Måndag förmiddag, Kistalight på promenad längs Nyköpingsån, Nyköpingshus med borgmur i bakgrunden. Bild Thommy Sjöberg
Thé, matig macka, juice och youghurt till frukost, rullväska och ryggsäck i receptionen hos det gästvänliga vandrarhemsparet Sören och Camilla, se även Nyköping Gästabud Light I.
I väntan på samtal från bilverkstad och försäkringsbolag tassar Kistalight runt längs ån och den gamla restaurerade medeltida borgen, önskar att jag hade haft tålamod med att utveckla mitt tecknande av hus och miljöer i ungdomen. Nyköpingshus med befästningar har tunga och skulpturala former, medeltidens makt som signum, men här och där skymtar öppningar i valven, gotiska former, valv, som släpper in ljus och lättar på byggnadens imposanta tyngd och ger en viss frihet till byggnadsverket, lite som hos Tomas Tranströmer; inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt! (Från Det Vilda Torget)
Tacksamt för en tecknare att rita av och visst fanns det vissa drömmar om att bli arkitekt, när det begav sig i ungdomen under målar och studentåren, sökte till och med KTH Arkitektur hamnade på en reservplats som jag sedan tackade nej till!
Hm ... hm knallar vidare längs ån, kommer Till Tovastugan, trevligt lunchställe med kycklingrätt alternativt PK-sallad, ser smaskigt ut men för tidigt på dagen. Stugan är granne med Sörmlands Museum som i år har en utställning med arkitekten Alfred Weissenberg som i många år var verksam i Nyköping. På museet kan man också ta del av hur NK under sju decennier tillverkade möbler i staden med start 1904.
NK-Villan längs ån där den breddas på östra sidan mitt emot Nyköpings Hus är ett uttryck för detta. Huset är en fantastisk skapelse i glada färger och i nationalromantisk anda, kul upptäckt för en flanör som har en dag över! Bred och brant trappa upp till entrén och ritades av Ferdinand Broberg till en industriutställning 1904 i Norrköping och sedan köpt av NK och skeppat till Nyköping 1907 för att fungera som kulturhus för arbetare och tjänstemän på NK:s möbeltillverkning.
Kulturhus är det än i dag och drivs av en ideell förening, just den här sommaren finns också en utställning om NK och dess design och möbeltillverkning i staden. Dessutom finns det en härlig lunchservering med personal som är väl så omtänksamma (funktionsvarierad nedsättning). Kistalight väljer köttfärslimpa, nykokt potatis, lingon, syrlig gurka och en sallad toppat med en Loka, mums för husmanskost en ofrivillig dag i Nyköping som flanör längs Nyköpingsån.
På en bänk längs ån, nedanför NK-villan, lite sol tittar fram, Kistalight chillar efter lunchen, en guide med grupp tar plats med utsikt över Nyköpings Hus. Bild Thommy Sjöberg
En ung kille, med litterära preferenser för Nyköpings Hus historia, berättar myten om Gästabudet, händelsen sätts in i en litterär tradition, en berättelse värdig ett Shakespeares kungadrama, en tragedi likt Kung Lear, Hamlet eller Macbeth dramer som Vilhelm Moberg jämförde dådet med i sin Svenska Historia.
Hur som helst var det maktkamp och intriger om kungatronen, förmånliga förläningar, ta för sig av böndernas överskott och städernas handel.
Tjoho ett gästabud av rofferi!
Kampen stod mellan bröderna Erik, Valdemar och Birger, alla söner till Magnus Ladulås och där Birger Magnusson var äldst och tronföljare. Konflikten hade pågått några år och Birger hade tidigare förödmjukats, fängslats och kommit tillbaka från en strid som har kallats Håtunaleken vilket finns som bakgrund till Nyköpings Gästabud.
Vi tar hjälp av vår eminente guide som läser ur Erikskrönikan för sin grupp. Ett medeltida verk och en av våra äldsta litterära klassiker för tiden kring 1300-talet. Krönikan kulminerar med Nyköpings Gästabud den 10 - 11 december 1317. Krönikan är skriven på medeltida svenska, knittelvers, har drag av riddarroman men författaren är okänd.
Ther kom konungin gangande nidher,
stirnande öghom, hardla vreder.
Minnes idher nakot aff Haatwna leek?
Fulgörla minnes han mik!
Thenne er ey bätre än hin! (Nyköpings gästabud Erikskrönikan)
/ _ _ _ /
Tha läste han tornit ful fast
ok giorde sik siälffum mykin last
ok kastade nykelin ut i the aa,
swa at han wart ey goder ather faa.
Til Stekaborgh han tha foor.
Then Gud ther i himmerike boor
/ _ _ _ /
Tha haffde hertogh Erik
nio dagha, swa man sagde mik,
utan drik ok utan math
- thet war under at han swa gat -
ok ällowoh dagha hertogh Waldemar.
/ _ _ _ /
Tessalund swälte han them i häl. (Hertigarnas död Erikskrönikan)
Inte helt lätt med medeltida svenska gamla ordformer där både dativ och ackusativ påverkar, från latinet, men det ger kärna, märg och must till det skrivna och ska upplevas, få en känsla för det litterära, om ej än att man förstår alla ord.
Visst skulle Nyköpings Gästabud och Erikskrönikan göra sig väl som en TV-serie, rent av något för Net Flix, HBO eller Disney i Hollywood. The Dukes of Folkunga Family, varför inte med the brothers of Skarsgaard and their old man, Stellan Skarsgaard like the king Magnus Ladulaas. De kvinnliga rollerna, drottning och hertiginnor, kan besättas av några svenska storstjärnor som Alicia Wikander, Noomi Rapace och kanske Carola som Birgers gemål där hon kan sjunga några verser ur Erikskrönikan. Gud hialpe deres siälar.
Visst ja, det var ju något med bilen, Kistalight strosar vidare längs Nyköpingsån och tar in miljöerna längs ån, uppströms är det industri och hantverkshus Bryggeriet som blivit konst och kulturhäng för fria grupper och konstnärer. Fisket längs ån i stadsmiljö lär vara utmärkt och åtminstone en sportfiskare prövar lyckan i branterna nedanför hantverkshusen. Vid Folkungabron knallar vi över de gamla valven till den västra sidan och går nedströms, vid Trädgårdsbron skymtar några planteringar som har formen av nycklar åtminstone ser det så ut.
Tänk att ha en bortkastad nyckel som en symbol för sin stad som härstammar från en mycket dramatisk och tvivelaktig händelse i vår historia!
Bra, dåligt eller kan man hitta något uppbyggande i denna story?
Den hygglige bilmekanikern ringer från OK-verkstaden i Brandkärr.
Bilen är klar, remmen till generatorn är fixad, men batteriet behöver ladda någon timme till!
Kan passa bra för Kistalight tar en fika till med kanelbulle längs ån och får sedan hoja från Vandrarhemmet längs Lennings Väg upp till Brandkärr, fina cykelvägar passerar Rosvalla IP och några grundskolor, flera flerfamiljshus har solceller på taket, det lutar uppåt mest hela vägen drygt 4 km, men vad gör det, bilen är fixad, hej och hå det finns omtänksamma människor i Nyköping, dags att åka hem, var bara 24 timmar från Kista.
2 comments:
Från Wikipedia
Knittel
Knittel är en medeltida nordgermansk stikisk vers med ganska fri rytm; i varje versrad ska det finnas tre eller fyra betonade stavelser, i mitten av raden en cesur och i slutet av varje rad ett rim eller en assonans.[källa behövs] Ordet knittel kommer av ett gammalt tyskt ord för knölpåk och syftar på versmåttets grovhuggna form.[1]
Knitteln var vanlig i medeltida krönikor och ballader. Stora delar av Per Gynt skrevs på knittel, likaså Flores och Blanzeflor.[källa behövs] När knitteln används i nyare svensk litteratur behåller den gärna sina medeltida associationer, inte bara språkligt utan även i motivet, som exempelvis i Frödings dikt ”En fattig munk från Skara”.[1]
Exempel (ur Erikskrönikan)
Enstaviga ord i vers kan stå som antingen betonade eller obetonade. Därför är vissa av de markerade betoningarna endast förslag på hur versen kan läsas. Även cesurerna (/) är förslag på var pausen kan göras.[källa behövs]
Månget gammalt / fädernesvärd
lyftes då / från spikarna ned,
där långlig tid / det hängt i fred.
Man följde dem höviskt / ned till strand,
sade farväl / och tog dem i hand.
Där kysstes då / mång röder mun,
som aldrig kysstes / av hjärtans grund.
Ty mången såg / man sen aldrig mer.
När så man skiljes,/ sådant sker.
SAOB, Svenska Akademiens Ordbok
Knittel
vi sht i medeltidens o. reformationstidens poetiska litteratur (i sht i den episka diktningen) ofta användt versslag utmärkt gm parvis rimmade versrader med (vanligen) fyra takter av växlande längd. Äfven knitteln kan mer eller mindre melodiöst behandlas. Ljunggren i 2SAH 50: 225 (1874). Versen är (i 1500-talets psalmer) utan stadga; än bibehåller man den gamla, oregelbundna knitteln, än gör man ett försök att bygga versen på syllabisk grund. Schück SvLitH 1: 340 (1888). Ett folkskådespel och en klassisk tragedi skildes .. en lång tid framåt företrädesvis därpå, att den förra var på rimmad knittel, under det att den senare var på blankvers. Dens. Shaksp. 1: 85 (1916). SörmlB 277 (1918).
Post a Comment