Dante den förste författaren, Anders Cullhed!
Varför inte något om Dante på Världsbokdagen! En litterär gigant, poeterna poet, en ännu levande klassiker som fortfarande kan tolkas som en modernist! Här kommer några essäer som bra mycket liknar svar på frågor från en tenta om Dante från SU hösten 2021! (Öppen källkod, varför hålla på sina svar!? - Kistalight)
Fråga 1
Anders Cullhed berättar (också) i Dante Den Förste Författaren om hur Dante utvecklas som författare, blir en auctor, som både citerar (latin), kommenterar sina texter och som författare skapar sitt eget språk med en egen ton (cansoner och terziner).
Anders Cullhed delar in de olika sätten att göra en bok för den medeltida författaren; 1) Scriptor (skrivare) som skriver ner andras ord 2) Kompilator (en skrivare som skriver ned andras ord och gör egna tillägg) 3) Kommentator (en som skriver främst ned andras ord och liksom hänger på sina egna) 4) Auctor (en som både skriver ned sina egna ord och kompletterar med andras ord)
Ett viktigt begrepp I Dante den Förste Författaren är att Anders Cullhed betonar hur Dante blir sin egen kommentator. Förebilderna är de stora verken som Aeniden och det största verket av dem alla, Bibeln, som försågs med kommentarer när de lästes och studerades i kloster och katedralskolor, just att de studerades på plats berodde på bristen på papper. Skrifterna var skrivna på pergament.
Redan i sina tidiga verk som Vita Nuova började Dante kommentera sig själv som en riktig auctor. Dante använder främmande ord, aliena, för att bekräfta de egna orden. Tekniken att kommentera sig själv liknar sedan i Komedin en kanonisering, t ex, citerar Dante sig själv, indirekt i flera sånger (mycket elegant). Från Skärseldsberget genom kompositören Casella som framför en sång om kärlek så väljer han en av Dantes sånger (cansoner) Skärselden (2, 112) Amor, som till mig i mitt sinne talar.
Senare på Skärseldsberget, Avsats 6, bland frossarna, citerar (flikar in) Dante. Ni damer som förstår vad kärlek är (höviskt?) från Vita nuova på ett berömmande sätt av Bonagiunta från Lucca. (Skärselden. 24. 49 – 51). Uppe i de högre sfärerna, Paradiset, bland solar och planeter, citeras O ni vars tanke tredje himlen rör från Dantes Convivio 2 av Karl Martell. (Paradiset. 8. 36 – 37). Tre döda; en musiker, en poet och en furste låter här, Dante (stolt), beundra hans poesi.
Dantes sätt att kommentera sig själv tyder på, enligt Cullhed, att Dante besatt en betydande förmåga att sälja, promota eller marknadsföra, sig själv och sitt författarskap. Något som i hög grad visar att han är en modern författare.
Dante är hos Anders Cullhed en författare som är formad av den entreprenörsanda, som fanns i Florens under medeltiden. I Florens rådde mer en merkantil anda (handel, hantverk, business och kommunal organisation) än i de lärosäten som fanns i grannstäderna Bologna och Padua. De senare, städer som hade en akademisk tradition.
I en tid med konkurrens, rivalitet, uppfinningsrikedom och för tiden djärvt kommunalt självstyre, men även svek och korruption, blev det naturligt att tävla med sina texter.
Rivaliteten syns i, refererar Cullhed, i Skärseldens elfte sång. Där skuggorna på Avsats 1 renas från sitt högmod. En av dem är Oderisi da Gubbio som var en mästare på att illustrera böcker men som kom att få sin överman. I livet skulle jag inte vara så blygsam, för min heta åtrå att bli berömd, vilket var all min strävan. (Skärselden. 11. 85 – 99)
Anders Cullhed betonar mer än de andra Danteforskarna som vi läser, Albert Russell Ascoli och Giuseppi Ledda: Dante som en författare präglad av den historiska entreprenörsanda som rådde i Florens under 1200 och 1300-tal.
Anders Cullhed hänvisar till, inspirerad av, Dantespecialisten Albert Russell Ascoli som också framhåller begreppet auctor i sin essä From auctor to author: Dante before the Commedia.
Ascoli visar i sin essä hur Dante i sina tidigare böcker (skrifter) som Vita Nuova, Convivio, De Vulgari Eloquntia (folkspråk) och under inflytande av skolastik (tänkande från antiken genom Aristoteles, poeter som Homeros och Vergilius och fram till medeltidens teologi - kristendom) hur man kan använda italienska folkspråket.
Genom att Dante använder folkspråket (italienska, i några fall occitanska och inspireras av trubadurpoesi) blir Dante inte bara en auctore utan också en poet. Italienskan blir ett böjbart och elastiskt poetiskt språk som struktureras i Dantes Commedia och som redan tidigt blir en kanon. Han fullföljer en litterär tradition från Homeros (grekiska) till Vergilius (latin) och Dante (italienska). Ascoli lägger i sin essä tyngdpunkten på Dante som en språkman. En djärv författare som låter sig inspireras av att italienskan som folkspråk, och som är under djupt inflytande av Vergilius och förnyar den västerländska litteraturen. Under Dantes kamp med språket i Komedin så fördjupas också hans syn på kärleken till Beatrice! Kärleken går från en jordisk till en mer andlig gudomlig upplevelse, även Dantes uppdrag som diktare förändras; pilgrimen blir en diktare med ett gudomligt uppdrag menar Ascoli.
Den andra essän som vi läser är av Giuseppe Ledda, Dante Alighieri, Dante-poet, Dante-character, kan ses som skillnaden mellan pilgrimen och berättaren Dante i Commedia. Berättaren och pilgrimen får göra en dualistisk resa från synd till evig glädje genom tre stadier (Helvetet, Skärselden och Paradiset). En rörelse från att nå en förståelse, få en insikt om, ondskan, bli renad från den (ondskan) till att förstå och få kunskap om gud. Berättargreppet med en berättare (Dante – poet) och Pilgrimen (Dante – character) skapar en komplexitet (berättande och berättelsen) i komedin.
Från första början i komedin inser vi att perspektivet skiftar mellan pilgrimen och berättaren (poeten). Ledda påpekar att Dante berättaren (poet) regelbundet stör berättelsen med minnesbitar som representerar han själv om hur han föreställer sig, sitt skrivande, med anvisningar till läsaren och om hans känslor. Han är subjektet i tidens flykt och hans poem tog många år att skriva. (Paradiset. 25. 3)
Ledda nämner också hur pilgrimen och berättaren (syntes) blir medvetna om uppdraget, först autonomt och sedan genom en profetisk invigning av att bli en författare med gudomligt uppdrag för sitt poem även om han tycker sig ovärdig uppgiften. I sång 26 i Skärselden rad 64 får han sin ingivelse, proklamerar, säg mig för jag vill sedan skriva ner det: Beatrice fullkomnar sedan hans uppgift i sång 33 Skärselden, rad 52ff Lägg på ditt minne orden som jag sagt dig och gör dem kända för envar / _ _ _ / dessutom förutser Beatrice Dantes landsflykt från Florence. I Paradiset understryks Dantes roll som författare med profetisk roll enligt Ledda av sådana religiösa storheter Peter Damian, aposteln Peter, James och John i Fixstjärnehimlen.
Dante blir sedan skriver Ledda en Scriba – Dei, en författare med ett gudomligt uppdrag.
En intressant sida hos Ledda är att han tar upp Dante som politisk författare, kritik av påvarna (sinomi), korruptionen i Florens och maktfullkomliga kejsare.
Möjligen skulle man kunna tolka essäuppgiften (fråga 1) som att Cullhed ser Dante som en författare framsprungen ur den entreprenörsanda som rådde i Florens kring år 1300, Ascoli som analyserar Dante och folkspråket italienska och slutligen Ledda som ser Dante som den politiske författaren och kritikern av påveväldet. Främst analyserar dock Ledda berättarstrukturen hos Dante genom komplexiteten kring pilgrimen och berättaren (the poet and the Dantecharacter).
Även kärleken hos Dante (the poet and character) får sitt utrymme hos Ledda. Där finns Beatrice write of her what has never been written of any other woman Där finns Francesca med den mer jordiska om än passionerade kärleken i sitt gripande drama som åtminstone pilgrimen (Dante – character) ömmar för hennes öde.
Fråga 2. Dante
Välj en av följande karaktärer i den gudomliga komedin och skriv om hur
ni tolkar dessa. För in personerna i en historisk kontext om möjligt och
jämför med Lagercrantz subjektiva tolkning.
Väljer - Ulysses Inferno Sång 26, antagligen den mest kända och omtalade av alla sånger i Komedin. Jag kan inte låta bli att först förundras över Dantes skaparkraft och fantasi när han berättar om pilgrimen och Vergilius vandring ner genom Helvetet (inferno). Pilgrimen behöver inte bara Vergilius på färden utan får också assistans av väl så förunderliga väsen som Geyron, en fantasykaraktär, en blandning mellan människa (ansikte) kroppen som en orm med två ludna kloförsedda ramar och en svans som en skorpion och ryggen bemålad med underliga tecken. Med Geyron når de Malebolge (även det en skapelse av Dante) åttonde kretsen i nedre helvetet i åttonde cirkeln.
Här hamnar Ulysses I kategorin onda rådgivare för sina stridslister i Troja med den trojanska hästen och stölden av Palladiet. Ett hårt straff kan man tycka men förståeligt om man jämför med dagens värld hur sluga och onda handlingar bestraffas som kan ligga bakom organiserade krig och folkmord.
Inledningen till sång 26, Gläds, Florens, åt din ryktbarhet, vars vingar burit dig vida över hav och länder / _ _ _ / påminner i tonen om anslaget till Ulysses: Sångmö, berätta nu om den aldrig rådlöse mannen, / _ _ _ / som besökte så många länder / _ _ _ /.
Dantes verser är inte bara musikaliska med rytm och vackra liknelser utan de har även starka karaktärer. Dantes karaktärer som pilgrimen (fiktiv Dante) och hans färdkamrat ledare och mästare (fiktiv Vergilius som lärare och förebild) träffar likaledes en fiktiv Odyssevs en man som brinner i Helvetet i en låga med kluven tunga (Odysseus och Diomedes) rad 47 ff. I sång 26 finns tre av den västerländska litteraturens stora gestalter och som i Dantes hand blir tre karaktärer, mästare, pilgrim och resenär. Bildlika gestalter som kan sätta fantasin i rörelse för både konstnärer, serietecknare och skapare av dataspel (gamers). Pilgrimen dras till Odysseus. Han är nyfiken på hans öde och förstår att elden där han fastnat i Helvetet också är hans (O;s) egen inre eld. Pilgrimen ser i Odysseus en förebild och kan spegla sig i hans öde även om han ännu inte riktigt förstår att han själv kommer att skriva ett stort verk i liknande anda som Odyssén.
Dante låter även Odysseus dikta vidare om hans eget öde. I Odysseus tvådelade eldtunga där han brinner finns en dualism, något som skaver; det är hans svek, hästen i Troja, att han inte är hemma hos sin familj och att ständigt vill testa gränser, är nyfiken och vill ge sig ut på nya äventyr. Det är alltså svek, gränslöshet men också längtan efter kunskap som skaver och är drivkraften, alltså en ganska modern människa.
Efter hemkomsten väntar vidare äventyr och Odysseus får i en lång monolog, en av Komedins längsta monologer av en annan person än Dante, Mästaren, Pilgrimen eller Beatrice, berätta om hur hans äventyr och liv slutade. Odysseus berättar om sin sista resa (skeppsbrott vid Gibraltar) som en uppgift där han manar sina mannar: Betänk ert ursprung: Ni blev inte födda att leva som de oskäliga djuren men till att söka efter dygd och kunskap. Helvetet. Sång 26. Rad 118 – 120.
En författare som också diktade vidare där Odyssén slutar var greken (kretensaren) Nikos Kazantzakis som lät Odysseus fara ännu längre bort än Dante, ännu mer brinnande och sökande (där 1900-talets stora tänkare fanns i bakgrunden), norrut till gränsen av all civilisation, ett jätteverk på 33333 verser säkert inspirerat av Komedin. Kazantzakis översatte även Den Gudomliga Komedin till nygrekiska (dimotiki) först på eget förlag och där han även bekostade tryckningen, vilket nästan då ruinerade honom, senare kom även nya upplagor.
Några moderna tolkningar av Odysseusgestalen är James Joyce Ulyssses, säkert med en viss påverkan av Dantes Sång 26 i Helvetet och Eyvind Johnsons Strändernas Svall där Odysseus mer har moraliska tvivel: Är det rätt att döda i kampen mot ondska, totalitär ideologi och rofferi, gäller framförallt Odysseus hemkomst efter Troja och uppgörelsen med friarna.
Olof Lagercrantz tolkning av Odysseusgestalten hos Dante finns i stort sett i raderna ovan och frågan är om inte det är Dante som har grundlagt vår syn på Odysseus som en brinnande kunskapssökande karaktär i Komedin.
I Lagercrantz tolkning blir dessutom Odysseus en renässanskaraktär som i Komedin kränger sig ut ur medeltidens trånga kostym och världsbild.
Fråga 3 Dante
Jag väljer Sång XXIV från Skärselden för att jag hittat fram till Sången genom eget skrivande via några knaggliga verser från San Gimignano i Toscana. Medeltida stad med höga torn och berömt vin, Vernaccio, på vägen mellan Florens och Siena! Vad spännande att kunna hitta en stad där både Dante, Mona-Lisa och Leonardo da Vinci knallat runt i gränderna när det begav sig. Dante som var ambassadör för guelferna stadsstaten Florens i San Gimignano år 1300.
Mona Lisa Light October in Toscana
Det passar utmärkt att hitta vägen till Sång 24 i Skärselden via ett lokalt berömt vin, Vernaccio, efter ett besök i San Gimignano Toscana.
I sång 24 kravlar vi oss uppför skärseldsberget tillsammans med Pilgrimen, Mästaren och Statius och kommer till Avsats 6 och platån med frossarna. Pilgrimen är på väg mot, kärleken, frälsningen och Empyrén med stöd och guidning av Vergilius och Statius (lärarna), dock något osäker på Statius betydelse i Komedin.
Sätter man in pilgrimen (Dante) och mästaren (Vergilius) i en litterär tradition i vår västerländska kanon kan vi inte låta bli att tycka att här finns några av de första karaktärer som tillsammans utforskade världen och gjorde både en bildningsresa som även var ett geografiskt äventyr i tillvaron. Pilgrimen och mästaren var en duo som behövde varandra (åtminstone Dante) medan Odysseus var mer en solitär karaktär på sina äventyr liksom Aeneas som visserligen tog hand om sin gamle far Anchises men mest fick klara sig själv på vägen hem för att grunda Rom.
Efter pilgrimen och mästaren finns det massor av par i världslitteraturen; några är Don Quijote och Sancho Panza, Candid och Kunigunda, hos John Steinbeck finns det par som kompletterar varandra som i Möss och Människor eller resa Med Charlie och i modern amerikansk film vimlar det av par på vita duken som gör en resa mot insikt, kunskap och mognad som kan stämma till eftertanke efter färder över den amerikanska kontinenten. Filmer som On the road (även bok), Sideways, Five easy pieces, Easy rider, Fågelskrämman och varför inte Thelma och Louise och ett exempel från den samtida litteraturen kan vara paret i den italienska författaren Elena Ferrantes, Napolikvartetten, flickorna Elena och Lila i Min fantastiska väninna som gör en bildnings och klassresa i det moderna Italien.
På sin färd som ett skepp i förlig medvind (rad 3) bland frossarna träffar Pilgrimen och lärarna på sin vandring en rad karaktärer (andar) Forese som man frågar, om hans syster Picardia och där de får veta att hon är i himlen.
En poet, Bonagiunta från Lucchesa, 1200-talet, en stor versmakare men en poet med ännu större begivenhet på vindrickande. En fransk påve Martin IV; han var från Tours, och rensar ut med fastan Bolsenas ål och vinet från Vernaccia (rad 23 – 24) och han dränkte gärna ålen med Vernaccia medan han bokstavligen åt ihjäl sig.
Fler frossare och drinkare i följet är Ubaldin de la Pila, Bonifazio, den törstige messe från Marchese och han Bonagiunta från Lucca som är ivrig att bekanta sig med Pilgrimen och mumlar något om Gentucca en mystisk kvinna som var ogift som ska få pilgrimen att älska Lucca.
Bonagiuenta frågar pilgrimen om det är han som skrivit, den nya poesin (Stil Nuovo) och dikten O kvinnor ni som har förstånd på kärlek.(rad 51) Dante visar här på ett modernt grepp genom att lyfta sin egen poesi även om han intar en ödmjuk hållning och säger sig just bara nedteckna vad kärleken mig inger.
Medan frossarna skyndar vidare frågar Forese pilgrimen om han får se honom igen och berättar om sin bror Corso Donati som var ledare för de svarta i Florens och hans öde. Sant nog; men den som bär den största skulden svarade han, ser jag en hästsvans släpa bort till den dal där ingen skuld förlåtes.
En poetisk skidring av Corso Donatis död!
När Forese skyndat vidare kommer pilgrimen till ett träd som dignar av frukter där folk står med lyfta händer och ropar och gäckas med sina önskningar. När vår trio Pilgrimen, Vergilius och Statius närmar sig trädet hörs en röst som ropar: Minns de fördömda / _ _ _ / och rusiga av mat och drycker som kämpade mot Theseus, minns judarna som för sin törst gav vika och ratades av Gideon som kamrater när han drogs nedför kullarna mot Midjan. Rad (121 – 126) Trion lyssnar när de går längs kanten (Avsats 6) om frosseriets synder som för med sig en så erbarmlig vinning. (Rad 129) En röst frågar vad de tänker och säger att de ska ta av här framme för dem som söker frid! Pilgrimen bländas av ett ljus (ängel) och märker en vindfläkt över sin panna när vingens fjädrar (ängeln) han förnimmer och ett P suddas ut från hans panna medan han hör en bön för frossare: Saliga är de som nåden upplyser så, att kärleken till gommen ej väcker mer begär än att de alltid skall hungra efter det som är rättfärdigt. (Rad 151 – 154)
Svar tenta Dante den 20 december 2021 Thommy Sjöberg Dantestudent och indieförfattare
A
Feedback
Alla frågor besvaras på ett mycket grundligt och utförligt sätt med resonemang utifrån historiska och textuella kontexter. Intressanta liknelser mellan Dantes, Joyce's och Kazantzakis Olysses var en behållning.
Du lyckas fånga framställningen dragen i den kritiska referenslitteraturens skillnader och likheter i behandlingen av Dante.
Valet av sång i fråga 3 är mycket bra och bra förklarat slutligen.
Du visar en mycket väl utvecklad förmåga att självständigt och kritiskt analysera och tolka den gudomliga komedin.
Du visar en mycket väl utvecklad förmåga att självständigt använda olika perspektiv i tolkningen av den gudomliga komedin.
Du visar mycket god kunskap om Dantes samtid.
Du visar mycket god språklig framställnings- och argumentationsförmåga för dina resonemang.
Referenser redovisas och hanteras på ett i sammanhanget korrekt och tydligt sätt.
- Dante and His Heritage 1321 - 2021 SU Light
- Dante Alighieri 700 år, Anniversary Light
- Läslov Light med Dante
- Dante Den Första Författaren ... Light
© Thommy Sjöberg
