Bild ovan kol, krita och pastell, knuten revolver från CFR med vänster hand efter stroke. Foto Thommy Sjöberg
Kistalight och Mimmi har varit på vernissage med Vännerna på Moderna.
Mest blev det CFR, Carl Fredrik Reuterswärd, men också något lite om Atsuko Tanaka. Kistalight har även hunnit med ett besök på Accelerator, den nya konsthallen vid Stockholms universitet och deras premiär utställning This Progress.
Kul utställningar i mindre format på både plan 2 och Accelerator!
CFR hör liksom till Modernas DNA och han är en del av museets själ från storhetstiden på 1960-talet. CFR med sina happenings, sina experiment med nya tekniker som laser och hologram och hans nätverk av konstnärsvänner i Paris, New York, Köpenhamn och Lausanne som inspirerade till nyskapande och festliga idéer.
CFR jobbade med många tekniker men mest känd blev han kanske för sitt KILROY projekt som inleddes med den berömda annonsen i New York Herald Tribune som lydde:
CARL FREDRIK REUTERSWÄRD Closed for holidays 1963 - 1972.
På utställningen visas annonsen i original och man ser hur liten och oansenlig den är och ändå tillhör annonsen mytologin kring CFR som happening konstnär. Annonsen blir en av många nya djärva idéer som låg i tiden och som sedan blir en av myterna i berättelsen om Carl Fredrik Reuterswärd.
Under sin Closed for Holiday period, nio år, arbetade han med sitt KILROY projekt som skulle innehålla nio olika verk bland annat en stege, ett hjärta, en hand, ett hundben, ett samlag (sic!), en spya (sic även där!), ett segel, ett öga och en sten.
Dessa nio verk är de ursprungliga på utställningen visas Kilroy II från 2000.
Med Kilroy arbetade han med flera av sina nyskapande tekniker som laser, modernistisk poesi,skisser och symbol föremål. För övrigt hade CFR inte så stängt för semester de här åren utan han hann med att vara professor på Ackis, göra skisser och dekor på Kungliga Operan, Herr von Hancken, arrangera egna och andras utställningar.
Utanför konstvärlden är CFR berömd för
sin knutna revolver skapad efter mordet på John Lennon 1980. Verket finns i ett otal versioner men mest känd är Revolvern som står som en symbol (skulptur) mot våld och vapen utanför FN skrapan i New York. Ovan ser ni en senare replik i plast från utställningen på Moderna. Bild Thommy Sjöberg
Mest intressant på utställningen är CFR:a teckningar (kol, pastell och krita) skapade efter hans stroke 1989. Teckningarna har en kraftfull energi med sina djärva former, rörelse och svärta. Teckningar som han gjorde med vänster hand efter att ha blivit kroniskt förlamad på den högra sidan.
Lite nostalgi blir det (60-tal) när jag minns min ungdom och när jag delade ut post till CFR under en sensommar när han bodde på Bastugatan och jag knegade som postis.
Här kommer en annan snidare serru!
Särskilt minns jag hans experimentbok från den här tiden.
En bok som bara innehöll punkt, komma, frågetecken, utropstecken och andra skiljetecken.
Visst gjorde det intryck på en postis som sökte efter sina egna konstnärliga uttryck.
Mimmi framför verk, stor duk, av Atsuko Tanaka som skapat ett konstverk genom actionpainting. Ser i efterhand att målningen ovan inte alls är skapad av Tanaka utan av Shozo Shimamoto, Kanonskjutsmålning, 2011 Bild Thommy Sjöberg
Pang - pang man skjuter färg på stora dukar.
Tanaka som var en av Japans första kvinnliga moderna konstnärer förutom actionpaint, flyttade hon ut konsten från ateljéer till parker och öppna platser, hon använde fria former gärna stora färggranna punkter och linjer, dessutom använde hon den egna kroppen och skapade ljudbilder i sin konst.
PS Läs mera om besök på Accelerator, nya konsthallen vid Stockholms universitet, på kommentar nedan! Se även senare blogg nedan!
Thursday, September 19, 2019
Monday, September 16, 2019
Parkgatan 4 - 6 Gesällprov Light
Tjoho! Kul att vara målarlärling i sin ungdom! Rickman Borgström Målerifirma Upplandsgatan 78 Bild från bloggen Fritext
Someday, it´s gonna be different.
When I paint my masterpiece.
Upptäcker i mogen ålder att det spelas in eminenta TV-program med allas vår Plura, singer/songwriter, trubadur, TV-profil med matlagning som specialitet och rockpoet med bästsäljande kokböcker.
Allt i huset där jag som ung målarlärling gjorde mitt gesällprov!
Parkgatan 4 och 6 var adressen och tidpunkten var våren 1970 när det var dags för gesällprov för Kistalight. En plats där Plura i dag lagar mat, musicerar och pratar med kända gäster.
Då på den tiden var det svårt nedslitna våningar i gatuhuset och inte mindre risiga i de lägenheter som låg i det ruffiga gårdshuset. Husen skulle byggas om av en byggfirma och för måleriet stod firman Rickman Borgström.
Min lärlingstids längd (mina lärlingsår) hade dessförinnan varit föremål för intensiva diskussioner och debatt mellan Kistalight och målarmästare Nisse Borgström som inte alls hette Rickman utan Nisse.
Frågan var hur man räknade tre månader som Kistalight hade rätt att tillgodoräkna sig från sin stolta militära karriär som stabsoldat (malaj och målare) på K 1 Livgardet i Stockholm. Vi räknade och räknade på handens alla fingrar Nisse och jag. Målarmästare Nisse kom fram till att det var första maj som var tiden för att jag skulle betraktas som målargesäll och mitt bud var första april.
Inget skämt!
Gissa var det landade?
Tidpunkten hade betydelse för Kistalight hade uruselt betalt som målarlärling. Ackorden gick helt enkelt ihop i de svårt nedslitna husen, underarbetena blev för omfattande och tidskrävande för de ackordslistor som gällde enligt målaravtalet. Arbetena betalades för de ytor och löpmeter som renoverades och i de ruffiga våningarna och de nedslitna trappuppgångarna hade det varit mer rimligt att räkna efter volym.
Lönen räckte helt enkelt inte till för Kistalights liv och leverne på ett ungdomsboende, typ studenthem, liggande på Nybohovsbacken, Nybban, i Stockholm. Hyran plus obligatoriska kostnaden för matkuponger räddades med alla möjliga tänkbara extraknäck i målarsvängen! Limfärgstak som skulle tvättas ned hos äldre par på Sveavägen, mystiska tapeter med passform för mönster hos gammal tant på S:t Eriksgatan eller målarbättringar på avslutat bygge som skulle fixas och kompisars ettor där jag strök tak och fixade tapeter.
Det var ett liv och ett kiv!
Mest drömde jag om att bli student!
Men dessförinnan skulle det levereras ett gesällprov!
Så här såg arbetsbeskrivningen ut i original!
Klicka gärna på bilden ... Foto Thommy Sjöberg
När det var dags för Gesällprovet dök de upp två äldre herrar från Svenska Målarförbundet avdelning 1 i Stockholm.
Hm...hm det ser bra ut det här! Rejäla grejer det här för ett gesällprov, fina snickerier, dörrar och fönster med spegelytor krävs gediget hantverk där, gamla limfärgstak som ska tvättas ned, tapeterna måste riva i sin helhet och väggarna bred-sandspacklas och de nya luckorna i köket behöver du bred-oljespackla, slipstryka och en finish med färdig lackfärg!
Hm...hm glöm nu inte att sätta upp tapeterna över lapande med början från de höga fönstren så att inte skarvarna bildar skuggkanter.
Viktigt även över dörrarna sade de två äldre farbröderna i rock och hatt innan de försvann på nya uppdrag för målarfacket avdelning ett i Stockholm.
To be continued ... Det kommer en Del II
© Thommy Sjöberg
Someday, it´s gonna be different.
When I paint my masterpiece.
Upptäcker i mogen ålder att det spelas in eminenta TV-program med allas vår Plura, singer/songwriter, trubadur, TV-profil med matlagning som specialitet och rockpoet med bästsäljande kokböcker.
Allt i huset där jag som ung målarlärling gjorde mitt gesällprov!
Parkgatan 4 och 6 var adressen och tidpunkten var våren 1970 när det var dags för gesällprov för Kistalight. En plats där Plura i dag lagar mat, musicerar och pratar med kända gäster.
Då på den tiden var det svårt nedslitna våningar i gatuhuset och inte mindre risiga i de lägenheter som låg i det ruffiga gårdshuset. Husen skulle byggas om av en byggfirma och för måleriet stod firman Rickman Borgström.
Min lärlingstids längd (mina lärlingsår) hade dessförinnan varit föremål för intensiva diskussioner och debatt mellan Kistalight och målarmästare Nisse Borgström som inte alls hette Rickman utan Nisse.
Frågan var hur man räknade tre månader som Kistalight hade rätt att tillgodoräkna sig från sin stolta militära karriär som stabsoldat (malaj och målare) på K 1 Livgardet i Stockholm. Vi räknade och räknade på handens alla fingrar Nisse och jag. Målarmästare Nisse kom fram till att det var första maj som var tiden för att jag skulle betraktas som målargesäll och mitt bud var första april.
Inget skämt!
Gissa var det landade?
Tidpunkten hade betydelse för Kistalight hade uruselt betalt som målarlärling. Ackorden gick helt enkelt ihop i de svårt nedslitna husen, underarbetena blev för omfattande och tidskrävande för de ackordslistor som gällde enligt målaravtalet. Arbetena betalades för de ytor och löpmeter som renoverades och i de ruffiga våningarna och de nedslitna trappuppgångarna hade det varit mer rimligt att räkna efter volym.
Lönen räckte helt enkelt inte till för Kistalights liv och leverne på ett ungdomsboende, typ studenthem, liggande på Nybohovsbacken, Nybban, i Stockholm. Hyran plus obligatoriska kostnaden för matkuponger räddades med alla möjliga tänkbara extraknäck i målarsvängen! Limfärgstak som skulle tvättas ned hos äldre par på Sveavägen, mystiska tapeter med passform för mönster hos gammal tant på S:t Eriksgatan eller målarbättringar på avslutat bygge som skulle fixas och kompisars ettor där jag strök tak och fixade tapeter.
Det var ett liv och ett kiv!
Mest drömde jag om att bli student!
Men dessförinnan skulle det levereras ett gesällprov!
Så här såg arbetsbeskrivningen ut i original!
Klicka gärna på bilden ... Foto Thommy Sjöberg
När det var dags för Gesällprovet dök de upp två äldre herrar från Svenska Målarförbundet avdelning 1 i Stockholm.
Hm...hm det ser bra ut det här! Rejäla grejer det här för ett gesällprov, fina snickerier, dörrar och fönster med spegelytor krävs gediget hantverk där, gamla limfärgstak som ska tvättas ned, tapeterna måste riva i sin helhet och väggarna bred-sandspacklas och de nya luckorna i köket behöver du bred-oljespackla, slipstryka och en finish med färdig lackfärg!
Hm...hm glöm nu inte att sätta upp tapeterna över lapande med början från de höga fönstren så att inte skarvarna bildar skuggkanter.
Viktigt även över dörrarna sade de två äldre farbröderna i rock och hatt innan de försvann på nya uppdrag för målarfacket avdelning ett i Stockholm.
To be continued ... Det kommer en Del II
© Thommy Sjöberg
Saturday, September 07, 2019
Urban Safari Light Bobo Karlsson
Fler fynd i bokhyllan hemma hos Kistalight! Vi drygar ut vår sensommar läsning med Bobo Karlsson (1946 - 2017) i Urban Safari.2. Ovan boken med den berömda bilden av James Dean från 1955 i kvarteren kring Times Square New York plåtad av Denis Stock från Magnum/photos.
Kistalight urbanista said...
Kistalight urbanista said...
Blev flera fynd hemma i bokhyllan för vår sensommarläsning.
Bobo Karlsson med Urban Safari 2 - ingen dålig läsning!
Bobo läser man helst i små portioner, gärna en stad i taget. Det är staden som står i centrum. "Städer är snälla, länder är elaka!" Bobo har utvecklat en alldeles egen stil och ton i sina stadsporträtt; faktarik, varje mening har en kärna (täthet) av kunskap och liv. Han är en speedad nutida JOLO eller en kemisk Tintin, som i rasande fart besöker stadsdelar, kvarter, barer, caféer och restauranger alla gärna med karaktär.
Han är beläst och kan ge exempel på utomordentlig litteratur och spännande urbana författarskap, chica designers och mode och fabulösa människor , alla placerade i en miljö med spännande arkitektur vars historia Bobo berättar.
Mat, mat, mat; gärna intagen under lätta förhållanden, gatukök light. Musik, musik, musik och trender över decennier och inte minst funderingar kring samhällsbyggnad, urbana experiment, i städer, gärna med drivna byggmästare på vänsterkanten som kreatörer av den goda staden.
Bobo har en rytm i sitt språk.
Varför inte som en hip hoppare från fyrtiotalisterna med rötterna i 68:a generationen; Paris ... Madrid ... Tanger an abyss ... New Orleáns and Miami where the sun keep shining ...
Urban life kan ha sina sidor med allt för många drinkar, bärs, röka, skumma piller och möten med mystiska karaktärer! Om du ger dig ut i den urbana natten, ha Bobos bok i innerfickan på din Burberry, ta med några flaskor mineralvatten (undvik droger), på med dansdojorna, sök upp ett hak med häftig musik med genuin känsla och gung bortom turistkvarteren och min vän just hit the dancefloor!
Men bäste indieförfattare du är ju panschis och har uppnått en präktigt mogen ålder, grått nästan vitt hår och borde inte vara ute sent på nätterna!
Visst bra för artrosen med lite dansgung men ändå?
Ja...ja jag kan väl röra lite på dojorna och skaka på rumpan framför datorn hemma i lyan i vårt neighborhood i Kista!
Dance the night away!
Bobo Karlsson med Urban Safari 2 - ingen dålig läsning!
Bobo läser man helst i små portioner, gärna en stad i taget. Det är staden som står i centrum. "Städer är snälla, länder är elaka!" Bobo har utvecklat en alldeles egen stil och ton i sina stadsporträtt; faktarik, varje mening har en kärna (täthet) av kunskap och liv. Han är en speedad nutida JOLO eller en kemisk Tintin, som i rasande fart besöker stadsdelar, kvarter, barer, caféer och restauranger alla gärna med karaktär.
Han är beläst och kan ge exempel på utomordentlig litteratur och spännande urbana författarskap, chica designers och mode och fabulösa människor , alla placerade i en miljö med spännande arkitektur vars historia Bobo berättar.
Mat, mat, mat; gärna intagen under lätta förhållanden, gatukök light. Musik, musik, musik och trender över decennier och inte minst funderingar kring samhällsbyggnad, urbana experiment, i städer, gärna med drivna byggmästare på vänsterkanten som kreatörer av den goda staden.
Bobo har en rytm i sitt språk.
Varför inte som en hip hoppare från fyrtiotalisterna med rötterna i 68:a generationen; Paris ... Madrid ... Tanger an abyss ... New Orleáns and Miami where the sun keep shining ...
Urban life kan ha sina sidor med allt för många drinkar, bärs, röka, skumma piller och möten med mystiska karaktärer! Om du ger dig ut i den urbana natten, ha Bobos bok i innerfickan på din Burberry, ta med några flaskor mineralvatten (undvik droger), på med dansdojorna, sök upp ett hak med häftig musik med genuin känsla och gung bortom turistkvarteren och min vän just hit the dancefloor!
Men bäste indieförfattare du är ju panschis och har uppnått en präktigt mogen ålder, grått nästan vitt hår och borde inte vara ute sent på nätterna!
Visst bra för artrosen med lite dansgung men ändå?
Ja...ja jag kan väl röra lite på dojorna och skaka på rumpan framför datorn hemma i lyan i vårt neighborhood i Kista!
Dance the night away!
Subscribe to:
Posts (Atom)