Är det nyfikna läsare från The world wide webb som hittat vägen fram till vår eminenta sida från Järvafältet eller är det AI-botar från Singapore, Hongkong eller hightech jättar från USA som liksom scannar av (dammsuger) våra texter?
Klart vi köper en signerad barnbok, mästerverket Jag vill ha min hatt, och får den tillägnad till barnbarnet Emilia som just i dagarna har fyllt tre år, ... från farmor och farfar with Love!
Se förra veckans bloggar Tojours Light in Hong Kong och Tojours Light in Hong Kong!
Vad göra?
Kistalight firar med att besöka Rinkeby Bokfestival, https://www.rinkebybokfestival.se/, söndag den 24 maj och lyssnar på ett samtal mellan Jon Klassen och Jönsson Mellgren. Jon Klassen är bördig från Canada och är en prisbelönt författare, senast det svenska ALMA-priset. Han är en lättpratad författare från början animatör för filmer som Kung Fu Panda och Coraline. Sättet att tänka i bilder och scener går starkt igen i hans bilderböcker och även känslan för den dramatiska tonen. I samtalet mellan Klassen och Mellgren görs jämförelser med Hitchcock och hans film Psycho, en barnbokens kalla outsagda kårar alltså, i scenerna mellan en björn, en kanin och en försvunnen hatt.
Visst finns det hopp för den läsande människan med sådana böcker som dessutom kombinerar bild och text så fint. Bilderna har en återhållen ton och lever i sina mättade färger med förunderliga blickar från björnen, sköldpaddan, räven, grodan, ormen, bältdjuret, rådjuret, kaninen och ekorren på resan genom berättelsens drama.
Ikväll säger jag till Jon Klassen blir det högläsning för farmor Mimmi av rysaren I want my hat back, vilket roar vår briljante animatör Jon Klassen.
Vi tackar för mästerverket.
⚘️🌻🌹🎈🎷😎 Läs mer om Rinkeby Bokfestival på FB och Instagram, se även https://www.instagram.com/rinkebybokfestival/ och https://www.facebook.com/rinkebybokfestival
Just i dag när vi publicerar, och trycker på record knappen, fyller Kistalight även år som blogg, 21 år, en myndighetsålder från Anno dazumal, och det var för typ mer än 1000 bloggar sedan vi startade vårt bloggäventyr.
Practise makes sence, övning ger färdighet!
Visst skriver vi mest för jämnan men kanske inte det vi tänker oss!
Vi firar vidare (mer än en miljon besökare) med ett projekt som knappt har styrfart; Kistalight Jukebox (https://se.pinterest.com/kistalight/kistalight-jukebox/), en memoar, analog istället för digital form, skivor (discs) istället för streaming, ett soundtrack som ton för en rad av minnesbitar.
Här Disc A7 Sittin on a fence med de unga Stones.
Något, en bit från de första dagarna om unga som ville vara mods i London. Vilda berättelser från stadsdelar som Shepheards Bush och Richmond, på den tiden allt det spännande hände i förorten (periferin).
I den senare stadsdelen hade Stones sina första spelningar på Crawdaddy Club och mellan 1963 och 65 var Stones husgudar för modsen där de gärna utvecklade speciella danssteg, moves, med kidsen och kring klubben växte det fram en marknad med en skivbytarkultur, dela grejer långt före internet.
På väg att växa ur kostymen ... Stones i Soho London 1964
När Stones fick sina hits blev de för stora för Crawdaddy, växte ur kostymen, och tillhörde inte längre modsen. Mods var kids som var känsliga med sin subkultur och lyhörda för vad som var trendigt och smalt och då gick det inte med ett band som toppade listorna för tonåringar, sippor och kisar, på stan och på bystan. Popgruppen WHO med Pete Townsend tog sedan över stafettpinnen som det ledande bandet för alla mods medan de åkte runt och slog sönder gitarrer.
Kistalight som ung före detta bolltalang försökte bli både mods och verka lite arty så där genom att gå i målarlära och klä sig i kritstrecksrandiga utsvängda brallor, ökenkängor, tabbskjorta med button down krage, öga som pekade i norr och krullig mopsfrisyr men skepparkavaj köpte vi långt senare. En klädsel vi hade läst om att en ung snubbe i Shepheard Bush klädde sig i medan han mest längtade att vandra på gatorna i The City of London med sina kängor och typ slippa trista typer i orten som inte hajade nånting. Se även Våra hjältar Light Ett Eget Rum!
Att vara mods kunde vara att vara lite kluven, många av killarna och tjejerna kom från arbetar eller lite lägre medelklass, vakna, nyfikna men inte hågade för högre studier eller talang med uthållighet för konstnärligt krävande arbete, senare blev drogerna tyvärr en genväg till att känna sig unik.
Det var liksom Sittin on a fence genom att undvika vuxenlivet, Stones låt kom ut något efter deras slit (hard work) i Richmond och Crawdaddy åren men spelades in 1965 kring albumet Aftermath.
Sittin`On a Fence får vara soundtrack till vår bit om Gamla Östberga. se Beckett i Östberga, Özkök Lütfi, Poeten i Elefanthuset Light eller Hälsningar från Östberga, si så där kring 1963 - 64 när det begav sig för en ung kille som gillade att lira fotboll och hockey.
© Thommy Sjöberg 
