Showing posts with label Den lekfulla människan. Show all posts
Showing posts with label Den lekfulla människan. Show all posts

Monday, September 16, 2024

Den Sista Resan Senior Light

 

Kistalight och Mimmi har varit på bio och sett Den Sista Resan av Filip och Fredrik. Fullsatt i salongen på Kista bio med specialvisning för panschisar i Spånga/Tensta. Lite av matinéstämning i salongen, glatt, livat, samtal (högljudda) och prassel med godispåsar. 

Det handlar om Lars Hammar pensionerad gymnasielärare i franska från Ullvigymnasiet i Köping. Lars adjunkt i franska har gått i pension från 2008 och blivit stillasittande i fåtöljen hemma i radhuset i Köping. Från att ha varit en mycket populär lärare, omtyckt av sina elever, skojfrisk och medkännande, är han numera mest kinkig, deppig och oroar sig för sin hälsa.

Var tog all livsglädje vägen? Läraren som vurmade för allt franskt; chansons av Brassens och Brel, ostar, vin, franska landskap och geografi, temperament och frihet (det är rätt att göra uppror) Allons enfants de la patrie, och som mer var elevernas lärare än rektor och skollednings favorit.

Filip Hammar med kompisen Fredrik Wikingsson som sidekick finner på råd! Varför inte liva upp pappa Hammar, läraren och frankofilen, med ett reseprojekt, resa till sydfrankrike och orten Beaulieu-sur-Mer vid Rivieran och återuppleva alla sommarlovs mål för familjen Hammar och andas lite frihet (liberte), sol och bad vid Rivieran.

Sagt och gjort en Renault R4 införskaffas, pappa Hammar övertalas, resan startar, inte lätt att ratta en R4 längs motorvägarna den är liksom byggd för en annan tid, en annan fartnivå (slow ride) blir en del av resans koncept, en roadmovie för panschisar, speciellt gamla lärare. Det tar stopp redan i Malmö, pappa Hammar råkar ramla vid nattbesök på toa och kommer att behöva vård istället för en resa. 

Det blir till att ta nya tag med R4:an, disponera om taktiken, pappa Hammar får lite rehab får anknyta senare under resan. Filip och Fredrik fortsätter resan; Öresundsbron (andas man inte lite frihet redan där) förbi älskade poeten Jaques Brels hem i Bryssel och staty av poeten där, plats för kul minnesförväxling:
 Filip minns Brel och statyn som en mytisk plats för stopp och vallfart, bara det att statyn är nyinstallerad 2017 långt efter familjen Hammars sommarresor, så kan det vara med bedrägliga minnesbilder säger Kistalight som sett Anders Hansens TV-program om hjärnan och minnet, samtidigt som vi förstår att Filip och Fredrik skojar om vad man vill minnas.

En riktig roadtrip ska förstås även innehålla en inre resa, resenären ska drabbas av en insikt, komma till klarhet över något han, hon eller hen inte visste om sedan tidigare, få nya kunskaper helt enkelt. I Den Sista Resan kommer både Filip och Fredrik fram till, föga överraskande, att det går inte att ställa tillbaka klockan, tiden tar ut sin rätt, de kan glädja pappa Lars, men nu är det han som behöver Filips hjälp med att duscha till exempel och kanske inte ska pushas för mycket.

Det som är kul med Filip och Fredrik är deras lekfullhet, de skojar med genrén (roadmovie), de hittar på egna upptåg med glimten i ögat och pappa Lars är med på tåget uppenbart road. Det blir bikt, mer samtal, med katolsk präst, hur han varit arg på en taxichaufför i ungdomen, och han får gå på Café med Filip och iaktta ett franskt gräl med temperament, merde, en scen mellan ett par med en galen parkering som fond, frihet tycker pappa Lars. 

Den lekfulla människan blir aldrig för gammal!

I sin hyllning till pappa läraren visar sedan Filip som avslutning på skärm vid Rivierans strand en serie intervjuer han gjort med en rad gamla elever. De vittnar alla om hur viktig han har varit i deras unga liv; om medkännande, musik, lek och fantasi, plus lite kunskap om Frankrike. En fin hyllning till den gode läraren som gjorde skillnad.


Fint soundtrack till Den Sista Resan, både Brel, Brassens, Anthem och här ovan Elton Johns gamla klassiker Your Song i fransk tolkning.

I filmens slutscener får vi följa pappa Lars gående längs en lång pir med ett glittrande Medelhav i solnedgång och en horisont i skymning, en vacker bild som avslutning för en rolig, tänkvärd, fantasifull film med både överraskande bildval, kul dialog och ömsint personskildring.

Bland skratten, fnissen och prasslandet med godispåsarna på Kista Bio finns även plats för en vemodig men ändå glad tår i ögonvrån hos oss panschisar när filmen är slut och vi tittar på eftertexterna och lyssnar på musiken. Betyg Fem upphottade Renault R4 av fem för nostalgisk sommarresa med en insikt om att pappor blir äldre, liksom deras barn och tiden går inte att vrida tillbaka men det är gott att minnas.

© Thommy Sjöberg 

Monday, April 29, 2019

På äventyr med Modernas Pressklubb

 Från en av de riktigt stora inom performance, aktivitets och konceptkonst Marina Abramovic - Performance Light Bild ovan Thommy Sjöberg 

Tycker om rörelsen i bilden ovan!
Energin hos de tre stora kring visningen; Modernas intendent Daniel Birnbaum, huvudpersonen Marina Abramovic och curatorn Lena Esslin men jag har missat skärpan i bilden.

Kistalight har under några år varit medlem i Moderna Museets Pressklubb i Stockholm.
Drygt tre år! (sept 2015 - okt 2018) 
Det har blivit en liten samling bloggar av detta.

Kul (coolt) att få följa aktuell modern konst ur Moderna Museets perspektiv.
En mycket välrenommerad (världsklass) institution när det gäller nutida konst.
Mitt deltagande i pressklubben blev rent av ett eget universitet!

Genom museets lärda introduktioner av aktuella utställningar och konstnärskap.
Visningar så där lätt (Light) som bara riktigt kunniga (intendenter och curatorer) kan föreläsa kring museets utställningar!
Visst hade jag redan innan mitt deltagande Pressklubben en konstsyn eller en hel del funderingar om vad som är konst.

Konst i sin context, readymade och konceptkonst! 
Ni vet Marcel Duchamps Fountain, Bruden avklädd av sina ungkarlar och hans cykelhjul, Robert Rauschenbergs Monogram (Geten), Jackson Pollocks trähäst eller för den delen Andy Warhols soppburkar och serier av Marilyn.
Nyskapande konst från Modernas storhetstid!

Tjoho!
Något överraskande var den första inbjudningen måste ha berott på mina bloggar under några år vid Vännernas vernissager!
Vem blir inte smickrad över att få delta i pressvisningar bland hippa konstskribenter, berömda intendenter med makt i kulturvärlden, intrigerande presschefer, kända kulturkritiker från TV och en och annan kulturcelebritet?
Kul för en glad amatör som visserligen följt Moderna Museets utställningar genom åren men just inte har haft någon formell utbildning i konstvetenskap, 
varit utövande konstnär eller arbetat som konstskribent.
Blev under hösten (2018) också ett eget personligt jubileum.
Femtio år som besökare på Moderna firas med passande från Warhol 68 till Andy Wahrol utställningen i dag!

Vi firar med våra bloggar från de tre årens utställningar, länkar och kollar om det helt enkelt skett någon utveckling när det gäller mitt skrivande och konstsyn.
Har jag blivit något klokare i min syn på samhälle och konst?
Blir baklänges kronologi från bloggarna.




Kistalight känner sig befryndad med kulturtanten (grabbig variant) och citerar sig själv från tidigare blogg!
Se kommentar nedan Kulturtanten said: 
Apropå Kultur!
En raritet!
Visst ska det fortfarande gå och få fart på den gamla CV 2:an! 
  • Visst kan Modernas utställningar i dag kännas väl tillkrånglade, kunskapsteoretiska och filosofiska, som om du behöver en akademisk examen i filosofi mer än en lust att uppleva konst i form av färg, form och rörelse. 
    Den ursprungliga leken i modernismen med koncept, performance och (politisk) aktivism ofta med hjälp av installationer har ibland blivit snustorr och akademisk med torftiga verk, ett forum för samhällsfilosofer och tyckare, mer än för lekfulla unga konstnärer som ser på världen med nya ögon. Vi har inte hjärta att konkretisera med några enskilda exempel men ofta gäller det de små utställningarna. Kistalight tror att kraften, energin och nyskapandet inom konsten ska bygga på färg, form, konstnärlig skicklighet och inte knep och knåp med kunskapsteoretiska pusselbitar som mer hör hemma på ett teoretiskt seminarium för en masterklass i filosofi. 
  • Visst ja! Jag glömde en av höjdpunkterna under mina dryga tre år i Modernas Pressklubb Yayoi Kusama. Se Oändligheten Light en av de roligaste utställningarna som jag tog del av som fri och ideell bloggare. En fantastisk utställning med en konstnär, Kusama,  som lever upp till epitetet den Lekfulla Människan. Här finns färg, form, fantasi, aktivism, konceptuella idéer, embryon till installationer och ekvilibristisk förmåga att balansera de konstnärliga uttrycken - Wow!  
  • Bäddar in en lite queer tolkning av tidernas största poplåt som avslutning (modernismens intåg i rockvärlden) - Just for fun med Margot Cotten!

© Thommy Sjöberg