Runda Light 3th Skördefest på Norra Öland

Open House i Sjögrens Konstlada i Haget! Bild mobil Thommy Sjöberg

 I dag går vi på avslut med vår skördefestrunda; dag 3 Söndag, vi tar nya tag med vårt försök att besöka Lennart Sjögren och Eva Forsberg i Haget. Taktiken i dag blir att närma sig deras konstlada ifrån Hunderum via skogsvägen, inga hästar där och (ganska) tydliga gula skyltar med konstrundan som visar vägen. Ingen genomfartstrafik står det på vägen vid gården och uthusen ned till ladan och vägen blockeras av både bil och fyrhjulig större gräsklippare. Kistalight tar till apostlahästarna för att promenera ned till ladan, Mimmi kvar i bilen, träffar både Lennart och Eva utanför ladan, alltid lika glada och vänliga, berättar om gårdagens hästar i hagen, little bit scarry, Eva har koll på att deras frigång är på väg att avslutas och att ägaren kommer att hämta dem och att de är oskodda. Både Lennart och Eva är på väg med en gäst (konstkund för affärer?) upp till sitt hus men bjuder in oss i ladan. Kistalight hämtar Mimmi och bilen, bara att köra förbi gräsklipparen som mest står där för att någon manick gått sönder säger innehavaren som också har dykt upp efter att ha varit och hämtat hjälp för att mecka med dylik tingest.

Bättre med får i hagen än hästar! Målning får i rörelse Lennart Sjögren Bild mobil Thommy Sjöberg

Äntligen dags alltså för att titta till Lennart Sjögrens och Eva Forsbergs konst! Det blir som att hälsa på hos gamla släktingar eller ännu bättre, det blir som att träffa gamla vänner. Ett lyckat och kul återseende och vi har hela ladan för oss själva. Lennart Sjögrens konst är som färgsatta poem, man upplever det karga landskapet på Norra Öland, det blå skimrande Kalmarsund med Smålandskusten i dis och fjärran, får, fåglars skrän, vindpinade enar, oxlar, hagtorn och nyponbuskar, svallet mot kalkflishällar, från ljusa till mer mörka stråk i själ och natur. Målningarna är som toner med kulör och ettt komplement till Lennart Sjögrens omfattande lyrik. 

Även Eva Forsbergs konst har poetiska drag, här gäller mer att teckna är att utelämna, naturen får stå tillbaka, motiven, ofta skapade i träsnitt, får kraftfull karaktär och rörelse och blir som dikter i det mindre formatet.

 Eva Forsberg är även en skicklig med sina porträtt i träsnitt, här fyra karaktärer som även har varit omslag till Lennart Sjögrens essäer, anar man inte Marcel Proust på en av dem.

Sjögrens lada, något av ett kulturcentrum på Norra Öland. En av Åkerbokonstnärernas viktigaste samlingsplatser, här är det musikkvällar med klassiska soaréer och ibland mer åt det poprockiga hållet och ibland med poesi-event med diktläsning och presentationer. När Lennart Sjögren fick Bellmanpriset av Svenska Akademien arrangerades en hyllningsdag med diktläsning av Stina Ekblad och även andra prominenta profiler deltog i hyllningarna. Det var lapp på luckan, utsålt, och tyvärr hann inte Kistalight och Mimmi med i svängarna för att greja biljetter.

Vi vinkar hej, au revoir, till Lennart, Eva och deras konstentusiast på gårdsplan och äventyrar oss vidare genom Hagudden inga hästar i dag, se Runda Light Oktober. Skördefest på Norra Öland! Målet är Elisabet Halls ateljé i Kohagslyckan, först en repa genom skogen längs Enerum/Hagskogs-förenings väg och björkallén förbi Skäftekärr ned till Byerum där vi följer kusten förbi Horns branter och stenbrott ned till Alvedsjö bodar. Kring stenbrotten och Alvedsjö har Åkerbokonstnärerna häckat genom åren, här hade Sven Ljungberg och hans hustru Ann-Margret Dahlqvist-Ljungberg sommarateljé där han målade arbetarporträtt och stenhuggeri. Under 1950-talet höll även författarna Ivar Lo-Johansson och Sara Lidman till här för skrivande, sommarviste och umgänge i konstnärskollektiv. Naturen mellan Horns stenbrott, Alvedsjö och in mot Horn och Elisabet Halls Kohagslyckan är något mjukare, öppnare, mer ljus på alvarshedarna än längst upp på nordvästra sidan av stenkusten upp mot Långe Erik.

Elisabet Hall, möjligen Stenkusten vid Horn, Bild mobil Thommy Sjöberg 

Vid ateljé Kohagslyckan pickar och trippar frigående trivselhöns omkring, Kistalight försöker sig på lite small chatt med hönorna vilket mest får tupparna att samla flocken, kuckeliku innan de blir Coq au Vin! Vi är de sista besökarna under söndagen och helgen. Elisabet hälsar välkommen och tycker att vi kan ha ateljéhuset för oss själva medan hon spisar en matlåda nyss levererad från Kalk i Löttorp uppe i sitt boningshus med familjen. Det blir som i Sjögrens lada, vi hälsar på hos konstverken likt gamla släktingar och vänner. De geometriska landskapen från kusten vid Hornslandet och Källa gamla kyrka känns igen som hennes personliga konstnärliga uttryck liksom porträttkonsten som Elisabet Hall utvecklat de senaste åren, trio med personliga tanter (original) hänger där,

- men vi saknar motorcykeltanten, en målning med kraft, energi och rörelse (även det ett original till tant). Vi saknar även porträttet av Gunnar Ekelöf från ett klassiskt fotografi, är de sålda eller hänger de på andra utställningar. Vykortet på Ekelöf efter Elisabet Halls målning har vi ramat in och det hänger på väggen hemma i Kista. Vi köper en plommonsylt marmelad, swisch, säger au revoir till målningarna och vinkar till Elisabet Hall på verandan som mumsar på sin matlåda från Kalk. 

Vägen hem via östsidan och leende små gårdar i kvällssolen mellan Högby och Mellböda till Enerums gamla Semesterby för kvällsspis och mysig TV-kväll medan vi tänker på att Lennart Sjögren, Eva Forsberg och Elisabet Hall tillsammans med de andra Åkerbokonstnärerna fördjupar vår upplevelse av Norra Ölands speciella natur, bygdens förutsättningar och dess människor. Där de skapar sina egna personliga  uttryck, si så där bortom konstnärliga klichéer av gulliga får, trollska Blå Jungfrun och solnedgångar över Kalmarsund och pst glöm inte morötterna om du stöter på mystiska hästar med yvig man i dina turer längs stenkust och norra udden.

© Thommy Sjöberg

Jag är så glad att jag är turk

I dag, läs igår, säger vi grattis till den Turkiska Republiken som firar etthundra år sedan staten utropades av Müstafa Atatürk Kemal den 29 oktober 1923. 

Kan passa bra så här i NATO-tider när vår ansökan går trögt och ständigt tycks få förhinder.

Är du en uppmärksam besökare, turist, i Turkiet kan du se, porträtt av Kemal Atatürk, den turkiska flaggan och följande citat av landsfadern på offentliga platser, Ne mutlu Turkum diyene.

Jag är så glad att jag är turk. 

Årsdagen firas även med parader och marscher om du har tur kan  höra en turkisk version av Sven-Ingvars gamla slagdänga Tre trallande jäntor. Frödings populära dikt snoddes av en ungturk när det begav sig si så där omkring 1916 då han utbildade sig till gymnastikdirektör i Sverige och låten heter i Turkiet Ungdomens Marsch. 

Undrar om Atatürk som Turkiets landsfader sörjer i sin himmel över utvecklingen i sitt land under Erdogan; flirten med islamisterna, korruption, förtryck och förföljelse av opposition, sekulariseringens tillbakagång och den dåliga ekonomin?

Kistalight citerar sig själv från Vi syns i Istanbul ovan, se kapitlet Pamuk och Istanbul Light!

Hjälp vi behöver en lärobok i Turkiets moderna historia.

Även om vi har läst Stefan Foconis historiebevandrade bok Istanbul som mycket kunnigt lotsar läsaren genom en del av Turkiets historia.

Mustafa Kemal Atatürk är mest känd för att han blev Turkiets landsfader och president efter Ottomanska rikets fall (ww1). Atatürk införde en doktrin med sex hörnstenar för att förnya det Ottomanska styret och arvet efter sultanerna. Hans största reform var kanske trots allt att han moderniserade och latiniserade det turkiska språket. Vilket innebar att han införde ett alfabet med latinska bokstäver i skriftspråket, till och med bokstaven ö fick en plats genom den svenske lingvisten Johannes Kolmodin försorg. Republikanska folkets parti grundades av Atatürk den 9 september 1923 inte långt före att den Turkiska republiken utropades den 29 oktober 1923.

Partiet använder en utarbetad ideologi för att symbolisera sig själv, med något man benämner som principerna, vilket symboliseras av de sex pilarna i deras logotype!

      De sex principerna, hörnstenarna, lades till den konstitutionella lagen den 5 februari 1937 som ett tillägg från grundlagen (Artikel 2 från 1924) och lyder: Turkiet är principerna, fundamenten som de vilar på är republik, populism, sekulärism (skiljer stat och religion), reformism, nationalism och statism. Den sista punkten är när staten är ledande när det gäller samhällets organisation och ekonomiska utveckling.

    Se vissa likheter där med folkhem, fascism och kommunism. 

   Statens inflytande på ekonomin har lättats upp under Erdogans tid och har blivit mer liberal (mer korruption säger elaka tungor) med betydligt större andel privata investeringar och marknadsliberalism råder i dag. 

      Utan att snärja in oss för mycket i de olika tolkningarna av doktrinerna ser vi att de har karaktär, i praktiken, av sakrosankta (heliga) fundament och de blir därför ej prov och tolkningsbara i civila domstolar utan de blir mer som en sorts moderniserade lagar i shariaanda, statisk och förutbestämd av de turkiska domstolarna, där tryck och yttrandefriheten ständigt ifrågasätts, prövas, och  en turkisk journalist, författare, filmare eller tecknare och bildkonstnär lever ständigt med risken för åtal och fängelse för hädelse av den turkiska identiteten och staten. Skiljandet mellan stat och religion när det gäller lagar får ändå ses som en kraftfull modern utveckling från det osmanska riket. 

         

      Tralla nu med i den turkiska översättningen, Ungdomens marsch, försona dig med alla turerna i förhandlingarna om NATO, tänk dig att du är på The Grand Bazar i Istanbul, prutar, dricker thé, skapar några piruetter i samtalet och gör som the Finnish people ... symboliskt; bada bastu, piska lite med björkriset, svettas ut, snacka inte så mycket, inga presskonferenser var tredje timme  eller besök i Ankara, utan ta det lilla lugna!

       Tra la la la la 

        La la la la la

       tra la la la la 

       La la la la la

© Thommy Sjöberg

Runda Light 2th Skördefest på Norra Öland

 

Forts Dag 2 lördag, Galleriet Alaoui strax efter Byerum, Mensalvret och avfarten till Hornsjön passerar vi ofta på vår väg till Löttorp, spännande hus där, noterar vi, borde besökas, i dag blir det av. Galleriet är en smakfull skapelse, ett konstverk i sig, ser ut att vara ritat av en arkitekt med sina linjer och vinklar, ljusinsläpp i taket, perspektivdörr i glas mot trädgården, trädetaljer och färgsättning, dock har vår konstnär Anna Kajsa Alaoui också haft ett finger (ritstift) med i skapelsen.

Anna Kajsa är lika lättpratad som Marie i Grankullavik men kanske berättar hon mer om sina målningar, fler besökare har även lättare att hitta hit än allra längst upp på Norra Udden, så vi samsas med konstentusiaster och nyfikna från både Blekinge och Värmland. En besökare från Karlshamn slår till och köper ett verk inspirerat av batik. Kistalight blir särskilt imponerat av målningar med mycket ljus (guldskimrande) naturmålningar och även här skymtar några verk av barbröstade modeller, något för äldre herrar? Nåja Caroline Gylling säljer ofta sina tavlor med kvinnokroppar även till andra kvinnor.

När vi kommer till Löttorp förstår vi att här firas det verkligen skördefest i dagarna, massor av, hundratals, kromade lastbilar, trucks, med kranar och förgyllda lacker är här för ett meeting och för att visa upp sig. Vi hastar vidare ner till Källa och Ninnis Kroppkakbod, mängder av kunder där, och Mimmi handlar kvällsspis med en påse  kroppkakor.

Målet med utflykten till Källa är Ateljé Skärfläckan (låter poetiskt) strax norr om kyrkan, vid prästgården. Ateljén visar sig vara ett garage i ett 1940-tals hus där Bertil Lagergren ställer ut sin konst med akvareller från Norra Ölands landskap med lyriska toner och skärfläckor som motiv. En serie akvareller är från prärien i provinsen Alberta i Canada. Ljuset och tonerna  över en vidsträckt prärie känns som en andlig släkting till luften över alvarsmarker och det omgivande havet på Norra Öland. Bertil har många berättelser och goda stories att dela med sig av från Sörmland, Öland till Canada i sitt omväxlande liv från bonde, verkstadsarbetare till akvarellmålare. Sedan gör Kistalight och Mimmi kväller, hastar norrut till vår enkla stuga, på vägen möter vi rader av förkromade färggranna truckar på väg hem längs väg 136 medan vi ser fram emot Ninnis kroppkakor, lätt stekta med lingon och grädde, som vi zippar lire rosévin till. Kan man verkligen göra det? Man tager vad man haver när det är lördagskväll i stugan på Norra Öland!

To be continued ...

© Thommy Sjöberg

Runda Light Oktober. Skördefest på Norra Öland

 

Kistalight och Mimmi har varit på friluftslov på Norra Öland, vädrat sina förortssjälar i både sydväst och nordan. Dag 1 fredag, Lovet startar med en liten konstrunda längs norra udden. Tokenäs, Kroken, Neptuni Åkrar upp till Grankullavik och Art by Rimsberg med ateljé vid Trollskogsvägen. Milt men lätt duggregn, vänlig blåst från sydväst, konstnären Marie ställer in sina målningar med barbröstade modeller med lyster i ateljén efter att de har befolkat gräsmatta och trädgård. Kul med konst som vädras i väder och vind, får karaktär och liksom mognar. Kistalight skojar och berättar om Edvard Munch som äldre konstnär, surgubbe, som lät sina målningar stå i sin trädgård i Ekely utanför Oslo och få sig en dust med naturen, ibland (arg surgubbe) kunde han skjuta på dem med luftpistol om de som han tyckte trilskades och jävlades med honom.

Believe, fine arts print, efter original målning av Marie Rimsberg

Marie är en lättpratad konstnär, hon berättar gärna om hur hon arbetar med sin konst som projekt för hem och företag där hon gärna målar väggar och annan inredning som ett sätt att utsmycka miljön. Den egna utsikten från ateljén är magnifik med ett avlångt rektangulärt fönster med utsikt över Grankullavik. Viken med sitt gatt ut mot Östersjön och småländska fastlandet med sina skärgårdar i horisonten bildar en egen liten vacker fjärd, insjö eller som i engelskan a small sound där kartbilden har formen av en krabba med långe Erik på norra udden och Trollskogen på östra sidan som armar och klor. Dagar när vi längtar till Stockholms skärgård åker vi gärna upp till udden och promenerar längs Fyrstigen.

Något tycker vi att Marie Rimsbergs tavlor påminner om Carolina Gyllings konst; kraftfulla, energiska färger, och barbröstade kvinnor med ett personligt uttryck. Vi skyndar vidare på vår tur och hamnar på kafferep vid Sjöstorps gamla skola. Fika och sju sorters kakor för 60 pics, där ett glatt gäng panschisar, säkert 80 plus, sitter inklämda i en av skolans  mindre salar som om det vore en gammal släktträff. Kistalight och Mimmi väljer att ta en varmkorv med bröd, luften suger på Norra Öland, innan vi hastar vidare till Homrevet för en tur till stranden längs spängerna (promenadslinga a la träveranda) för promenad ner till havet och Östersjön. Fortsatt milt regn och sydväst, siktdjupet i diset bort mot Baltikum har sina begränsningar, det är ett väder för poeter med lätt blues (Blues Light) och space för skira akvarellmålare.

Nere vid Kroken, Byxelkrok, blir det promenader bland sjöbodarna och den nya piren, skördefesten tycks ännu inte ha tagit fart men vid Krokens Sallad och Fisk kokar man hummer i typ stora kokkärl, de grå rackarna som snart tar färg och blir lätt röda, är från Canada, Atlantkusten, och bellar 350 pics styck och man bör avnjuta dem så enkelt som möjligt med skirat smör, citronstänk och en aning grov salt anser en dam från Byxelkrok som har gjort detta till en tradition varje år det är Skördefest på Norra Öland. Kistalight och Mimmi avslutar dagen i sin enkla (sport)stuga i Enerums gamla Semesterby med en enkel måltid bestående av rostbiff, potatisgratäng och ett glas rött från Villa Puccini i Chianti Toscana, under kvällen ser vi sedan Amanda Bergmans kamp som sjungande bonde i Dalarna. 

Dag 2 lördag, i dag bär det av till Hagudden längs stenkusten, några km söder om vår enkla stuga, målet är Lennart Sjögrens lada med utställning av hans och hustrun Eva Forsbergs konst. Vi parkerar snett ovanför sjöboden för att promenera längs vägen upp till Sjögrens. Mimmi blir kvar i bilen för att snygga till sig, Kistalight tar en nypa luft och tar till sig svallet från kalkflishällarna, utsikten mot Blå Jungfrun, den ståtliga Oxeln i vägkanten. att det blåser en mild sydväst och att solen skiner. Två hästar med yvig man dyker upp kring bilen där Mimmi ordnar lockarna, Kistalight som tror sig vara trivselgubbe, djurvän (åtminstone kattvän typ husse i hundra kattår) har glömt morötterna men går fram till hästarna för lite small chatt. Ingen bra ide, den yngre mindre hästen (troligen hingst) njuter inte av att bli kliad ovan nosen, nafsar rent av obehagligt, visar stomatolgrinet, var är morötterna, och kastar med sin man medan den andra hästen (sto) mer betar och är cool. Kistalight kvistar runt bilen och kastar sig in i baksätet, vår kille i lång man visar sig vara upprörd, ställer sig vid framvagnen och sparkar upprepat in i framhjulet på fälg och däck medan stoet betar, vår kille tar en sväng runt vår Peugeot, vid bakluckan finns en dragkrok med kula där Kistalight har (tennislover) fäst en gul tennisboll. De uteblivna morötterna kanske kan ersättas av en gul tennisboll, vår kille nafsar, nafsar och nafsar men får inte loss tennisbollen från kulan på dragkroken. Gud ske lov inga sparkar där sedan knallar vårt hästpar vidare på heden i den karga Hagudden. Var det ett gudomligt möte med ett par pållar med lång man som ur i en fantasyroman, ett par som uppfodrande tycker här ska inga sommarölänningar komma och kaxa sig eller är det naturen som man ska visa respekt och hänsyn för som uppenbarar sig? Kistalight och Mimmi bara undrar medan vi skyndar vidare i vår bil längs stenkusten, i dag hoppar vi över Sjögrens i ladan och fortsätter mot Galleri Alaoui för att kika på Anna Kajsas måleri på Byerumsvägen.

Galleriet Alaoui strax efter Mensalvret och avfarten till Hornsjön passerar vi ofta  på vår väg till Löttorp, spännande hus där, noterar vi, borde besökas, i dag blir det av.

to be continued ... Runda Light 2th Skördefest på Norra Öland

© Thommy Sjöberg

Louise Glück in Memorian

Louise Glück upptäckte vi när hon fick Nobelpriset i Litteratur 20020, visade sig vara en fin poet och god essäist och visst blev det en läsupplevelse och en liten blogg om detta. Vi delar Monica Z fina tolkning Under Vinrankan tänkt som en dikt i Louis anda, Frid över Louise Glücks (1943 - okt 2023) minne!

Nästa nyårslöfte blir Nobelpristagaren Louise Glücks diktsamling Averno. Titeln är hämtad från sjön Averno, en liten sjö strax väster om Neapel som ligger nära Campi Flegrei, ett jordbävningsdrabbat område där det också uppstår geologiska fenomen som Bradisismo, en sorts slukhål som får marken att sjunka eller stiga. Avernosjön var under antiken en sjö där det bubblade av svavelhaltiga gaser från den underjordiska aktiviteten. Sjön betraktades då även som ingången till Hades (nedstigning till dödsriket) och är förebilden till Vergilius sjätte sång i Aeneiden, där även Dante startar sitt diktverk Den Mänskliga Komedin Inferno, roadmovie till helvetet, då med Vergilius som följeslagare. I samtida Roberto Savianos Gomorra finns även miljön med i avslutningskapitlet Eldslandet. En helvetesbeskrivning av nutida miljöförstörelse väl i klass med medeltiden och antikens mänskliga avgrunder. se även Napoli Light I och Napoli Light II!

Kistalight har precis läst ut samlingen och fäster sig vid översättaren Jonas Brun karakteristik i efterordet. Brun skriver att det minsta elementet i Glücks dikter är meningen, inte takt och rytm eller ton som hos det enskilda ordet, som är vanligt i poesin. Meningarna är istället alltid enkla och tydliga, praktiska som tegelstenar och med samma råa tyngd. 

Bedöm själva vers från dikten Prisma!

När man blir förälskad, sa min syster,

är det som att träffas av blixten.

Hon sa det hoppfullt, som om hon ville

dra till sig blixtens uppmärksamhet.

Jag påpekade för henne att hon upprepade

vår mors formulering exakt, den som hon och jag

hade diskuterat som barn eftersom vi båda

kände på oss att det vi märkte hos de vuxna

nog inte orsakats av blixtar

utan av elektriska stolen.

                                    (Louis Glück)

Vackert omslag till Averno av Viktor Rosdahl och en väl så drastisk story i dikten ovan! Från dikten Prisma vers 4 av Louis Glück.

Några strofer från poemet Celestial Music av Louise Glück!

I have a friend who still believes in heaven.
Not a stupid person, yet with all she knows, she literally talks to God.
She thinks someone listens in heaven.
On earth she's unusually competent.
Brave too, able to face unpleasantness.

/ _ _ _ /

   

Här tonsatt med music av Tierney Sutton band.  

© Thommy Sjöberg

Zippa Vin Light Remix

 

Kistalight har läst Rebecka Åhlunds Jag som var så rolig att dricka vin med. Festlig titel med underrubriken Till alla er som tror att de inte heller är alkoholister.
Den senare frasen (underrubriken) är jag något osäker på eftersom boken är lånad på Kistabibblan och numera återlämnad.

Nya direktiv från Socialstyrelsen i september om vad som är skadlig konsumtion när det gäller intag av alkoholhaltiga drycker, 10 glas i veckan sedan är det kört eller om du dricker 4 bärs vid besöket på puben kan du erbjudas hjälp och samtal. Direktiven har naturligtvis blivit en snackis hos alla som anser sig vara konsumenter med måtta. Ni vet ett glas vin eller två till maten, kanske en aperitif före måltiden - tjoho aldrig fel med en stänkare, och varför inte en digestiv efter  middagen, hm ... hm det blir 4 glas bara där! Cognac till kaffet också så är du uppe i 5 glas vid ett tillfälle! Bara att beställa tid för samtal hos Socialstyrelsen kuratorer och dryckesexperter.

Det är lite som hos Tolstoj (citat ungefär även här) hos Rebecka Åhlund: Alla lyckliga familjer är ungefär likadana medan de olyckliga har sin egen alldeles speciella historia.
Alltså alla lyckliga drinkare, (rosévin zippare, ni som gillar en whiskypinne före maten eller ta ett glas på vinbaren) är ungefär som alla andra medan de olyckliga, alkoholisterna, har sin alldeles egna historia som kan vara värd att berätta.
Rebecka Åhlund skriver väl; korta kapitel, prosa med driv, att skriva ungdomsböcker, krönikor och journalistik har varit en bra skola. Ramen för hennes berättelse är hennes första år som anonym alkoholist i AA, Fight Club i London, vägen dit skildras i inledningen. Från Nytorget på Stockholm Söder med hipster och medialiv. Där det i vardagen finns ständig tillgång på drycker med procent och annat godis till dagens London där livet i stadsdelen ... (lämnat tillbaka boken) kantas av pubar, vinbarer och glammigt vardagsliv.
Aldrig fel med ett glas Prosecco före dagens jippo på dagis eller på vinbaren.
En livsstil som säkert delas av många i kolonin av svenskar i världsstaden. Dizzi lyzzi days, förvirrade dagar, med kärleken till vinet.
Varför har jag inte kommit på det här tidigare att sitta här med lådvinet, ett glas och se tågen gå förbi funderar hon.
Glammiga dagar, blir veckor och minnesluckorna fylls ut med Instagram dateringar som gör att Rebecka kan rekonstruera vad som händer under glada kvällar. Problemet är inte att hon inte tål sprit (vin) utan snarare tvärtom. I hennes historia finns också en pappa som hade problem med drickandet, periodare, och troligen bipolär. Dagar som har tänkt att bli nyktra ersätts med smusslande flaskor i handväskan och empty bottles som ska smugglas ut så att inte barnen och maken ska se den blöta konsumtionen. På vinbaren beställs gärna en crispig Chablis när hon lika gärna kan dricka tetravin (terpentin) med tanke på smaklökarnas status som vinpimplare.
Kul ... kul vinzippare får allt mer ångest, hon ser sina barns misstro efter några glas, till och med hunden uppfattar när hon är påverkad. På morgnarna i vargtimmen då kroppens kemi förändras när spriten går ur kroppen, känner hon aldrig mer, och efter en riktigt blöt kväll ringer hon AA och får kontakt.
Rebecka Åhlunds Jag som var så rolig att dricka vin med blir sedan en utmärkt dagbok för hennes första år som nykter alkoholist. Hon har kommit till en punkt, också en insikt, där hon helt enkelt inser att hon inte kan hantera sitt drickande. Dagboken blir en utmärkt ram för att också berätta om viktiga händelser i hennes liv.
En fragmentarisk självbiografi!
Med insikter om hennes egen ångest och liksom tumult i hjärnan (ungefär har lämnat tillbaka boken)  hon nu ska hantera som nykter. På AA-mötena som Rebecka ibland tycker får karaktären av Stand Up Comedy, kul ... kul tillvaro, när hon och hennes grupp berättar om alla pinsamheter och galenskap som en drinkare kan ställa till med i sin vardag.
Om man betraktar alkoholism som en diagnos, kropp och själ hos människa, som inte kan hantera öl, vin och sprit så finns det säkert underrubriker för alkoholism som att en människa kan vara beroende mer eller mindre och att gränserna är flytande (ursäkta uttrycket) mellan alkoholism och alkoholberoende.
Passa er för spriten mina herrar som Gudrun Schyman säger!
Några saker är i alla fall väldigt säkra.
Du får bättre sömn, roligare och bättre kontakt med dina medmänniskor, du presterar bättre intellektuellt och praktiskt, får bättre fysik och ser bättre ut (rosig som en tonåring), maten smakar och på promenaden doftar naturen, dessutom får du mer pengar i plånboken.
Allt om du undviker alkoholen.
Pst glömde, även kroppen tar stryk av allt för mycket festande, både inre organ och yttre eftersom det är lätt att falla, trilla, rasa, störta om du är på snusen.
Är du en människa med högt varvtal och tumult i skallen så får du säkert hitta någon annan intensiv verksamhet! Många AA:are blir inbitna rökare i pauserna på mötena står de i grupper som glödande fyrbloss med sina ciggar utanför lokalen (ungefär har lämnat tillbaka boken) skriver Rebecka Åhlund. Det är inte lätt för en nykter alkoholist att umgås med vänner, arbetskamrater och släkt i en tillvaro där så mycket kretsar kring alkohol i vardag, på fest och fritid. Den yngre generationen tycks ha mycket större acceptans för alkoholfria drycker och en nykter tillvaro, det är helt enkelt inte inne att vara på snusen, ej en hållbar livsstil.

Tjoho till alla er som inte heller är alkoholister!
Varför inte läsa Rebecka Åhlunds bok?
Var befinner du dig på skalan mellan alkoholism, smått alkoholberoende, semester och helg zippare med abstinensbesvär, väldigt säker på att du är en måttligt drickande person eller att du inte dricker alls?
Betyg för Jag som var så rolig att dricka vin med. Fem skål av fem med ett glas porlande mineralvatten i lite krossad is plus några stänk av lime toppat med mycket tilltro.

PS Ta sig ett glas eller två; 

Socialstyrelsen said:

Enligt Socialstyrelsens rekommendationer bör hälso- och sjukvården erbjuda stöd till personer som har ett riskbruk av alkohol. Riskbruk av alkohol definieras som att dricka något av följande: 10 standardglas eller mer per vecka, eller 4 standardglas eller mer per dryckestillfälle en gång i månaden eller oftare.12 sep. 2023

© Thommy Sjöberg

Till Alla Dör Remix

Bild ovan, Diamant Salihu, från Söderbokhandeln FaceBook.

Rapport från Järvafältet 

 Vi remixer vår blogg om Diamant Salihus bok Till Alla Dör om de första dödliga gängbråken i Sverige 2015 när en gräns tycktes vara passerad. Kan vara värd att läsa i dag när det dödliga våldet mellan kriminella gäng har passerat ytterligare en gräns när det även mördas anhöriga, när de tänkta offren är utomlands.

Diamant Salihus bok är viktig för mellan raderna visar han, boken, på vad som behöver göras i kampen mot våldet och brottsligheten. Vuxenvärlden och samhället behöver förtäta klyftan (dela information) mellan institutioner som polis,  soc, skola och föreningsliv. Föräldrar, grannar och barn behöver närma sig varandra,  man måste bryta klan och tystnadskulur. Polisens byråkrati behöver skalas av för snabbare utredningar och media bör vara mer kritiska och inte romantisera gangsterrapparna och deras koder på nätet. Kort sagt det är hela samhällets uppgift att bryta gängvåldet.

Historien om två ungdomsgäng i Rinkeby och Tensta kring Järvafältet i nordvästra Stockholm Till Alla dör har litterära kvaliteter, är välskriven och bärs upp av en intensiv frågeställning. 

Hur kan ett gäng unga killar nästan barn, som från från början var kompisar, som kom från samma kvarter i Rinkeby, Byn, samma etniska bakgrund, Somalier, bli två gäng Shottaz och Dödspatrullen som utövar dödligt våld mot varandra, skakar om det svenska samhället, utmanar polisens utredningsarbete, trotsar föräldrar, skola, grannskap samtidigt som man lanserar gangstarrap i sociala media, på skivor och uppträder på konserter och etablerade galor.

Hur är detta möjligt?

Diamant Salihu har ett datum och en händelse (dödsskjutning) för när gängbråken eskalerar (startar) i Stockholm. Den 22 juli 2015 avled en ung kille i Bromsten efter skottskador och flykt från Rinkeby. Diamant Salihu ser detta som startpunkten för gängvåldet. Här passerades en gräns för unga killar i konflikt med varandra, kränkningar, missämja och olika uppfattning om vad som var deras rätt kunde plötsligt få en dödlig utgång.

Diamant Salihus skildringar av gängen Dödspatrullen och Shottaz, killarna och deras familjer skriver sig själva, ett dramatiskt stoff som ställer frågor, när gick det hela överstyr? Första dödsskjutningen eller när Ungdomens Hus i Rinkeby brändes ned 2010, eller upploppen i Husby 2013 eller var det de sociala nedrustningarna av det offentliga samhället (Socialen, vårdcentraler, fritidsgårdar, utflyttning av nämnder och polis), de minskade kontaktytorna mellan svenska samhället och olika invandrargrupper, trasiga familjer och frånvarande farsor, ADHD och autism, kränkta gangsterrappare med hudlösa, kodade texter i machoton, tystnadskultur och klansamhälle eller polisens byråkrati som inte förmår att ta ett samlat grepp (organisation, taktik och värdegrund) för att lösa brotten när de väl är gjorda.

Var börjar och slutar ansvaret, med familjen, släkt och vänner, grannar, skola eller idrottsföreningen? När ska sociala myndigheter eller Polisen ta över, kan man låta öppen drogförsäljning förekomma på gator och torg? Hur som helst är det polisen som ska utreda och lösa brott och borde man inte debattera och diskutera den oerhörda lättkränkta kultur (gangsterrapp och hudlöshet) som finns kring gängen! 

Kistalight tror att Salihus Tills Alla Dör  skapar kunskap om stadsdelarna runt Järvafältet, speciellt Rinkeby, Tensta och Husby och kan fungera, vara en del av ett brett diskussionsunderlag för att komma vidare med bekämpandet av brottsligheten i förorten och boken rekommenderas som obligatorisk läsning för alla som är intresserade av dagens samhälle. Dessutom är den spännande (en avgrund på väg mot dödligt våld), lättläst, det finns mängder av konkreta detaljer, alltså en mycket välskriven bok.

I sin strävan att berätta historien om de två gängen där det dödliga våldet gick överstyr använder Diamant Salihu litterära grepp som kan liknas vid The New Journalism. Vi får följa två killar genom boken; Vincent som mördas under oklara omständigheter, ej uppklarat mord och Khaled som försöker bryta sin livsstil, kriminalitet, droger och gängtillhörighet genom ett åtgärdsprogram och svårigheterna för honom med detta. Diamant Salihu vrider och vänder på sitt material offentliga källor, kontakter, mängder av detaljer där och försöker tränga bakom den somaliska tystnadskulturen.

Hur var detta möjligt?

Han tycker sig se och få öppningar hos människor, men nej, vid avgörande tillfällen sluter sig vänner, släktingar och grannar till killarna i de två gängen för att öppna upp sig i en intervju eller i ett samtal.

Bra jobbat Diamant Salihu, betyg fem reporter-stjärnor av fem i ett styvt litterärt reportage! 👍🏂🐧😎

PS Kistalight funderar och Said: 

Dessa väldiga mängder droger som omsätts i svenska samhället och i västvärlden som genererar såna otroliga vinster. Vem i hela världen är det som nyttjar alla dessa droger?

Grannarna i huset och medlemmarna i Bostadsrättsföreningen, njaa, visserligen ligger Kista på Järvafältet men ändå! Klart vi har sett några typ yngre medelålders killar stå och blossa i parken då och då.

Röker de då en joint?

Kan det då vara mina gamla lärarkolleger som drar en lina någon vardagkväll då de har en ölkväll på pub, knappast!

Kan det vara några av hip hop eller raparna i våra kvarter, tja, kanske, ibland i alla fall.

Grannarna och vännerna på landet då, Norra Öland, knappast, de är ofta äldre äldre och hör inte alls hemma i någon drogkultur, där gäller en bärs. en stänkare eller ett glas vin om man är lagd för ett rus.

Det kan knappast heller inte bara vara förortskidz eller drogmissbrukare kring Sergels Torg eller andra platser i Stockholm City som står för den oerhörda förbrukningen av droger i samhället!

Vilka blir kvar?

En massa oförvitliga medborgare, studenter och ungdomar som jobbar på, betalar skatt, kanske festar på helgen och kör lite alternativt knark för att få drag under galoscherna?

Men i sådana oerhörda mängder???

Vad säger samhällsforskningen i dylika frågor

Kistalight förordar ett mycket mer måttligt bruk, ungefär som ett glas vin till maten, eftersom vi vet att folk i alla fall aldrig riktigt gör som myndigheterna säger.

Skämt åsido kriminalitet och gängkultur är komplexa grejer och spänner över hela fältet av brottslighet; från bidrags och skattefusk till bedrägerier på nätet, tvätta pengar och i affärstransaktioner och liksom finns i en gråskala i hela samhället där knarkinkomster bara är en del av det hela. En sak är då säker; mindre missbruk av droger lägre  inkomster till de kriminella!

Gör som Berka, sluta knarka !

Vem ... var det?

Gammal kis som tog det lilla lugna!

© Thommy Sjöberg

Vesper Flights Light

 

Kistalight Helen Macdonald fan said...

Från vår bokrad i Sommarläsning, se Sommarläsning Light Anno 2023 drar vi Helen Macdonalds Aftonflykter eller som den heter i original Vesper Flights. En mycket poetisk titel som beskriver tiden för tornsvalornas flykt mot himlen, departure time, för fångst av insekter och annan föda. Essän får räknas som  titelbiten i Macdonalds samling.  Ett av de tyngre bidragen i samlingen är kapitlet I hennes Omloppsbana, om Nathalie Cabrol, som är forskare, astrobiolog och planetgeolog och hon räknas som specialist på planeten Mars. Cabrol har sin bas i Mountain View i Silicone Valley där hon är chef på ett forskningsinstitut. Essän har varit publicerad i New York Times Magazine och är ett lysande porträtt (igenkänning?) av Nathalie Cabrol och en fantastisk rese och naturskildring från Atacamaöknen i Anderna. En av världens torraste öknar med inslag av salt, belägen i gränstrakterna mellan Chile, Peru och Bolivia. Höjden är över 4000 meter och bland saltkristaller, viss luftfuktighet och ljuset på den höga höjden skapar miljön mäktiga poetiska naturupplevelser, likt en lyskraft som tunt skirt benporslin. Det är ett landskap som Cabrol känner sig hemma i för sina studier för att hitta miljöer som påminner om planeten Mars. I specifika miljöer, t ex öknar på hög höjd, är det lätt att se hur klimatförändringar påverkar vår värld. Sjöar som minskar med oerhörda arealer och torkar ur, här Laguna Lejia, en kopparfärgad sjö i Anderna. Jorden kommer att överleva klimatkatastrofen säger Nathalie Cabrol men det är världen som går under och hon tror att det kommer att ske plötsligt och vara skrämmande! ...

Helen Macdonald är en fågelkännare av rang, minns H som i Hök jfr Såsom i en Hägring Arskrönika Litteratur Kistaligh..., många av essäerna i boken är inkännande bitar t ex om tornsvalor som beskrivs som utomjordingar som lever mycket av sin tid på höga höjder, i flockar när de stiger upp emot sina höjder på 3000 meter, se Vesper Flights, där i det så kallade atmosfäriska skiktet kan de rent av förutspå vädret, en förmåga som är bra för deras kollektiva jakt på insekter, vatten och annan föda. 

 Andra essäer handlar om svanmärkning (mönstring), bra mycket en bit om nationalromantik, brittisk särart och konservativ nationalism. Ett par kapitel handlar om Fågelholkar och Pilgrimsfalkar och höga torn som blir ett stycke ruinromantik och om hur falken hittar in bland skyskraporna i New York. Ett trevligt kapitel är Murmurations som handlar om starflockar och deras förmåga att utbyta information i grupp som skapar deras fantasifulla snabba rörelser i olika stadsmiljöer, gärna ovanför gamla historiska monument. Kistalight minns starflockan ovan akvedukten Valens i Istanbul när det begav sig, se Blå skymning - moln över Valens akvedukt, stor upplevelse!  

Mer om fåglar blir det i kapitlen Solfåglar och kashmirbollar, En gök i huset och Framdukade fåglar. Aftonflykter avslutas med tre självbiografiska essäer, kanske något för en kommande självbiografi?! 

Betyg Fem flockar tornsvalor av fem som stiger mot himlen i Vesper time.                                                               

© Thommy Sjöberg

Apropå Tryck och Yttrandefrihetsförordningen Remix

Grattis Tryckfrihetsförordningen 250 år

Kistalight publicerar gammal blogg apropå senaste månadernas kritik av Yttrandefriheten och tycker att frågan ska debatteras mer än vad den gör, se inlägga i förra bloggen Nåt som verkligen är bra, Light!

Grattis till en 250-åring säger vi i dag på Kistalight!
Visst har du varit utsatt för påfrestningar genom åren.
Du har genomlevt Stånds, Representations och Tvåkammarriksdagen och införandet av allmän rösträtt.
Gustaf den III:e och hans manipulationer efter enväldet 1772.
Indragningarna av Aftonbladets upplagor under Karl den XIV Johan.
Visst har det blivit bättre genom åren allt från 1809 års grundlagar fram till utvecklandet av Yttrandefrihetsgrundlagen 1991 som tillförsäkrar oss medborgare rätten att uttrycka oss fritt i radio, TV, filmer, video och liknande upptagningar och rätten till anonymitet vid lämnandet av uppgifter (uppgiftslämnande).
Skarpt också att Offentlighetsprincipen fått leva kvar (överlevt) genom åren!
I dag gäller Tryckfrihetsförordningen, TF, som en av Sveriges fyra grundlagar och vi har sedan 1970 Enkammarriksdag.
Visst behövs moderniseringar i det nya digitala medielandskapet men i allt väsentligt gäller även Yttrande och Tryckfrihetsgrundlagen för oss bloggare och andra inom sociala medier.
Vi har länge  funderat på att skaffa ett Utgivningsbevis för vår blogg på Kistalight för att visa vår goda vilja och seriösa inställning när det gäller att sprida det tryckta ordet på nätet, våra bilder och en och annan film.
 I praktiken är det dock förenat med en hel del byråkrati med utgivningsbevis!
Vid ändringar och användande av texterna ska det alltid dokumenteras och anmälas till Myndigheten för press, radio och TV.
Knepigt för Kistalight som ständigt arbetar med sina texter och använder dem på både blogg, i e-books och traditionella böcker så Utgivningsbevis får vänta.

Visst är det fria ordet hotat i dag!
Att vara journalist är ett av världens farligaste yrken och i vissa länder är de en av de mest förföljda yrkesgrupperna.
I våra moderna demokratiska länder, fram för allt i väst, medietränas politiker, företagare och andra framgångsrika människor hur media ska hanteras.
Att kunna styra mediebilden blir många gånger viktigare än det faktiska resultatet.
Anledning till oro alltså för det fria ordet!
Kistalight tror att ska man ha en värdemätare, en sorts barometer, för hur fritt ditt samhälle är ska du fråga dig vad det går att skämta om.
Vad kan man skämta om hos etablerade media, radio, TV och tidningar?
Finns det något som är absolut förbjudet att skämta om?
När det gäller personer, myndigheter, maktutövare, religion, styrelseskick eller länder!
I så fall varför!
Hot, bara opassande, osmakligt eller är det rent av farligt?
Frågar du dig samma sak på lokal nivå kan du se hur det är på din arbetsplats, i din förening, eventuella organisationer du är medlem i och rent av om du kan skämta med släkt och vänner om det mesta.
Nu har vi ju inte våra grundlagar i Tryck och Yttrandefrihet för att kunna skämta utan för att de behövs, är livsnödvändiga, i ett modernt och demokratiskt samhälle.
High tech, globalisering, digitalisering, klimathot, gängvåld, terror och krig!
Dagens komplexa värld!
Visst här behövs det öppenhet, samtal, kritik och diskussioner, vilja till samarbete om vi ska kunna hantera de problemen (hoten).
Livsnödvändigt då med plats för det fria ordet.
Grattis till vår 250-åring! Skrev vi på Kistalight 3 december 2016.

PS 

 Kistalight Lekman i juridik said...

Undrar 0m det inte blev något tomrum i lagtexten i Yttrandefrihetslagen när den skrevs och godkändes 1991 av riksdagen?

Vem hade räknat med två knäppgökar, tokstollar eller möjligen killar utrustade med ett antal diagnoser (narcissism) som hörde hemma på höger, nationalist och fascistkanten, skulle få för sig att bränna religiösa islamska skrifter år 2023.
Dessutom med en agenda som låg långt bortom demokratiska eller andra folkrörelseideal, snarare är de ett uttryck för antidemokratiska krafter eller politiska troll som vill skapa kaos, oro och destabilisera svenska samhället och demokratin genom provokation.

Yttrandefrihetsgrundlagen som är en grundlag och en starkare lagtext kom att skava i förhållande till lagarna mot hädelse, förtal och ordningslagen! Varför kan inte dessa senare lagar gälla i de här fallen undrar Kistalight som inte är påläst i juridikens värld?!

© Thommy Sjöberg

Nåt som verkligen är bra, Light

Tjoho här samlar vi våra bloggar om Nyköping, bara 24 timmar från Kista.

Nåt som verkligen är bra, är att man kan samla sina texter i en kort liten länk!

Fortfarande fantastiskt med Internet?

• Nyköping Gästabud Light I
• Nyköping Gästabud Light II

Nåt som verkligen är bra, är att det finns människor som fortfarande är generösa, omtänksamma och hyggliga så där bara av alldeles egen kraft utan att snegla på allt för mycket egen vinning och att positionera sig.

Till exempel en kvinnlig bärgare på REDGO, vandrarhemsparet Camilla och Sören, de som har hand om lunchen på NK-villan och bilmeckarna på OK-verkstaden i Brandkärr. Alla personer som Kistalight har mött på sina äventyr i Nyköping en dag när vi fick en extra semesterdag på vår väg hem från Norra Öland!

Nåt som verkligen är bra i en stad är när kultur stöttas, får leva på sina egna villkor utan att i alla lägen vara lönsam och kontrollerbar. Undrar om inte museer, serveringar, ateljeer, hantverk, NK-villan, trädgårdar och sportfiske längs Nyköpingsån är ett uttryck för det! I Nyköping styr Sossar och Moderater kommunen, sic! Kan det vara något för Sveriges riksdag och rike? Hoppas de inte gör som i Norrköping och säljer ut kulturlivet på marknaden med ett sorts management Lingo som retorik för sitt event av nedmontering och lägre skatter för dem som redan tjänar bra.

Nåt som verkligen är bra, är när samhället lägger in extra resurser när det är lågkonjunktur och satsar på skolan för barn och ungdomar, att man ser på ungdomar och utbildning som en framtida resurs inte som besparingar. Något för Sveriges kommuner och Landsting, SKL? Någon som känner till en kommun som gör sådana satsningar? Kistalight vet ett land som verkat i den andan, se Världens lyckligaste land i Bada Bastu Light, bli lycklig i Finland!

Nåt som verkligen är bra, är att i Sverige får man säga, tycka och skriva vad man vill! Den svenska tryck och yttrandefriheten, YTG, två av våra fyra grundlagar garanterar det. Kistalight älskar satir allt från Hasse och Tage (Lindemangubbar), Skillinggänget till dagens Ståuppare och Poddare, kul ... kul! Intresserade av samhället som vi är gillar vi både undersökande reportage, kritiska artiklar, debatt och resonerande krönikor gärna illustrerande av satir och karikatyrtecknare från press och TV. Dock är vi mycket tvivlande till att det är ett uttryck för press och yttrandefrihet att bränna religiösa skrifter eller böcker över huvud taget! När man bränner böcker, bränner man till slut människor! Heinrich Heine 1821 angående bokbål under inkvisitionens religiösa maktstrider om kropp och knopp. I modern tid tänker man speciellt på Nazisternas, Goebbels bokbål 1933 mot otysk litteratur. Främst är det auktoritära regimer och diktaturer som bränner böcker till exempel vid militärkuppen i Chile 1973, röda khmererna under Pol Pot 1974 eller brännande av Salmon Rushdies böcker, Satansverserna, i ett antal muslimska länder från 1989 där man till och med tävlade länderna emellan i att bränna flest böcker och Rushdie levde under dödshot, en fatwa. När man bränner böcker är man alltså i ett mycket tvivelaktigt sällskap, in bad company!

Vems eller vilkas, syften tjänar man då?

Kistalight kan bara undra var Sveriges kultur och samhällsredaktioner, institutioner som universitet, Svenska Akademien och Sveriges Riksdag med politiker håller till? Frågan borde verkligen kunna debatteras i en mycket större omfattning i ett land med yttrandefrihet än vad som görs i dag!

Nåt som verkligen är bra, är de positiva krafterna i Orten; kolonilottsodlarna på Järvafältet, det vimlar av föreningar mellan Kista, Rinkeby, Tensta och Husby, här odlas det grödor från hela världen och grilldofterna kan ligga tunga över fälten en lördag eftermiddag. Det vimlar också av fotbollsföreningar på Järvafältet, lag med verksamhet från knatte, pojk, ungdom, junior och senior-fotboll. Något som samlar tusentals spelare och fotbollen är en fantastisk tillgång för att skapa glädje, gemenskap, hälsa och meningsfull fritid. Kistalight skulle vilja utnämna fotbollen till en av de största enskilda faktorerna för att integrera människor i det svenska samhället. Visst, visst har det funnits problem kring föreningar, fritidsgårdar och ungdomsverksamhet på Järvafältet förutom fotbollen men vi kan bara hoppas (kräva) att samhället tätar till tomrummen kring regelverk och mygel och fortsätter det trägna arbetet.

Nåt som verkligen är bra är alla ungdomar som pluggar järnet, mest flickor, och som vill få möjligheter att skaffa sig en högre utbildning. Kistalight har mött en hel del av dem genom åren på Spånga High. Elever från Rinkeby, Tensta och Kista som sökt sig till vår skola för en bra skolgång. Vi minns t ex Bahman som gav allt i fotbollen i sitt lag i Tensta för att förverkliga drömmen om att bli svensk fotbollsmålvakt i VM 2022, dock hade han en reservplan att studera till läkare eftersom hans tränare bänkade honom då och då (han hatade tränaren) och det var att bli läkare. Vilket Bahman är i dag dessutom spelar han fotboll någonstans i de lägre svenska fotbollsserierna. Det var lite som vi sade om alla iranierna; de går på tandläkare i utbildningen. Här kan man läsa mer om Kistalights fotbollsäventyr på Spånga high Patriot - blågul Light! Ibland kan drivkraften bli så stark att det viktigaste av allt blir att ta sig ifrån Orten, vilket kräver en hel del jävlar anamma, grit och uthållighet, vilket kan ske genom studier och skrivande, se Orten 1 6 4 Light! Det blir lite som hos Zlatan, man bär med sig sin uppväxt även om man lämnar den bakom sig, Man kan ta en kille från Rosengård / Men man kan inte ta Rosengård från en kille, se Zlatans leende - en gång till! Det senaste bidraget från Järvafältet med en självbiografisk bok är Faysa Idle som i dagarna debuterat med Ett ord för blod om att vara anhörig, tjej, från gängkrigen på Järvafältet. En bok som rent av är en replik till Diamant Salihs se Rapport från Järvafältet Till Alla Dör. Hur som helst ska vi läsa Faysas bok så fort vi bara kan!

Nåt som verkligen är bra är din familj (barn och barnbarn och deras respektive), vänner, släktingar och alla andra, som grannar på landet och i bostadsrättsföreningen, tennis och barndomskompisar, gamla kolleger och de i sjukvården som sköter om dina krämpor, möjligen några som läser mina bitar på nätet. Men sköter vi om alla som vi borde göra?

Tjoho, vi slutar med nåt som verkligen är bra! De 10 reglerna för det japanska Ikigai, en hundraåringarnas egen saltomortal och vishet med bud för att du ska må bra!

1. Håll dig aktiv, pensionera dig inte
2. Ta det lugnt
3. Ät inte tills du är mätt
4. Omge dig med goda vänner
5. Håll dig i form
6. Le
7. Tillbringa tid i naturen
8. Var tacksam
9. Lev i nuet
10. Följ din ikigai

© Thommy Sjöberg

Nyköping Gästabud Light II

 

Måndag förmiddag, Kistalight på promenad längs Nyköpingsån, Nyköpingshus med borgmur i bakgrunden. Bild Thommy Sjöberg

Thé, matig macka, juice och youghurt till frukost, rullväska och ryggsäck i receptionen hos det gästvänliga vandrarhemsparet Sören och Camilla, se även Nyköping Gästabud Light I.

 

I väntan på samtal från bilverkstad och försäkringsbolag tassar Kistalight runt längs ån och den gamla restaurerade medeltida borgen, önskar att jag hade haft tålamod med att utveckla mitt tecknande av hus och miljöer i ungdomen. Nyköpingshus med befästningar har tunga och skulpturala former, medeltidens makt som signum, men här och där skymtar öppningar i valven, gotiska former, valv, som släpper in ljus och lättar på byggnadens imposanta tyngd och ger en viss frihet till byggnadsverket, lite som hos Tomas Tranströmer; inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt! (Från Det Vilda Torget)

Tacksamt för en tecknare att rita av och visst fanns det vissa drömmar om att bli arkitekt, när det begav sig i ungdomen under målar och studentåren, sökte till och med KTH Arkitektur hamnade på en reservplats som jag sedan tackade nej till! 

Hm ... hm knallar vidare längs ån, kommer Till Tovastugan, trevligt lunchställe med kycklingrätt alternativt PK-sallad, ser smaskigt ut men för tidigt på dagen. Stugan är granne med Sörmlands Museum som  i år har en utställning med arkitekten Alfred Weissenberg som i många år var verksam i Nyköping. På museet kan man också ta del av hur NK under sju decennier tillverkade möbler i staden med start 1904.

NK-Villan längs ån där den breddas på östra sidan mitt emot Nyköpings Hus är ett uttryck för detta. Huset är en fantastisk skapelse i glada färger och i nationalromantisk anda, kul upptäckt för en flanör som har en dag över! Bred och brant trappa upp till entrén och ritades av Ferdinand Broberg till en industriutställning 1904 i Norrköping och sedan köpt av NK och skeppat till Nyköping 1907 för att fungera som kulturhus för arbetare och tjänstemän på NK:s  möbeltillverkning. 

Kulturhus är det än i dag och drivs av en ideell förening, just den här sommaren finns också en utställning om NK och dess design och möbeltillverkning i staden. Dessutom finns det en härlig lunchservering med personal som är väl så omtänksamma (funktionsvarierad nedsättning). Kistalight väljer köttfärslimpa, nykokt potatis, lingon, syrlig gurka och en sallad toppat med en Loka, mums för husmanskost en ofrivillig dag i Nyköping som flanör längs Nyköpingsån.

På en bänk längs ån, nedanför NK-villan, lite sol tittar fram, Kistalight chillar efter lunchen, en guide med grupp tar plats med utsikt över Nyköpings Hus. Bild Thommy Sjöberg

En ung kille, med litterära preferenser för Nyköpings Hus historia, berättar myten om Gästabudet, händelsen sätts in i en litterär tradition, en berättelse värdig ett Shakespeares kungadrama, en tragedi likt Kung Lear, Hamlet eller Macbeth  dramer som Vilhelm Moberg jämförde dådet med i sin Svenska Historia.

Hur som helst var det maktkamp och intriger om kungatronen, förmånliga förläningar, ta för sig av böndernas överskott och städernas handel. 

Tjoho ett gästabud av rofferi!

Kampen stod mellan bröderna Erik, Valdemar och Birger, alla söner till Magnus Ladulås och där Birger Magnusson var äldst och tronföljare. Konflikten hade pågått några år och Birger hade tidigare förödmjukats, fängslats och kommit tillbaka från en strid som har kallats Håtunaleken vilket finns som bakgrund till Nyköpings Gästabud.

Vi tar hjälp av vår eminente guide som läser ur Erikskrönikan för sin grupp. Ett medeltida verk och en av våra äldsta litterära klassiker för tiden kring 1300-talet. Krönikan kulminerar med Nyköpings Gästabud den 10 - 11 december 1317. Krönikan är skriven på medeltida svenska, knittelvers, har drag av riddarroman men författaren är okänd.

Ther kom konungin gangande nidher,

stirnande öghom, hardla vreder.

Minnes idher nakot aff Haatwna leek?

Fulgörla minnes han mik!

Thenne er ey bätre än hin! (Nyköpings gästabud Erikskrönikan)

/ _ _ _  /

Tha läste han tornit ful fast

ok giorde sik siälffum mykin last

ok kastade nykelin ut i the aa,

swa at han wart ey goder ather faa.

Til Stekaborgh han tha foor.

Then Gud ther i himmerike boor

/ _ _ _  /

Tha haffde hertogh Erik

nio dagha, swa man sagde mik,

utan drik ok utan math 

- thet war under at han swa gat - 

ok ällowoh dagha hertogh Waldemar.

/ _ _ _   /

Tessalund swälte han them i häl. (Hertigarnas död Erikskrönikan)

Inte helt lätt med medeltida svenska gamla ordformer där både dativ och ackusativ påverkar, från latinet, men det ger kärna, märg och must till det skrivna och ska upplevas, få en känsla för det litterära, om ej än att man förstår alla ord.

Visst skulle Nyköpings Gästabud och Erikskrönikan göra sig väl som en TV-serie, rent av något för Net Flix, HBO eller Disney i Hollywood. The Dukes of Folkunga Family, varför inte med the brothers of Skarsgaard and their old man, Stellan Skarsgaard like the king Magnus Ladulaas. De kvinnliga rollerna, drottning och hertiginnor, kan besättas av några svenska storstjärnor som Alicia Wikander, Noomi Rapace och kanske Carola som Birgers gemål där hon kan sjunga några verser ur Erikskrönikan. Gud hialpe deres siälar.

Visst ja, det var ju något med bilen, Kistalight strosar vidare längs Nyköpingsån och tar in miljöerna längs ån, uppströms är det industri och hantverkshus Bryggeriet som blivit konst och kulturhäng för fria grupper och konstnärer. Fisket längs ån i stadsmiljö lär vara utmärkt och åtminstone en sportfiskare prövar lyckan i branterna nedanför hantverkshusen. Vid Folkungabron knallar vi över de gamla valven till den västra sidan och går nedströms, vid Trädgårdsbron skymtar några planteringar som har formen av nycklar åtminstone ser det så ut.

Tänk att ha en bortkastad nyckel som en symbol för sin stad som härstammar från en mycket dramatisk och tvivelaktig händelse i vår historia!

Bra, dåligt eller kan man hitta något uppbyggande i denna story?

Den hygglige bilmekanikern ringer från OK-verkstaden i Brandkärr.

Bilen är klar, remmen till generatorn är fixad, men batteriet behöver ladda någon timme till!

Kan passa bra för Kistalight tar en fika till med kanelbulle längs ån och får sedan hoja från Vandrarhemmet längs Lennings Väg upp till Brandkärr, fina cykelvägar passerar Rosvalla IP och några grundskolor, flera flerfamiljshus har solceller på taket, det lutar uppåt mest hela vägen drygt 4 km, men vad gör det, bilen är fixad, hej och hå det finns omtänksamma människor i Nyköping, dags att åka hem, var bara 24 timmar från Kista. 

© Thommy Sjöberg