Just for fun, från Kista till Norra Öland med Järvafältet som fond, en värld i sig! Essäer och resebitar, med gott humör, i en mix av högt och lågt, från allvar till skratt, av indieförfattaren och förläggaren Thommy Sjöberg
Roots are where you have your feet. I tend to think so on days when the black hole of the soul feels to deep when I trudge along the Helsingörsgatan (street) and Kista Science Tower is embedded in leaden rain clouds.
Of course, if you don´t have a history, you don´t have a future either! As I came from a large family with a background i the Stockholm Archipelago, the relatives are there, but in modern society and time there is not always enough time for closer socialzation and contacts.
On August 17 2003,however, four talented women among the cousins arranged a trip and meeting back to the origins and back in our history. A bus from central Stockholm with 23 cousins and their respective brought us to Österhaninge Church and to Årstanäs (Årsta Isthmus) at Blistafjärden (bay), near Hårsfjärden and for a dinner at Strand Hotel in Dalarö.
It was a memorable day, the only remaining sister in our parents crowd, Elsa, turned 94. She was courted at Årstanäs by all of us. Happy Birthday Elsa! How nice you are with your beautiful red rose in your hair!
Who is it? It´s Thommy. Oh is it says Elsa making it sound unique! (she said so to each one of us). When she greeted us all!
Since my father was the second youngest in the large group of children, not as many souvenirs were left behindfrom the beautiful situated archipelago home in Årstanäs as they had to leave in the thirties when he was a child.
However, I have a copy of a newspaper article in ST from 1925. The photo there is actually from a confirmation in 1922, the year my father Knut was born. Those who were confirmed were named Anna and Alf (twins) and standing in the far right in the middle row. Elsa the 94th birthday lady can be seen on the far left of the bottom row. Of all the siblings seen in the picture, three died at a young age, the rest survived and grew old and several of them lived to be over 90 years old. In addition to the Baltic herring from the sea, the fresh air and the hardening life, they have fun in the group of siblings. They played music with accordion and guitar, sang and laughed almost constantly. Good qualities for a long and goog life, I think.
A photo and an article
Late summer 1925 Österhaninge Parish, 18 children with parentes in front of the photographer and an archipelago home in the background. The Stockholms newspapers correspobdent writes about the Sjöbergs - Swedens largest family with children, yet one child is missing from the photo. I know because I have the lineup - sic! There should be 19 children!
A handsome couple ...
At Blista and Årstafjärden, filled with the glint of Baltic herrings, barren lands and Hanveden with forest and wild animals, the Sjöberg children would be formed and grow up. It was the time of the old farming society. It was a long way between a castle and a hut, before motoring and the breakthrough of modern society and long before healtcare could cure TBC with a course of antibiotics. Here it was about trusting one´s own ability and imagination. You had to develop what you would today call a comprehensive competence. Fishing, gear and boats would be handled. Farming with pasture, hay and animal husbandry was part o everyday life. Carpentry, building, fixing and repairing became a skill that the young brothers had to master. The women had to make fabrics and clothes like the worst seamstresses and in the household it was about cocking herring, wild animals, meat and baking and as we said, some children were born and then the older sisters had to look after younger siblings and got insights into the world of midwives. The sales talents were developed on Saturdays with Baltic herring sales at Kornhamnstorg in Old Town in Stockholm. A sale that in 1924 was facilated with the help of a newly purchased T-Ford, an example that they were no stranger to new fashions!
When it came to free time, they were no worse. Although I think they didn´t talk about free time in those days. Back then, they were entertainment organizers with access to party venue, Tallbacken, their own orchestra consisting of parts of the group of siblings who managed the music, coffe service with home baked goods and sisters who managed entry and took payment. People had fun here and there was a lot of joy, I have experienced it myself when I heard elderly aunts joking and laughing when talking about memories from the past. There are plent of strong women within the Sjöberg family.
It is clear that one becomes independent and developes what we would today call an aptidude for good entrepreneurship when there is neither access to a fisheries consultant, a childcare center, the swedish agricultural agency, a construction program at the high school or for that matter the municipal music school, without detracting from any of these institutions, the children Sjöberg were tested constantly in everyday life.
It was a trip the Sjöberg children had to make. Not just because they moved to Stockholm as adults. A jorney that today takes half an hour by car then took several hours by horse and cart and then a few hours with the purchased T -Ford.
No the real journey was the one from a poor farming society to the modern world with the car, television and healthcare as symbols. The city instead of the country as a place of recidence, the people´s home and the good life for a few decades after the second world war. A modern life which over time, however, had other problems than the peasant society with it´s harshness and poverty. The journey from the farming society to the city and modern life was made by our parents, but I wonder if all of us cousins don´t have a little glimmering in our eyes, from baltic herrings to the bays of the archipelago in our hearts and isnt´t there an entrepreneur within us with a very special feeling for music. In any case, it is fantastic to imagine that the roots are in an archipelago home at Årstanäs in Österhaninge parish. Where a man Carl Albert Sjöberg createded a family with an young woman Anna Matilda Nilsson in another millenium and in an another society. A handsome couple who had a lot of talented children who were our parents.
PS A map of Årsta castle with surrondings around 1900, Årstanäs up in the right of the map.
Årsta castle is even the home of the author Fredrika Bremer, a pioneer of the swedish female movement. She writed the famous novel Herta and even a noticed travelstory about a journey in USA Hemma i den nya världen 1853 - 54, Home in the New World.
The picture, the photograph in the paper above is unclear but the line-up is probably as follows
Top row from the left: Agnes, Therese (mother to Paul Lederhausen), Kristian, Eva och Astrid
Middle row:Berta, Carl-Albert (father), Anna (mother) Helge Anna och Alf
Sitting: Elsa, Signe, Nils, Anders, Märta, Vega och Bror.
Små bilder: Knut till vänster och Hans till höger
If you count, there are 20 in the family, but one sibling is missing who couldn´t join.
- Gunnar Sjöberg, so 21 members of the family.
Strangely enough, there was another child who could have been with them, Agda Sofia Sjöberg b 1901 who died young. Grandmother Anna herself claimed before her 60th birthday in march 1938 in DN article, interview, a tribute, that she was the mother of 23 children.
Visst kan man ha en läselista för sommarlektyr i augusti, går alldeles utmärkt, åtminstone för Kistalight.
Han kan han!
Vi börjar med en till hälften läst bok i bokhyllan, något för de nördiga kanske, Svenska Turistföreningens årsbok från 2002 Bygga och Bo, En resa genom 1900-talets arkitektur. Här finns spännande porträtt av två giganter inom svensk arkitektur; Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz. En flyhänt, energisk kreatör som gick från nyklassicism till funkis och skapade ett antal mästerverk från Stadsbiblioteket i Stockholm till Skogskyrkogården. Det senare i dag ett världsarv som han tillsammans med den egensinnige Lewerentz var hjärnan bakom.
Skogskyrkogården ett mästerverk i sin genré!
En plats att vallfärda till för alla studenter i arkitektur!
I bygga och Bo går man igenom stilarna i svensk arkitektur under 1900-talet, nationalromantik, nyklassicism, funkis och stilblandningar efter 1975, folkhemmet med ABC-stad i Vällingby och välfärdsåren med miljonprogrammet får egna kapitel och det finns även plats för kvinnliga arkitektpionjärer och berättelsen om Den nya människan.
Konstnärshem från nationalromantikens tidsperiod, fjällstationer, skärgårdshemman efter rika bankirer och grosshandlarhus som blivit vandrarhem i STF regi får även de sina egna kapitel. Bygga och Bo STF:s årskrift från 2002 är en fin bok om 1900-talets svenska arkitektur plus något om fjällstationer, konstnärshem och vandrarhem i skärgården.
Vi drar en halvt oläst bok till från förra sommaren, present från vår väninna US, Fri Kärlek, av Tessa Hadley. En riktig tantbok tror Kistalight, övre välbeställd medelklass i London, en liten kurtis, sex mellan yngre kille med litterära ambitioner och mogen dam i sextiotalsanda, kul ... kul .... kul! Men i mitten av romanen tar boken en plötslig oväntad vändning och man inser att Tessa Hadley är en mycket medveten, form och stilsäker författare.
Spännande, ska bli kul att läsa fortsättningen, rent av en modern Annakarenina i Swinging London!
Sommarens stora läsupplevelse är Lev Tolstojs Annakarenina. Vi har kommit till sjätte delen av åtta, Tolstoj skrev verket ursprungligen för en tidskrift Russkij Vestnik, ungefär som en serie för Netflix eller HBO i dag, med inbyggd parallellhandling och cliffhangers för att öka spänningen i läsningen. Det finns två huvudkaraktärer, Annakarenina och Levin, men det finns massor av skickligt tecknande sidokaraktärer.
I centrum finns den övre medelklassen, societeten, adel med grevar, baroner med höga titlar, deras umgängesliv, kärleksäventyr och verksamhet inom jordbruk, gods, politisk styre och högre tjänster i rysk förvaltning i S.t Petersburg och Moskva i 1800-talets kejsardöme i Ryssland.
Frågan är om inte Levin, Tolstojs alter ego, en egensinnig karaktär som är samhällsengagerad, intresserad av jordbruk och politik med en god sökande värdegrund som drivkraft (som skaver kontakt med den ryska verkligheten) är romanens huvudperson, senare kommer han att ingå ett lyckligt äktenskap med Kitty.
Annakarenina, den andra huvudpersonen, blir pang, blixtförälskad under en bal, i Vronskij, greve och officer, snygg och charmig som tar till sig hennes skönhet och mjuka sätt. Förälskelsen blir som ett fallskärmshopp från en depression för Annakarenina som lever i ett glädjelöst äktenskap med en högt uppsatt statstjänstenan, Karenin, som är bra på siffror och politiska förhandlingar men med en autistisk karaktär. Vronskij med en väl ytlig livsstil och narcissistisk sinnelag blir djupt förälskad men förmår inte i längden med att bryta med konvenansen i den ryska societeten.
Tre kärleksrelationer gestaltas av Tolstoj i romanen; en lycklig (konventionellt äktenskap i överklassen) mellan Levin och Kitty, ett olyckligt (förälskelse och romans som går överstyr) Annakarenina och Vronskij och en uppenbar förälskelse som inte blir av, (aj, aj och trist) mellan Varenka och Sergej.
Kistalight läser Annakarenina i långsam takt, som slow food, passar bra eftersom Tolstojs tegelsten är uppbyggd av massor av kortprosa, små nästan essäistiska noveller och vi kan inte bestämma oss för om hans mästerverk är en studie i realism, kärlekspsykologi, sociologi om den ryska överklassen eller om det är ett filosofisk verk och krönika om den ryska folksjälen och vad som kan gå fel under och i 1800-talets Ryssland. Hur som helst närmar sig Tolstoj sina ämnen med både stilistisk finess, finns underbara formuleringar, ironi och humor hos en iakttagare som har en komplex förmåga att ta in verkligheten. / _ _ _ / Kan man då finna den ryska folksjälen i Tolstojs stora roman eller åtminstone historiska spår i rysk förvaltning i vad som skulle växa sig snett i styret under 1900-talet frågar sig Kistalight efter att ha läst sjätte delen? Njaa, där finns förstås både intelligens, yta men också narcissism (Vronsky), Plikt, svårt att gå utanför boxen, lättkränkthet, autism (Karenin) eller Levin som är en sökare där det skaver i kontakten med människor och som gärna snöar in i olika utopier, hygglig man men världsfrånvänd. Leder detta till kommunism eller ännu senare Putinism? Njaa en gång till, men skickligt och spännande berättat är det och säkert rätt allmänmänskligt, sådana karaktärer kan man finna i alla byråkratier!
Klart vi ska ha med en nyutkommen bok för säsongen! Vi väljer Henrik Brandao Jönssons Saudade, en bok om att längta bort och hem på samma gång. Alla emigranters öde och något alla klassresenärer kan känna igen sig i när de bryter upp från sin sociala miljö.
Kistalight gillar Henrik Brandao Jönssons böcker om Brasilien och vi har läst och skrivit om hans bok om Brasilia, En femtioårsjubilar – grattis Brasilia.
En annan bok av Brandao som vi läst med förtjusning är hans bok om Brasiliansk fotboll, Gräset är alltid grönare i Brasilien, som något tangerar känslan från Saudade, gräset ... har vi skrivit om här Att betvinga spöken - Brasil Luz.
Slutligen väljer vi Andrev Walden Jävla Karlar, målande titel för årets vinnare av Augustpriset. En samling korta kapitel, monterade krönikor som på ett humoristiskt sätt berättar om en besvärlig uppväxt. Vad är väl mer befriande än distanserad humor av en författare som ser vuxenvärldens elände i backspegeln med perspektivet hos ett litet barn.
Nu prövar vi att bädda in lite sommarkänsla i en smäktande melodi från Kap Verde, en mild bris kring öarna mitt uti Atlanten mellan Afrika och Sydamerika som lindrar sorger och bekymmer, Sodade av Miss Perfumado, Cesaria Evora, med musiker.
Stan ligger i dimma på min väg hem (Jacob Hellman tolkning av Eldkvarns låt)
Jakob Hellman med Eldkvarns I skydd av mörkret från Så Mycket Bättre, en härlig spelning med mycket atmosfär av det som var Norrköping: En arbetarstad, Strykjärnet, industrierna vid Motala Ström, hudlöshet och känsla av att inte höra till. Wow för tolkningen och Jakob Hellmans lätta danssteg.
Kistalight kommer att tänka på egna besök i Stockholms vilda nöjesnatt in the sixties, under vår glada ungdom, efter långa arbetsdagar som målarlärling med alldeles för låg timpenning!
Skottgränd Light
Marcel Proust har sina Madeleinekakor Kistalight går igång på rockmusik och minns sin ungdom. Jakob Hellman får oss att reflektera över sextiotalet och besök på skumma illegala klubbar i Gamla Stan.
En av dem var Le Tabou på Skottgränd i Gamla Stan mellan Österlånggatan och Skeppsbron med anor från 1500-talet, då hemvist för skottar som gjorde business i Stockholm. Där lyssnade vi på nybildade Rhytm and Blues och Indieband, häftiga gig och där de återkommande razziorna var legio i mörkret. Kvällarna när vi hamnade på Le Tabou var stämningen mindre narcissistisk än på Disco Shazam vid S:t Eriksbron, sångtexterna mer kongeniala för den serena natten och det var bara att stampa takten och sjunga med i de nybildade banden som gärna svepte en bärs eller två mellan ackorden.
Stämningen var lite som på John Lennons Neville Club.
Klädd i min tonhåriga gamla svetter kunde jag lätt blanda bort mig i blängden på Neville Club, en anstönlig håla. /_ _ _ / ”Varför Hånmästaren?” Helt ojäntat fick jag se bollar och flirtor sitta i luggiga lumpor och röka homofin och ta opinionspiller och bli höga. Någonstans 4 m.ö.h. men han hade indisk Harmpa som han alltid odlade i sömnen. Andfådda, dräglande och nerknarkade krälar de omkring varandra eller dansande i vild sextas och fimpar i de vildaste ställningar var ända. /_ _ _ / ”Hur högt står månen?” Skrek en annan och orkestern började spela. (Från In his own write John Lennon.)
Skottgränds mörka, mystiska klubb, med en magisk dragningskraft, likt en siren, på unga män. Mitt i natten drogs vi mot den för att förstöra ännu en natts sömn med dricka som vi kanske inte behövde. Flickorna såg vackra ut i dunklet, inte alltid så nästa morgon.
Årstagalningen : som även han hamnade där, i en idag, svunnen oskyldig tid.
- Aha! Var det kring tiden för Nybban måste det ha varit den senare delen av 60-talet - något osäker där. Dessa dunkla klubbar med svartsprit, hångel, rhytm & blues och mystiska razzior!
Det blir ju lite dunkelt, speciellt som "vi gick in i dimman" ibland - årtalen blir lite diffusa - men en sak är säker det var i vår ungdom, när vi började formas till de visa, kloka män vi är idag !
J D Vance från hillbilly till vice presidentkandidat i USA. Inga dåliga grejer, den amerikanska drömmen lever om än i ultrakonservativ form! Kistalight återupplivar, skapar en remix, av en gammal läsupplevelse som blev en blogg.
Hillbilly Elegy Light
Reading, writing, Route 23 all hillbillies road to misery ... från Dwight Yoakam! Sången om vägen, hillbilly trial, för alla fattiga Kentuckybor och arbetarklass från delstaterna längs de vidsträckta Appalacherna! Det var (1940, -50, -60, -70-tal) kolgruve, lantarbetare och mångsysslare som sökte jobb i bil och stålindustrin i norr i de stora städerna Chicago Detroit och Pittsburgh. I en skildring med litterära kvaliteter, dokufiction, Hillbilly Elegy av J D Vance, som Kistalight precis har läst, berättas en sådan historia. Platsen och centrum för storyn och hillbylly familjen är Middletown nära storstaden Cincinnati i Ohio. I Middletown fick många av dem jobb på AK Steel Holding Corporation. Det är deras historia i flera generationer som berättas av J D Vance i Hillbilly Elegy A memoir of a family and a culture in crisis. Har inte alla vi klassresenärer en liten Hillbilliy inom oss? Thompa på Kistalight minns när vi var unga och de första åren som lärarvikarie på den tiden det fanns OBS-kliniker i skolorna. Var det inte då överrepresentation på y-namnen i OBS-klasserna bland eleverna; en Ronny, en Conny, en Tommy eller en Benny och en Jenny. OBS-kliniken den naturliga hemvisten för alla billies! De verkliga hillbillies är av skotsk irländsk fattig bakgrund. De emigrerade till Nordamerika under 17 och 1800-talet och bosatte sig i områdena längs Appalacherna. Det är ett vidsträckt område med vackra blånande berg och skogar från Alabama till Georgia i söder via Ohio till delstaten New York i norr. Längs Appalacherna finns också stora koltillgångar som ingen sund miljövän eller smart företagare vill bruka i dag men som skapade arbeten när det begav sig. Här i den vidsträckta nordamerikanska miljön har den fattiga vita arbetarklassens lycka varit som mest sårbar och dimunitiv. Deras tillvaro har präglats av låg social rörlighet, svåra skilsmässor, tungt drickande, drogmissbruk och att deras hem ofta har varit en hubb av misär. Egentligen skriver J D Vance i Hillbilly Elegy finns det inte någon anledning för honom att skriva memoarer i trettioårsåldern! Han har tagit en examen från Yale Law School, gått på Ohio University, tjänstgjort i Irak och gått på High School i Middletown Ohio med mediokra betyg. Det mest coola han har gjort är att han tagit en examen från Yale men det var det 200 till som gjorde det året och i dag har han ett trevligt jobb som riskkapitalist, han är gift med en begåvad kurskamrat och efter bokens tillkomst har de fått en son.
Photo from Ruins of Detroit Marchand Meffre This house was built in 1893 for the wealthy banker William Livingstone. In the 1990s, it was moved and replanted a few yards away on a vacant lot. Eventually, its facade collapsed in 2007 Det märkvärdiga är J D Vances bakgrund med rötter i sydöstra Kentucky, Jackson, och en miserabel uppväxt i Middletown Ohio. Det handlar om vit arbetarklass på dekis, en mamma som är drogberoende och hennes män som kommer och går. Det handlar om ett samhälle i upplösning från en tillverkningsindustri till ett försummat rostbälte med ruiner av fabrikslokaler - ett samhälle som inte förmått att ställa om när kapitalet söker nya vägar för sina vinster. Det handlar om förlegade värderingar (koder) med rötter i Appalachernas hillbilly kultur. Det handlar om en sorts institutionaliserad hjälplöshet, gå på socialen, sjukpensioner, missbruk och uppgivenhet, som Vance och hans syster Lindsay tillsammans med sina morföräldrar kämpar emot. Boken har väckt särskild uppmärksamhet efter Trumps överraskande valseger 2016 och Hillbilly Elegy ses gärna som ett fönster för de känslor och värderingar (känslomässigt landskap) som gjorde det möjligt för honom att vinna förra årets presidentval. Tillverkningsindustrin (manufactoring belt) som blev Rostbältet är ändå en process som pågått i årtionden inom stål och bilindustrin så krisen där kan inte enbart förklara Trumps seger.
Vara vit arg äldre man med hustru som inte gilla Washington, vara vit arg äldre man med hustru som inte gilla media, vara vit arg äldre man med hustru som inte gilla hbqt, miljö eller antirasistiska rörelser, vara vit arg äldre man som inte gilla Hillary Clinton och vara vit arg äldre man som varit demokrat men blivit republikan. Vara vit arg äldre man... Analysen bakom Hillary Clintons valförlust är nog inte bara att den vita arbetarklassen i Rostbältet röstade på Trump utan man röstade mer mot den etablerade politiken. Frågan är om inte Bernie Sanders hade vunnit valet i de här delstaterna. Hillary var kanske en av de mest mest kompetenta kandidaterna någonsin men förskräckligt impopulär även bland kvinnorna dessutom tycktes hennes kampanjgäng oförmögna till analys (var för detaljfixerade) för att ta Trump på allvar. Ytterligare motgångar för Hillary var ju de digitala trollen och bootarna på Internet (ryska hackare) för att inte tala om FBI-chefens publicerande av hennes emejlhantering. Ändå förlorade Hillary knappt och förlusten kan inte bara skyllas på hillbillykulturen! Tillbaka till J D Vance och hans bok! Kärnan i Hillbilly Elegy är hur J D hittar vägen från hillbillies, rednecks och white trash kulturen till en framgångsrik akademisk karriär med en juristexamen från Yale. Det är lätt att tänka på Barack Obamas och hans memoir Dreams from my father som han skrev på uppdrag efter att han blivit vald till Harvards förste färgade ordförande i Harvard Law review. I J D Vance fall har han en berömd jurist, Amy Chua, som är lärare på Yale som uppmuntrar honom att berätta om sin resa från Jackson Kentucky, Middletown Ohio till Yale New Haven Connecticut.
Det skaver rejält i Hillbilly Elegy när Vance berättar om de kollisioner som uppstår mellan vita medelklass värderingar och hillbilly koderna hos hans släktingar och familj. Ibland undrar jag som läsare om man inte kan lägga till ett antal psykiatriska diagnoser utöver hillbillykulturen hos hans speedade familj (släkt). I hillbilly kulturen förknippas inte heller studier och skola som någon manlig syssla utan där man bör lösa en konflikt med en riktig fight, tyst manlighet och erövra flickor (ragga brudar). Studier förknippas med feminina värden, något för fjollor och gaykillar dock fanns inte de värderingarna hos hans älskade mormor (mamaw), morfar (papaw) och hans syster Lindsay som hade en karaktär utöver det vanliga. Där någonstans fanns grunden till att J D Vance hittade vägen till studier och en fin akademisk examen även om hans hillbillies demoner från förr spökar för han av och till i hans nuvarande liv. Betyg för Hillbilly Elegy fem godmodiga hillbillies av fem som gillar studier. kunskap, arbetsmoral och misstror oprovocerade slagsmål, droger, fakenews och förlegade värderingar.
Kistalight som försöker ta pulsen på dagens USA genom att ta del av genuina kulturella uttryck som film, böcker, TV och förstås massor av reportage. (Se även bloggen från Kistalight http://kistalightnow.blogspot.se/2017/03/manchester-by-sea-light.html ) Är övertygad om att, ingen större sensation, de amerikanska väljarna röstade emot etablissemanget. Många resonerar att det kan inte bli värre än så här. Vanligt folk, den vita arbetarklassen har fått det så mycket sämre och vill till varje pris få en förändring. Man tager vad man haver! Vad erbjöds? Jo Donald Trump! Upprorisk aggressiv kandidat i röd arbetarkeps! Make America great!
Någonstans i Stockholm där står en man Han har gjort hela Slussen till sin hamn
(Sånger från förut Gammal)
I dag fyller vi 15 år som blogg på Kistalight. Inte dåligt! Vi firar med en blogg. För nästan lika länge sedan publicerade vi Rötter, en bit om Sjöbergssläkten från Årstanäs i Österhaninge socken, med hjälp av ett fotografi från Stockholmstidningen den 27 september 1925, där man hyllade en av Sveriges barnrikaste familjer. Familjen med 20 medlemmar! Bilden ovan är från kusin Johan Kragsterman. Liten i formatet men överraskande skarp i konturen! Nu har barnen Sjöberg blivit stora, flytt från landsbygden, ett hemman i Stockholms södra skärgård, och strandat på en kobbe (granithäll) nära Allhelgonakyrkan på Stockholms Söder. Tiden är mitten av 1940-talet och det är sommar. Bor man i en liten lägenhet får man trolla när det är dags för kalas och vid fotografering flyttar man gärna utomhus. I mitten står farmor Anna omgiven av ett antal av sina barn med deras respektive, längst fram barnbarnen, alla de som blev en hel drös med kusiner. Platsen är kanske Rosenlundsparken eller möjligen nedanför Tjurberget och Helgalunden, Kistalight tycker sig se ett funkishus i kanten av Rosenlundsparken skymta i bakgrunden. Hur som helst har vi spanat i kvarteren! Liksom lite med hjälp av våra äldre släktingar kikande över axeln från fotografiet! Här kommer en annan snidare serru, släktforskare liksom, Kistalight har genom Katarina kyrkoarkiv, dopattest, upptäckt vår födelseadress, Helgagatan 17, föräldrar Kurt Adolf Sjöberg f 1922 elektriker, ska vara Knut Adolf, och Ulla Gunvor Jansson f 1924. Det noteras även om när föräldrarna har gift sig. I mitt fall drygt fyra månader före födsel, ska egentligen vara född fem månader innan då jag är tre veckor för tidigt född den 4 februari 1948, för andra kunde det vara mer tätt inpå än så, någon lyckas med att gifta sig en månad före nedkomsten och för de som är ogifta blir det en skarp notering. Männens yrke noteras; Knut var elektriker och det är präktig arbetarklass som råder i Katarina församling, rör, fabriks, tygarbetare, mekaniker, chaffis eller postiljon, kvinnornas sysslor noteras ej.
Jag närmar mig Helgalunden via Tjurbergsparken. Det första som dyker upp är gamla Katarina Realskola. En av Stockholms första byggnader i funkis stil, invigdes i mars 1932 och ritades av arkitekterna David Dahl och Paul Hedqvist. Den senare en arkitekt som gärna skissade på fri hand och möblerade Folkhemmet med skolor ritade med inspiration av funktionalismen. Byggnaden är i en stram funkis stil, tre våningar hög med huvudbyggnaden och skolgården vänd mot söder med aulan i vinkel som är uppburen av pelare. I aulans pelargång finns en känd dricksfontän skapad av Eric Grate. Skolbyggnaden är numera kultur(blå)klassad av Stockholms Stadsmuseum. En period verkade Teaterhögskolan här och i dag huserar Engelska gymnasiet i byggnaderna. Stig Claesson, Slas, har berättat om bekymren med att bära realskolemössa under sina år som elev på skolan. Pappans stolthet över mössan och hur Slas fick gömma den den när han lämnade hemmet på Klippgatan på östra Södermalm för att inte mobbas som en kissedog och rent av få en snyting av grabbarna på väg till skolan. Inte lätt att vara en arbetarkis från Sofia i den stilrena funkisen i en realskola på Söder!
Väster om skolan ligger kvarteret Metern här går går vi in genom en portal och kommer till en storgård för HSB bostadsrättsförening Metern som uppfördes 1926 med mindre lägenheter för skötsamma arbetare med lägre inkomst. Gården andas idyll med inväxt grönska a la trädgård och omsorg om byggnader. Den gamla numreringen för Helgagatan finns kvar, första porten är nummer 15 och hjärtat börjar picka hos Kistalight, här är det nära till 17, är jag möjligen född inom HSB-gemenskapen? När jag var ung bodde jag i gamla Östberga, Hälsningar från Östberga, och i dag bor jag sedan mer än 40 år i Kista i HSB, se Heja Sverige! Bara att gå ett varv runt gården så hittar jag nog min adress, går motsols ett, tre, fem och så vidare, men gårdens portar slutar vid 15! Söker du någon och kan jag hjälpa dig säger äldre vänlig farbror vid den måleriska porten vid entrén. Jag är ordförande här sedan antal år tillbaka och vet en del om kvarteret. Kistalight berättar att han är född här i kvarteren kring Helgalunden och letar efter port nummer 17, är lite nyfiken så här på gamla dagar över mina Rötter. Med all rätt säger vår vänlige ordförande men i dag har hela kvarteret Metern adressen Helgagatan 36 men i porten därborta bodde en av skaparna av de i dag kulturmärkta byggnaden. Nummer sjutton har jag inte koll på. Metern anses dock i dag vara av kulturhistoriskt värde och har begåvats med en blå skylt av Samfundet S:t Erik säger vår vänlige ordförande.
Kistalight som börjar få slut på batteriet (krutet) i sin mobil skyndar vidare längs Helgagatan. Googlesökningen på nr 17 pekar envist bort mot den charmiga portalen mellan Helgagatan och Hallandsgatan. Trevlig ung dam frågar om jag söker en tandläkare! Nej jag söker ett nummer säger Kistalight! För säkerhets skull lägger jag till att jag letar efter var jag är född, ska vara Helgagatan 17. Har du googlat säger vår unga dam? Visst men min mobil är död. Här är nummer 17 säger vår unga dam som tillhör den unga generationen och är flink med de digitala grejerna och pilen på Google Street View pekar envist på portalen. Visst ... visst säger jag men det stämmer inte! Är du säker på att du inte söker en tandläkare då säger vår trevlige unga dam?
Kistalight smiter in på gården vid Helgalunden där pilen från Google Street View envist pekar, grinden står öppen, räknar nummer längs längan; ett, tre, fem ... elva, dock inte sjutton, men nu är grinden stängd. Ska man klättra över ett staket? Ingen bra idé för en old one, kille, äldre-äldre, riskis-riskis i covidtider, som söker sina rötter! Får hjälp av en byggnadsarbetare från Baltikum som hjälper mig med portkoden. Do you have the code for the entrance! I´m looking for my roots here in the quartier and now looking for the way out! Yes ... yes no problem here is the code ... !
Verkar bli en kulen dag! Vad göra? Söka sig till kulturen och besöka Garbos hus i hörnan av Blekingegatan och Tjurbergsgatan där det finns en bronsskulptur av konstnären Julia Eble av den Gudomliga. Huset där Greta Garbo bodde är i dag rivet men de nya husen i korsningen kallas i folkmun för Garbohusen. Medan vi begrundar Gretas öde, ett av Söders mest kända Maskrosbarn, berömd i stora världen, men gåtfull och skygg efter sin filmkarriär, så har hon fascinerat människor och lockat till tolkningar i litteratur och konst. Med stöd av Greta tar jag nya tag och kvistar uppför Blekingegatan upp emot Helgalunden igen och Allhelgonakyrkan denna idylliska nationalromantiska träkyrka invigd i april 1918 och i dag populär kyrka för dop, vigslar, konserter och Allhelgonamässan. Vid parken svänger jag vänster och vips, hokus pokus, har jag hittat Helgagatan 15 - 17, eminenta Google Maps har visat fel och anger Helgagatan som Helgalunden. Visst tickar hjärtat lite extra framför porten nummer 17! Här bodde min farmor i många år, trodde, tra la la, Kistalight!
Vid min spaning i december 2019 var adressen på gatuskylten Helgagatan 17 i hörnan mot Allhelgonagatan i kvarteret Kvadraten i stjärnan och myten Greta Garbos kvarter. Men det var fel, historiskt hör adressen hemma på en annan plats och gata.
Här kring Helgalunden, informellt charmigt kvarter där Hallmans stadsplan anpassat sig efter naturliga förutsättningar.
Organisk (naturlig) framväxt efter Tjurberget och Ringvägens sträckning nedan berget!
I dag en softis hipster idyll, symboliseras det av Funkis, storgårdskvarteret Metern i HSB regi, populär nationalromantisk träbyggnad Allhelgonakyrkan och maskrosbarnet Greta Garbos kvarter, söderbönan som blev en världsstjärna inom filmen.
Vi bäddar in Gammal (unga generationen) som sjunger sånger från förut och spanar vidare efter vår farmors adress.
Helgagatan 17 Mystery Light
Kistalight har varit på släktträff i Rosenlundsparken med anledning av ett gammalt fotografi från kusin Johan Kraxterman visat på Sjöbergs-kusinernas FB-sida, som dagen till ära ska återupplivas. Johan var också en god initiativtagare till träffen. Det blev nya fotografier tagna av kusiner, sysslingar och bryllingar utlagda på vår gruppsida hos Facebook. En trevlig eftermiddag med picknick, glada samtal, minnen och kul att träffa nya generationer Sjöberg. Det är en viss magi och det finns plats för historier att ha en föräldraskara som var 23 syskon.
Dessutom kan man träffa kusiner som kan vår stad och Söder, rent av är experter, Bosse Andersson kusin som kört Taxi i många år och är äldre än Kistalight.
- Du Thommy du är nog fel ute med det där (bloggen) var vår farmor bodde, kolla här borta på norra sidan av parken så har du Siargatan som förr hette Helgagatan och där bodde vår farmor. Av en annan kusin Christel Sjöberg får jag ett kuvert med kort, brev och annan fakta om vår farmor Anna Sjöberg som berättar om hennes liv som äldre dam och änka på Söder.
Fint, nästan som en premie inför sommarlovet men jag får rita om min historia om sökandet efter min födelseadress. Se Rötter II !
Helga och Skånegatan med omgivningar 1940-tal
Kistalight har via Stockholmskällan, söksida https://stockholmskallan.stockholm.se/ jämfört gamla stadskartor på Söder, från 1940, 1944 och 1954. Från den senare kartan heter vår gata Siargatan och redan 1951 har farmor Anna sparat kort med den adressen.
Staden lever sitt eget liv och kan ha många skepnader, lager på lager; hus byggs och rivs, restaureras, fasader blir putsade, kvarter får nya boende och folk med socioekonomiska muskler flyttar in och bostadsrätter bildas, så kallad gentrifiering. Stadsplanerare och namnberedare skriver om stadens historia med ändringar av namn, byte av gator och inriktning av spårvagn, buss och T-bana.
Södermalm har sin egen aura av charm av bohemeri och har en viss dragning på kreatörer och intellektuella så verkar det även här runt kvarteret Pennan med små gallerier, ateljéer och något med keramik men visst skaver det någonstans mellan ombildade bostadsrätter, kring fastigheten Pennan Siargatan 17 och kvarter Linjalen.
Inte är det som Helgalunden, Vår Farmor, mormor, bor inte här längre - Helgagat..., men väl ett funkishus från 1931 på Siargatan 17 i kvarteret Pennan på Södermalm och granne med Rosenlundsparken. I många år hyresrätter för de boende hos det kommunala bolaget Stockholmshem men 2001 ombildat till en bostadsrättförening. Huset ligger snett emot ingången till kvarter Linjalen, Söders eget miljonprogram och Tensta med mycket betong och massor av hyresrätter jämför med Kistalights Miljonprogrammet Light från kloss till koja. Ändå ger det en lite charmig känsla att promenera på Siargatan, träd och grönska i mittfåran som bildar en allé, smula bohemeri med restaurang i kvartershörnan där några söderbönor sitter med dagens första pilsner. Här bodde vår farmor (mormor) sedan i början av 1940-talet på nedre botten. Gatan hette då Helgagatan och fortsatte på andra sidan parken, då Skåneparken eller Skånegläntan upp emot berget med Helgalunden och Allhelgonakyrkan. I början av 1950-talet bytte delen av gatan norr om parken namn till Siargatan. Tidigare hade vår farmor (mormor) bott på Blekingegatan 14 (5 tr ög) nästan nere vid Ringvägen men med Allhelgonakyrkan i fonden om man går gatan österut. Där bodde hon med delar av sin stora familj och då blev hon intervjuad i DN på sin 60-årsdag 11 mars 1938, Att vara mor till 23 barn, men flyttade sedan, troligen i början på 1940-talet, till Helgagatan 17 nb.
Hur som helst, på Söder bodde min farmor Anna Sjöberg i många år, på sin 60-årsdag, 11 mars 1938 då hon bodde på Blekingegatan 14 blev hon intervjuad av DN i en artikel med rubriken:
Att vara mor till 23 barn!
Då har hon sex barn kvar i hemmet. Det var i slutet av 1930-talet och Sverige börjar återhämta sig efter 1930-talets depression.
Barnen har arbete och en av sönerna utbildar sig till ingenjör på aftonskola vilket gör hela familjen väldigt glad och stolt.
Alla hennes barn, mina farbröder och fastrar, 20 av dem blev kyrkobokförda vid födseln, , några dog unga en tvilling vid födseln, men många blev äldre och flera blev riktigt gamla, data som vår syssling Thomas Arvidsson visat med sin släktforskning. De var energiska, duktiga, glada, och musikaliska och de var en del av dem som formade det spirande Folkhemmet.
Snacket och slagfärdigheten var vässad i syskonskaran, flera hade spring i benen, myror i brallan möjligen skulle man idag kalla det för drag av ADHD. Det behövdes när det var tuffa tider och ont om jobb. Fanns det inget arbete fick man starta eget. Här spirade talanger som entreprenör, alltifrån tvätt mangel och strykning, hantverk snickeri och EL , plugga till ingenjör på kvällstid eller konsten att driva Café och Byggfutt.
Kring så många barn, syskon, barnbarn, barnbarnsbarn så finns det naturligtvis massor av historier nog så många för att berätta en del av Sveriges moderna historia.
Centrum, hjärtat för berättelsen om Sjöbergsfamiljen och farmor (mormor) Anna Sjöberg är deras skärgårdshemman på Årstanäs i Stockholms södra skärgård med närhet till fina fiskevatten och fjärdarna Blisinge, Hårsfjärden och Mysingen där de flesta av syskonen växte upp (se Rötter Kistalight 26 maj 2006!) men här på Helgagatan formades den yngre delen av syskonskaran och här bodde vår farmor drygt tio år och hennes yngsta barn Knut och Hans Sjöberg senare även med deras flickvänner och här fick Kistalight sin födelseadress.
Funkishuset på Siargatan 17, Pennan 11, uppfördes under 1931–1932 och ritades av Ture Sellman och fastigheten är renoverad och stambytt 1988, och först 2012 byggdes balkongerna. I samband med renoveringen uppfördes två nya lägenheter på vindsplanet så att fastigheten idag innehåller 26 stycken lägenheter. De flesta lägenheterna är på två rum och kök, och de är 2001 ombildade till en bostadsrättsförening. Priserna ligger på Södermalsnivå si så där mellan 4 - 6 mille för en affär med en två eller trerumslägenhet.
Vår farmor, mormor, var en snäll människa och hade den fina egenskapen som ofta utmärker goda ledare, bra lärare eller schysta chefer. Talangen att hon kunde se och bekräfta alla i sin omgivning; barn, barnbarn, andra släktingar, vänner, grannar och kunder som handlade fisk. Klart det kunde ta lite tid ibland men då räknade hon upp namnen till att det blev rätt. Dessutom var hon en god historieberättare! Här refererar vi till farbror Hasse som berättade historien. Hans var den enda, sista i syskonskaran, som var född på BB (sjukhus). Ligga på BB var kanske det första tillfället på många år för farmor Anna för lite rast och vila, följaktligen såg hon mycket glad och lycklig ut tillsammans med sin nyfödda pojke, vilket gladde barnmorskor och sjuksyrror och fick dem att undra om det var hennes första barn?
Nej sade mamma Anna; det är mitt tjugoförsta ... barn!
Att ha så många farbröder, fastrar och kusiner har alltid varit lite av att nypa sig i armen!
Är det sant, är det på riktigt? Det menar du inte, oh jag tror jag dör alltså! Lite så som ungdomar uttrycker sig i dag!
PS Bilaga artikel från DN om farmor (mormor) Anna fyller 60 år 11 mars 1938
Klicka gärna på bilden, artikeln, för förstoring!
PS Till slut hittar vi platsen för Sjöbergarnas foto från mitten av 1940-talet, en vacker stenhäll med räfflor slipad av inlandsisen som stadsarkitekten sparat i Skånegläntan. I dag nära några förskolor och de prisbelönta solstolarna, Stranden, alldeles nära Siargatan som en gång var Helgagatan. I bakgrunden skymtar trappan upp till Hallandsgatan och portalen till Helgalunden.
Kanske samlades de där Sjöbergarna en dag i mitten av 1940-talet när freden kom till Europa och det fanns anledning att fira.
Har Kistalight firat midsommar i Dalarna kring Siljan, dans kring majstången, tjolahopp och små grodorna, präktigt plåster i pannan, skuren och opererad, aj ... aj efter intensivt firande?!
Nåja, numera tar man ju det lilla lugna och stannar hemmavid och dansar multikulti i förorten med sina barn vid Akalla Gårds 4H By för att på måndagen efter helgen starta dagen med en liten operation av basilika, ska vara basiliom, (dessa förstavade program) en sorts cancerliknande utväxt men ej malignt!
Tjoho får se upp med solandet i sommar och tejpa såret och ärret! Ingen tennis i timmar på soldränkt tenniscourt!
Massor av besökare från Hongkong de senaste dagarna, ja veckorna och till och med månaderna. Kul förstås med många läsare, men läser invånarna från den gamla brittiska kronkolonin verkligen en svensk äldre bloggare som har firat midsommar, varit på släktträff, lagt ut frågequiz, sökt efter sin farmors adress på Söder eller spanat efter Swifties i Vitabergsparken eller är det något med trollerivärlden? Chinese trolls maybe?
It just means someone who connects to the internet from there, or even using a VPN routing their
Internet connection through there, are viewing your site. So ..
From page Wordpress...
Mysko, men så är det!
Här en insiktsfull kommentar från Wordpress 📖🦉😎
kokkieh · Staff
Jul 17, 2019 2:54 pm
I would say it is a hacker organization looking for a page that contains a vulnerability.
Vulnerabilities don’t exist on the front end of a website that’s visible in a browser. They exist in the software behind the scenes, or on the hosting provider’s servers, and that’s where hackers would try to exploit them without you ever knowing about it.
Hackers also don’t do this probing manually. They write automated computer programs which they run on multiple processors at once which allows them to probe and even attack thousands of sites in a matter of minutes.
We have measures in place on WordPress.com to guard against this, and the only way someone else can compromise your site is if they were able to obtain your password, or access to your email account, browser, or computer.
Any hacker that manually checks all the posts and pages on your site to find a vulnerability is a terrible hacker with no idea what he’s doing
Besökare, visitors, låter olycksbådande, från Hongkong.
I dag senaste 24 timmarna 483 st, de senaste 7 dagarna 4890 st och den senaste månaden kommer vi upp till 8650 trägna viewers from Hongkong!
De flesta besökarna under den tiden har använt Chrome som webbläsare och Window som operativsystem, så även de i Honkong?
Idag har vi inget Internet genom vår router hemmavid!
Mysko!
Är den bara gammal eller är det ... hm , hm trollbesökare🦉📖😎 ända från Kina!
Fira midsommar är inte dumt även utan Internet såväl i Dalarna såsom i multikulti Förort som Akalla by.
Barn; Evelina och Love och barnbarn Leah och Emelia kring majstången i Akalla by. Bild Thommy Sjöberg 😎🍒📖🦉
Kistabo sedan 40 år, söderkis i västerort. Familj; fru, två vuxna barn, barnbarn, used to have a cat, med historisk anknytning, en revolutionär, matte till katten nära släkting till Rosa Luxemburg. Numera indieförfattare efter mer än trettio år som So-lärare på grundskolan. Plitar en hel del med mitt skrivande; gärna om resor, samhälle och litteratur. En lyckad formulering och jag ler hela vägen på promenaden. Några egna ebooks. Se Kistalight på Smashword Under tiden bloggar jag på Kistalight. Finns även i bokform Abc...Kistalight, Kistalight goes Ryan, Kistalight Academy, Kistalight på Spaning och senast CV från Kistalight
© Thommy Sjöberg 
3 COMMENTS:
Skottgränds mörka, mystiska klubb, med en magisk dragningskraft, likt en siren, på unga män.
Mitt i natten drogs vi mot den för att förstöra ännu en natts sömn med dricka som vi kanske inte behövde. Flickorna såg vackra ut i dunklet, inte alltid så nästa morgon.
Årstagalningen : som även han hamnade där, i en idag, svunnen oskyldig tid.
- Aha!
Var det kring tiden för Nybban måste det ha varit den senare delen av 60-talet - något osäker där. Dessa dunkla klubbar med svartsprit, hångel, rhytm & blues och mystiska razzior!
Det blir ju lite dunkelt, speciellt som "vi gick in i dimman" ibland - årtalen blir lite diffusa - men en sak är säker det var i vår ungdom, när vi började formas till de visa, kloka män vi är idag !