En serie ytterst osannolika, men extraordinära överlämnanden (med Ming Smith, Frida Orupabo och Missylanyus)
A series of utterly improbable, yet extraordinary renditions (featuring Ming Smith, Frida Orupabo and Missylanyus) Bild från utställningen Thommy Sjöberg
Kistalight har varit på vännernas senaste vernissage, Arthur Jafa, på Moderna Museet.
Vitt vin, fina tal, DJ med afroamerikansk musik, knökfullt, spännande publik, trevliga samtal, kö till tavlorna och utställningssalarna.
Visst kan man uppmärksamma Arthur Jafa på den amerikanska nationaldagen, fourth of july, och hur han i sin konst engagerar sig och reflekterar kring afroamerikanernas speciella estetik och kraft som finns dold i filmer, fotografier och upphittat material. Ett material som kan ge nya tolkningar och fördjupa bilden av det amerikanska samhället.
Det är en utsatt historia han söker upp tillsammans med sina konstnärskamrater förutom bilder och filmer knyter han an till den afroamerikanska påverkan (great influencer) som finns i USA:s populärmusik.
Jazz, R&B och hip hop!
Till utställningen finns tre olika typer av hörlurar, märkta med olika färger, som du kan låna när du går runt och spanar på de olika verken många med kompletterande musik och ljud.
Kistalight kommer att skynda för att se utställningen igen för att få en lite mer fördjupad bild än en vernissage med vin, fina tal och glada samtal kan ge.
Bilden ovan av en lynchning i Duluth från 1920-talet, en del av USA:s våldsamma rasistiska historia, ger oväntade associationer till Bob Dylans Desolation Row.
En litterär anspelning på amerikanska fängelsers death row!
Celler där de dödsdömda sitter i väntan på att deras dom ska verkställas. Bob Dylans Desolation Row är en stark bildlig och poetisk upplevelse och lär vara inspirerat av Fellinis filmkonst, modernistisk poesi, ett rasistiskt vykort och tolkas gärna som hans egen, i ungdomen, Speech to the Nation.
Varför inte på Fourth July?
De första raderna ...
They selling postcards of the hanging/They paint the passports brown
/ _ _ _ /
One hand is tied to the tight-rope walker, the other is in his pants
And the riot squad they´rerestless,they need somewhere to go
As Lady and I look out tonight, from Desolation Row
Bob Dylan som är född i Duluth växte upp i staden innan han med sin familj flyttade några mil norrut till gruvstaden Hibbing. Hans far Abbe Zimmerman lär ha haft bilden på lynchningen som ett vykort i deras hem.
Lynchningen spreds alltså som vykort i staten Minnesota.
Vilket visar hur djupa och grymma (bestialiska) rasismens rötter är i USA.
Troligen är det Ming Smith från utställningen som bidrar med bilden. Frida Orupabo den andra medarbetaren deltar med digitala collage och är liksom Arthur Jafa med i årets Venedigbiennal. Arthur Jafa har dessutom tilldelats Guldlejonet för året bästa konstnär i biennalen.
Ovan Bob Dylan med Desolation row från albumet Highway 61 Revisited. Highway 61 bluesens väg från New Orleans upp till de amerikanska nordstaterna. En tripp som många svarta fick göra när de bröt upp från söderns gamla slavtraditioner för att söka en bättre värld i norr. Vägen är kantad av platser med svart amerikansk blues och jazz musikhistoria och rasistiska lynchmobbar fanns även i norr. Highway 61 hittar även vägarna förbi Duluth innan den når Thunder Bay på den kanadensiska sidan.
Moderna utställningen med Arthur Jafa knyter också an till museets storhetstid på 1960-talet med de radikala strömningar i samhället som rådde då. Där museet hade utställningar med konstnärer som Andy Warhol, Niki de SaintPhalle med Pontus Hultén som intendent. Några av dem som stod på avantgardets barrikader inom 60-talskonsten.
© Thommy Sjöberg
