Amager Light

Han har en egen ton Kim Larsen!
Lever han inte sin rock´n roll, singer/songwriter dröm?
Tänk att stå där i slöjorna från röken av en cigarett vid gitarren och sjunga bitterljuva sånger från den egna sångboken.
Ett glas vitt; Sauvignon Blanc, Riesling eller Chardonnay kanske?
Wow!
Men du röker ju inte,  är en ganska sportig typ och en flitig tennismotionär!
Dessutom hatar du att vara småbakis!
Blir så satans dålig tajming med mitt lir då!

Dock något med överväldigande skönhetsupplevelser i ungdomen!
Drömde om konsten men konsten drömde inte om mig - blev lärling, målarkludd, och hantverkare, lärde mig massor om färg, form, tålamod och yrkets alla knep sedan kom pop, rock, jazz, sextiotal och en tillvaro med sväng!
Bob, John, Mick och Keith mer revolt än brain men med massor av hjärta och musik!
Kistalight drömde om att bli student och om studier som ingen frågade efter, hittade vägen till någon sorts klasskarriär bortom våra upproriska hjältar, driv (kamp) men mer feelgood än status, och tog in en hel del av energin och vibbarna från våra rebelliska musikanter.
 I dag går Kistalight igång på den vackra tolkningen av In my life ovan (från Gasolinetiden) och kommer att tänka på Klaus Rifbjerg och hans nyenkla Dikter från Amager. En samling som vi läste precis när vi hade börjat arbeta som lärare några år in på 80-talet.

Broarna till Amager

Jag vill gärna berätta
om broarna till Amager,
inte så mycket dem som nu finns där
utan om de gamla.
Mot slutet av trettiotalet
hette de likadant
men var annorlunda:
Knippelsbro hade bara en klaff
och likaså Langebro
(i en bilderbok jag hade
var den ena till på köpet en
svängbro) men nu är vi längre fram.
Jag vet att Langebros motvikt 
satt ovanpå
och jag trorockså att Knippelsbros
hängde uppe i luften,
så att hela anordningen liknade en
man som ligger på knä
med ändan i vädret åt Själland till
och armarna vilande på kanten
av Amager.
Sådana var mina broar
och jag ska betrakta dem ur flera vinklar
/_ _ _ / (Översättning Dikter från Amager FIB:s Lyrikklubb Per Svensson 1983)

Visst skulle jag också vilja skriva en samling liknande prosalyriska skisser från min egen ungdom.
Bygga någon sorts broar mellan den unge målarkludden som hittade vägen till en tillvaro som lärare i mer än trettio år i Stockholms förorter.
...to be continued

Broarna till Amager ovan, uttalas Amaa.., är från Amagerdigte 1963 av Klaus Rifbjerg. Klaus Rifbjerg levde mellan 1931 - 2015 och var en nyenkel modernist eller postmodernist som skrev i många genrer och verkade i alla medier. Han skrev dikter, prosa - även barn och ungdomsböcker, revyer och drama, debattartiklar, essäer, reseskildringar och förekom i radio och TV. Han förenande förmågan att bli läst i stora upplagor precis som att Kim Larsen sålde ofattbart många skivor (populärkultur) och han blevs accepterad av finkulturen. Han satt i Danska Akademin och hanterade språket (det danska) med en lätthet och grace vilket man kan ta del av i hans imponerande (omfattande) bibliografi.

Denna post är ett försök att återuppliva, fanns inga kopior, en deletad post, misstag, (original) Amager Light från mitten av oktober 2015. Om nu någon till äventyrs har råkat spara den posten, biten, maila gärna den till kistalight@gmail.com.

Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Moderna museet  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik
©Thommy Sjöberg

Inte en siffra rätt - Kistalight tippar Nobelpris

Blev inte en siffra rätt när Kistalight tippar Nobelpriset!
Nu valdes Svetlana Aleksijevitj, favoriten, ett mycket bra och viktigt val.
En förnyare av det litterära reportaget och intervjun. En kvinna med stort mod, ett gott hjärta, seg uthållighet och med ett tålamod som bara en gammal överlevande sovjetmedborgare kan ha.

Grattis säger Kistalight som kommer att skynda till en gammaldags bokhandel för att köpa Tiden second hand som första bok att läsa av henne. En bok om den nya människan, homo sovjeticus, hon som skulle skapas under Stalin och kommunismen och hur det senare skulle bli för henne, drömmen eller utopin, före och efter sovjetsystemet kollaps.
Vi ser fram emot den läsupplevelsen medan vi tipsar om några böcker att värma upp med, några favoriter, från Kistalight.
Här ett citat från bloggen!
- Varför inte en bit om kamrat Stalin i dag?

Kistalight som gick igång på sitt intresse för Ryssland under Sotji OS har i dagarna avslutat Simon Sebag Montefiores stora biografi om Stalin och hans röda hov.
En bok man helst läser under dagtid!
Man kan bli mörkrädd för mindre!
På nattduksbordet finns även Rosa Liksom Kupé Nr 6. En fantastisk bok om en resa längs transsibiriska järnvägen under 1980-talet Sovjetiska sönderfall. En poetisk, lyrisk och mustig  skildring av Ryssland och hur en ung flicka delar kupé med en stor rysk arbetare, mansgris och en riktig skitstövel och deras resa österut till Mongoliet.
 Vilka berättelser blir det inte med det resesällskapet!
På nattduksbordet vilar även Mannen utan ansikte av Masha Gessen en berättelse om Putins väg till makten i Ryssland. 
Putin - en sovjetledare second hand?
Både Masha Gessen och Rosa Liksom går dock utmärkt att läsa efter mörkrets inbrott och kan vara en passande uppvärmning innan man tar sig an Svetlana Aleksijevitj Tiden Second Hand. 

Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Moderna museet  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik 

©Thommy Sjöberg

Och vinnaren är...

I dag sammanträder Norra Ölands egen lilla speciella kommitté Mimmi, Thommy med Th och vår revolutionära katt Basse -  en jamare från Kista (Basil Luxemburg med historiska anor) och vi tippar fem Nobelpristagare.
Det blåser friskt på Norra Öland och när vi inte sammanträder så klipper Kistalight buskar av hassel, ask, siren, lind och taggiga nypon längs våra stenmurar. Fysiskt arbete, själen vädras ut och efter några timmars arbete känner du dig genomfrusen men mår ack så bra när du kommer in i stugvärmen.
I år hoppas vi på återigen på Joyce Carol Oates och tycker att hennes Blonde tillhör de stora amerikanska berättelserna, om Carol Oates har vi skrivit (Blonde Light - fourth of july)  förr.
Skulle inte det duga hoppas vi på Salmon Rushdie en stor magisk berättare som har modet att skriva kritiskt om det mesta men speciellt om fundamentalismen (Salman Rushdies Satansverser) .
En viktig röst i dagens värld.
Om inte Rushdie är mogen för Nobelpriset hoppas vi på en annan kritisk och framförallt resonerande röst från Mellanöstern och Israel.
Hans lilla skrift How to cure a fanatic rekommenderas till alla ungdomar och även vuxna som har en dragning till fanatism.
Amos Oz har vi rent av, nåja, träffat och  fått en signerad bok av.
- Shalom!
Och så har vi allas vår Bob som numera passar på att ge några konserter på Waterfront i början av oktober.
En tillfällighet?
Hur som helst Bobs storhet är odiskutabel men är det inte syntesen av musik och lyrik som är hans grej!
En sångbok med ett flöde av mästerverk!
Där Maestro Bob vispar med trollspöet eller snarare blåser i sin harmonica!
Voila!
Vi passar på att citera oss själva från tidigare funderingar kring Bob och Nobelpriset.
Från vår blogg Knocking´Light on Nobels Door!
Precis som den amerikanska akademin resonerade när de tidigare (2013) valde in honom som akademiledamot i American arts and letters.
Men visst har Bob skrivit prosa!
I  Chronicles mer om kreativitet än memoar!
- Ett litet mästerverk i sig!

Kanske är det ändå dags för några poeter?
 Sista ordet får vår revolutionära katt Basse Luxemburg!
 En jamare från Kista!
Han slår till med Dags för Les Murray  eller det vore  Nobel Kanon med Adonis 
Den senare skulle kunna representera moderniteten i den arabiska kulturen.
Men bästa tippare och redaktör det här blir sex förslag!
Visst...visst men vem har något emot sex (förslag)?


PS Blev inte en siffra rätt ovan!

Trots Basse vår katts trumpetstöt (som grand old cat har han något med stämbanden som får honom att låta som Miles Davis) när jag diskuterar Joyce Carol Oates med honom.

Nu valdes Svetlana Aleksijevitj - säkert ett mycket bra och viktigt val. En förnyare av det litterära reportaget och intervjun. En kvinna med stort mod, ett gott hjärta, seg uthållighet och med ett tålamod som bara en gammal överlevande sovjetmedborgare kan ha.
Grattis säger Kistalight som kommer att skynda till en gammaldags bokhandel för att köpa Tiden second hand som första bok att läsa av henne. En bok om den nya människan, homo sovjeticus, och hur det blev för henne, drömmen eller utopin, före och efter sovjetsystemet kollaps.

Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Moderna museet  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik
©Thommy Sjöberg

Reality Machines Light

Rörelse, färg, form och oväntade kombinationer! Bild från Movement microscope film av Studio Olafur Eliasson Berlin - bilder Thommy Sjöberg

I veckan som var hamnade Kistalight på vernissage för vännerna och på Pressvisning av Verklighetsmaskiner/Reality Machines. Det handlar om Moderna Museets stora höstutställning med Olafur Eliasson.
Olafur Eliasson är en mångsidig gränsöverskridande konstnär som verkar i flera genrer som arkitektur, film, fotografi, installation, måleri och skulptur.
 Han har haft stora framgångar med offentliga projekt som Green river som genomfördes i Stockholm 2000 eller The weather project en installation på Tate Modern i London som sågs av 2 miljoner besökare. Vidare har Olafur Eliasson utsmyckat väggen till Harpa konserthall i Reykjavik och senast var han kreatör av Cirkelbroen i Köpenhamn.
När Olafur Eliasson presenterar utställningen för vännerna på Moderna poängterar han sin glädje över att han nu får vara en av de konstnärer som tillhör en stolt tradition av utställare på museet.
Han är en lättsam föreläsare som under pressvisningen guidar oss runt på utställningen. Under några år har han varit professor på Berlin University of the Arts och i dag är han professor på Fine Arts and Design i Addis Abeba.
Genom sitt praktiska sinnelag använder han vardagliga föremål i sin konst som vatten, sand, glas, strålkastare, en fläkt och plastfilm. En praktik som formats av hans samarbete med arkitekter, designers, konstnärer med inriktning på installationer, mimare, dansare och skapare av diverse publikationer i den egna studion i Berlin. En studio som är en mindre industrifastighet med ett nittiotal verksamma kreatörer.

Genom byggen av en praktikers konstverk med poetiska namn som Big Bang Fountain, Beauty - se ovan! Optiskt fenomen med vattendroppar där du kan be någon att ta ett skimrande porträtt av dig genom vattenskimret, The Seeing Space, The Moss Wall (organisk gobeläng av renlav byggt av många av Vännerna), Your Compound Daylight (ett sexkantigt kalejdoskop), Less Ego Wall (glasvägg med mer ironi än poesi), Who is afraid Yellow Flower Ball, I only see things when they move (mångfärgade rörliga mönster på väggarna - även här kan du ta en spännande rörlig selfie),

Your Condensation (Kluster, mycket vackert - av 321 sfärer av glas) The Sandstorm Park (golv med fin mycket fin sand, värsta Lyckesand, från taket rörlig slang som blåser likt värsta sandormen och bildar mönster) och Room for One Colour (se dig själv i naket gult sken och åldras några år).
Olafur Eliasson är inte bara konstnär utan också en utmärkt pedagog, lärare, med sina skapade föremål. Vi museibesökare blir delaktiga i verken och får öva vår perception genom ljus, skuggor, speglingar och färgspel.

Konstverken blir en sorts verklighetsmaskiner,  varför inte själsliga faxar (perception machines), som avbildar oss besökare (nyklippt Kistalight ovan som medskapande konstnär, selfie, i I only see things when they move) vilket förstärks i vår digitala kultur med våra smart och iPhones.
Utställningen Reality Machines producerar därför mängder av nya personliga verk på Instagram och bloggar.
Kistalight har problem med sin mobil men använder istället sin digitala kamera.
- När blev det förresten tillåtet att fotografera på museer?

Vi får inte glömma ArkDes medverkan i utställningen här finns färglabyrinten Seu Corpo da Obra (Your Body of Work) där Olafur Eliasson avslutar visningen av utställningen tillsammans med curatorn Matilda Olof-Ors.
Här kan man bokstavligen gå in i hans konstverk.
Utställningen säger han blir en process och en narration (berättelse)  i färg som fångar ditt sinne beroende på hur du väljer att kryssa fram i labyrinten.
Kistalight avslutar visningen med att se filmen Movement Microscope från Studio Olafur Eliasson i Berlin och vi undrar om man inte kan se Olafur och hans medarbetare lite som samma andas barn, själsliga kusiner, som de smart kreativa på Googles?
Där nyckelorden är att man ska vara nyfiken, gärna ifrågasättande, risktagande, inte vara rädd för att misslyckas, självstyrd, öppen kul och genuint kreativ.
Här toppat med estetisk kunnighet och konstnärlig utbildning och visst har Olafur Eliasson en entreprenör inom sig, åtminstone en egen producerad (hållbar utveckling för en bättre miljö) liten sollampa, som finns att köpa på utställningen.
Passande julklapp för alla klimatsmarta från utställningen Verklighetsmaskiner/Reality Machines.

Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Moderna museet  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik
©Thommy Sjöberg

Google från insidan...

Kistalight har läst Google från insidan av Eric Smith och Jonathan Rosenberg och roddar runt i Googles bildprogram för att hitta en tänkvärd bild för att illustrera vår läsupplevelse och hittar den fantasifulla bilden ovan från Bacon - a love story.  (Mat och smart bildblogg här med rubriken Google från insidan.)

Grabbar och tjejer!
Vad gör ni om om ni funderar över en fråga?
Frågar ni mamma eller pappa?
Eller!
Frågar ni Kistalight er gamle So-lärare?
Slår ni kanske upp i ett lexikon?
Vi googlar Thommy!
Vi googlar Thommy med Th också!

Kistalight har läst en insider om världens mesta hightech företag.
Ett företag som vet allt om oss åtminstone våra sökvägar på nätet!
En något självförhärligande skildring till att börja med innan berättelsen om Google sätter sig. Det handlar om de smart kreativa kunskapsarbetarna i du sköna nya värld och deras förmåga att utveckla tekniskt djup, affärskänsla kombinerat med kreativitet, ofta är de ingenjörer eller datavetare men behöver inte vara det.
Nyckelorden är att man ska vara nyfiken, gärna ifrågasättande, risktagande, inte vara rädd för att misslyckas, självstyrd, öppen kul och genuint kreativ.
Naturligtvis är det inte säkert att en googler har alla de här egenskaperna.
En smart kreativ är ofta konflikträdd till exempel!
Den viktigaste insikten är att de här personligheterna kan man hitta överallt på alla arbetsplatser.

Don´t be evil!
Googles mystiska devis får sin förklaring, en moralisk kompass för de anställda, som innebär att man ska våga ifrågasätta och diskutera varandras projekt men inte vara elak utan konstruktiv i sin kritik. Viktigt är att man uppnår en sorts consensus inom teamet i sina projekt. Vidare ska man ha kul på jobbet, inte Kul med stor bokstav, utan just kul i den vanliga arbetsdagen med bra stämning och god gemenskap, mer än att de anställda bjuds på spekulativa fester eller får delta i arrangerade jippon av överheten.
Strategin för Google kan vara att tekniska insikter kan vara värda att pröva utan stora marknadsundersökningar. Grejen är att ha kombinationer med underliggande kunskaper, inom underhållning till exempel, experter på berättande, framträdande, komponerande och skapande.
Öppenheten är normalvärdet för Google som företag, exemplet här är mobiloperatören Android som bygger på öppen källkod till skillnad från Apples slutna IOS.
Alltså är öppenheten viktig för Google och när det gäller mobiler ska operativsystemet Android fungera som plattform för att skalbarheten att gå från PC till mobiler ska kunna fungera i massupplaga när det gäller sökning.
En chefs viktigaste uppgift är att anställa talanger anser Eric Smith, passionerade människor använder inte gärna det uttrycket säger han, det sitter i hjärtat, de engagerar sig, smarta dras till smarta, och ett passionerat fritidsintresse bör vårdas och tas till vara för att det kan spilla över på nya gångbara projekt så viktigt för ett kunskaps och hightech företag, vidare anställ även kunskapstörstande medarbetare skriver Eric Smith sökandet efter kunskap, know-how,som är en del av talangens dna.
Viktig del för att hitta talangerna är att genomföra väl gjorda anställningsintervjuer. De bör vara högst 30 minuter med snabb feedback. En fråga kan vara att redogöra för sin roll i ett projekt.
Vad gjorde du rätt?
Vad gjorde du fel?
Andra råd är, fortbildning, åk utomlands och skriv reseskildringar, skaffa dig en coach, och repetera din egen hisspitch. En hisspitch, kort presentation på 30 sekunder som sammanfattar ditt eget personliga projekt på ett levande och kärnfullt sätt.
Stort utrymme får kapitlet innovation i boken!
Tänk stort!
Sätt upp nästan ouppnåeliga mål!
Google har en procent regel 70 - 20 - 10 enligt följande!
Arbeta sjuttio procent med kärnverksamheten, tjugo procent med kommande saker och tio procent med nya projekt.
En medarbetare på Google får dessutom använda tjugo procent av sin arbetstid till egna projekt. Något som har visat sig mycket fruktbart och gett upphov till en rad av fantastiska skapelser som Google now, Google News, rörelse på Google Maps, trehjulingen för gränder och gångvägar på streetviews, gmail plus Adwords och Jonathan Rosenbergs bästa tjugo procent (egen tid) blev projektet att alla föremål på Yad Vashem museet i Jerusalem skulle digitaliseras något som i sin tur ledde till att borde inte alla föremål på museer runt om i världen digitaliseras - Googles Open Gallery.
Bästa erfarenheten av, med, den egna tiden är att medarbetarna kan pröva något nytt och provar saker, man utvecklar och prövar färdigheter som man inte använder dagligen, kan hitta nya vägar för samarbete med kolleger och sammantaget blir de smart kreativa ännu smartare på high tech företaget Google.

PS Hittar inte tillbaka till bloggen ovan där jag lånat bilden men vid sökning hittar jag fram till Bacon a Love Story som är en amerikansk framgångsrik blogg som blivit bok och säljs via Amazon och andra förlag. Vår baconblogg ovan som förmedlar Google från insidan är att alla, nästan, är män som jobbar där, de är unga!
Inga chefer, nästan, är kvinnor och att maten på företaget inte är särskilt god!
På det mest öppna företaget av dem alla med den absoluta transparensen och den totala tilltron till Internets frihet  är det samtidigt ett ogenomträngligt hemlighetsmakeri kring parametrarna om hur Googles pageranking går till och hur all scanning av sökningarna hanteras.
Är inte detta en verksamhet som verkligen borde belysas frågar Kistalight som trots allt verkligen gillar Google och hellre scannad än stalkad.

Betyg för Google från insidan: Fem snabba sökningar av fem med Kistalight högt på pagerankingen!
 - Grabbar och tjejer på med Googleglasögonen bara!

Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Moderna museet  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik
©Thommy Sjöberg

Om jag var en historielärare...

Om jag var en historielärare skulle jag absolut berätta något på morgonsamlingen för kidsen om bakgrunden till de flyktingar som vi ser på TV, i media, bland rubriker och i nyhetsflashar!

Vi ser dem varje dag!
De vandrar, traskar, går och flyr från krigen i Syrien, Irak och Afghanistan och söker sig till freden, välfärden och friheten i norra Europa.
Mödrar och fäder som bär och kånkar på sina barn, på sina axlar, i famnen och håller dem i sina händer.
Barn som är hotade av militär, av omänskliga ideologier och religioner, barn som bombas av kemikalier, sofistikerade vapen och barn som drunknar.
Om jag var historielärare skulle jag börja med videon ovan och fylla på med en kortfattad reportage och historieserie, mycket bra, från SvD Konflikten i Syrien för nybörjare!


Om jag var en historielärare skulle jag också berätta något med hjälp av bilder; om barn, krig och vuxenvärlden, något om vuxna människors svek, om länder och staters kollaps när ett politiskt system krisar och inte längre förmår att styra ett samhälle och hålla ihop sitt land.
Då är barnen de första offren som kommer i kläm!
Bilden på den napalmbombade flickan från Vietnamkriget har nu fått en motsvarighet från kriget i Syrien, genom den lilla pojken Allan, som hittas drunknad av kustbevakningen på stranden vid den turkiska kusten.
Vilka makthavare kan försvara en sådan ondska?

Om jag var en gammal historielärare skulle jag också minnas bilden på den lilla judiska pojken från upproret i Warszawas ghetto 1943 som visar så i ögon fallande på nazismens brutalitet och krympta ideologi.
Ska man berätta något om krig, maktlystnad och  krigsförbrytare då ska man börja med barnen. Krigsbilder med barn som visar på vuxenvärldens oförmåga och i Syrien även världssamfundets handlingsförlamning!
I Syrien kommer säkert dessutom eftervärldens dom att bli mycket hård och entydig om det nu kommer att upprättas krigsrättegångar när väl kriget är över.

Om jag var en historielärare  skulle jag berätta om den lilla flickan i den symboliska röda kappan i  Steven Spielbergs dokumentära spelfilm Schindlers list. Den röda kappan som var det enda inslag av färg som fanns i den svarvita filmen och som var ett mytiskt ledmotiv i berättelsen.


Steven Spielberg som är en stor berättare visste att för att visa på den hisnande avgrunden i andra världskriget och hos Förintelsen måste man ha med barnen.
Vem, vilka, som kommer att berätta historierna om Mellanösterns flyktingar och krig återstår att se.
Vem vet?
Kanske överlever en liten livlig flicka med lockigt hår och röd kappa, en flicka som kommer att berätta den historien för oss!
©Thommy Sjöberg

Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Moderna museet  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik

Facebook Light - Grattis Kistabibblan plus lite Twitter

I dag grattar vi Kistabibblan, om än lite väl sent, till utnämningen Världens bästa bibliotek. Vi firar med En liten essä nåja mer kåseri om Facebook och hur de rangordnar sina vänner i sin vänbox. Bild från kistabibblan Thommy Sjöberg

Kistalight har haft anledning att rodda runt på olika Forum och chattsidor om facebook och kollat deras javascript (här ett av dem - Arjuns reed Haran) i veckan.
Vi undrar om inte Facebook är nördarnas revansch!
En revansch för de som inte var en i gänget när det begav sig på higschool i ungdomen.
Högstadiet som kan vara en sådan arena för hierarki, mobbing, mainstream och där rollerna och statusen är så klar och tydlig.
I en stenhård positionering mellan kidsen.
Precis som i vuxenlivet men bara så mycket mer!
I Facebooks vänbox kan man uppleva att de finns där alla de här typerna, nästan som cartoons, queen bees, skämtarna, outsidern som kanske är punk, matte och spelgeniet eller rebellen som är kung i korridorer, på skolgården och som utmanar i klassrummet.
Alltså, Kistalights kurs, arrangerar Facebook sina mytiska algoritmer efter det konceptet när de gör en rangordning för vilka vänner som ska vara i boxen!
The king (rebellen) alltid med i vän rutan, någon smart person bör absolut vara med, kan vara spelgeniet eller någon med speciella talanger, så finns de andra mer rörliga och utbytbara i boxen. Bästa idrottskillen eller tjejen förstås, clownen och spexaren, tuffaste och mest utvecklade tjejen - en bitch, bror duktig kan få vara med om han inte är för nördig och the king har nytta av honom, alla de vanliga - de som är mainstream och jamsar med och hoppas på en plats runt the king och mer i periferin kanske någon punkare eller scout... så kan det se ut med Facebooks arketypiska rangordning av vänner. Något vi upplever efter att i veckan ha besökt och tolkat ett antal frågeforum och chattsidor.
Allt efter en granskning av Kistalight i satirisk godmodig anda!
Finns det då där några skärvor av sanning i en sådan tolkning?
Tja... Facebook bör nog bedömas med glimten i ögat och vem kan man fråga sig vill hänga på högstadiet hela livet?


Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Moderna museet  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik
©Thommy Sjöberg

Hur går det till - Facebook och Google?

I dag dags för lite undersökande reportage, nåja, mer några funderingar kring Internets öppenhet och giganternas Google och Facebook och deras förhållande till sökningar, urval, rangordning och var finns sanningen någonstans kring dessa deras parametrar.
Nog så pretentiöst alltså!
Ah... på Kistalight försöker vi ändå inta en godmodig hållning och vi gillar teknikutveckling.
Se bild på undertecknad med Stalin (obs kritisk bok, nästan avhandling om den gamle diktatorn) och Bulgakov (magisk satir om Sovjettiden) under armen!
Vi vet att många entreprenörer, företag, institutioner och för den delen privatpersoner skulle ge skjortan för att komma högt (första sidan) på sina Google sökningar.
Vad är hemligheten bakom urvalet och står den i motsats till den faktiska verkligheten eller sanningen om man så vill?

• Klart att många länkar till en högt rankad sida är viktiga för alla som vill synas!
• Att det finns en sorts sann viktig relevans på sidan, fakta med viktig information, alltså en seriös sida.
• Stort nyhetsvärde blir per automatik många sökningar och hög ranking.
• Att texten är välskriven och med väl utformat bildmaterial.
• Så finns det också ett antal hemliga sökkriterier bakom varje sidas ranking.
• Bakom varje sidas ranking måste det väl även finnas en etisk  bedömning (porrsurfarnas sammansvärjning)! Krig, militära hemligheter, propaganda, falsk information och andra pressetiska avvägningar.
• Kistalight vill gärna tro också att det finns någon form av estetisk bedömning, bra stil (form och innehåll) medför högre ranking - se även välskriven text.
• Dessutom scannas varje sökning och aktivitet åtminstone för 18 månader - Big Brother(?).
• Kriterierna kring sid och sökrankingen är också variabler - de förändras över tid med algoritmer  och teorin för egenvärden till positiva matriser som grund där man ögonblickligen kan organisera, sortera och leverera ett oöverskådligt material .
• Hemligheten bakom Google är förstås att man är bäst, snabbast, har högst teknisk kapacitet och att man skapat en oöverskådlig flexibel faktabank och en oändlig kunskapskälla som slår det mesta. Konsten blir att göra ett urval, en bedömning och vems sanning (relevans) är det som egentligen levereras. Är det när man kommer högst upp på Googles sid ranking?

Hos Facebook gäller förstås motsvarande sanning om att det är viktigt att synas och komma så högt upp på vänlistan som möjligt och försöka få så många gilla och kommentarer det bara går. Det kan vara en både roande och en kul fritidssyssla så länge godmodigheten, leken och det goda, fairplay råder mellan vänner. Tyvärr som på livets alla andra arenor kan det vara andra drivkrafter i rörelse. Man vill positionera sig, förminska och reducera andra, kort sagt, man hittar vägar till att utöva härskarteknik och ta plats.
- Ja rent av finns möjligheten att utöva lite stalking! 

Kistalight funderar vilka vänner som hamnar i din sidebar högst upp på din Facebooksida!

Hur rankar Facebook dina nio vänner i din sidebar (bilderna i toppen) på din sida?

• Se här är några faktorer som bidrar till varför du kanske får se vissa vänner i den lilla listrutan - se Vänner på din egen profil:
• Interaktioner (nyligen och över tiden)
• Profil visningar (de har tittat på din profil och / eller om du har tittat på deras profil - Totalt antal visningar jämfört med andra vänner profiler tittade)
• Foton som du har taggats i (eller har märkt dina vänner).
• gillar och kommentarer
• Bilder visade (de har tittat på bilderna, och / eller om du har tittat på deras)
• Online Vänner som är online eller nyligen varit online. 
• Chat - Facebook IM chattmeddelanden mellan varandra
• Privata meddelanden som skickas mellan vänner
• Eventuella "inbördes samspel" mellan dig själv och dina vänner kommer att spela en stor roll, så om du och din vän både sett varandras profil nyligen (eller gillade varandras foton, kommenterade varandra profiler, märktes i bilder, etc), sedan dessa vänner är mer benägna att visas.
• Senaste Interaktioner tycks också spela en stor roll i vilka vänner dyker upp. Samt, interaktioner som har varit på att gå under en längre tid.
• Det verkar definitivt som att Facebook efter böter har avstämt sin algoritm mer exakt för de nya Timeline profil vänner "box" -listan, jämfört med den äldre sidebar profilen vänlistan.
• Din sidebar med nio vänner som visar dina vänner på sidan kan anses vara några av dina närmaste vänner och / eller de vänner som är mest intresserade av dig, baserat på deras "facebook" interaktion med dig (och / eller dina interaktioner med dem. 
• Vet också att det finns någon form av script av programmeraren Arjuns reed Haran som du kan dra upp till raden för bokmärke i din webbläsare och kontrollera rankingen av dina vänner.

 You got a friend in me musik från Toy Story Randy Newman.
 - Bättre scannad än stalkad tycker kistalight!
Just i skrivande stund finns en familjemedlem, 3 släktingar, 3 arbetskamrater och en konstnär som jag blev vän med efter ett radioprogram och en kompis med i boxen.
Har under lång tid haft två parkerade vänner i min sidebar. Den ena är helt okej även om vi inte känner varandra och aldrig har träffats så tillhör vi en gemensam grupp, författare på Facebook, och hon driver en intressant POD om författare och en skrivarskola vilket får mig att trycka på Gilla knappen och kommentera något som  dock inte borde göra oss till nära vänner. Lite stolta har vi dock varit att hon, en riktig författare, dyker upp där i vänboxen men just i dag har hon lämnat mitt lilla sällskap i rutan vilket faktiskt gör mig en aning lättad. Hon har för övrigt ersatts av konstnären ovan.
Gott och väl med alla parametrar ovan men vad händer om en person som man inte har någon interaktivitet med, i alla fall väldigt liten från min sida, tycks ha parkerat där i din vän ruta och sidebar!
Vet inte för hur länge men dock säkert i månader och kanske år!
Aktiviteten är utebliven och noll dialog från vederbörandes sida, det bjussas inte på en mm där, men ständigt finns ändå personen där i din ruta!
Hur går det till?
Att ge och ta!
Var finns känslan för fairplay?
Är vänboxen manipulerbar?
Är detta då någon form av stalking?
Bästa är ju att fråga personen i fråga vilket jag gjorde med författaren ovan och fick ett mycket bra svar som kändes tryggt!
- Inte en aning Thommy jag kan inte så mycket om Facebook!
Outgrundliga är alltså Facebooks vägar (dessa mytiska algoritmer) och dina vänner finns rankade i Facebooks javascript men sanningen om vem som är dina vänner?
Ja den finns säkert någon annanstans!
Facebook bör, det rekommenderas!
Tas med en klackspark och med glimten i ögat!

Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Moderna museet  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik
©Thommy Sjöberg

Pressvisning Light på Moderna - Francesca Woodman

Igår pressvisning på Moderna museet i Stockholm, Kistalight was there, ackrediterad som bloggare tillsammans med kulturjournalister, en grupp studenter från Jakobsbergs Medialinje och andra fotoentusiaster.  Bild ovan Thommy Sjöberg

Daniel Birnbaum och Ann-Sofie Noring hälsar Välkomna medan vi utrustas med kaffemugg, trendriktig kaka, snygg mapp med pressmaterial och en vacker fotobok om Francesca Woodman Om att vara en ängel. Boken är producerad av Moderna Museet och fungerar även som utställningskatalog.
Francesca Woodman är en av alla dessa unga genier som tycks vara färdig med sina konstnärliga uttryck redan från början och går ifrån oss i allt för unga år. Hon har en mognad och komplexitet (avgrund) i sina bilder, på många sätt förebådar hon dagens sociala media, bloggar och Instagram, med sina serier av prövande fotografier, selfies, gärna understödda med poetiska kommentarer.
Vår föreläsare  och guide Anna Tellgren lotsar oss igenom Francesca Woodmans bildvärld och historia. Francesca kommer från en konstnärsfamilj med italienska rötter, hon fick sin konstnärliga utbildning på en anrik konstskola i Provincetown Rhode Island där hon gick i fyra år och prövade olika material och metoder.
Anna Tellgren som också är utställningens curator har ordnat bilderna i mer tematiska serier än i biografisk följd. Där finns serien On being an angel, där en del av bilderna är tagna i Rom från en stipendievistelse, där Francisca prövar miljöer och föremål. En annan serie är Houseserien som förmedlar obehagliga stämningar, spöklika, de är tagna i ett industriområde i Providence där Francesca bodde under sin studietid. Bilderna och deras stämningar har jämförts, från svensk horisont, med Maria Gripes böcker Skuggan över stenbänken från skuggserien. Kistalight tycker möjligen att det påminner om Stephen King och hans rysare.
 Francesca prövar även att jobba med modell, typ äldre herre, Charlie the model, där hon använder sig av speglar, papper, genomskinligt tyg och även medverkar själv - här tycker jag att bilderna får mer karaktär av lek och improvisation rent av lite ballongdans (finns ofta rörelse i Francescas bilder) och de kusliga stämningarna från andra serier lättas upp med humor och ironi.
 En serie där rörelse, (Francesca var även en av de första som deltog i videokurser) fjärilar, selfies med mycket hud, och en rad surrealistiska föremål inramas med mönster och textur är Swan Song serien som också var Francescas examensarbete i på konstskolan RISD i Provincetown.
En redan mogen och färdig konstnär?

Visningbild Utan titel Rom 1977-78
Efter konstskolan i Provincetown flyttar Francesca till New York och prövar ny teknik i bilder i jätteformat Study for Temple Project och möjligen tänker hon sig en framtid inom mode och design vilket kan ses i hennes Zig Zag studies så blev det inte och allt för ung tog hennes liv slut och hon blev en myt i fotografins historia.

Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Moderna museet  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik

© Thommy Sjöberg

Bright or Right - Millenium four Light

Fjärde Millenium boken ges ut i dag - Kistalight uppmärksammar, firar, med tips om sin egen essä In the Footsteps of Stieg Larsson!
Följ i fotspåren på den mest bästsäljande av alla svenska deckare!
Free Download - Bara att ladda grabbar och tjejer!
- Så här långt 488 nedladdninga!
Visst borde engelskan friseras!
Google translation!
What a translation!
Kistalight som trodde att Smashword inte tryckte svenska texter.
Prövade då en av texterna från Kistalight på spaning... den om Stieg Larsson i en engelskspråkig version.
Törs dock inte gå in i texten och frisera den allt för mycket eftersom vi fått den godkänd av Smashwords grindvakter vilket är lika med den formatering som ska passa allsköns digitala publiceringsmöjligheter.

Hej och hå inför fortsättningen av Milleniumserien!
Är det moraliskt rätt att fortsätta en utgivning?
Stieg Larsson som skrev tre tunga bästsäljare till deckare!
I bästa journalistiska stil med en genial intrig och i en lek med karaktärerna i genren.
Bästa Pippi Långstrump i den digitala världen och en Kalle Blomkvist som undersökande reporter, varvat med ett nästan antikt ödesdrama inom familjen.
Wow!
David Lagercrantz har säkert en livligare och mer distinkt stil än Stieg Larsson, Zlatanboken tyder på det, och kan säkert utveckla en spännande intrig och skapa några nya karaktärer.
Vi får se hur det går?
För resten är det fult att tjäna pengar?
Dra in några ytterligare miljoner till en krisande bokbransch som har fullt sjå att anpassa sin bokutgivarkostym i digitala tider.
Och Stieg Larssons anhöriga de skänker sina arvoden till tidningen EXPO.
Kan det bli bättre?
Kistalight som älskar Internets frihet tycker att även litterära karaktärer kan få leva sitt eget liv efter det att upphovsmannen inte är med längre!
Sådant sker även i fanfictiongenren på Internet men det är klart då är det inte kommersiella skäl som styr utan en högst egen värld av fantasi och föreställning.
Förresten är inte Milleniumböckerna fan fiction på högsta nivå?
Med en cyber Pippi i absolut världsklass bland hackers och skumma bovar och med en Kalle Blomkvist på uppdrag granskning i en allt mer övervakad värld.

Vill man läsa den svenska versionen av Kistalights spaning i spåren på Milleniumböckerna beställ på kistalight@gmail.com kostar en hundring!
©Thommy Sjöberg
  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik