Kistalight har läst Rebecka Åhlunds Jag som var så rolig att dricka vin med. Festlig titel med underrubriken Till alla er som tror att de inte heller är alkoholister.
Den senare frasen (underrubriken) är jag något osäker på eftersom boken är lånad på Kistabibblan och numera återlämnad.
Den senare frasen (underrubriken) är jag något osäker på eftersom boken är lånad på Kistabibblan och numera återlämnad.
Nya direktiv från Socialstyrelsen i september om vad som är skadlig konsumtion när det gäller intag av alkoholhaltiga drycker, 10 glas i veckan sedan är det kört eller om du dricker 4 bärs vid besöket på puben kan du erbjudas hjälp och samtal. Direktiven har naturligtvis blivit en snackis hos alla som anser sig vara konsumenter med måtta. Ni vet ett glas vin eller två till maten, kanske en aperitif före måltiden - tjoho aldrig fel med en stänkare, och varför inte en digestiv efter middagen, hm ... hm det blir 4 glas bara där! Cognac till kaffet också så är du uppe i 5 glas vid ett tillfälle! Bara att beställa tid för samtal hos Socialstyrelsen kuratorer och dryckesexperter.
Det är lite som hos Tolstoj (citat ungefär även här) hos Rebecka Åhlund: Alla lyckliga familjer är ungefär likadana medan de olyckliga har sin egen alldeles speciella historia.
Alltså alla lyckliga drinkare, (rosévin zippare, ni som gillar en whiskypinne före maten eller ta ett glas på vinbaren) är ungefär som alla andra medan de olyckliga, alkoholisterna, har sin alldeles egna historia som kan vara värd att berätta.
Rebecka Åhlund skriver väl; korta kapitel, prosa med driv, att skriva ungdomsböcker, krönikor och journalistik har varit en bra skola. Ramen för hennes berättelse är hennes första år som anonym alkoholist i AA, Fight Club i London, vägen dit skildras i inledningen. Från Nytorget på Stockholm Söder med hipster och medialiv. Där det i vardagen finns ständig tillgång på drycker med procent och annat godis till dagens London där livet i stadsdelen ... (lämnat tillbaka boken) kantas av pubar, vinbarer och glammigt vardagsliv.
Aldrig fel med ett glas Prosecco före dagens jippo på dagis eller på vinbaren.
En livsstil som säkert delas av många i kolonin av svenskar i världsstaden. Dizzi lyzzi days, förvirrade dagar, med kärleken till vinet.
Varför har jag inte kommit på det här tidigare att sitta här med lådvinet, ett glas och se tågen gå förbi funderar hon.
Glammiga dagar, blir veckor och minnesluckorna fylls ut med Instagram dateringar som gör att Rebecka kan rekonstruera vad som händer under glada kvällar. Problemet är inte att hon inte tål sprit (vin) utan snarare tvärtom. I hennes historia finns också en pappa som hade problem med drickandet, periodare, och troligen bipolär. Dagar som har tänkt att bli nyktra ersätts med smusslande flaskor i handväskan och empty bottles som ska smugglas ut så att inte barnen och maken ska se den blöta konsumtionen. På vinbaren beställs gärna en crispig Chablis när hon lika gärna kan dricka tetravin (terpentin) med tanke på smaklökarnas status som vinpimplare.
Kul ... kul vinzippare får allt mer ångest, hon ser sina barns misstro efter några glas, till och med hunden uppfattar när hon är påverkad. På morgnarna i vargtimmen då kroppens kemi förändras när spriten går ur kroppen, känner hon aldrig mer, och efter en riktigt blöt kväll ringer hon AA och får kontakt.
Rebecka Åhlunds Jag som var så rolig att dricka vin med blir sedan en utmärkt dagbok för hennes första år som nykter alkoholist. Hon har kommit till en punkt, också en insikt, där hon helt enkelt inser att hon inte kan hantera sitt drickande. Dagboken blir en utmärkt ram för att också berätta om viktiga händelser i hennes liv.
En fragmentarisk självbiografi!
Med insikter om hennes egen ångest och liksom tumult i hjärnan (ungefär har lämnat tillbaka boken) hon nu ska hantera som nykter. På AA-mötena som Rebecka ibland tycker får karaktären av Stand Up Comedy, kul ... kul tillvaro, när hon och hennes grupp berättar om alla pinsamheter och galenskap som en drinkare kan ställa till med i sin vardag.
Om man betraktar alkoholism som en diagnos, kropp och själ hos människa, som inte kan hantera öl, vin och sprit så finns det säkert underrubriker för alkoholism som att en människa kan vara beroende mer eller mindre och att gränserna är flytande (ursäkta uttrycket) mellan alkoholism och alkoholberoende.
Passa er för spriten mina herrar som Gudrun Schyman säger!
Några saker är i alla fall väldigt säkra.
Du får bättre sömn, roligare och bättre kontakt med dina medmänniskor, du presterar bättre intellektuellt och praktiskt, får bättre fysik och ser bättre ut (rosig som en tonåring), maten smakar och på promenaden doftar naturen, dessutom får du mer pengar i plånboken.
Allt om du undviker alkoholen.
Pst glömde, även kroppen tar stryk av allt för mycket festande, både inre organ och yttre eftersom det är lätt att falla, trilla, rasa, störta om du är på snusen.
Är du en människa med högt varvtal och tumult i skallen så får du säkert hitta någon annan intensiv verksamhet! Många AA:are blir inbitna rökare i pauserna på mötena står de i grupper som glödande fyrbloss med sina ciggar utanför lokalen (ungefär har lämnat tillbaka boken) skriver Rebecka Åhlund. Det är inte lätt för en nykter alkoholist att umgås med vänner, arbetskamrater och släkt i en tillvaro där så mycket kretsar kring alkohol i vardag, på fest och fritid. Den yngre generationen tycks ha mycket större acceptans för alkoholfria drycker och en nykter tillvaro, det är helt enkelt inte inne att vara på snusen, ej en hållbar livsstil.
Tjoho till alla er som inte heller är alkoholister!
Varför inte läsa Rebecka Åhlunds bok?
Var befinner du dig på skalan mellan alkoholism, smått alkoholberoende, semester och helg zippare med abstinensbesvär, väldigt säker på att du är en måttligt drickande person eller att du inte dricker alls?
Betyg för Jag som var så rolig att dricka vin med. Fem skål av fem med ett glas porlande mineralvatten i lite krossad is plus några stänk av lime toppat med mycket tilltro.
PS Ta sig ett glas eller två;
Socialstyrelsen said:
Enligt Socialstyrelsens rekommendationer bör hälso- och sjukvården erbjuda stöd till personer som har ett riskbruk av alkohol. Riskbruk av alkohol definieras som att dricka något av följande: 10 standardglas eller mer per vecka, eller 4 standardglas eller mer per dryckestillfälle en gång i månaden eller oftare.12 sep. 2023
Enligt Socialstyrelsens rekommendationer bör hälso- och sjukvården erbjuda stöd till personer som har ett riskbruk av alkohol. Riskbruk av alkohol definieras som att dricka något av följande: 10 standardglas eller mer per vecka, eller 4 standardglas eller mer per dryckestillfälle en gång i månaden eller oftare.12 sep. 2023
4 comments:
Socialstyrelsen said:
Enligt Socialstyrelsens rekommendationer bör hälso- och sjukvården erbjuda stöd till personer som har ett riskbruk av alkohol. Riskbruk av alkohol definieras som att dricka något av följande: 10 standardglas eller mer per vecka, eller 4 standardglas eller mer per dryckestillfälle en gång i månaden eller oftare.12 sep. 2023
Kistalight tolkar rekommendationerna från socialstyrelsen främst som uttryck för hur farlig alkoholen är för kroppens organ.
Bara att följa drinken, glaset Rosé eller bärsens väg genom kroppen när du tar ett glas eller två.
Munnen (tunga och slemhinnor), halsen, magen, lever, njurar, bukspottkörtel, till vägen ut genom ända, snopp och snippa där liksom alla inre organ kan ta skada av alkoholen.
Dessutom kan ett ymnigt drickande under lång tid innebära näringsbrist som medför skador på främre pannloben, hjärnan skadas, och du super skallen av dig. Sedan får vi inte glömma psykiska skador av allt för mycket drickande se recension av Rebecka Åhlund ovan!
Alltså följ Socialstyrelsens goda råd och lev väl med ditt glas vin, drink eller bärs!
PS Glömde förstås en del i förra posten, man får inte glömma risken för högt blodtryck, alltså hjärtproblem (för ymnigt drickande), olika hudproblem (psoriasis). Du ser inte ut som en tonåring, övervikt (ser inte som en tonåring där heller) plus som sagt psykiska knepigheter. Listan kan säkert göras längre! osv
Både Rebecka Åhlund och Andres Lokko, skribenter på SvD och författare, har vittnat om hur svårt det är att bli accepterade som icke drinkare och att leva ett nyktert liv!
Kistalight tror (mycket) att det beror på att rollerna omfördelas i en grupp (gäng) när någon inte vill ställa upp på de bärande koderna i umgänget.
Det kan rent av vara en maktfråga: Du kan väl ta dig en pilsner, ett järn eller zippa ett glas och vara som en kompis!
Kul typ liksom!
Livsvillkoren menar Andres Lokko och Rebecka Åhlund, i artiklar i SvD, ändras för den person som vill vara alkoholfri och han, hon eller hen får hitta nya sammanhang med nya koder för umgänget.
Funkar ganska bra numera i idrottssammanhang, nördiga intressen; allt från fågelskådning till historiska studier.
Osv ...
Post a Comment