Syttende Mai Light i Repris

I dag på Syttende mai livar vi upp en gammal blogg på Kistalight och önskar alla norrmän och tjocka släkten (norska grenen) en fin nationaldag! 🎷🎈🎂 Skam är en norsk succéexport och tillhör du de kvällspigga kan du se serien i både fransk, spansk och tysk version på SvT Utbildningskanal, men Noora i den norska serien är bäst. Är du lärare är serien med Noora och William tacksam att diskutera utifrån en diskussion om sociala media. Vad är det vi vill visa upp för bild av oss själva för omvärlden? Finns det något glapp mellan den bild (Image) vi visar upp och bilden av den vi verkligen är? Är Skillnaden mellan dem alltför stor kan det skava ordentligt! Här kan du också få se skillnaden, sprickan, mellan ett gott självförtroende och en usel självkänsla. Något som är verkligen aktuellt i berättelsen (a Lovestory) om Noora och William.

Trevlig läsning och trevlig Syttende Mai!

Skam Light

Ovan Akvariescenen i Skam - Let it happen, Noora och William.

Kistalight ser några avsnitt av Skam säsong 2 på TV av en händelse under sommaren och bestämmer sig för att se resten på SVT Play.

Thompa på Kistalight blir riktigt upplivad.

Skämmigt att se och gilla Skam för en old indiewriter?

Bra musik, intensivt berättartempo med SMS, messande, som inramar scenerna och skapar en närhet till ungdomarna och fart i storyn.

Ett berättarexperiment med sociala medier och Internet!

En webbkanal med dagliga uppdateringar, sidor på Facebook och bilder på Instagram med seriens huvudpersoner on line som skapar en autenticitet utöver den traditionella berättarformen.

Miljön är Västra kanten i Oslo och en gammal klassiker till gymnasieskola Hartvig Nissen skole. Det är en präktig övre medelklassmiljö, en naturlig hemvist för Noora, William och de andra ungdomarna i serien.

Visst påminner det om Luz Bazman och scenen i hans Romeo and Juliet film på bilden ovan?

När Romeo och Julia upptäcker varandra genom ett akvarium och drabbas av det som inte får hända. Kärlek över gränserna mellan två rivaliserande (dödsfiender) familjer.

Noora och William drabbas också så där som bara tonåringar kan göra!

Noora dessutom mycket motvilligt!

Präktiga, duktiga politiskt korrekta Noora som vet hur man ska vara, blir förälskad i den farliga charmiga William, som säkert erövrar hur många damer som helst, aj...aj...aj, under russeperioden!

Hudlösa och sårbara, det skaver hur mycket som helst  i deras kärleksresa.

Kistalight tycker sig se flera berömda filmscener i Skam. När Noora och William sitter och tittar  ut över Oslo by i natten i fågelperspektiv och William bjuder på chokladdryck från termos - ironi över norsk dating? Är det inte inspiration från La la land och utsikten över Griffith park? Vi tycker oss också ana scener från Top Gun och säkert har tjejernas karaktärer influenser från TV-serien Girls och massor av tonårsserier som Kistalight inte har en susning om.

Är du lärare för si så där årskurs nio på högstadiet till och med tredje ring på gymnasiet finns det mycket stoff att resonera om.

Sociala medier och självbilden till exempel!

Skillnaden mellan den bild du visar upp (lägger ut) och din inre bild eller den du verkligen är och hur din omgivning och (o)vänner uppfattar dig.

För stor skillnad...aj...aj eller en narcissistisk självbild!

Hos både William och Noora finns ett hyfsat självförtroende. De ser bra ut (är hur söta som helst så att man får lust att äta upp dem - speciellt Noora) de är snygga men bägge verkar övergivna av vuxenvärlden. Noora är inflyttad till byn och bor i kollektiv och William bor ensam i en ödslig modernistisk våning i Oslos burgna kvarter, ibland med sin bror som uppvisar psykopatdrag. Föräldrarna är långt borta, finns dom, och både Noora och William har uppenbara problem med självkänslan. Kanske något som också kittar ihop dem.

Bra självförtroende men stukad självkänsla hur fungerar det i sociala medier och med ständig digital uppkoppling?

Mest intressant är kanske ändå att diskutera härskarstrategier via mobilen eller sociala medier!

Skiljer de sig från det vanliga livet IRL, positionera sig och utöva makt, så att säga eller är det ungefär samma taktik?

Vem likar vem?

Hur positionerar sig William och hur gör Noora när hon dissar honom?

Manlig respektive kvinnlig härskarteknik där?

Noora råkar också illa ut med ofrivillig naket fotografering!

Visst gäller all lagstiftning Tryck och yttrandefrihet, även på nätet när det gäller spridande av ofrivilligt material. Noora skriver även en artikel på uppmuntran av en av sina lärare om den norska grundlagen, Grundloven, som en av hennes kamrater läser upp som ett föredrag (tal) när tjejgänget firar nationaldag egentligen Grundlovsdagen. Norska grundlagen var en av Europas mest radikala skriftliga konstitutioner när den utropades 17 maj 1814 i Eidsvoll. Noora tar i sin artikel fasta på tryck och yttrande friheten i hur de norska ungdomarna använder sociala media i dag - i snitt använder norsk ungdom sociala medier fyra timmar per dag.

Noras artikel blir minst sagt ironisk när hon har en nakenbild på sig skvalpande på nätet som ett förtalshot av Williams bror. Tjejerna snackar sig samman och gör det enda rätta och anmäler Williams bror. Blir då ett brott mot pornografilagen och även barnpornografi eftersom Noora är under 18 år.

Kollar man spellistan, soundtrack, för Skam säsong 2 tränger sig världen på utanför västra Kanten, Oslos Östermalm. Noora med sitt världssamvete ordnar procent på russegänget insamlingar i årskurs tre på Nissenskolan till hjälp för de stora flyktingskarorna från Syrienkriget.

M.I.A. En favorit hos Kistalight i spellistan får uttrycka tjejgängets närhet till omvärlden och Nooras engagemang.

Det norska och norska språket får stort utrymme i Skam. Gtrundlovsdagen firas grundligt inte bara med en anmälan av tjejerna utan också med lunch i festkläder. Undrar om man inte kan se Noora som en ung kvinnlig representant för Landet Norge, en moder Svea i norsk tappning, om än döpt efter Ibsens Nora i Et Dukkehjem.

Tjejerna åker också på Hytteutflykt vid påsk, umgås och spelar spel, anden i glaset, och blir skrämda utav Kasper. En bisarr upplevelse i bästa Stephen King anda - kul avsnitt!

Lite norsk kan vara greit om du vill följa Noora när hon dissar William. Hon tycker William är egoistisk, manipulerande, tänker bara på sig själv. Han är en kliché och en drittesekk säger hon. Det senare upprepar hon flera gånger. Alltså lite norsk ordlista; drittesekk - skithög, russe - sista års student här William, russeperiod - tiden mellan 1 maj och 17 maj, russebuss - specialinredd buss där det festas och hookas, tjejerna i Nooras gäng har ordnat sponsorer till deras framtida buss i trean.  hooka - hångla. Drittesekk låter annars mest gulligt i Nooras mun - norska är inte de hårda vokabulärernas språk.

Några norska ord till; homse - homosexuell, vors - förfest, koedder du - skämtar du, har du morrabroed (ha...ha) - har du morgonstånd, serr - seriöst, dust - idiot, feskekaka - fiskhamburgare på norsk som Noora gärna spiser om inte hennes kompis Eskil i kollektivet snattar dem, så några till rar, rolig, nabo, morsom och foelelse. De senare får ni slå upp själva säger Kistalight som i sin ungdom läste norska, ingick i lärarutbildningen, både bokmål och nynorsk, på Stockholms universitet och fick en favorit i Kjartan Flögstads Dalen Portland inte helt lättläst på nynorsk.

Vi låter Nora få sista ordet när hon ställer existentiella frågor till William.

Ungefär, William du har att göra dina val.

Vill du vara en förorättad drittesekk eller vågar du följa dina fölelser säger Noora med två o och är hur gullig (klok) som helst.

© Thommy Sjöberg

Labels: en drittesekk, härskartekniker på nätet, Noora med två oo och William som egentligen heter Vilhelm, självförtroende och självkänsla

Grupparbete Light, Klart till Sommarlovet?

 
Kistalight said...

Kistalight borde läsa Pesten av Albert Camus? Den räknas som en litterär klassiker och har i dagarna nått stora försäljningsframgångar och finns i en spännande nyöversättning av Jan Stolpe.

I boken lär det finnas ett typgalleri av människor, ett antal karaktärer som renodlas när det är kris i samhället. 

Kistalights vars syn på världen färgas av hans mer än 30 år på högstadiet i Stockholms kommunala skolor tänker till! 

Högstadiet som kan vara en sådan arena för hierarki, mobbing, mainstream och där rollerna och statusen är så klar och tydlig. 

I en (nja) stenhård positionering mellan kidsen.

Precis som i vuxenlivet men bara så mycket mer!

Visst kan man uppleva att de finns alla de här typerna, nästan som cartoons i en högstadieklass; queen bees, skämtarna, outsidern som kanske är punk, matte och spelgeniet eller rebellen som är kung i korridorer, på skolgården och som utmanar i klassrummet. Vi får inte glömma kreatören, en elevtyp som Kistalight har haft stor glädje av genom åren när det var dags för roliga timmen på fredagen eller när det var temavecka kultur på högstadiet. 

Visst känner eleverna igen alla typerna i en (sin) klass. Det minns vi från vår lärartid när vi diskuterade med klassen. Problemet var inte att de fanns där utan när det var för många Queen och King bees då kunde det bli (fucking) problem i klassen.

Sedan förstås är de flesta eleverna alldeles vanliga, trevliga killar och tjejer, som gör sina uppgifter och är hyggliga människor som de flesta av oss medborgare. 

Vad händer med oss när en pest (virus) kommer till staden, byn eller ett (vårt) land? 

Kan vi urskilja ett Typgalleri av personligheter nästan som på grundskole high?

Smittskyddsläkaren (typ SO-majen med grupparbete) som oförtrutet jobbar vidare med att dämpa smittan (platta ut kurvan), alarmisten ofta även elitist med drag av filifjonkan - se mumintrollen. När han inte hörsammas med sina ledarstick och twitterflöden på den stora tidningen söker han stöd hos experter (även de elitister) som han ger utrymme för i sin tidning för partsinlägg (samma åsikter) i hur man ska hantera viruset med mer kraftfulla åtgärder samtidigt som de undviker, utelämnar, vetenskap och fakta som visar på motstridiga sanningar och motbevisar de egna teserna. 

Den maktfullkomlige politikern (diktator aspirant och wannabe) inför gärna undantagslagar som ruckar på grundlagen, de fula fiskarna som vill tjäna pengar och gör business på eländet (aktieutdelning trots att man får bidrag för krisen), de kriminella som utnyttjar blufföretag och företag på knegen och får omställningsbidrag.

Förnekarna, ingen fara här att sitta tätt med ett glas öl på uteserveringen.

Viruset gäller inte oss!

Skämtarna som berättar dagens coronavits.

Alla vi som oroar oss i vardagen.

Har jag inte lite lätt huvudvärk, tjock i halsen, mysko lukt i näsborrarna, har jag inte varit lite trött de senaste dagarna.

Alla de med diagnoser, har jag inte tvättat, tvätta händerna för länge sedan och sprita, spritat. Mobbarna som hittar någon grupp de kan tycka illa om (70+ sitta i karantän, basta - basta) och skuldbelasta dem.

De som flyr eländet; (övre medelklass och borgare) från stan som drar till sina sommarställen, fjällstugor och skärgårdshemman och övervintrar det rackarns viruset.

Men det är klart bortom alla som plattar till kurvan, alarmister, fillifjonkar, experter vs experter, fula fiskar som tjänar pengar (cashar in) på bidrag samtidigt som man delar ut vinst på aktier, kriminella nätverk som bluffar och lyckligtvis finns även alla kreatörer som roar på sociala medier och skapar smarta hjälpmedel och slutligen så finns alla vi vanliga medborgare som kämpar på med att platta ut kurvan några människor dessutom oerhört drabbade när det gäller ekonomi och arbete.

Vi som på något sätt tillhör flocken och ska uppnå immunitet.

Blir nästan som på grundskole high men grupparbetet verkar inte bli klart till sommarlovet! Pesten av Albert Camus får vi läsa senare i sommar. 

Lästips Kistalight i coronatider!

Borde förstås vara Covid-19 tider eftersom corona är ett samlingsnamn för en familj av virus. Corona är också ett ortnamn, stadsdel, i Queens i New York City och det är också ett namn på ett ölmärke. Det senare är kanske bärsen alla hipsters (förnekare) kring Nytorget dricker soliga dagar på Stockholm Söders uteserveringar South of Folkungagatan.

• Decamerone Boccacio  Sju unga damer och tre käcka ädlingar berättar skabrösa bitar för varandra på (Sommartorpet)  nåja, en bättre villa på landet under pesten 1348 i Florens (Läste Kistalight som student på Litteraturvetenskapen på Stockholm SU)
• Pesten Albert Camus roman om en epidemi i staden Oran vid Medelhavskusten i norra Algeriet (kommande inköp eller lån)
• Döden i Venedig Thomas Mann kortroman som blivit berömd lång film, det är tidigt 1900-tal och pesten härjar i Venedig. Ädel författare Gustav von Aschenbach förälskar sig på avstånd i bildskön yngling på Lidos stränder och dör av farsoten. Kan det vara viruset eller den förbjudna kärleken? (Läste Kistalight som student på Litteraturvetenskapen på Stockholm SU)
• Kärlek i Kolerans Tid Gabriel Garcia Marques (Står oläst i bokhyllan, kanske mer en berättelse om kärlekens virus, kan vara en trevlig upptäckt )
• Lawrence Whright The End of October Verkar vara en spännande thriller om ett virus spridning i världen. Boken, A Novel, presenteras i dag 13.5 som understreckare i SvD

Tidigare bloggar om Coronaviruset Covid-19

• Platta till Kurvan Light
• Aria för Bergamo
• Grupparbete Light forts Platta ut Kurvan

©Thommy Sjöberg

Ålevangeliet,Northern Light

Bild ovan sr.se Ålevangeliet, vinnare av Augustpriset
Kistalight reads nyårslöfte när det gäller läsning and said... 

Patrik Svensson med Ålevangeliet, fin bok, en självbiografi, ett fadersporträtt, en utvecklingsroman och en spännande kulturhistoria om människans förhållande till ålen genom tiderna. Giganter i idéhistorien som har haft tankar kring ålen; Aristoteles, Sigmund Freud, Johannes Schmidt (dansken som fann ålens lekplats) och Rachel Carson, Tyst Vår, glimrar förbi och får sina kapitel.
Sådan människa - sådan ål!
Men det finns gåtor!
Ålens vandring, ålens kärleksliv och slut(station) i Sargassohavet.

Det handlar också om en liten pojke och hans relation till sin pappa. En kontaktyta, gemenskap, är hur de fiskar ål tillsammans. 
Nära vid en å där de bor i utkanten av ett villasamhälle på skånska landsbygden. 
Kring ålfisket finns en aura av mystik, något gåtfullt, även något av faderns gåta och personlighet. Ålfisket blev ett sätt att komma nära pappan, att berätta om ålens natur och kulturhistoria. Det blir också ett fantastiskt sätt att skriva sin egen självbiografi, berätta pappans historia och att närma sig de existentiella frågorna.
Vad händer i livets slutskede för en ål och vad händer då med en människa?
Besjälade kvällar och nätter (The Northern Light) under ålfisket, ordlös och tyst gemenskap medan de vittjar sina backar, oftast har de metat med rev, i den skånska nordiska sommarnatten. 
Natten med sina ljud, lukter och dofter som bildar en fond till Patrik Svenssons berättelse.
Ålen är hotad i dag; fiskebeståndet minskar, den är på väg att fiskas ut, ålen är också känslig för miljögifter, för klimatförändringar genom temperaturskillnader och hur havsströmmar är på väg att förändras och kanske viktigast av allt: Ålen tycks ha drabbats av något sorts virus av herpestyp som drabbar hastigt och aggressivt.
Känns aktuellt i dag!
Betyg fem ålar av fem som hittar tillbaka till Sargassohavet.
Perfekt julklapp från mina vuxna barn// Kistalight

©Thommy Sjöberg

Kistalight Minns P O Enquist

Kistalight minns P O Enquist genom en gammal blogg P O Enquist Light. Igår kom beskedet att en av våra stora författare har avlidit när vi vandrade runt på Eldgarnsö, (naturreservat nordost om Färingsö) bland fåglars kvitter, Mälarens blänk, skir grönska och kylig nordan. Speciellt minns vi P O Enquist för att han förnyade sportreportaget och skrev Sekonden en av de bästa böckerna någonsin om idrott, en sorts dokufiction, om en svensk släggkastare som fuskade med vikten på sin slägga. Han ville bara förbättra resultaten som han sade när han ertappades med sitt fusk. Här förnyar P O litteraturen genom att skriva om sport på ett vis som gör det till en tidskrönika större än sitt ämne eller som P O själv uttryckte det skrivet av P.O. Enquist hygglig sportdåre från ödemarken. P O Enquist var dessutom en flitig tennismotionär. Ibland hände det att han drabbade samman med generationskamraten Lars Gustafsson som också var en inbiten tennisfan och minst lika nördig till sin läggning sådan kuriosa får Kistalight att fantisera tänk om man hade fått möta dem på the tenniscourt som tennismotionär.
Nedan en bit om Ett Annat Liv!På spaning – Öga på Järvafältet i bakgrunden E 18 och brospannet mellan Rinkeby och Tensta. Del av skulptur Eggeby gård Bild: Thommy Sjöberg

P. O. Enquist Light

Du inte bara läser dina böcker farsan!
Du luktar (på) dem också.
Åh, dom luktar antikvariat.
Inte bara dom som är som antikvariat farsan.

Läser P. O. Enquist Ett annat liv i en lustig ordning - börjar med den andra delen en starkt upplyst plats. Fastnar för, blir drabbad, när jag slår upp boken (köpt på Outlet i barkarby därav doften av antikvariat) och hittar den anekdotiska biten om P. O. Enquist och Lars Gustafsson som inackorderingar i Uppsala.
När P. O. Enquist debuterat, klarat av studier och sin licentiat och skrivit en tredje bok Magnetisörens femte vinter blir han snart en del av det offentliga kultursverige. Den biten berättar Enquist om i andra delen En starkt upplyst plats. I dramalitteraturen, teatern, benämns en starkt upplyst plats som pivot det vill säga när en person öppnar en dörr; är han (hon) på scenen i mitten och oskyddad, allt enligt Enquist.
Allt rullar på och här passerar kultur och politiska kändisar revy för oss läsare. P. O. Enquists träffar genom sin epokgörande dokumentära fiction Legionärerna ledande politiker som Palme men även äldre socialdemokrater. Han försöker fånga 60-talets anda och sin egen roll i den. Han arbetar som kulturskribent på Expressen under Bo Strömstedt. Den offentliga rollen är inte helt samordnad med hans inre roll och upplevelse. Han tycker att han som kompassen snurrar kring Nordpolen. Ibland jämför han sig med mer flummiga uttolkare av tiden som Jack Kerouacs och On the road.
När han träffar Ingemar Bergman skämtar om vad han ska säga till alla dessa besvärliga journalister:
Det är i skärningspunkten mellan språket och moralen som vår nya frihet blir synlig. He…he!
Om än skämt så där någonstans finns säkert essensen av 60-talet både för Enquist och för andra. Enquist flyttar till Väst-Berlin och får stipendium i något som kallas Berliner Künstlerprogramm. Han iakttar Bader-Meinhof ligans framväxt och sammandrabbningarna mellan studenter (vänstern) och polisen i sextiotalets Berlin.
I Berlin forskar han om arbetaridrott och skriver Sekonden. En av de bästa böckerna som har skrivits om idrott och fusk – visionär även för att den blev en metafor för framtida dopingfusk. På sitt sätt även en metafor för socialdemokratins utveckling, institutionaliserat fusk, tycker vi med många på Kistalight.
Kanske är han utbränd efter sina romaner, Legionärerna och Sekonden, skriverierna som kulturskribent i Expressen, uppdragen i Kulturrådet och Radionämnden och att få ihop privatlivet. Han är trött och hur som helst uttrycker han att:
Den fantastiska framgångsvågen ligger som en potatissäck på hans axlar.
Så ramlar han in på ett nytt uppdrag, nåja för Expressens räkning, får han som gammal sportnörd, höjdhoppare och kulturskribent, åka till OS i München som ackrediterad journalist och skriva kolumner för sportsidornas räkning. Han har fria händer, lång och tyst som en kringvandrande tall vandrar han omkring och han söker sig gärna till förlorarna särskilt i tyngdlyftning.
Förlorare all stor litteraturs grogrund!
Olympiaden som skulle tvätta bort Hitler och nazismens anda för Tyskland blev nu istället en vändpunkt i idrottens politiska historia. Nu var oskulden och tron att idrott stod över de politiska skeendena och politisk terror ett minne blott.
Hemma i Sverige i Bureå i sin mammas pensionärslägenhet färdigställer han reportageboken Katedralen i München.
En modern klassiker även det inom idrottslitteraturen!

IB-affären virvlar förbi.
Den stinker!
Ingenstans under 70-talet blir skärningspunkten mellan språket och moralen så tydlig i samhället som då och P. O. Enquist skriver framgångsrika samhällskritiska pjäser, Chez Nous med flera, tillsammans med Anders Ehnmark.
I Los Angeles, på UCLA, som gästföreläsare i litteratur hittar P. O. Enquist tillbaka till den lekande människa som var så signifikativ i början av 60-talet.
Det goda Livet!
På ett feministseminarium med Betty Friedan och Kate Millet får han höra en bejublad sketch om lillfingret som en liten daggmask.
En bild av den manliga murbräckan!
En bild han stjäl skamlöst till sin debutpjäs Tribadernas natt. Pjäsen skriver han på två veckor. Grunden, inspirationen, finns i de samtal som Enquist fört med sina studenter på litteraturkurserna på UCLA om Strindbergs Den starkare och den oanvändbara mannen.Plötsligt är P. O. Enquist uppburen dramatiker med en av de mest spelade pjäserna efter Strindberg. En gåta. Replikerna bara slank fram. Här någonstans hade det varit intressant tycker Kistalight att få höra mer om den kreativa processen, skapandet, bakom Tribadernas natt. Men det är klart då hade det blivit en annan bok. Vi får nog betrakta Ett annat liv som en roman och en fallbeskrivning även om skildringarna har dokumentär karaktär som till exempel fortsättningen av ödet för Tribadernas natt när den sätts uppå Broadway - massor av komik även där.

Tycker att Enquist kunde vara lite mer generös med sin romanfigur han den där Enquist!
Den Långa tallen!
I första delen som jag läser efter den andra delen finns mer av gestaltad litteratur och poesi. Här finns också massor av humor och exempel på både riktiga och inbillade synder. Obetalbart är här hur han på lördagar måste bekänna en synd även om han så att säga måste uppfinna den.
Till slut fick han synder att bekänna.
Ligger nära till hands att jämföra P. O. Enquist med de svenska arbetarförfattarna från 30-talet; Fridegård, Lo-Johan, Harry Martinsson och speciellt Eyvind Johnson och deras självbiografiska böcker. I deras fall är det mer en hjältehistoria. Enquist har annan dramaturgi med uppgång och fall i sin självbiografiska berättelse.
Titeln Ett annat liv får olika dimensioner i bokens tre olika delar. Där finns barndomens skapade litterära berättelse, livet som en offentlig person som har en mer dokumentär prägel och slutligen när P. O. Enquist försvinner in bland alkoholdimmorna.
Han den där Enquist!
I boken tredje avdelning In i mörkret kan man läsa mer om detta. Här finns också en suggestiv poesi från de tidiga morgnarna när Enquist fortfarande är nykter och kikar ut på Sortedam från sin våning i Köpenhamn och berättar om den märkliga Herr Clausen och hans familj. Något liknande från tiden i Paris när han skriver I Lodjurets timma när alkoholen går ur kroppen i den tidiga morgonväkten och han mest umgås, samarbete, med katten August. Faktiskt skrev han ändå en del under det mörka 80-talet, Enquist, filmmanus, pjäser, idrottsreportage och en mycket finstämd roman Nedstörtad ängel.
Lyriskt, poetiskt riktigt spännande som en thriller på de avslutande sidorna.
När P. O. Enquist med Toshiban i knät på ett hem i Danmark (där man ej hade kategoriska behandlingsprinciper) börjar skriva Kapten Nemos bibliotek om sin barndom får vi vara med om mirakel. Han slutar supa och han skriver igen. Bördan av framgångens potatissäck kan lämpas av och Enquist har funnit en ny litterär åder i sin barndoms Norrland.
Betyg: Fem långa tallar av fem!
Hoppas P. O. Enquist kan få nya läsare till sin bok.
Kistalight har blivit riktigt nyfikna på Kapten Nemos bibliotek och Nedstörtad ängel flera av de stora romanerna har vi läst tidigare som Livläkarens besök, Legionärna och Sekonden.

Well sometimes I go out by myself,
and I look across the water.
And I think of all the things,
what you're doing,
and in my head I paint a picture Amy Winehouse 

©Thommy Sjöberg

Grupparbete Light forts Platta ut Kurvan

Undrar om inte Anders Tegnell ställer in sig i raden av ensamma hjältar från Kistalights förra blogg, Fem Bilder, Bobby. Bobby Boy och en Sång Från Oslo.
 Varje vardag tar han tåget från Linköping, en småstad, upp till storstaden Stockholm, för att oförtröttligt kämpa med att platta ut vår kurva. Mot sig har en bortskämd media-elit som tjoar om andras kurvor från Cambridge, Harvard och den internationella expertisen med deras analyser.
Varför gör inte Folkhälsomyndigheten likadant som de?
Tålmodigt besvarar han journalisternas frågor, vem gör vad och varför är inte instruktionerna mer detaljerade och tydliga.
Borde man inte ha en Lock-down?
Är han inte Anders lite som en gammal SO-lärare från tiden när det var populärt med grupparbete?
Grupparbete den gamla svenska grundskolans välsignelse där man skulle gå från teaching till learning.
Vi får helt enkelt lära oss att platta ut vår kurva med lite teamwork!
Det rackarns viruset!
I dag grabbar och tjejer fortsätter vi vårt arbete med att platta ut vår kurva!
Ett grupparbete där vi måste hålla ihop och alla ta ansvar för vår del att inte föra smittan, viruset, vidare, tvätta händerna, nys i armvecket, håll avståndet kamrater, minimalt med möten, arbeta på distans, inte hälsa på moster i Skåne eller åka skidor i Åre!
Vi måste ta hand om våra riskgrupper som äldre-äldre (70+) hjärta-hjärtisar (infarkter) stroke-strokisar, cancer-cancer (många undergrupper där), diabetesgänget (förbjud godis), alla med mer diffusa  åkommor, plus numera också de med för stor BMI; mage-magisar.
Isolera gänget, men visst ensliga promenader går bra!

Målet är att inte belasta sjukvården till max!
Många typ mediakändisar är sura på äldre-äldre, Jonas Gardell som blivit nästan påkörd under sin promenad på Söder av tant med rollator.
En tant som identifieras som äldre-äldre.
Tanten borde sitta inne på sitt rum, karantän, basta-basta tycker Jonas!
Linda Skugge som har någon gammal aversion (trauma?) mot 40-talister dundrar om att de fyrtiotalisterna fattar ingenting.
De kan faktiskt smitta ner dom som är yngre-yngre och sköra-sköra!
Peter W på stora draken DN (elitist och alarmist) dundrar mest av alla. Var han inte smart sekreterare i grundskolans elevråd en gång i tiden?
Peter gillar inte grupparbete.
Nu har han samlat 22 forskare med status (elever som hade femmor i matte och fysik på grundskole high) som skrivit ett upprop mot Folkhälsomyndighetens agerande men vissa fakta är utlämnade och saknas i deras artikel som skulle komplicera deras argumentation.
Intellektuellt hederligt?
Kistalight som bor på Järvafältet är rädd att de nya undantagen i våra grundlagar ska medföra att vår nya diktator-diktator socialminister Lena Hallengren sätter Kista-Rinkeby och Spånga-Tensta i karantän med en locked-down-down eftersom det är (verkar vara) Sveriges epicentrum för pandemin.
Här insjuknar och dör det flest människor i Sverige.
Locked down-down, inga mer ensliga promenader för Mimmi och Kistalight.
Elevrådets sekreterare Peter W dundrar om de stora skillnaderna i dödstal mellan jämförbara nordiska länder som Sverige, Finland, Norge och Danmark där Sveriges dödstal avviker och är så mycket högre än de övriga nordiska länderna.
Borde vi inte ha en locked down-down åtminstone på Järvafältet?

Kistalight som gillar kurvor (påminner inte platta ut kurvan om normalfördelningskurvan när det gäller betygsättning på gamla grundskolan) lägger gärna till en av de enklaste av alla kurvor och tror, en hypotes, att med hjälp av den skulle man kunna förklara skillnaden mellan åtminstone Sverige, Norge och Finlands dödstal pga av coronasmittan.
Vi talar om klassamhälle, segregation och demografi.
Hur många flyktingar har Finland tagit emot under åren?
Två båtflyktingar från Vietnam som redan efter några dagar arbetade på pappersbruk!
Fake ... fake news men bara nästan! Finland har varit väldigt återhållsamma med flyktingmottagning under åren, kanske ett arv från Sovjettiden då Finland inte kunde agera självständigt men man har väldigt omfattande lager av skyddsutrustning och medicin för sjukvården.
Norge har under åren haft en väldigt begränsad flyktingmottagning och arbetskraftsinvandring dessutom har man haft oljan vilket medfört ett rikare samhälle med mer välfärd än vad Sverige förmår.
Sverige, Stockholm, har en helt annan demografi, (mycket större andel och antal av utrikes härkomst som bor i miljonprogram-förorter) än Oslo och Helsingfors. Dessutom har klassklyftorna, segregationen, ökat i Sverige de sista 25 åren med större skillnader i boende, inkomster, utbildning och hur man mår (hälsa).
På Järvafältet, speciellt i stadsdelar som Rinkeby, Tensta och Husby arbetar människor med service, de kör taxi, buss och tunnelbana, de jobbar i vården ofta som biträden och städare, många är timanställda och saknar fast anställning, många andra jobbar inom restaurangbranschen som servitörer, diskare och i bästa fall kockar och andra jobbar på äldreboende, många jobbar dessutom svart, svartis-svart ekonomi, och i värsta fall är de dessutom papperslösa-lösa och tjänar botten-botten dåligt.
Går liksom inte att jobba på distans-distans!
Vill man ta i, vara ironisk, kan man också se de omdiskuterade gängbråken som en maktkamp inom servicenäringen av droger. Vem ska förse övre medelklassens yngre-yngre med knark i Täby, Danderyd och Djursholm, pang-pang förhandling.
Tillbaka till kurvan, här den räta linjens ekvation, tänker sig Kistalight så här, obs hypotes, att Y-axeln är en funktion av sjukdom och dödlighet som beror på fattigdom, segregation och klassamhälle. Dessutom bär människor som brutit upp från krig, förföljelse och svår fattigdom på både sorg, stress och krämpor som sätter sig i kropp och själ och som minskar motståndskraften mot det rackarns viruset. Det senare får stå för koefficienten k i ekvationen y=kx +l.

PS Om det blir lock down-down på Järvafältet och Kistalight smiter ut på enslig distanserad promenad och diktator-diktator (nya undantagslagarna) Lena Hallengrens ålderspolis dyker upp.
Hur gammal är du då lilla vän?
Sextioåtta och halvt år!
Kan du legitimera dig?
Nej, jag har glömt legget hemma.
Kan du säga ditt personnummer då!
Nix, kommer inte ihåg.
Är lite dement-dement!
Men jag har pigga ben och gillar majens grupparbete.

PS En gång till!
Tjoho bäste läsare!
Dödlighet beskrivs förstås inte av en rät linje i ett diagram utan är (har) mer en kurva av exponentiell karaktär.
Min räta linjens ekvation ovan är mer en enkel "kurva" för att försöka beskriva faktorer som påverkar sjukdom och dödlighet.
En hypotetisk kurva eller lite lek med matte i samhällsbeskrivningen om man så vill.
// Kistalight

©Thommy Sjöberg

Fem Bilder, Bobby Boy och en sång från Oslo

Välkommen till Kulturhuset Stadsteatern ... ... och till en resa i Bob Dylans fotspår. Trevlig läsning Stig Hansén (författaren) 

Kistalight said...
Ett nyårslöfte när det gäller läsning!
Ytterligare en pratig Dylanbok!
Visst! Det vimlar av dem!

Stig Hansén för dagbok under en vistelse, januari, oktober och december 2011 i New York. Han refererar till klassisk Dylanlitteratur Clinton Heylin Revolution in the Air och Suze Rotolo och hennes memoar A Freewheelin Time. Dylans gamla ungdomsflamma känd från den berömda bilden från West 4 th Street och Jones Street..

Titeln till Hanséns bok Bobby Boy Mannen i Mig kommer från Bob Dylans The man in Me från New Morning.

Kanske inte någon höjdarlåt från Dylans sångskatt.

I Hanséns Dylanbok finns även en hel del om Dylans måleri från en utställning i New York vid den här tiden. Inte lätt att skriva om Dylan varken för Dylanmän eller mer sansade fans.

Av någon anledning blir det ofta pratigt, vi glömmer ämnet (Dylan) skriver mest om oss själva, lägger in mystifikationer, gör oss till och tror att både ämnet (Dylan) och vi själva är mer intressanta än vi är även om Dylan is a great, hell of a sing and songwriter och har en sjusärdeles låtskatt (songbook)!

Den berömda bilden på Dylan och Suze Rotolo får oss dock att spinna vidare på en hel egen genre av fotografier; Albert Camus, James Dean, Dylan och Suze, John McEnroe (sic!) och en liten hemlis. Vi börjar med Camus! Berömd bild med karaktär, Henri Cartier-Bresson Paris 1944 Magnum Photos.

Att inte vara älskad är en enkel otur; det sanna nederlaget är att inte älska.

Så här i Coronatider kan vi inte låta bli att knyta an till våra ensamma hjältar!

Ligger ju i tiden med distansering och sociala avstånd! Både till kropp och själ!

Vi börjar med Albert Camus. I dagarna en nybliven bestseller med Pesten och Främlingen som båda tillhör världslitteraturen.

Den senare, tidernas roman åtminstone i Paris och Frankrike där den ofta toppar listorna som århundradets roman i de stora tidningarna när sådana listor ska publiceras. Främlingen, `(LÉtranger, The Outsider) är ett av existentialismens stora verk, där Sartre hade hjärna  så visade Camus ett stort hjärta. Många franska studenter älskar sin Främlingen, ofta genom engagerade och passionerade lärare som introducerat mästerverket under deras skoltid.

Albert Camus, 1913 - 60, är urtypen för en loner och underdog, fattig uppväxt (arbetarklass) i Algeriet, koloniala förhållanden, tidigt faderlös, lyckades få studera, blev så småningom omfattande studier i filosofi sökte sig till Frankrike och Paris, blev tidningsman, författare och aktivist, tillhörde kretsen kring Sartre, var under några år kommunist och sedan motståndsman under kriget (ww2). Albert Camus räknas som en av Frankrikes främsta författare bland de som kom att kallas existentialister och 1957 fick han Nobelpriset i litteratur, tyvärr dog han allt för tidigt 1960 i en bilolycka i Villeblevin i centrala Frankrike tillsammans med sin förläggare.
Främlingen, Camus mästerverk, gavs ut 1942 och räknas som en av existentialismens främsta verk. Den är förrädiskt enkel och välskriven. Korta meningar med precisa beskrivningar, nästan som en polisrapport med litterär stringens, men bakom enkelheten vilar bråddjup av existentiell smärta, kriget (ww2), generationer av förtryckande kolonialism mellan fransk-algerier och araber.

Säkert kan man också tolka Främlingen som en psykologisk fallstudie.Meursault huvudpersonen i Främlingen måste vara en av världslitteraturens mest nollställda personligheter (absoluta fryspunkten)!

Har han en diagnos? 

Populärt i dag som förklaringsmodell!

Är han en Aspberger med ADD?

Nja...Främlingen är som redan antytts ett symboliskt drama.

Visserligen uttrycks en möjlig medicinsk orsak bakom mordet.

Den skarpa solen och en blixtrande huvudvärk som drabbar Meursault men kan mer ses som en litterärt (konstnärlig) uttryck för kolonialismens krafter och spänningar mellan araber och fransk/algerier.

När boken gavs ut 1942 fanns också spänningarna omkring att Frankrike var ockuperat av Nazityskland och att det rådde undantagstillstånd och raslagar. Ett faktum som skapade en känsla av att vi lever i en absurd värld och att allt är meningslöst.

Men som all god (stor)  litteratur blir Albert Camus Främlingen större än sitt ämne och en tunn välskriven bok skapar mängder av välformulerade, djupsinniga tolkningar över hela världen av lärda skribenter och professorer och griper tag och berör oss läsare. (Citat Kistalight Camus Light - Leve Republiken)

Fynd från bokhyllan hemma hos Kistalight! Urban Safari Bobo Karlsson (1946 - 2017). Ovan boken med den berömda bilden av James Dean från 1955 i kvarteren kring Times Square New York plåtad av Denis Stock från Magnum/photos. Både Bobby Boy, Abbe Camus och Jamie Boy har inte helt hälsofrämjande ciggar i sina mungipor. 

Mumma i coronatider!

James Dean, mjuktuff ensam kille i storstan från Indiana, hudlös och sårbar, samtidigt sökande ett konstnärligt uttryck, blir antagen (utvald) till Actors Studio, lär sig mumla som Marlon Brando (Method acting) på den klassiska skådespelarutbildningen hos Lee Strasberg och Elia Kazan. Gör så småningom tre lysande roller i Hollywood i filmerna Öster om Eden, Ung Rebell och Jätten. Klassiker som vevats om och om igen på världens filmdukar. Kistalight minns hur omtumlade vi var när vi såg en nypremiär av Ung Rebell i början av 60-talet tillsammans med grabbarna i Östberga.

James Dean omkom 30 september 1955 med sin Porsche i Cholame i San Luis Obispo i Californien på väg till en racertävling. Den omkomne James Dean blev efter det föremål för en hysterisk kult av fram för allt unga tjejer och blev en av de första stora idolerna i en tonårskultur som växte fram under 1950-talet.

Kistalight tror, är alldeles övertygad om, att när Jamie Boy flanerar i trakterna av Times Square inte långt från Actors Studio är han inspirerad av existentialisterna, Sartre och Camus, skjuter upp axlarna en aning, drar ett bloss på sin cigg och känner att det är spännande (härligt) att vara ung och hitta sitt artistiska uttryck i en kulen storstad om än tillvaron är absurd och man är en Rebel without Cause.

Från hörnan av Jones Street och West 4th Greenwich Village, februari 1963, Bob Dylan och Suze Rotolo, Just Kids, på det berömda fotot av Don Hunstein till skivomslaget The Freewheelin Bob Dylan.

Always on the run, inte riktigt tid att knäppa mockajackan, den obligatoriska ciggen i mungipan (se bild överst), möjligen viss självmedicinering med rökande av gräs, det bara flödar låtar ur skaparverkstaden från West 4 th Street i Greenwich, mästerverk som Blowin`in the Wind, Girl from the North Country, Masters of War, A Hard Rain´s A-Gonna Fall (a masterpiece) Don´t Think Twice It´s All Right och Tomorrow Is A Long Time finns redan i hans sångbok medan moderniteten i hans sångtexter och musik ligger framför honom.

Ung och sårbar, en kille från småstaden, javisst, alldeles ensam kom Bob till Det Stora Gröna Äpplet inte fyllda 20 år, för att söka upp idolen Woody Guthrie. Identifikationen med Woody kom också att förlösa Bod Dylan som artist och protestlåt skrivare men någon hillbilly eller hobo var han inte utan en judisk medelklasskille, farsan hade El-firma, från utkanten av det amerikanska samhället, Hibbing ett gruvsamhälle i norra Minnesota nära gränsen till Canada.

Tidigt hade Bob en förmåga att bygga en myt om sig själv, Suze Rotolo upptäckte till sin förvåning att Bob hette Zimmerman inte Dylan i efternamn och var en alldeles vanlig kille som höll på att bli inkallad till militärtjänst dessutom var Suze med barn och i all hudlöshet och sårbarhet som fanns i deras förhållande gjorde hon abort, ännu mer kritisk var Suzes vänsterradikala medelklassmamma (kulturtant) som skickade dottern till Perugia i Italien för studier och för att glömma hillbillyn Bob.

Av detta blev det kärlekssånger eller snarare sånger med brist på kärlek; Spanish Boots of Spanish Leather, Don´t Think Tvice, och Tomorrow is A Long Time.

Bob behövde inte dela Abbe Camus och Jamie Boys tragiska öde att dö i en bilolycka alltför ung, men en  mytisk motorcykelkrasch, inget vet riktigt vad som hände, var han med om i Woodstock. En händelse som blev upptakten till ett lugnt familjeliv och återhämtning under några år med hustrun Sara och ett antal barn och ett musicerande med The  Band i källaren (The Basement Tapes) i The Pink House även det i Woodstock. Bobs krasch blir ett symboliskt slut på en konstnärlig explosion, Rimbaud i popvärlden, en ofattbar mängd låtar som skrevs, album som producerades `från The Freewheelin Bob till Blonde on Blonde och världsturnéer som genomfördes till när Bob Dylan var i 25-årsåldern.

En av höjdpunkterna i Bobs avslutande världsturné före MC-kraschen kom att bli en av pophistoriens mest piratkopierade konserter, känd som The Albert Hall Concerts, men i själva verket inspelad i Manchester Trade Hall den 17 maj 1966. Spelningen kallas även för Judaskonserten, då ett ungt folkfan till Dylan skrek Judas under den elektriska delen, vilket fick Bob att reagera och leda konsertens höjdpunkt till ett av rockhistoriens mest nerviga nummer.

I don¨t believe you, you´re a liar. Play it fucking loud!

Once upon a time you dressed so fine

You threw the bums a dime in your prime, didn´t you?

/ _ _ _ /

Resten är historia skulle man kunna säga, Bob har precis som Abbe Caumus fått Nobelpriset i litteratur, vem i hela världen kunde tro det?

Jo Spelbolagen!

Sedan årtionden tillbaka åker han på en aldrig avslutad världsturné, The NET-Tour, och i dagarna har han för första gången blivit etta på Billbooard listan med Murder Most Foul en rekordlång låt om mordet på president Kennedy men också bra mycket en musikcocktail om Amerikas moderna pop och musikhistoria.

Kanske också en alternativ Nobelprisföreläsning för Bara en sång och en dansman!

När vi kommer till 1970 och 80-tal i vår bildserie kan vi fimpa för gott! John McEnroe parodierar Jamie Boy 1984 Photo Bill Sumner.

In på scenen bland våra hjältar kliver en trumpen kille från Queens i New York, ingen cigg i mungipan, men hudlös och sårbar javisst!

Speciellt om domaren dömer fel!

Answer the question jerk!

John McEnroe hör hemma i präktig irländsk medelklass i Queens N. Y, pappan var jurist och mamman hade höga krav på sina barn, om inte John hade varit en sådan naturbegåvning och talang inom tennisen hade han säkert blivit en akademiker. Han hann faktiskt med att under en period vara student på Stanford i Palo Alto San Fran innan tennisen tog över.

John McEnroe är en av de sista träracket svingarna liksom han är en av de första spelarna som använder kompositmaterial, kolfiber och grafit, i sitt racket. Hans storhet i liret är förmågan att läsa spelet (spelsinne) och gå på nät och lira volley.

En killer som snabbt vill avgöra spelet!

Spelsinne parat med en utmärkt teknik men inga direkt dödande slag blev hans signum plus en lite avig vänsterhänt twistad serve som kunde suga musten ur motståndaren.

Arthur Ashe en av den dåtida tennisens mest begåvade profiler beskrev hur det var att möta John McEnroe.

Det var som att bli överfallen i en gränd av en streetkid.

Det börjar lite lätt som ett vanligt handgemäng!

Den som angriper bär stilett, sticker, ett antal gånger, du märker inget särskilt, plötsligt märker du att du håller på att förblöda.

Matchen har gått Johns väg; envishet, hålla fast vid sin linje (spel) och uthållighet med volley och twistad vänsterhänt serve, läsa spelet, en utmärkt backhand, attack och vinnarskalle ger resultat.

Elaka tungor pratar om att John McEnroe mer var rädd för att förlora än han kunde känna glädjen över att vinna. I bakgrunden spökade en mamma, sade psykologer, som aldrig var nöjd med sonens resultat.

Man kan alltid prestera lite bättre!

Kom du bara till final?

Här gällde segrar och ingenting annat!

Han jämförde sig ständigt med Björn Borg, Ice-Borg, hur kunde han vara så cool? Kontrollerad och aldrig röra en min! Borg (Fifty-love 6 juni 2006) som införde moderniteten i tennisen; pannband, skrikande tonårstjejer i Wimbledon och innovationen den Dubbelfattade Backhanden. Ett slag där han kunde styra och få fart på spelet. Björn Borg som spelare och person (idol) blev en klangbotten, bollplank, för John McEnroe och hans tennis, temperament och explosivitet versus iskyla och koncentration, baslinjespel gentemot nät och volleyspel, två vinnarskallar och två spelstilar som överraskande bekräftar varandra. Fanns det inte gemensam nämnare (glöd) i hur de båda hatade att förlora? När Borg plötsligt bestämde sig för att sluta med tennis hade de vunnit lika många matcher var mot varandra sju mot sju blev statistiken. Borgs beslut att sluta med tennis gjorde McEnroe otröstligt vem skulla nu kunna utmana i turneringarna världen över?

John McEnroe var väl så trumpen, sårbar och hudlös genom åren som tennisspelare, speciellt om domaren dömde fel enligt hans synpunkt men mest kom han att bygga ett varumärke:

Här fanns A Rebel with a Cause!

Tillsammans med Nike förde han under 1980-talet ut deras slogan, en livsstil, Just Do It. Reklamen kom att göra elitidrotten till mer big business än en bred sport.

Överraskande var John McEnroe mer en lagspelare än man kunde tro med alla truligheter, förutom sina sju Grandslam titlar i single, vann han tio i dubbel, han spelade hellre dubbel än tränade, och han vann Davis Cup med USA  fem gånger som spelare och var dessutom under en period förbundskapten för laget.

I dag försörjer sig (nåja) McEnroe som expertkommentator i de stora tennisturneringarna, han har en förmåga att läsa spelet och se de där oväntade grejerna som alltid dyker upp när det är spel på hög nivå. Ibland deltar dessutom McEnroe i veteranturneringar i tennis världen över och än i dag kan han vara en entertainer på banan pröva domaren och motspelaren på tennisplanen med ett:

Serious!

Answer the Question Jerk?

Givetvis med glimten i ögat!

Ändå tror jag att humor var nog aldrig John McEnroes grej!

Ingen jämbördighet med storheterna ovan men det är kul att tillhöra en bildtradition, foto Evelina Sjöberg! Kistalight sårbar och hudlös och nytt millenium.
Javisst!
Knallande Helsingörsgatan fram i förorten Kista, en flanör som fått härbärgera (i mentala bagaget) en övergiven liten kille genom åren! A Rebel who reads Books!

Ibland kan ett uppror och en utveckling ske just bara genom att lägga benen på ryggen och skaffa sig en utbildning!

Visst sökte vi, Kistalight, ett konstnärligt uttryck i ungdomen och kanske mest att ställa grejer tillrätta och få ordning på en inre saknad; blev målarlärling, mer hantverk än konst men fick ändå en känsla för färg och form, så småningom lite trevande studier, det blev både studentexamen, naturvetenskaplig linje, och akademiker en Fil Kand med en udda ämneskombination av Matematik, Litteraturvetenskap och Historia.

Upptäckte att det gick lätt, viss talang, för att skriva akademiska uppsatser utan någon som helst studietradition, blev nästan doktorand i litteratur.

Visst drömde jag om att skriva; resereportage, kulturartiklar och kluriga betraktelser med lite absurd och poetisk twist, några artiklar blev också publicerade men mest kom jag att vikariera som lärare runt i Stockholms skolor, Kämpingeskolan Ro - Segregation Ligh, och upptäckte att jag trivdes med att vara med tonåringar och berätta en och annan historia.

Ingen dålig egenskap för en blivande lärare!

Till min förvåning kom jag in på lärarhögskolan för att bli gymnasielärare i mitten på 1980-talet med kombinationen svenska och historia som ämnen! Det var på den tiden det var hög status att bli lärare och det krävdes nästan högsta betyg för bli ämneslärare.

Istället för att vara flanör i storstäder, sitta på Café med fickorna fulla med anteckningsböcker, skrivande snitsiga artiklar, blev det en intensiv vardag i skolan i förorten där jag arbetade och trivdes med mina tonåringar.

Aldrig en tråkig dag!

Fritiden tillbringade jag mest i is- och sporthallar med gympa eller på blåsiga fotbollsplaner, två sportiga barn, Evelina och Love som kom att styra min fritid under 15 år på det mest omtumlande vägar man kunde tänka sig.

En intensiv vardag i skolan ackompanjerades av en minst lika intensiv fritid! Somrarna tillbringades på Norra Öland i en enkel sommarstuga med minst lika mycket hurtiga aktiviteter i natur och med kultur och knåp med verser, Ölandsbron i Sommarljus.

Passade bra för en sommarlovsledig lärare och hans atletiska barn.

De sportiga aktiviteterna har fortsatt hel del fritid i tennishallar som panschis, deltar i två gruppspel i tennis i två olika Solnaklubbar under mottot.

Tennis är färskvara. (Anniversary Light)

De ansvariga i klubbarna Solna TK och Solna SJTK tycker dock att det räcker om farbror deltar i en av klubbarnas gruppspel så numera deltar Kistalight i ett gruppspel (SJ).

Ofta får jag möta spelare som är si så där 30 till 40 år yngre!

Ett bra sätt att få koll på sin egen ålder dessutom är det kul att mötas över generationsgränserna!

Hej och hå kul att vara äldre/äldre!

Hur som helst ... skriva blev det mest hela tiden!

Många av historierna växte fram i mötet med eleverna, inte alltid så väl förberedd på måndagsmorgon efter en helg bland islador (Kistalight Går på Is eller Man kan aldrig sluta lira), blåsiga fotbollsplaner och sporthallar, då kunde passa bra med en skröna som inledning på lektionen.

Ni måste slå igenom forehanden grabbar och tjejer!

Vilket jag själv inte alls gjort under söndagsmatchen!

Sedan blev det en bit om McEnroe eller Borg till exempel när Kistalight fick en autograf av Xtraordinära Borg.

Plötsligt var barnen stora, idrotten över, om än ej deras träning, och man satt själv tillsammans med katten i den stora bilen, Scorpion, på väg till sommartorpet på Norra Öland.

Du Basse Basil, som förövrigt också fick en story efter en historielektion, historisk katt med anor från Rosa Luxemburg, brors barnbarn, som har bott i Kista var urmatte till vår kisse, som sagt Basse Basil om vi (jag och katten) skulle sätta ihop alla våra bitar och redigera några böcker.

Passar bra nu med den digitala revolutionen som är på gång, kanske fixa en hemsida, blev en blogg till slut med alla fina färdiga bloggverktyg (blogger) som finns och en rad böcker (fem stycken, all sold out) på Författares bokmaskin. Kostnaden bestämde formatet, 70 - 80 sidor och 100 exemplar blev ett pris på något mer än 7 000 kronor vilket passade bra om man ville sälja boken för en hundring. En lätt undersökning av marknadsavdelningen (jag och katten) gav för handen att möjliga köpare var mina kära arbetskolleger (kollegiet), grannar på landet och bostadsrättsföreningen, kompisar, tennisgrabbarna, idrottsföräldrar, släkt, bibliotek och en och annan okänd. Första boken ABC Kistalight, ett lexikon, blev lättsåld, trycktes faktiskt i 150 ex och väckte viss entusiasm, andra titeln Kistalight Goes Ryan, en resedagbok från en veckas resor i Europa, lättsåld även den och tryckt i 150 ex. Nummer tre blev en bok om skolan Kistalight Academy med undertiteln i original Marlon Brandy tog aldrig en fika på Spånga High. Brandy ändrades (tyvärr?) till slut till Brando. Vad gör en litteraturintresserad indieförfattare? Jo skriver en bok om litterära genrer! Vilket blev Kistalight på Spaning bland deckare, flanörer och en och annan igelkott. Här skriver vi om en av våra verkliga favoriter Blonde av Joyce Carol Oates. Där hon ger sitt bidrag till den stora Amerikanska romanen. En annan favorit som gjort stort intryck Sara Stridsberg med Drömfakulteten (om Valerie Solana) får också några sidor  och inte minst finns ett festligt möte på Bastugatan med Slas: Här kommer en annan snidare serru

Plötsligt är man pensionär! Var tog alla åren vägen! Kistalight skriver en CV samtidigt som vi får lärarlegitimation. Här finns bitar om att vi minsann hängt med i den digitala utvecklingen; var och en sin egen IT-tekniker (alla av den kategorin fick ju sparken när Volvo IT genomfördes på Stockholms skolor) vi googlar, om än blygsamt, vårt namn på nätet, tolkar Björklunds nya betygskriterier (forskare på alla nivåer förenen eder), undervisning är det som pågår medan vi sysslar med annat (har vi inte alla en byråkrat inom oss) och minsann har vi inte en alldeles egen filmklubb och mycket mera finns att läsa i vår CV. Kistalight behövde aldrig någon CV när vi anställdes på Spånga High, tur var väl det, anställningen genomfördes av den legendariska rektorn Ulla Assarsson, en kraftfull före detta gymnasielärare i kemi med gott humör:
 Har du jobbat på Rinkebyskolan med ämnena Ma, No och INO? Vi har många elever från Rinkeby och Tensta. Du blir bra där (ha...ha). Vad är INO för något? Invandrar NO eller naturvetenskapliga ämnen för invandrare! Invandrare har de en speciell NO (ha ... ha)? Nä, jag fick ha den undervisningen bara för att jag läst så mycket svenska.
Aha, lärare i svenska och historia, det blir bra det för våra Rinkebyelever! Du får börja till hösten nu ska jag till frissan (ha ... ha)! Blev nästan 25 år sedan på Spånga High och aldrig var det någon som frågade efter mina finfina betyg från lärarhögskolan men lite utmattad var jag nog vid pensioneringen trots allt, efter alla år med lärarreformer, byråkratisering och undervisning (Skolans Dag Light) helger i idrottens tecken, Ölandsfärder, tennis sena kvällar, skrivande och inte minst våra äventyr som indieförfattare och förläggare (egenutgivning). När vi kom dragande i korridoren med ryggsäcken lastad med icke sålda Kistalight fick mina kolleger (kulturtanterna) något oroligt i blicken.
Nej ... nej inte en till Kistalight!
Marknaden var mättad.

På Norra Öland fick en Kistalight bli en bytesvara (alternativ försäljning och marknad), kunde bytas både mot honung, en Ventlinge Light (havtornsaft) mot en På Spaning (en av Kistalights mest besökta bloggar; Ölands löktavla 2013 - Ventlinge Light) ofta byttes en Kistalight mot vykort hemma hos olika konstnärer. Lucas Lund på Högby fyr blev så hänförd över en Henry Miller bit i På Spaning så att jag säkert fick vykort för över femhundra kronor! En annan konstnär som var generös med vykorten var Monica Zadig. En mycket inkännande akvarellkonstnär med specialité att teckna och måla Årets Ölandsby Vykort från Norra Öland. Hemma hos Lennart Sjögren på Haget, alltid lika trevligt med spännande samtal, bytte vi böcker. Till Thommy för goda bytesaffärer Lennart kunde han signera, en av hans finaste diktsamlingar Den Stora Munnen byttes mot en Kistalight Academy. Det är en upplevelse att höra Lennart läsa sin dikt om Stagnelius ur den: Drömmar ... Vi reser med dem som våra segel / förbi kartorna ... med sin milda öländska ton i intonationen får dikten ett allvar och en skönhet som bara poesi kan förmedla, Dikt och lögn på södra Öland.
Hemma hos Elisabet Hall gick det bra att byta både en CV och På Spaning mot vykort med författarporträtt av Gunnar Ekelöf ett mycket fint porträtt med karaktär och en pennteckning av Patti Smith och Robert Maplethorp signerad Elisabets dotter Anna Horn.

Skriva, skriva ... skriva, mest blir det bloggar och några e-books Kistalight on Smashwords som äldre-äldre (panschis i coronatider) men visst kanske man skulle redigera en tegelsten, finns trots allt mer än 1000 bloggar från Kistalights digitala verkstad att mecka med.

Freja och Ludde Bild Evelina Ottersgård

Har man haft aktiva barn är det mycket möjligt att man har glädjen att få mycket aktiva barnbarn, Freja och Ludde, och då kan det hända sig att så här i coronatider att man längtar efter sina troll ...

Kistalight som ser sig som gammal vänstersympatisör om än vi (jag, Mimmi och katten - used to do) läser SvD, tycker att det är alldeles förskräckligt  med att det under pandemin saknas skyddskläder, läkemedel och medicinsk utrustning och kan inte annat tycka att det beror på management tänk, en kultur med klippare och nu i dag, att det finns folk (företag) som riktigt passar på att tjäna storkovan på sjukvårdens brister genom att sälja skyddskläder, medicin, tester och liknande till hutlösa priser och nästan värst av allt, storföretag som delar ut bonusar till sina klippare och chefer samtidigt som man tar emot stora stödbidrag från regeringen (staten och skattebetalarna) för att rädda sin verksamhet.
Kistalight passar på att plocka fram en gammal Fred Åkerström låt; kan passa bra i coronatider när man längtar efter sina barnbarn!

Jag går här på en gata uti Oslo (Kista)
Jag går här och jag längtar efter dej
Mens du far runt bland sandlådor på Söder
En femårs äkta infödd stockholmstjej

Okej, man ska ej generalisera
Ja, säga jämt att folk är så och så
Men aktare' va' fint det är i Oslo
Det Oslo som jag känt i sex, sju år

©Thommy Sjöberg