Snön faller och vi med den ...

 Frida Hyvönen och Sahara Hotnight, vilken duo från På Spåret! Snön faller och vi med den, även i april.

Under mina promenader som panschis längs Järvafältets stigar kommer jag stundom att tänka på min barn och ungdoms bravader. Naturligt väl och kanske bearbetar man sina minnen? De får liksom en annan belysning genom ett äldre hjärtas sinne ... och en återkommande fundering blir hu ... vad man formas av sin uppväxt. Det blir liksom ett grundläggande soundtrack för vuxenlivets mödor, relationer och karriärer. Här en liten fortsättning på Kistalight/Thompas träningsdagbok Öppen källkod från OS Guld ... OS Guld ... Light Del II.

Från att åka snabbt på griller, vinna plaketter i skolmästerskap på Älvsjö IP till att lira moonshinehockey! Kistalight kommer av någon anledning att tänka på en slutspelsmatch i sin ungdom i början av sextiotalet i Sanktan. 

Snön faller och vi med den!

Matchen gick på Kanalplan mot Bajen och var en riktig holmgång. Kanalplan i kanten av Blecktornsparken och granne med Hammarby Sjöstad. En plats som är en del av Hammarbyidrottens hjärta, klubbens DNA och en hemvist för Bamsingarna klassiska hockeygäng med 8 SM pokaler på meritlistan. Bucklor som i dag är försvunna, gone with the wind i en bohemisk förening, men ändå bidragit till att det finns en vinnarkultur i Bajen med de tuffa grabbarna från Sofia och Katarina folkskolor. Söders kanadicker, som dominerade svensk ishockey under 1940-talet, Tommy Boustedt om Hammarby hockey. 

 I dag är Hammarby IP damlagets i fotboll hemmaarena. Kuriosa den klassiska entrén vid IP har ritats av den unge arkitekten Gunnar Asplund och den fanns även där när Kistalight tumlade runt i snöyran under cupmatch med Örby Tigers kring 1960 men finns ej kvar i dag.

Min speed på griller hade gjort intryck på både lärare, kompisar och föräldrar i Örby gamla folkskola. Jag fick vara med i skollaget i ishockey. En knatte från mellanstadiet fick vara med de stora grabbarna och lira matcher. Ryktet spred sig också till föräldrarna, lagledarna, för kvartersgänget Örby Tigers, som var ett talangfullt lag med villaförortens bästa grabbar men si så där ett par år äldre än mig. Tigrarna vann sin grupp i grundserien och när det var dags för slutspel blev Kistalight värvad från Östberga (Hälsningar från Östberga) till slutspelet med ryktet om sin fart på grillerna och med en teknik med stören som var något alldeles särdeles. Problemet var att man inte fick värva knattar under säsong enligt Sanktan och hockeyförbundets regelverk så att jag fick stränga order om att inte röja min identitet, ligga lågt så att säga, något jag var van vid från dem där hemmavid. Ändå ville ledarna för Tigrarna ha mig med, troligen som en sorts joker när matcherna stod och vägde. Den där killen som kunde svepa ned ett försvar och greja det!

Tillbaka till matchen vill jag minnas att det snöade stora täta flingor, genomlysta i strålkastarljusets varma sken, och med massor av mål var matchen lika vid full tid.
Förlängningarna avlöste varandra och tycktes aldrig ta slut.
Den där chansen att avgöra matchen – missade jag inte den?
I pauserna skottade vi snö med stora lånade skyfflar, mängder av snö, snö och åter snö medan flingorna föll som i en  julsaga med Carl Bertil Jonsson eller en låt av Ulf Lundell.

I en snö och spelarhög framför målet var jag nära att avgöra matchen i förlängningen. Till slut avgjorde ändå Bajen matchen när det var nyskottat, tror att det var en kvartsfinal för pojkar, födda -46 eller senare, i början på 1960-talet.

Än i dag undrar jag vad mitt namn var i spelarprotokollet?

Något prosaiskt, Kurt Erik Jönsson från Skebovik?

Eller kanske något mer exotiskt, Thom Lac de Mont, föräldralös kille från Quebec, uppvuxen på barnhem i franska Canada.

Oui ... oui, ami joueur de hockey sur glace!

Snön faller och vi med den ...

En gång till Öppen Källkod Remix

En gång till, öppen källkod, utdrag ur Kistalight Thompas träningsdagbok, inspirerad av Peter Van der Poels dito. Bild Thommy Sjöberg från kolonilotter Kista

Från den dagliga promenaden längs stigarna i Kista på Järvafältet!

I dag kör vi en dubbel, gymmar lite plus promenad, börjar med att knalla ned till utegymmet vid foten av Ärvinge fotbollsplan längs Järvafältet. Blir 3x10 ggr benböj tre olika höjder, 25 ggr kliva upp och ner på liten stubbe, plus lyfta lättaste stocken!

Hur mycket ska ja ta i?

Tills du ser stjärnor!

Nej ... nej ta 25 lättsamma lyft (Light) från midjan, upp över bröst och huvud innan du fortsätter din promenad. Är det vår eller sommar kan du prata med Jim på vid kolonilotterna, gammal fotbollspappa kompis som är proffs på fritidsodlande i allt från potatis till ljuva blomster, dessutom är han av skotsk härkomst vilket ger väldigt uppiggande diskussioner från svensk fegisfotboll till samhället i förorten, vore härligt höra vad han tycker om Peking OS.

Efter kolonilotterna kommer rastgård för hundar, har du tur träffar du i dag Zoy, han är döpt efter rysk indiepopstar och singer/songwriter och är världens snällaste rottweiler, Zoy tycker om att bli klappad och kliad på sitt huvud, samtidigt som du småpratar med hans husse.

Sedan fortsätter du din promenad längs Igelbäcken, hem för den fridlysta Grönlingen, tills du kommer till bron till Skogvaktarkärret. Här en plats där en flock änder har fått sin tillflykt. Kistalight som panschis passar alltid på att få en liten pratstund med dessa trevliga krabater, a small quack chat, faktiskt tror jag att de känner igen mig.Under snacket, grabbar och tjejer, you guys out there, ställer de sig gärna omkring mig i en rund ring, quack ... quack. En av dem känner jag särskilt igen, en rackare med vitt bröst och lite brunt huvud, ser vid första anblicken ut som en sothöna, men är en gräsand i flocken. Han tycks ha klarat vinterkylan och sitt utanförskap (se ut som en sothöna) väl!

Runt Ärvinge Ängar tuffar jag vidare, skiner solen tar jag ett break vid norrsidan, kisar, får lite D-vitamin på mig och chillar i motorvägsbruset från Kymlingelänken, i ett och annat blåljus som drar förbi eller en helikopter som hovrar över Rinkeby, kanske kommer jag att tänka på min ungdom. Märkligt hur det poppar upp saker så här som panschis, ibland kan det vara riktigt trevliga minnen.

I OS och skridskotider, hittar jag en gammal plakett i en låda från en vinst i ett skolmästerskap i skridskor från Örby folkskola 1959. Elva år gammal vann jag en tävling på Älvsjö Ip där man kring fotbollsplanen spolat en isoval. Vi elever fick tävla under en idrottsdag och idrottsläraren tog tid. Snabbast var jag för att jag hade fart på grillorna och tog snabba korsande skär (fina översteg) i kurvorna. Rören var hockeygriller, långa skenor på den tiden (Tumba, Rolle Stoltz och Lasse Björn var stjärnorna) och faktiskt gick det att få fart på rakorna, jämför bandyrör i dag.

Skridskofärdigheterna var uppövade på kommunalt spolade idrottsplatser som Stureby Ip, Bandhagen Ip och på Östbergarinken (Hälsningar från Östberga se även Beckett i Östberga), där det fanns en hockeyrink och träningen bestod i att all möjlig fritid tillbringades på rinken eller isbanorna där vi lirade tvåmål. Ett spontanlir (moonshinehockey) bortom vuxencurling, föräldrars närvaro och tränares klåfingrigheter så fick man fart på grejerna, utvecklade trick och dragningar med stören och det vimlade av ungar på isen på den tiden. 

Möjligen ... möjligen skulle möjligheter till ökad spontanidrott kunna vara något för de unga kring Järvafältet i dag.

Kistalight skyndar vidare på sin träningspromenad genom huslängorna i Ärvinge byggda av Ljungbergsgruppen. Hus som är en återgång till 1940-tals arkitektur och design om än i 1990-talsform. Snart är jag hemma vid Helsingörsgatan (Hälsningar från Kista) från min drygt två kilometer långa promenad och tänker:

Gud vad vi formas av vår barn och ungdom.

Jisses!

© Thommy Sjöberg