Wednesday, March 01, 2006

Palmemordet 20 år















John F Kennedy, John Lennon, och Anna Lindh Olof Palme, 11 september. Mord och dramatiska händelser som etsar sig fast.
Tårar på perrongen i Kista för 20 år sedan, var då på väg med min unga familj till Sveavägen och minnesstund.
Den första naturliga reaktionen "Det måste vara en ensam galning som gjorde det" verkar stå sig.
Visst har man haft sina favoritspår, Polis, Bofors, Sydafrikaspåret och Iran/Irak men de ser orimliga ut speciellt om man som igår tar del av, TV3, utländska säkerhetstjänsters syn på mordet och läser om fallet. Allt pekar på den ensamme galningen.
Vore man deckarförfattare och skulle skapa en djävulsk intrig med Palmemordet som förebild finns stoff för myndigheters schabblande, media som hyenor, Palmehat, droger, undre världen, social misär, men också politik, engagemang, Sverige och den stora världen. Ett mänskligt drama med starka krafter i rörelse.
En gärningsman , kanske djupt omtöcknad av narkotika och hat, genomför mordet av en tillfällighet eller slump, ej planerat, tillgång till långpipig revolver som ingen riktigt vill kännas vid, se dock knarkhandlare, minns ej riktigt vad han gjort - perfekt alibi i sig för en socialt utslagen, vänder sig om, försvinner in i Tunnelgatans mörker, springer uppför trapporna mot David Bagares gata, lägger ner något i en lång neccesär och sedan ett stort svart hål eller…?
I en mening är mordgåtan löst. Det finns en fällande dom i tingsrätten. Mycket uppmärksammad rättegång med två domare och nämndemän från samtliga riksdagspartier. Det finns ett mycket starkt och tillförlitligt vittne som är mycket säker på sin sak.
Prövning av domen i hovrätten blir friande, väntat, dock med ett i juridisk mening unikt skrivet domskäl där man avfärdar vittnets Lisbet Palmes tillförlitlighet. Vilket faller utanför praxis. Något som i sig borde prövas i HD.
Den colombianska författaren Gabriel Garcia Marques blev efter mordet tillfrågad om han ville skriva om vännen Palmes liv som människa och politiker.
Visst sa Marques när mordet är löst. Först då är det möjligt att avsluta en betraktelse över Palmes liv.
Kanske borde en kunnig historiker eller journalist få dokumentera allt material som finns i Krister Pettersson fallet och lägga fram det i bok eller i rapportform. Realistiskt verkar det omöjligt att gå vidare med det polisiära arbetet.
Dags att avskriva fallet?
Snart är det vår. Då kommer jag varje dag att cykla förbi radhusen i Vällingby där Palme bodde med sin familj. Här bland punkthus, parker och torg, sjösatte Palme och hans generation det moderna folkhemmet.
Jag saknar hans röst nu när segregationen ökar i förorten och i skolor och det hade varit spännande att ta del av hans syn på EU och globaliseringen.
Dags att lyfta fram människan och politikern Palme?
Tänker jag medan jag lyssnar på Latin Kings, Fördomar 2, och deras samplande tolkning av ett av Palmes varmaste tal. 

9 comments:

knutanders said...

Låt oss heller inte glömma bort Ted Gärdestad som skulle fyllt 50 år 18/2.
http://www.tedsuniversum.com/index.html

Thommy Kistalight said...

Hallå KnutAnders!
- Rätt så!
Verkar inte som om han blivit uppmärksammad av bloggarna (i bloggosfären)och det är han ju värd.
Sol, vind och vatten/_ _ _/ säger jag det under en geografitimme när vi håller på med erosion sjunger strax hela klassen

Anonymous said...

På vilken gata bodde han? Jag bor i Vällingby själv och försökte hitta namnet på gatan på webben men har inte lyckats. Jag läste att han åkte tunnelbanan hem från "jobbet". Är det sant? Jag kommer ifrån storbrittanien och har svårt att tro att en brittisk statsminister skulle åka komunalt eller bo i en förort.

Thommy Kistalight said...

Palme med familj bodde på Lövångersgatan. I kvarteret bodde flera av de dåtida tongivande personligheterna som psyskiatern Skå-Gustav - barnuppfostran och arkitekten Jon Höijer med ABC-stad
som skulle förverkligas i Vällingby men han ritade även stjärnhusen när Kista byggdes. Säkert fanns flera av folkhemsföreträdarna i kvarteret. Där man levde vanligt, säkert stimulerande, förortsliv som unga familjer kan göra.
Tror att Palme ibland tog T-banan, men väl många stationer för en person som lever intensivt.
Ett berömt statsråd som tog pendeltåget i många år mellan Spånga och Centralen var finansministern Gunnar Sträng innan han som Palme flyttade till gamla Stan. Men allt det där blev rigorösare efter Palmemordet.
Statsråd rör sig mindre fritt i dag.

CV said...

Vilken jättefin bild du har i bloggen på Olof Palme.
RS
kulturbloggen.com

Thommy Kistalight said...

Tack CV - har försökt välja den med omsorg.

Anonymous said...

ja han o krille p är ju rätt lika varandra när man tänker efter..

Anonymous said...

Frågetecken för föregående inlägg... tänker efter??????????

Anonymous said...

Snygg mössa - Rättviksmössa!