Grande Chaumeire Academy, skaffade sig en liten ateljé på 25 kvadrat som han behöll i alla år för både arbete och fest, deltog i Paris kulturliv (avantgarde) och träffade Flora Mayo som han sammanlevde med fram till 1929 och ofta anlitade som modell.
Alberto Giacommetti studerade abstrakt och primitiv konst, även kubism. Han kom i början av 30-talet under inflytande av Surrealismen och Andre Breton och hans grupp innan han återvände till skulpturen och arbetar med levande modell. Materialet var lera och Giacometti skalar ned sina figurer, försöker och försöker, går i närkamp med materialet, blir gärna långdragna figurer (ofta kvinnor) och det blir en sorts rymd kring skulpturerna efter gjutning.
Sartres existentialistiska varat och intet?
Bakom Sartres text från 1948 i utställningskatalogen till... Giacomettos utställning i New York fanns det ett behov att finna ett uttryck för traumat efter ww2.

Ett försök att börja om och Sartre fann att Giacomettis trådsmala skulpturer, speciellt Man Pointing från 1947, uttrycker naket en människa rakt upp och ned.

Det blir till att börja från scratch, konturerna är rörliga i den svala figuren, halvvägs mellan intet och att vara, enligt Sartre.

Alberto Giacometti i sin Parisateljé - Bild Christer Strömholm

Roligast och mest levande är Karin Malmquist när hon berättar om Alberto Giacommetti och hans konstnärsliv, hans artistiska metod (försöker och försöker) modellerna - älskarinnan och hans brorsa Diego, den lilla ateljén och visst var han kompis med Sartre.
Knepigare blir det för Karin M att knyta ihop Sartres filosofi med Giacomettis konst. 

Seendet förändras under skildringen säger hon. De stående figurerna fångar en blick och ofta är männen i rörelse medan kvinnorna är stilla stående.

Från Existentialismen är en humanism 1946 Jean Paul Sartre. 

 Något tillverkas - först tillverkning sedan existens. Gud vet hur han skapar en människa. Det blir en essens, först existerar människan, människan är ingenting - hon bara är sedan blir hon vad hon gör sig till. En start för att ta ansvar och människan skapar sin egen existens,refererar Karin Malmquist.

Riktigt intressant blir det också när Karin Malmquist berättar om hur Giacometti kan uppfattas i dag. Karin Malmquist har intervjuat två tjejer i årskurs åtta om hur de uppfattar Giacomettis skulptur Grande Figure ovan.
 Tjejerna tittar länge på figuren.
De säger:
Avsmalnad och anorexia!

Svält i världen!
Stora fötter som klampar runt och förstör miljön.

Människorna.
Kanske är vi då tillbaka till nollpunkten, börja om från scratch, till Sartres ångest, människans ensamhet, vår frihet att välja och Giacomettis,

Jag försöker och försöker...
Varför inte ta lite hjälp av brasiliansk humor funk för att tolka Sartres syn på den riktiga friheten!

A propria liberdade!

© Thommy Sjöberg

Fångad av en Stormvind...

Kistalight har varit en sväng på Norra Öland. Bild Thommy Sjöberg
Från svinkallt väder, snö, till rena sommarvärmen.
Nyckfullt som i april!
Vi har fått igång vårt vatten, lite VVS-arbete där, klippt gräs och buskar, räfsat löv, lyssnat på fågelkvitter och pysslat med den obligatoriska inredningen som aldrig tycks bli klar - i år klistrat lister på verandan. Lyckats vara uppkopplad till internet via mobilen till min iPad och dator i två hela dagar innan det liksom låste sig.
Kan vara skönt dock att slippa jobba med nätet några dagar, har trots allt beställt fiber till stugan, - bättre med 20 papp i backen än på banken!
En torpare har minsann  att göra!
Vår bussige granne Anders har lagat (provisoriskt) taket på vår friggebod, tjärpappen verkar ha blåst upp vid någon stormby och taket behöver läggas om.
Till vår lättnad ser vi att läget inte är akut!
Kommer det då ta några torparår innan något blir gjort?
Njaa... vi har kontaktat vår gode snickarkompis Håkan som lovat att hjälpa till och lägga om taket - men en hantverkare på Norra Öland har mycket att stå i!
Kanske ett sommarjobb för Mimmi och Kistalight istället?

Ljudbild från Norra Öland 

Nu lite ljud (sound) från Norra Öland!
En ljudbild från torpet!
Varför inte som några spår på Spotify?

Spår 1 Start av en gräsklippare!
Gräsklippare Light, tre lätta tryck på gummitutan (flottör) sedan dra i startwiren.
Whruuum!

Spår 2 Vov...vov! Här jagas katten av grannens skällande hund.
Knepigt med Friggebodars placering?
Mjauu...!

Spår 3  Ko..ko Varför inte några fågelläten? Näktergalen i maj - en speedad kvartett, duvornas gutturala läten, rödstjärtens kvitter i vår äldsta fågelholk, blåmesen i den rödmålade, hackspetten som trummar borta vid asken - bor han i vår faluröda holk där? Den drillande koltrasten - trevlig prick! Gökens koko i maj och stararnas pickande!

Spår 4 Sågklingans klingande... där på andra sidan muren!
Från en riktig ölänning!
En människa som bor här året runt på Öland.
En ölänning i IRL, in real life, så att säga bland alla sommargäster.
Han kapar alltid ved på lördags eftermiddagen.
Punktlig som en helgmålsringning medan vi tänder grillen för lite grillat och vår revolutionära katt spinner i väntan på några godbitar.

Spår 5 (sommar) Surr...r Humlor och bin i vår blommande lind under juli som milda sövande sambarytmer och Kistalight drömmer om att skapa en bikupa. Ibland landar ett utarbetat bi på Kistalights keps, plupp, när han sitter på verandan och pysslar, läser, stryker under och antecknar i sina böcker.

Spår 6 Vågsvall från Kalmarsund, hörs lite extra vid sjutiden på kvällen si så där 40 minuter efter att Gotlandsbåten har passerat eller ännu bättre det poetiska ljudet i skymningen från en tändkulemotor när en  fiskebåt tuffar in mot hamnen i Byxelkrok.

Spår 7 Vindarnas vinande i lindarnas trädkronor. Blåst och vind som det mest karakteristiska av alla ljud här på vindarnas ö, Öland. Finns för det mesta bara som lätt susning däruppe bland träden. Du anar den lätta brisen som bjuder på ett löfte om sommar.

En torpare har mycket att stå i!
Sitta på verandan i solnedgången och zippa rosévin (och tänka skarpt)! Mimmi tycker det är kyligt och går in och tittar på God Kväll på TV.
Vara indieförfattare, vara morfar, åka till Stockholm och fira charmiga Ludde som fyller ett år!
Spela gruppspel i tennis, skriva bloggar - okej...okej ingen direkt uppdragsgivare där men funderar allvarligt på att knyta upp mig till Google AdSense.
Har funderat på det i minst ett år.
En torpare tar god tid på sig!
En indieförfattare slår till direkt!

Torparturnén över, Kistalight tillbaka på tennisbanan, firar med en vinst - puh! Bild Thommy Sjöberg - klicka gärna på bilden!
Matar in resultatet direkt efter matchen för att få synas, lite fåfängt, på Solna TK:s tennismonitor i receptionen.
En resultat tavla som är knuten till vårt eminenta program Backhandsmash skapat av Anders Jansson (flitig tennismotionär).
Ett program som också i dagarna är under utveckling.
Advantage Backhandsmash!

© Thommy Sjöberg

Macron Light

• Puh! Vi pustar ut på Kistalights redaktion efter söndagens val.
• Det blev Emmanuel Macron som blir Frankrikes nya president. 
• Vi firar med lite äkta parisromantik.
• Zaz under Paris himmel toppat med spännande rörlig gatukonst.
• Nostalgi javisst! Men Macron vill modernisera Frankrike med sin nya rörelse En Marche!
• På Väg!
• Vägen dit ska gå via ett gemensamt projekt för att utveckla det franska samhället.
•  Macron  har åkt land och rike runt för att lyssna på människor, 30 000 personer så här långt.
•  I förorten har han speciellt speciellt bjudit in de ungdomar som skaffat sig en högre utbildning genom det franska skolsystemet. Macron menar att de kan tillföra franska samhället massor av energi.
• Ungdomar som trots en tuff uppväxt med begränsade förutsättningar skaffar sig en akademisk utbildning är en kraft att ta väl vara på menar Macron.
• Spännande tycker Kistalight!
• Alltså inte inte bara en socialist och teknokratisk vänsterliberal som gillar och vill modernisera EU.
• Utan också en fransk filosof som också gått på elitskolan ENA, Ecole nationale administration, och har en Master från franska prestige Universitetet Nanterre med filosofi som huvudämne där han också har arbetat som assistent åt känd filosofiprofessor, Paul Ricoeur.
• En Marche - ny rörelse 577 ledamöter (deputerade) till franska Nationalförsamlingen sökes!
• Man kanske skulle söka sig en plats?
• Men du behärskar ju inte franska!
• Borde man inte vara fransman också?
• Visst ... Visst det förstås!
• Basta ...basta borde lära mig mer franska!
• Lust att gå på Café i Paris, se en cabare, tänka lite filosofiskt, lyssna på några visor (chanson) i den franska vistraditionen, leva som en bobo (bohemian bourgeoisie), skratta åt Charlie Hebdo, kort sagt det vi gillar med Paris och moderniteten - Läs Zaz Light!
• © Thommy Sjöberg

Fågel-Einar Light

 Bild ovan Fågel-Einar genom Sören Andersson.
Tjoho alla Östgötakusiner här en bit om Fågel-Einar och här en bit för er!
Vi behöver våra original för att vara goda människor!

Han kallades alltid för Fågel-Einar.
Hans verkliga namn hade vi inte en aning om.
Hur gammal han var och vad han hade gjort i sin ungdom var också en gåta.
Åtminstone för oss barn!
En tidlös gammal man på Östgötaslätten med en spjuvers blick.
Ibland kunde man se honom cykla i allén på Skänninge-rakan.
Liksom uppblåst av det det öppna landskapets vindar i sin gamla rock.
En allé där det alltid blåste motvind för original och människor med gott hjärta.
Vad han handlade i Skänninge var det inte lätt att få kläm på.
Kanske ett besök på Gröna Pumpen?
Ingredienser till hans enbärsdricka?
Tog han ut något recept på apoteket!
Hur som helst storhandlade han inte på Lidl!
Men vilken uthållighet och seghet i cyklingen där i snålblåsten!
Hemma för Fågel-Einar var Narveryd i Vallerstad socken åtta km från Skänninge.
Där han bodde vägg i vägg i ett parhus med Berta Nilsson och hennes barn Berit, Maud, Roger och Peter och under tidigt 60-tal även Hedda och Evert Andersson. Grannar var Erik och Mary Hättström och deras barn Weine och Elisabeth.
Där hade han sin fågelsamling i finrummet där alldeles bestämt en stor påfågel tronade och stod i centrum.
Vi barn tyckte nog att fågelsamlingen var lite läskig och skrämmande när han bjöd in för visning. Fågel-Einar hade inte bara en fågelsamling utan samlade även på dagstidningar som låg i travar på hyllor och i skåp.
Tror att det framförallt var konservativa (höger) tidningar som Corren och Norrköpings tidningar, kan tyda på att Fågel-Einar hade en borgerlig ådra.
Rariteten i köket, det verkligen udda, var myrstacken på stolen bredvid sängen.
En myrstack som bestod av Fågel-Einars utknackade pipa av gammal tobak och utbrända tändstickor.
Inte precis en brandchefs våta dröm!
Mitt emot myrstacken fanns vedspisen (brandchefens våta dröm) och en damejeanne med enbärs som fick stå och jäsa.
Enbärs var alla tiders för venerna tyckte Fågel-Einar.
Fågel - Einar älskade kortspel.
Ibland blev han inbjuden till Berta när hon hade gäster för en kaffetår och några rundor femöres-Stopp.
Ett kortspel som fungerade utmärkt som familjespel!
Då klädde sig Fågel-Einar i vit skjorta (nåja) och slips, kammade vattenlocken i pannan så att han såg ut som en romantisk Buster Keaton.
Klart ibland glömde han att fälla ned kragen där bak, alldeles svart, och håret bak på huvudet kunde titta upp i en liten tofs så att han mest liknade en av sina uppstoppade fåglar.
Kaffetåren kunde gärna raskas undan för Fågel-Einar!
Han var en ivrig kortspelare som gärna ville komma igång!
När det var Kistalights tur att blanda och ge och dela ut korten fick han psykbryt, nåja, han blev väldigt otålig.
Jag var kanske i tioårsåldern och inte så flink med kortleken.
Det tog sin tid!
Hm...hm säger Fågel-Einar ska ja åka och köpa Aftonbladet i Skänninge (var kvällstidning på den tiden) allt medan garnityren, löständerna, åkte fram och tillbaka i munnen.
Han hade inget pokerfejs vår Fågel-Einar satt han med bra kort gav garnityren ljud ifrån sig.
När det var hans tur drämde han i kortlapparna på bordsduken.
Sika kort... sika kort kunde han säga!
Fågel-Einar hade vinnarskalle.
När han efter kortspelet kom in till sin enkla boning med myrstacken, tidningshögarna och fågelsamlingen, en brandchefs våta dröm, gick han liksom igenom matchen igen.
Eftersom huset var lyhört fick vi ta del av hur han spelade upp eftermiddagens kortspel och fikatår.
Ja jävlar anamma sa han!
Jag visa dom jäklarna verkligen hur en kortlek ska hanteras!
Var dessutom hans gode vän Gunnar Sadel där kunde historien bres på.
Du skulle ha sett när stockholmarna var här!
Sika bilar ute på gården, stora amerikanska dollargrin, och siket dricka!
Jag bjöd på enbärs de hade skotsk Whisky och Cognac.
Någon hemtjänst eller friskvård såg jag aldrig till hos Fågel-Einar.
Kanske räckte det långt med att hugga ved till järnspisen, brandchefens våta dröm, zippa lite enbärs och cykla i motvind på rakan in mot Skänninge.
Sånt skapar sega och uthålliga gubbar!
Men till slut hann Folkhemmet och socialtjänsten ikapp även vår Fågel-Einar!
Jag tror att han flyttade in på ett åldershem i trakten av Borensberg där han fick omsorg och trevligt sällskap av unga tjejer inom vården som skötte om vår Fågel-Einar.
Sika flickor ... sika flickor lär han har berättat för sin gode vän Gunnar Sadel.
De klär av mig, tvättar mig och jag får rena bad!
Sika måltider - både lunch och middag!
Huset där Fågel-Einar bodde brann till slut upp (ner) till grunden. Kistalight trodde alltid att det berodde på kombinationen myrstacken, tidningshögarna och den gamla vedspisen!
En brandchefs våta dröm!
Men icke då!
En ung flicka i grannskapet lär ha lekt med tändstickor kring huset så att det fattade eld men då bodde inte Fågel-Einar där längre och Berta med barnen och farbror Evert hade flyttat till ett mer solitt hus i grannskapet.

PS Fågel-Einar lever sitt eget liv i vår fantasi.
Min dotter Evelina säger att i dag ser Freja, barnbarnet, ut som Fågel-Einar med en tofs som sticker upp som på en liten skrakand!
Då förstår jag att mina berättelser från min barndoms Bullerby somrar i Östergötland har satt sina spår!
Viktiga somrar för mig, fick liksom vara mig själv där bland alla barnen, ett Bullerbykollektiv, där vi cyklade och badade, jag lärde mig simma som sjuåring en sommar i en svinkall Svartå i Normlösa, spelade fotboll en tvärhand hög i Vallerstad juniorlag där vi en sensommardag åkte ända till Västra Harg för bortamatch. I en pokalturnering i Normlösa hade jag dessutom skjutit Vallerstad till final med matchens enda mål - jag var så liten så att ingen såg mig i straffområdet när jag dök upp och tåade in bollen i nätmaskorna.
Vi plockade bigarråer som extraknäck inför Skänninge marknad i början av augusti och en sommar när jag nått mopedåldern jobbade jag på den stora gården Klackeborg, målade, gjorde rent i hönshus och fick hönsloppor, jagade en hel dag bortsprungna kvigor och hässjade hö i midsommartid.
Tjoho alla goda människor som var med då, många där är döda i dag eller väldigt gamla, jag minns er med ljust minne och är alldeles övertygad om att mina östgötasomrar satt sina spår på ett positivt sätt i mitt liv.
Fågel-Einar då?
Ja han kan dyka upp på konstutställningar i både Kalmar och Stockholm!
Här ovan i en form av en sliten gammal jacka som blivit ett konstverk.
Fågel-Einars jacka skapad av konstnären Gunilla Pantzar bördig från Narveryd i Vallerstad socken i Östergötland.
© Thommy Sjöberg