Kan inte motstå denna titel och presentation av en roman som handlar om dokumentärfilmaren Sanna som får i uppdrag att fånga bandyns själ av sin uppdragsgivare. Ett uppdrag som verkar hamna någonstans mellan nostalgi, reaktionär verklighetsuppfattning eller är det en ny marknad för reformivrare som ska skildras. I sitt följe har hon ett gäng festande bandyfantaster som tar sig runt i en färdtjänstbil. Berättelsen går sin egen väg, en väg som bara kan botas med gin, Trocadero och stora mängder bandy.
Kistalight tar tuben till Solna och köper Bandy Futura på Akademibokhandeln för att utnyttja en rabattkod, passar på med en promenad i vinterkylan till närbelägna Solna Ishall på Blomgatan (nostalgi Man kan aldrig sluta lira). Hittar inte ishallen, verkar mest vara en öde gräsplätt där den låg en gång tiden, googlar får upp en adress Blomgatan 20 där den ligger i en port till ett bostadshus, mystiskt, är hallen riven eller liksom uppslukad av den lokala bostadsföreningen?
Bra start för att läsa Bandy Futura!
Ishallen säger min son Love, den kunde man inte undgå att se på Blomgatan när det begav sig!
Se eller inte se en ishall, det är frågan?
Hur som helst blir romanen läst någon gång i mars och varför inte skriva om den i maj!
Riktigt kul plot, story, i Bandy Futura!
Huvudpersonen Sanna kulturarbetartjej, dokumentärfilmare som har många drag av samtida deckarförfattare, så där typisk manlig medelålders antihjälte som kört fast i samtiden, får inget fäste med släkt och vänner, rotlös, för mycket röka och kröka, känner sig inte hemma med pk kulturisar för att söka de rätta anslagen och bidragen för sitt filmande, bor dessutom i Östberga, framgår ej om det är Gamla stadsdelen eller Höjden, men anti även det!
Får ett suveränt privat uppdrag från stiftelsen Bandy Futura, något motsägelsefullt, att söka efter bandyns själ eller är det framtid?
Uppdragsgivarna är två; en gammal patriark och företagsledare, Karl Fredrik Bergenströmmer, med nostalgisk inriktning, bruksorternas idyll, bandy som formar och kittar ihop ett bruk, laganda, bandybollens skimmer, härliga vinterdagar, hyvens killar, Snoddas och en samhällsordning (hierarki) som består, jag var ung en gång för längesedan ...
Ung företagsledare dotter till K F, Marie Schytt, med managementkultur i blick, snabba ryck, visar sig vara utbränd och behöver något projekt för att bättra på en sargad självkänsla och självförtroende, blir ett moderniseringsprojekt med bandy, som kopierar ishockeyn för mycket. Det ska satsas på rinkbandy inomhus, musik, uppumpade läktargrejer, tomma kalorier, snabbare tempo och arrangemang i tidens anda, hon är liksom tondöv för bandyns själ och alldeles salig i sitt fikonspråk med swenglish, IT och managementglosor, kul och mycket ironi från författaren Nils Håkansson.
Far och dotter synes inte nämnvärt kommunicera med varandra, blir två olika världar vilket medför stor konstnärlig frihet för Sanna att själv tolka sitt projekt att söka efter bandyns själ. Dessutom får hon en frikostig ekonomi, kallas här för stipendium, att genomföra projektet.
På sin väg genom projekt Bandy Futura stöter Sanna på ett (anti)gäng bandyfantaster som även de på sitt sätt söker efter bandyns själ på ett nästan sekteristiskt sätt, små enhörningar som symboler för bandyns anda blir viktiga, mer än att hålla på något enskilt lag. Möjligen spretar skildringen av gänget väl mycket, blir plats både för en ung Romeo och Julia Story och ett besök i Ryssland för Sanna för att ytterligare filma material till sin dokumentär, resultatet blir en sargad kropp, tunga smärtstillande preparat och en del gindrickande, huva huva!
Turerna med bandygänget går bra, visst hittas en enhörning, och det upplevs Gudomliga bandyögonblick både från Zinken, Gubbängen ip (halleluja moment) och små orter som Frillesås ...
Visst blir det en del turer genom klassiska bandylandskap, Sörmland, Västmanland och framförallt Hälsingland. Visst hör bandyn ihop med gamla bruksorter, patriarkal kultur (den gamle finansmannen K F Bergenströmer), Snoddas och folklighet. Visst lever bandyn som bollsport och speciell folklig kultur i bandylandskapen av alldeles egen kraft. Nu är ju Bandy Futura en roman och inget dokumentärt reportage och kulturtjejen Sanna gör sin alldeles egen egensinniga dokumentär och fångar bandyns väsen i inte helt lättolkade bilder, men sitt stipendium får hon av sina mecenater K F och Marie Schytt om än under knorr.
Om Kistalight hade varit redaktör hade vi strukit avsnittet om Ryssland och försökt vässa spänningarna i triangeln mellan den gamle finansmannen KF (patriark) hans dotter Marie S (management och IT) och den något sekteristiska fangruppen i bandy som jagar enhörningar. Tips för Sanna som kulturdokumentär filmare och som då kan knyta ihop säcken liksom.
Betyg fem välfyllda bandyportföljer av fem med framtidens bandy som vi tror kommer att leva av alldeles egen kraft på Zinken och andra arenor där det är knorr på trasan och bandybollen kan skimra i vintriga dagars solljus till fansens förtjusning.
© Thommy Sjöberg
No comments:
Post a Comment