Bob Dylan Nobelprize Light

Bob Dylan musikant och american singer songwriter 

Just kids - tillit, tilltro och tidigt 60-tal! Bob Dylan med flickvännen Suze Rotolo flanerar på 4th West Street. I kvarteren kring Bobs första lägenhet i New York nära Washington Square i Greenwich Village. 

Kistalight hyllar i dag en Nobelpristagare.
Bob min egen Mållgan, min hjälte från ungdomens pojkrum i Vendelsö, han som var ställföreträdande rebell, som rymde hemifrån från småstadshålan, liftade runt bland staterna i USA, tjuvåkte med tåg, levde med en cirkus, var en ömhetstörstande Hillybilly, ett författarämne med en slumrande talang som singer/songwriter.
I dag hyllar vi Bobs konstnärliga explosion i ungdomen åren mellan 1962 och 1966!
När jag tänker på min Bob Mållgan kompis från de här åren är det hans förmåga att uttrycka allt det vi kände, klä känslorna i beatverser och musik, ett medium för oss förorättade och arga sedan visade det sig att Bob Mållgan inte bara berättade historier utan också byggde en myt om sig själv.
Sanningen var ett gungfly och hanterbar i stunden, rymningarna från hemmet och ryktet att han var föräldralös, var mest ett påfund för att driva med en journalist som råkade tråka ut honom vid en intervju. 
En tidningsanka som blev en myt och gjorde föräldrarna förvånande, pappan med elfirman och mamman som stod honom nära.
Sedan rullar mystifikationerna på, som gammal lärare, indieförfattare och fan av Bob skulle man kunna ge (sig själv) en skrivuppgift med myterna kring Bob under de här åren. Varför inte i en lättare grundkurs i Bob Dylan kunskap på Kistalight Academy.

• Hibbing och Duluth småstäder i norra Minnesota - var inte Bob egentligen en ganska vanlig småstadskille  med en känslomässig förankring kring Mesabifälten och Lake Superieur så där i geografiska utkanten av det amerikanska samhället? 
• Liften till The Big Apple när han knappt 20 år gammal sökte upp Woody Guthrie. Protestsångaren, vänsteraktivisten och låtskrivaren från amerikas stora depression som fick hans hjärta att gå i spinn och var första kicken för att förlösa hans låtskrivande.
• En resa som blev inledningen till en folksångar och låtskrivarkarriär där han landade i Greenwich Village och fick vänsteraktivisten Suze Rotolo som flickvän och introduktör av Brecht och Rimbaud.
•  Mötet och  turnerna  med medborgarrättsrörelsen och protestsångarnas egen folksongstämma och rörelsens queen Joan Baez.
•  Sedan följde Newport Folk Festival och Bob Dylan blir elektrisk (goes electric) Pete Seger hotar att hugga av kablarna med en yxa och ingen vet riktigt vad som hände under konserten medan Bob och Paul Butterfields band spelar Maggies farm, It takes a lot to laugh It takes a train to cry och Like a Rolling Stone. 
• Bobs Speech to the nation - Desolation row, spännande skivomslag, mystiska damer, Bringing it all back home, Highway 61, Blonde on blonde och allt mer mytiska surrealistiska sånger med litterärt modernistiskt bildspråk.
• Like a rolling stone,  Ett judasskrik, Manchester City Trade Hall - maj 1966, droger, turneer som aldrig tar slut, The Band som ser ut som ett gäng storväxta raggare med en lätt feminiserad Bob i boots, ibland tweed, ledare för bandet och världens mest piratkopierade skiva känd som The Albert Hall Conserts. 
• Woodstock, Rimbaudkänsla,  genier som brinner allt för unga, de stora sångerna skrivs före 25 års ålder och mytisk motorcykelolycka. 
• Basement tapes groove med The Band i The Pink house, familjeliv med Sara och  klok artistisk retreat. 

Hur som helst tycks vi på Kistalight aldrig bli riktigt klara med vår Bob Dylan!

Vår egen ungdoms Bob Mållgan!

Nu har han fått Nobelpriset i litteratur.

Ofattbart!

Stort av svenska akademin som aldrig är riktigt förutsägbar i sina val!

Great att en amerikansk singer/songwriterkille får det, en kille (next door) som aldrig traskar runt på redan upptrampade stigar utan går sin egen väg.

Kistalight samlar här ett antal bloggar i vår serie Bobographica (inte riktigt klara de heller)! Men håll till godo och här handlar det inte bara om ungdomsåren hos Bob!

Bob Dylan - Bobographica från Kistalight

En Dylanologs bekännelser

Från Hibbing till Vita Huset

Hibbing Blues

Bob Dylan 70 - 4th West street N.Y

Bob Dylan 70 - Woodstock

Bob Dylan 70 - Newport Rhode Island

Bob Dylan 70 - Kista covers

Bob Dylan – krönikör och ett blåsigt ledmotiv

Jills veranda eller Bob goes to Nashville
Bob och snygga spiror...

Några mejl dagen till ära från Kistalights fikakompisar  

Årstagalingen said (9:23)

Vågar vi hoppas på att Herrarna och Damerna i Svenska Akademien vågar säga:
Årets pris går till Bob Dylan!
Det vore något.
Fan tro’t. men det vore kul och skakar nog etablissemanget långt in i ryggmärgen.
Annars varför inte Adonis, Joyce Carol Oates, Haruki Murakami – sen finns det säkert någon fåraherde i yttre mongoliet som skriver små dikter på fårtarmar som Akademien lyckats hitta.
Nåja, detta var lite ditten om datten…
KaffeZörpel snart?

Kistalight said (12:41)
Tjoho boys!
Om en halvtimme vet vi!
Bob for the Nobelprize!
Tja kanske är hans storhet i kombinationen av musik och text?
Två storheter som förenas i hans sångskatt och enorma songbook!
Men kul vore det med ett Nobelpriset för allas vår Bob!

Hur står oddsen på Ladbrokes för Bob egentligen?
Men Adonis, fru Oates och herr Murakami duger gott det med.
Snart vet vi vad vår inte alltid förutsägbara akademi beslutat.
Absolut zörpel och kaffe är aldrig fel - anytime at all!

Bästa hälsningar Kistalight/Thommy

Skickat från min iPad
Tjoho boys en gång till! (14:52)

Nu vet vi.
Det blev Bob vår gamle kompis med harmonican, gitarren och de aldrig sinande textflödena som fick årets Nobelpris.
The man with the flow in his rhymes!
El-förstärkt eller inte Bob hittar ständigt nya vägar!
Bob Dylan aldrig riktigt förutsägbar!
Men inte svenska akademin heller
- Great att våga!
Tjoho nu ska kolla upp mina cd i bootlegsserien.
//Kistalight/Thommy

Skickat från min iPad

Jakobinen said: (18:05)
Yeees... Det vi ältat och vält under många Zörpel-timmar har blivit veklighet!!!!

Jag måste nypa mig i armen... Aaaj! Jo, det är sant!! Vår Bob ska få en medalj.
Ska bli kul att se honom i frack bland en massa akademiska snubbar.
Det här var verkligen en höjdare:
Först Polarpriset och sedan det här!
Själv trodde jag som Årstagalningen att (i mitt fall) någon Tibetansk jakherde,
som skrivit en roman om sin mor bland vädrets gudar på nepalesiska, skulle få priset.
Livet är fullt av överraskningar.
Är Gert "Äntligen!" Fylking portad från presentationen av litteraturpristagare??!
Lev väl, Le Jacobin
PS. Dags för KaffeZörpel?

© Thommy Sjöberg

Thomas Schütte United Enemies

Kistalight har varit på vernissage  i veckan och på visning för Pressen på Moderna Museet i Stockholm. Utställningen visar Thomas Schûttes mångsidiga konst. Han är en känd och uppskattad samtida äldre medelålders (f-54) tysk konstnär med bakgrund i Düsseldorf anrika konstakademi i nordvästra Tyskland.
Här ovan med silvrig skönhet i aluminium från utställningen, Die Aluminium Frau, ett verk med ekon från konsthistorien, kanske en ironisk kommentar till ett omtyckt motiv i konsthistorien.
Den vilande kvinnokroppen.
Formerna är uppbrutna och volymen ihålig.
Det är en kul replik till några av de stora i genren som Picasso, Auguste Rodin eller Henry Moore.
Thomas Schûtte är en motsägelsefull, tvetydig, ironisk konstnär med samhällskritisk hållning. Utställningens curator Moderna museets intendent, Matilda Olof-Ors lotsar oss varsamt och kunnigt genom utställningen på pressvisningen.
Utställningens titel United Enemies är möjligen inspirerat av modeföretaget United Colors of Benetton kampanjer om unhate mellan världens ledare, plus förstås den skavande återföreningen mellan gamla Öst och Västtyskland, sic!

I skulpturgruppen Efficiency Men finns också en del av utställningens ton alltså inte bara förenade fiender utan också effektiva män om än här något utmattade med skelettliknande spindelben och ansikten i silikon och enkla filtar som värmer över axlarna. En ironisk absurd bild av tidens makthavare som kan föra tankarna till Goya eller kanske är det bara företrädare för ett investmentbolag som vill ha max profit till sina ägare utan att ta något socialt ansvar.
Det skaver att vara en effektiv profitör!
Utställningen spänner från fjäderlätta akvareller med fotomontage, arkitekturmodeller (tändsticksask med pringle till tak) till tunga (flera ton) bronsskulpturer i traditionstyngt materiel med fjättrade och hårt ihop bundna par i pompöst format.
En grupp som också har fått ge namn, United Enemies, åt utställningen.

Arkitekturmodellerna kan ses som en utopisk ingång till Thomas Schüttes verk, fiktiva idéer, som sedan blir verklighet, säger curatorn Maltilda Olof-Ors,
Den lilla tändsticksasken med en pringle chips som tak är en idé som sedan blir verklighet när Thomas skapar en modell för sin tänkta skulpturhall.
Undrar om inte Thomas Schüttes eleganta enkla idé, tändsticksasken och pringlen som byggnadsidé, är en konsthistorisk skapelse i samma anda som när Picasso använde ett cykelstyre och sadel för att skapa sitt berömda tjurhuvud.
Enkla realistiska modeller för att skapa fantasifull och vacker konst!

Thomas Schütte som sägs sky offentligheten ska ändå ha varit närvarande både under Pressvisningen och Vernissagen.
Kistalight som mest är en glad bloggande amatör bland konstkännare är inte riktigt skolad i konstsammanhang även om vi lär oss en hel del genom att delta i Vännernas arrangemang, springa på Moderna och genom Pressvisningarna så har vi inte en susning om hur Thomas Schütte kan se ut.
Ser några som iakttar utställningen och oss deltagare, liksom smyger i kanten av flocken, skulle inte till exempel den där lite lätt äldre medelålders mannen, aningen bohemiskt klädd, typ arkitekt look a like kunna vara Schütt?
Nej hör senare att han talar svenska!
Mannen i de stålbågade glasögonen då?
Han ser klart skärpt ut - intellektuell spänst som skimrar bakom glasen.
Nej han talar svenska även han för övrigt med look a like arkitekten!
Mannen i grå beige Burberry rock då?
Klart långhårig, gråblond, inte helt nytvättat hår, han som tycks diskutera så intensivt med några deltagare efter visningen.
Njaa...
På kvällen under Vännernas vernissage har Kistalight glömt bort mystiken kring vem Thomas Schütte kan vara.
För många glas av vernissage vinet Füme Blanche kanske eller också vara bara Thomas Schütt ute för en rökpaus mest hela kvällen.
När vi tänker till dagen efter så googlar vi!

Vi avslutar med målad arkitekturmodell för trappa, klara distinkta färger och skarpa linjer.
Wow! - Ser nästan ut som en färgglad pokal till formen.
Alla bilder ovan och nedan Thommy Sjöberg
PS Mimmie gillar Thomas Schüttes monumentala skulpturer skarpt.
PS En gång till!
Ett av utställningens centrala verk finns utanför Museet och entrén och heter Vater Staat, Fader Land, och är en monumental skulptur och ett motsägelsefullt rostigt verk.
Kanske av en förlorad tid och en försvunnen auktoritär Vater Staat som inte längre finns och som ingen saknar men som vi ändå är bundna till.

Hittar denna lilla bild i min mobil från utställningen kanske Schütte var närvarande på utställningen trots allt?
Tjoho den får gälla som en selfie från Thomas Schütte!

For Free and Just For Fun
Som avslutning - bara att ladda ner grabbar och tjejer!
Kistalight godkänd på Smashword i sin Stieg Larsson Spaning! 
Varför inte följa i fotspåren på Herr Larsson inför kvällens avslutande del i Svt 1 av Milleniumserien. 
Här mejl om godkännandet- Hello Thommy Sjöberg,
Congratulations!
Your upload or update for "In The Footsteps Of Stieg Larsson" has been accepted into the Smashwords Premium Catalog.
This will begin shipping out to retailers.
Smashwords ships approved books and updates out to most retailers same day (often within minutes or hours), and to Barnes & Noble once daily on business days.
Price changes do not require Premium Catalog review.

FREE

In The Footsteps Of Stieg Larsson

Share

 Download

powered by

©Thommy Sjöberg

Generation Loss Light One More Time

 

  Some visitors, pagewievs, from USA the last days, make us happy and we believe it´s our last blog that makes impact.
We do a Google translation/what a translation for all our american readers!
 Generation Loss by Elizabeth Hand is a hot topic, acclaimed crime novels, with huge spread Svd on Sunday (27/3), and the author also participated in August on Crime Time Week on Gotland in Sweden with her puzzle thriller.
 New ulcerated (broken) swearing heroine Cass Neary in Lisbet Salander style, but older, more scruffy (can there be?) Than Stieg Larsson digital Pippi Hero. Maybe she's not as smart as Salander but equally knowledgeable regarding classic photograph from daguerroi, from the early days of photography, to digital cameras. Elisabeth Hands hero Cass Neary is born of the New York punk scene and 70s and is a big fan of Patti Smith that affect her life choices after a club night. A club night when she sees a long skinny girl screaming to a rowdy crowd and fair cascades of poetry while a nerdy guy jumped around with an electric guitar. Cass Neary gets inspired and get her fifteen minutes of fame when she was in the punk spirit shooting around in clubs and other punk hanging in East Village on lower Manhattan and get together a port foil of photographs that will be a book Dead girls, fitting title in the punk spirit, and photographs is enough even an acclaimed exhibition. 
Cass Neary is a complicated person and she has a special feeling (nose) for everything that is broken.
 She can smell it! 
She carries multiple traumas. From childhood, a lost mother in a violent car crash, and from youthful punk period, she becomes the victim of a rape in an alley. The two traumatic experiences are poorly prepared, rub and are not healed. 
Cass Neary has outlived her children and youth - but does she live? 
Nine Eleven, September 11, glimpse and the older Cass, an additional trauma. Here she loses a girlfriend who she has a sore relationship with.
According to its authors, Cass Neary Amoral a speed freak crank head kleptomaniac murderous rage - filled alcoholic bisexual heavily tattooed American female photographer! Kistalight is most surprised at the reading of the Generation Loss of her impulses, apparently, unexpected shoplifting. 
They will, however, later be an important piece of the plot and the resolution of the drama. Forgotten as a photographer and middle-aged Cass Neary gets a vague and somewhat ambiguous assignment of a speedad childhood friend who wants her to go to Maine and the islands there and interview the old hippie photographer Aphrodite Kamestos for music magazine Mojo's behalf. Cass googling his photographer, you Mother, even Aphrodite is much of a one-book author, and she finds pictures but mostly reproductions. Reproduced a photograph an (infinite) number of times it becomes worthless, authenticity is lost, loss of quality and images become a degraded version of the original. Here Aphrodites beautiful marine images that could be Maine islands.
There is a generation LOSS!
 Maine in November and the islands of the northeastern United States is a depopulated, summer guests have gone home, the fishermen have taken up lobster pots for the season, stone industries that have put down for good and all young people who can only escape the small villages.
In short, it is a place where there is a cold of the soul and Maine is also home of the horror author Stephen King.
There goes Cass Neary in early November, ill-dressed for the coming winter with pointed boots with toe caps made of metal and loaded with a considerable amount of drugs and Jack Daniels in her slightly fuzzy assignment to interview a forgotten paranoid hippie photographer who lives on an island off Maine coastal.
Here goes the story in a more contemporary horror from a historical document from the seventies. Young people disappear in the neighborhood and it is set up mysterious pieces of alerts on message boards and it abounds with bizarre survivors of the hippie years in the sixties.
About Cass Neary is a speedad survivors from the seventies with a special nose for the broken and a connoisseur of morbid photographs.
Then is Elisabeth Hand a razor-sharp observer of nature (special geology of the archipelago) and the people in Maine's sparsely populated areas. Eventually rolled also a horror thriller up with hippie mysticism and photo story!
A real thriller as emotionally may bring to mind Denis Lehanes Shutter Island, New England environment, and even there madness.
 In Generation Loss is madness a very real basis for the mystery and intrigue is solved. A mystery as well as photo historically anchored with photos of the dead with daguerrotypes.
 Photos with giving life to an ancient art form with sharp portrait with the risk of mercury poisoning and madness. Good and exciting book with rysar, horror thriller and literary qualities.
Rating Five evoked sharp daguerrotypes of five
©Thommy Sjöberg

Generation Loss Light

Generation Loss av Elisabeth Hand är en snackis, uppmärksammad deckare, med stort uppslag i söndags Svd (27/3) och författarinnan deltog även i augusti på Crimetime veckan på Gotland med sin pusselthriller.
Ny sårig (trasig) svärande hjältinna Cass Neary i Lisbet Salanders efterföljd, men äldre, mer tilltufsad (kan man vara det?) än Stieg Larssons digitala Pippihjälte.
Kanske är hon inte lika smart som Salander men väl så kunnig när det gäller klassisk fotografi allt från daquerroityperna från fotografins barndom till de digitala kamerorna.
Elisabeth Hands hjälte Cass Neary är sprungen ur New Yorks punkscen och 70-tal och är ett stort fan av Patti Smith som påverkar hennes livsval efter en klubbkväll. En klubbkväll när hon ser en lång tanig tjej skrikande till en stökig publik och mässa kaskader av poesi samtidigt som en nördig kille hoppade omkring med en elgitarr. Cass Neary blir inspirerad och får sina fifteen minutes of fame när hon i punkens anda fotar runt på klubbar och andra punkhäng i East Village på nedre Manhattan och får ihop en portfolie av fotografier som blir en bok Dead girls, passande titel i punkens anda, och fotografierna räcker även till en uppmärksammad utställning.
Cass Neary är en komplicerad person och hon har en alldeles särskild känsla (näsa) för allt som är trasigt.
Hon kan lukta sig till det!
Hon bär på flera trauman. Från barndomen en förlorad mamma i en våldsam bilkrasch, och från ungdomens punkperiod blir hon utsatt för en våldtäkt i en gränd. De bägge traumatiska upplevelserna är dåligt bearbetade, skaver och är inte läkta.
Cass Neary har överlevt sin barn och ungdom - men lever hon?
Nine Eleven, 11 september, skymtar förbi och den äldre Cass får ytterligare ett trauma. Här förlorar hon en väninna som hon har ett sårigt förhållande till.
Enligt sin författare är Cass Neary en Amoral speedfreak crankhead kleptomaniac murderous rage - filled alcoholic bisexual heavily tattooed American female photographer!
Tung CV alltså!
Kistalight överraskas mest vid läsningen av Generation Loss av hennes impulser, till synes, oväntade snatterier. De blir dock senare en viktig bit i intrigen och upplösningen av dramat.
Bortglömd som fotograf och medelålders får Cass Neary ett vagt och något otydligt uppdrag av en speedad ungdomsvän som vill att hon ska åka till Maine och öarna där och intervjua den gamla hippiefotografen Aphrodite Kamestos för musiktidningen Mojos räkning.
Cass googlar sin fotograf, hittar Mors, även Aphrodite är mycket av en en-boks-författare och hon hittar bilder men mest reproduktioner. Reproduceras ett fotografi ett (oändligt) antal gånger blir det värdelöst, autenticiteten försvinner, kvaliteten försämras och bilderna blir en degraderad version av originalet. Här Aphrodites vackra marina bilder som skulle kunna vara Maines övärld.
Det blir en GENERATION LOSS!
Maine i november och öarna i nordöstra USA är en avfolkningsbygd, sommargästerna har åkt hem, fiskarna har tagit upp hummertinorna för säsongen, stenindustrier som har lagt ner för gott och alla ungdomar som bara kan flyr de små byarna. Kort sagt är det en plats där det drar kallt i själen och Maine är också hemvisten för skräckisen Stephen King. Dit åker Cass Neary i början av november, illa klädd för den kommande vintern med spetsiga boots med tåhättor av metall och lastad med en ansenlig mängd droger och Jack Daniels på sitt något luddiga uppdrag att intervjua en bortglömd paranoid hippiefotograf som bor på en ö utanför Maines kust.
Här övergår berättelsen mer i en nutida skräckis från ett tidsdokument från sjuttiotalet. Ungdomar försvinner i trakten och det sätts upp mystiska lappar med efterlysningar på anslagstavlor och det vimlar av bisarra överlevare från hippieåren på sextiotalet.
Om Cass Neary är en speedad överlevare från sjuttiotalet med en alldeles särskild näsa för det trasiga och en kännare av morbida fotografier så är Elisabeth Hand en sylvass iakttagare av naturen (speciella geologin i övärlden) och människorna i Maines glesbygder.
Så småningom rullas också en skräckthriller upp med hippiemystik och fotohistoria!
En riktig rysare som känslomässigt kan föra tankarna till Denis Lehanes Shutter Island, New England miljö, och även där galenskap.
I Generation Loss har galenskapen en högst reell grund när gåtan och intrigen får sin lösning. En gåta som är väl så fotohistoriskt förankrad med foton av döda med daguerreotyper. Foton som fått ge liv åt en gammal konstform med skarpa porträtt med risk för kvicksilverförgiftning och galenskap.
Bra och spännande bok med rysar, skräckisthriller och litterära kvaliteter.
Betyg Fem framkallade skarpa daguerreotyper av fem

©Thommy Sjöberg

Jag är inte bitter... lärare som slutar

Gräv där du står - att vara lärare är en komplex uppgift -  rent av ett krävande uppdrag! Bild Thommy Sjöberg

Vad är det som sker i det svenska samhället med PISA resultat som ger skolpolitiker skrämselhicka där eleverna varken tycks kunna läsa, skriva eller räkna, när tågen inte kommer i tid (beror på nersliten räls och bristande underhåll) när aktningsvärda forskningssjukhus låter charmiga mytomaner göra avancerade kirurgiska operationer utan reell kompetens, när poliser mår dåligt och uppklarningsprocenten av brott blir allt mindre, militären som är på helgvila när Putin övar över Öland och Gotland och vård, omsorg och skola som outsourcas och riskkapitalister som kan hitta nya områden för sina klipp och där äldre erfarna lärare skriver debattartiklar i SvD om varför de ger upp lärarjobbet i en segregerad skolvärld.
Visst debatten behöver nyanseras!
Svensk ekonomi går bra trots svaga politiska regeringar.
Svensk high tech industri står sig väl i världen och det finns en framgångsrik svensk dataspelsindustri som beror på att vi ligger långt framme i den digitala utvecklingen.
Det finns ett svenskt musikunder inom populärmusiken - inget land i världen exporterar så mycket populärmusik i världen per capita.
Kistalight inspireras av aktuell debatt från Svd om skolan och lägger upp en blogg med funderingar om den ädla konsten att vara lärare.
Från SvD 1) En lärare som gett upp och 2) en som inte gett upp i en mörk och globaliserad värld där den digitala revolutionen går vidare, där klimatförändringar, flyktingströmmar, terrorism och krigen i Mellanöstern oroar och aldrig tycks ta slut.

Värdegrund, bra elever, schysta lärare och gott ledarskap 
(Bloggen är tre år gammal och är en liten kommentar till mina år som lärare.)
Sista veckan i plugget före pension!
Drygt trettio års (kultur)harvande är över!
Kistalight hjälper Farin, Spånga gymnasiums förste lärare i matematik och kemi, med en didaktisk uppsats i Kemi.
En masteruppsats!
 Det handlar om pedagogiska projekt för gymnasieklasser och om aktualiteter som försurning och ozonhålen. Jag hjälper till med den språkliga bearbetningen och försöker få det akademiska språket i en något mer lättsam form.
 Spännande att ta del av tankegångarna i Farins uppsats och Kistalight kommer rent av igång med tänkandet efter sommarlovet.
Farin betonar att våra elever ska utbildas till goda demokratiska medborgare som ska göra mänskliga val med sina kunskaper och inte bara utbildas till teknokrater och ämnesexperter. Grunden till de tankarna fanns redan hos John Dewey, learning by doing, han som ville fostra pragmatiska och demokratiska medborgare genom problemlösning och kritiskt tänkande. Farin refererar förstås även till mer moderna nutida pedagoger som Wikman med flera.
Att vara lärare är en komplex uppgift! 
En uppgift som inte låter sig fångas av digitalisering med ettor och nollor!
Lärare som har arbetat ett antal år skaffar sig vad man förr kallade tyst kunskap.
Konsten att ta folk eller en erfarenhet och rutin där man kan läsa av alla de situationer som uppstår i ett klassrum och  de olika elevers (personligheter) behov man kan behöva ta ställning till (möten) under en skoldag.
Läraren alstrar energi och skapar god stämning kanske lyfter man fram en trygghets(turbo) hos sig själv som man inte visste att man hade.
Här i den kommunikationen finns essensen i en lärares arbete! 
Undrar, tänker Kistalight, om inte Deweys pragmatiker och demokrat (se Farins förebild) har en hel del gemensamt med dagens pedagogiska stjärna John Hattie som anser att lärare gör skillnad. 
Hattie som betonar; det goda undervisningsklimatet - skapa god stämning, en sorts demokratisk reflekterande lärande (lärstrategier), ge feedback och förklara metakognitiva strategier - sic! 
Det vill säga kunna förklara vad undervisningen går ut på - mål och mening.
Frågar man eleverna hur en bra lärare ska vara svarar de ofta att läraren ska vara schyst, ha humor och kunna förklara!
 - Vad ska vi kunna det här för?
 På låg och mellanstadiet svarar barnen ofta att fröken ska vara rättvis och snäll och kunna ge roliga arbetsuppgifter.
Nog finns det en röd tråd från Dewey till Hattie och vad våra elever tycker är en bra, schyst, lärare tycker Kistalight.
Faktiskt har Kistalight under en period under läraråren deltagit i ett forskningsprojekt som hade den tysta kunskapen i centrum. 
Ett projekt som kallades för Quinntenal och som var ett samarbete mellan stadsdelen i Spånga/Tensta, Arbetslivsinstitutet och KTH. Projektet pågick under en månad och läraren fick betald ledighet från skolan och deltog i seminarier, samtal med andra lärare, reflekterade och skrev brev till en skolforskare. 
Blev en Kistalight Academy av mitt deltagande i projektet!
Det var då, oktober 2005, som jag upptäckte att jag var indieförfattare och gillade att göra små bloggböcker av mina texter.
Se Kistalight Net!
Quitennalprojektet är det enda projektet jag deltagit i under åren där läraren och lärandet stått förutsättningslöst i centrum!

 Annars är det rader av projekt; Praxis, Itis, PIM och nu senast PRIO som på olika sätt reducerar och förminskar lärar- och lärrrollen ofta genom att vi får höra om samarbetets lov gärna då utan reglerad undervisningstid och i olika grupper. 
Det är olika skolprogram som vimlat förbi och ska hanteras PODB, Absentia, Presentia, Fronter, Skola 24 och Skolwebben ofta med en livslängd på mellan ett och två år. 
 Projekten, programmen, konferenser och samtal sker liksom på sidan av de ordinarie lektionerna och hänger i luften som eviga depressiva lågtryck och stjäl energi från undervisningen. 
Projekten är till för att bekräfta andra som  rektorer, skolpolitiker, kommungubbar som ser rött när de tänker på lärarnas reglerade undervisningstid, byråkrater, smarta webbdesigners, programmerare, föräldrar som har anlag för rättshaveri och möjligen media.
 För att förverkliga "utvecklingen" så ska ett digitalt Sysyfosarbete utföras.
Stenen (dokumentationen) ska rullas uppför administrationsberget vecka efter vecka om och om igen.

 Nog med litanior nu - tillbaka till lärarens tysta kunskap.
Vad är väl tyst kunskap om inte konsten att förmedla sina ämneskunskaper med hjälp av en värdegrund!
Där moralbuketten består av en uppsättning förmågor att hantera olika former av etik. 

• Pliktetik 
• Avsiktsetik 
• Konsekvensetik
• Situationsetik

Behöver vi inte alla lärare då och då vara en rungande frikyrkopastor som idealiserar med moralisk stämma när vi ska genomföra våra projekt och skoldagar i november eller ska man inte sätta ned foten och riktigt säga ifrån, rya i, si så där vecka 40 när eleverna börjar bli skoltrötta och klotter, busstreck och mobbing ökar.
Klart man ska!
Rya i alltså!
Men vem står ut med en moraliserande och idealiserande frikyrkopastor veckans alla timmar?
Gäller för både lärare och skolledare?
Den gode läraren, se Dewey, Hattie, Farin och vad eleverna tycker, är naturligtvis en professionell yrkesutövare som förmår att spela på etik-klaviaturens alla tangenter i sin undervisning och intar en resonerande, reflekterande, analyserande och möjligen argumenterande hållning i skolans turbulenta värld av känslor och ungdomlig energi.
 Där dagligen massor av situationer ska lösas så där lite bortom plikt och konsekvensetiken.
Behövs helt enkelt sånt som kallas trygghet, sunt förnuft och rörlig hållning!
Låt lärarna få vara lärare!

PS Tror att det finns många exempel på bra och goda skolor i Sverige! 
Det är segregationen (klyftorna) i samhället som är problemet! 
Skolan som en demokratisk institution har försämrats efter friskolereformer och kommunalisering.
PS en gång till Du är mycket mer lärare än du tror pappa!
... som min dotter Evelina brukar säga.
PS En gång till!
Egentligen är jag lite trött på skolan, får beskriva mig själv som läraren som gått i mål men absolut inte gett upp skolan!
Varför inte några skolbloggar till från Kistalight?

• Segregation Light
• Undervisning är det som pågår medan vi sysslar med annat!
• Tid för reflektion - Sommaren är kort!
• Välkommen på seminarium för unga forskare
• Absolut vill vi vara inkluderande lärare
• Filmklubb Kistalight bio
• En gång fick jag beröm - det måste ha varit någon gång på 90-talet!

Lust att läsa mer av Kistalight om skolan?
Varför inte beställa ett exemplar!
Billigast genom att mejla författaren via kistalight@gmail.com
Ett ex då 100 SEK inkl frakt
Se även Bokus CV från Kistalight


©Thommy Sjöberg

Flugfällan en vinnare

Essäförfattaren Fredrik Sjöberg har fått Ig Nobelpris i veckan. Ett humorpris som delas ut av det anrika Ivy League (Murgrönsslingor) universitetet Harvard. Ovan Fredrik Sjöberg med sin flugsamling på Runmarö. 

Priset är en parodi på Nobelpriset (ignoble - oädel) och motiveringen för Fredriks Flugfällan löd "om ”glädjen i att samla flugor som är döda och flugor som ännu inte är döda."

Fredrik Sjöberg som tog emot priset på Sanders theatre på Harvarduniversitetet känner sig mycket hedrad över priset som han tycker är en gränslös ära att få och förutom detta får pristagaren en biljonsedel (värdelös) från Zimbabwe och resan till Harvard får pristagaren betala själv.

Wow säger Fredrik Sjöberg nu slipper jag Bokmässan i Göteborg!

Vi firar och hyllar pristagaren med en blogg från tidigare i år då vi läste Flugfällan.

Kistalight har läst Fredrik Sjöbergs Flugfällan.
 Årets första (läs) nyårslöfte klappat och klart!
Spännande om kufar och rent av lite självbiografi, initierat om experter på blomflugor  och spännande om Runmarö i Stockholms skärgård.
Fredrik Sjöberg är biolog, expert på blomflugor och en rolig essäförfattare.
Hans fru säger att han är biolog!
Han Fredrik Sjöberg blir lättare accepterad då bland vanligt folk på ön (Runmarö).
Verkar rent av som att han har en hedervärd syssla då!
/ _ _ _ / 
Spännande om entomologi (flugor och insekter) och om den bortglömde flugexperten Rene Malaise som uppfann en flug och insektsfälla i form av ett tält.
Malaise var dessutom en stor resenär i världen tillbringade ett antal år på Kamtjaatka tillsammans med svensk forskningsgrup och han gjorde även entomologiska resor till Burma.
Vilket Fredrik Sjöberg berättar fascinerande om!
Fredrik Sjöberg skriver även spännande och tänkvärt om biologins två stora, Charles Darwins och hans ungdomsresor och hans evolutionslära.
Vilket han jämför med Linne' och dennes resor i ungdomen även han med en systematisk lära om växtriket.
- Linnes Systema Naturae, en biologins operativsystem! (a la Bill Gates).
Möjligen skulle man, Kistalight, kunna säga att Fredrik Sjöberg verkar i en egen essägenre, där det skrivs självbiografi genom att skriva om andra.
Säg mig vem du umgås med...
Genom Flugfällan surrar även återkommande funderingar, ledmotiv, kring hur vi hanterar tiden. Inget befrämjar koncentration som en känd begränsning i tiden, ibland även i rummet.
 Tiden skriver Fredrik Sjöberg kan vara som en kringfluten ö...vet man att tiden är begränsad som vid ett möte eller vid en resa kan det ge en uppriktighet vid samtal och kontakter som inte ges i vardagen.
Betyg Fredrik Sjöbergs Flugfällan: Fem infångade blomflugor av fem

Kistalight som skyndar långsamt som en sköldpadda på grönbete genom tillvaron med sina digitala bitar!
Har äntligen fått min essä (ännu en) om Stieg Larsson och fröken Salander godkänd av Smashwords stränga formateringsguidé och digitala redaktion!
Ärligt talat har också formateringen varit bortglömd ett tag!
Visst den finns redan nedladdad 528 ggr men nu är den också godkänd för vidare spridning bland amerikanska förlag!
 Wow för sköldpaddan och Achilles - se Xenons paradoxer och Kistalight som hinner ikapp!
Pröva en läsning av Kistalights essä In the footsteps of Stieg Larsson genom en Google (Engelsk/amerikansk) translation!

For Free and Just For Fun - bara att ladda ner grabbar och tjejer!

Här mejlet om godkännandet!
Hello Thommy Sjöberg,

Congratulations!
Your upload or update for "In The Footsteps Of Stieg Larsson" has been accepted into the Smashwords Premium Catalog.
This will begin shipping out to retailers.
Smashwords ships approved books and updates out to most retailers same day (often within minutes or hours), and to Barnes & Noble once daily on business days.
Price changes do not require Premium Catalog review.

©Thommy Sjöberg

Bokmässan - Frånvaro Light

Mejl till Kritiklabbet om Bokmässan i Göteborg från en frånvarande indieförfattare!
Klart vi skulle vilja vara där!
Ströva runt bland kändisarna, deckarförfattarna, kokboksentreprenörerna, kolla popfenomenet Håkan Hellströms i hans telefonkiosk (1x1 meter) och hans nya sångbok med festliga vackra illustrationer eller zippa lite bubbel, knapra på någon salt pinne och byta några ord med någon vacker bloggstjärna.
Visst är Bokmässan en manifestation för boken och det fria (hotade) ordet!
Men vi bara undrar på Kistalight om inte allt det spännande (radikala) inom konst, litteratur och det fria ordet finns någon annan stans?
Antar, eller vi gör i alla fall en kalkyl, på ungefärliga minimala kostnader för att delta i Bokmässan för ett indieförlag som Kistalight typ (1x1 meter golvyta med enklare monter).
Vi spekulerar att det skulle låt oss säga kosta 10 000 pics SEK.
Vad kan vi få för detta?
Om vi istället väljer att hushålla med vår smala (anorektiska) kulturbudget för att producera en nytryckt bok?
Ja en indietryckning på ungefär, grova slängar, 80 sidor text i 100 exemplar av en ny Kistalight som man kan sprida bland släkt, vänner, grannar, kulturintresserade, idrottskompisar, i sin sommarstugeförening eller ge bort som present i alla möjliga roliga och oväntade sammanhang eller rent av använda som en bytesvara tillsammans med andra indie kulturaktörer.
Sist använde vi en CV från Kistalight i byte mot en tennistimme, nåja fick en timme, och passade då på att skänka en CV från Kistalight till givaren.
Dessutom kan man visa upp sina indiealster i en helt annan omfattning i den digitala världen på worldwidewebb och få dem publicerade på diverse digitala förlag.
Allt alldeles gratis!
Vilket nog är det stora möjligheten för all den nya musiken, konsten och litteraturen!
Tjoho Göteborg...
Klart vi skulle vilja vara där!

©Thommy Sjöberg

Stöd Asli Erdogan

Ikväll Stödgala på Kulturhuset i Stockholm för den fängslade i Turkiet (Istanbul) författaren och kulturjournalisten Asli Erdogan. Kistalight sympatiserar genom att delta med en fin gammal läsupplevelse (blogg) om Asli Erdogans vistelse i Rio de Janeiro med biten Staden i den röda kappan. 

Stöd yttrande och tryckfrihen och en röst för ett mänskligare samhälle - där Asli Erdogan är en viktig röst i Istanbul, Turkiet och i världen.

Staden i den röda kappan

Mas que nada

black eyed peas came to make it hotter

we beat the party starters

bubblin up just like lava

(Black eyed peas)

 I veckan som var hamnade Kistalight på Kulturhuset och Internationell författarscen innan flunsan och  torparsoffan tog över!

 Kistalight är förstås nyfiken på veckans gäst, Asli Erdogan, som kombinerar rollen som partikelfysiker, tjej ung (kvinna) från Turkiet, med att skriva en lyrisk brinnande bok om Rio de Janeiro.

 Samtidigt som Asli Erdogan arbetade på CERN i Geneve som partikelfysiker började hon skriva på nätterna efter de långa arbetsdagarna och så småningom kom den Mirakulösa Mandarinen ut 1996. Efter det fick hon ett forskarstipendium i fysik på universitetet i Rio de Janeiro dit hon reste med ambitionen att lägga fram en doktorsavhandling. Skrivandet tog dock över doktorerandet och rentav fick hon sparken som stipendiat med sin PhD forskning på sitt Rio-universitet.

Istället vandrar hon runt i Rio i Santa Teresadalen hemvisten för bohemerna, de kreativa, konstnärerna och musikerna men absolut ingen plats för en medelklassgringas eller en tjej från Istanbuls burgna klasser på visit i Rio som forskarstudent. Likt många begåvade och ambitiösa tjejer drabbas hon av anorexia och dessutom en tumör efter hemkomsten från Rio.

 Ingemar Fasth presenterar Asli Erdogan på Kulturhuset.

- Är det någon författare ni ska ha prickat in i kalenderna under hösten säger han är det just Asli Erdogan.

  I publiken finns även översättaren Ulla Lundström och Aslis malmöbaserade förläggare från  Ramus förlag. Intervjuare är Jenny Tunedal som genomför ett väldigt lågmält och lyssnande samtal med Asli - blir mest att fylla i de berättande svaren.

Asli Erdogan ger ett väldigt ödmjukt intryck när hon berättar om sitt författarskap - ingen tuff partikelfysiker här inte utan tvärtom en nedtonad intellektuell.

 Staden i den röda kappan, Aslis Riobok, är en bok om skrivande mer än något annat säger Asli som talar en utmärkt engelska, escape, confront katharsis to remember to forget to survive the city säger Ali. Orfeusmyten är en av många litterära referenser som finns i boken andra referenser är mer vardagligt betonade som lukter, smaker, hettan och luftfuktigheten i en tropisk stad.

 Life is very social - it´s a note book of Rio säger Asli som är omsorgsfull i sitt arbete med detaljerna om Rio. Genom boken ljuder också skottlossningarna från gänguppgörelserna och striderna med polisen över Santa Teresakullarna och när de ständigt återkommande fyrverkierna slår ut över himlen är det inte karneval utan annonsering för nya kokainpartier.

Efter hemkomsten med anteckningar från Rio skrev Asli Erdogan sin Staden i den röda kappan i ett kalt rum i Istanbul under vintern.

I början var hon gift medan hon skrev på sin roman.

 Sedan inte!

 Kistalight som samlar på författarsignerade böcker är snabbt uppe på scenen vid Sergels torg 3 i Kulturhuset och får Staden i den röda kappan signerad. To Thommy with Th of course och passar på att fråga om boken är översatt till portugisiska. Asli säger att hon skulle älska det men tillägger att boken säkert inte skulle tas emot så väl i Rio.

Kistalight som börjat läsa Aslis bok är inte så säker på det. Eftersom boken har så uppenbara litterära kvaliteter. Där finns underbara inslag om Rios egen rytm och sensualism, konkreta detaljer från gator torg, krogar och renoverade kulturhus i stökiga kvarter som Lapa och Santa Teresa.

Där realism övergår i naturalism.

Trots allt elände och med huvudpersonen Özgür som lider av anorexia så berättas i Den röda kappan även om konsten att skriva en roman. Eftersom bokens Özgür ständigt bär med sig ett manuskript i en grön anteckningsbok som skildrar Rio i lyriska ordalag med bitar som kallas En resande på Rios gator.

Kistalight frågar även om hennes kunskaper i matematik och partikelfysik kan ha påverkat hennes bok. Asli som faktiskt deltog i en forskargrupp vid CERN 1993 där ledaren belönades med ett Nobelpris. Hon, Asli,  trodde inte det och i dag säger hon har hon glömt de här speciella kunskaperna men det är klart att sättet att tänka finns där och tålamodet att slutföra en roman tänker vi innan vi fångar den blå linjen för vidare färd mot Kista.

Betyg nu när vi har läst boken. Fem färskpressade glas med papayajuice av fem - försiktigt höjer vi en skål i papayajuicen och skålar för Den röda kappan - kan bli en klassiker som Rioskildring.

Andra bloggar om Kista  Andra bloggar om litteratur

© Thommy Sjöberg

Relativitetsteorin Light

I dag börjar vi en ny kurs på Kistalight!
Det är kompetensutveckling på gång!
Med syfte att skärpa vårt skrivande, liksom strama till tänkandet en aning och klarna tankarna.
Redaktionen har beslutat att gå en  kurs i sommarfysik för studenter (funkar även på hösten).
Kursen Inledande Relativitetsteori ges av Gävle Högskola i samarbete med Tekniska Högskolan i Stockholm.
Kistalight som gillar moderniteten i konst och litteratur får här möjligheten att fördjupa insikterna i en av de mest banbrytande idéerna under 1900-talet.
Einsteins speciella Relativitetsteori som påverkat vårt tänkandet hur mycket som helst och då inte bara inom teknik och modern vetenskap utan även inom kulturliv och moderna konstformer.
 - Se formeln!

Ljuset, vi säger bara ljuset färdas hur snabbt som helst (se formeln).
Viktig faktor i den moderna fysiken, Einsteins relativitetsteori länkar samman rum, tid, mekanik, magnetism, elektricitet och inte minst materia och energi. I kursen behandlas fram för allt tid, rum och mekanik, räcker bra så tänker Kistalight, som ser fram emot fördjupande studier i fysik och hoppas att det även ska utveckla mitt skrivande till en mer genomlyst (se ljuset i Light) och transparent stil.
Det går (finns) många historier om Albert Einstein (lite som om vår Bellman)!
Skrönor?
En går ungefär så här!
I mina bästa stunder tror jag att jag förstår Relativitetsteorin säger Einstein och kan förklara de grundläggande idéerna bakom teorin!
Kistalight instämmer och hoppas att efter kursen ska några skärvor av insikt om teorin även ha drabbat oss.
© Thommy Sjöberg